Dags att ta sig ur bubblan

Den senaste tiden har i stort sett allt jag läst varit böcker inför Bokens afton i Kalmar – och sedan har jag skrivit recensioner av dem till Barometern (de finns än så länge på barometern.se, men kommer att komma upp på bloggen så småningom). Något jag gjort de senaste fyra eller fem åren, men som ändå alltid är lika omtumlande. Det tar mycket tid, energi och kraft. Sedan kommer också själva kvällen och då är det dags att bänka sig med datorn i knät i Kalmarsalen tillsammans med bästa kollegan Anna och rapportera från kvällen. Anna skriver alltid ett längre referat från kvällen medan jag skriver omdömen om författarna och en kommentar.

I år blev vinkeln på kommentaren hur evenemanget ska locka fler i framtiden. Biljettförsäljningen var inte alls lika bra som den brukar och det syntes. Dessutom är medelåldern hög och det är ju inte direkt positivt i det långa loppet. Exakt vad jag skrev om Bokens aftons framtid hittar du här.

Gällande författarna blev kvällen lite som jag trodde, inget speciellt men ändå helt okej. Här finns vad jag tyckte om författarnas framträdanden.

Läsglädjen och även tankar om att komma i gång med bloggen ordentligt igen har dykt upp i samband med den senaste tidens Bokens afton-fokus. Hoppas att de stannar kvar även efter att jag lämnat bubblan.

(Alla länkar i inlägget är tyvärr pluslåsta, men om man vill kan man läsa allt för en krona i en månad)

Så bra var Bokens afton

Read More

Det blev som vanligt en rolig men intensiv kväll på Bokens afton i går. Det är alltid lika roligt att sitta där med min kollega Anna Törnkvist och lyssna och fundera på hur man ska recensera kvällen. I år kändes det svårt att gissa hur det skulle bli, men kvällen blev helt klart över förväntan. Som det ofta blev när de riktigt riktigt stora namnen saknas (även om man visserligen kan diskutera om inte Håkan Nesser eller Sofi Oksanen egentligen var de riktigt stora namnen).

Dessutom verkade författarna ha trevligt tillsammans och verkligen lyssna på varandra. Flera av dem återknöt till det någon annan sagt tidigare och det borde betyda att de också har trevligt.

Men tillbaka till jobbet igen då. För min del resulterade kvällen i en krönika och omdömen om alla författare. Den texten hittar du HÄR. Vill du i stället läsa Anna Törnkvists referat från kvällen finns det HÄR. Eller så läser du helt enkelt båda.

Nu lämnar jag Bokens afton-bubblan för det här året och återgår till att läsa böcker som jag valt helt själv. Björnstad av Fredrik Backman känns som att den ligger bra till för att bli först ut. Men innan dess ska jag hänga lite med min nya förälskelse, tv-serien The Crown på Netflix. Också något jag måste återkomma till inom kort.

Svårt att veta vad jag ska förvänta mig av Bokens afton

Read More

Mycket spänning, en hel del om båtar, lite barnlitteratur, människohandel och en biografi. Årets bokens afton i Kalmar är både spretig och inte på samma gång. Mest för att det är så många olika bitar och jag känner att jag har svårt att veta vad jag egentligen ska förvänta mig. Såhär i förväg känns det som att kvällen kan bli både fantastisk och sådär (för det är sällan det faktiskt blir dåligt).

Dagens Barometern med alla mina recensioner.

Jag har läst alla de aktuella böckerna i förväg (läs recensionerna här) och man skulle ju kunna tro att det gör att jag vet någorlunda vad jag har att vänta mig. Men nu är det ju faktiskt inte så att man måste vara en estradör för att vara en bra författare, och ofta är det någon som haft en lite halvdålig bok som lyckas överraska mig rejält. Vi får väl se. Det här tror jag i alla fall att jag kommer att kunna förvänta mig:

Sofi Oksanen kändes redan när namnen släpptes som det största namnet. Och det är hon egentligen oavsett hur bra hennes framträdande kommer att vara. Det är stort att för första gången bjuda in en engelskspråkig akt och jag är nyfiken på hur publiken kommer att ta emot det. Däremot är jag lite rädd att just Sofi Oksanen kanske inte är den mest spännande att lyssna på. Boken är rätt svår att prata om och därför hoppas jag i stället på att hon vågar fånga oss genom att vara personlig och berätta om sig själv.

Håkan Nesser borde ha vanan inne när det gäller att stå framför folk. Vilket kan vara både positivt och negativt. Förmodligen kommer vi få en del kärleksförklaringar till hunden Norton, eftersom det är det den ena boken han ska prata om handlar om, och det är nog faktiskt historier som gör sig bättre på scen än i bokform.

Lars Einarsson och Ann Rosman har vissa beröringspunkter, även om den ena skrivit en faktabok och den andra en kriminalroman. Båda handlar ju om vrak och dykning, även om det är på helt olika sätt. Därför är jag också orolig för att de riskerar att fastna i för mycket detaljer – hur ska Lars Einarsson på 20 minuter kunna prata lagom mycket om Kronanvraket? När det gäller Ann Rosman vill jag gärna höra mer om det hon skriver om i efterordet till Vågspel, varför hon fastnade för dykarhistoriken, men samtidigt är jag rädd att det kan bli tråkigt om det framförs på fel sätt.

När det gäller Christer Lindarw är jag dock inte rädd för att det kan bli tråkigt. Är det någon som är van att stå på en scen så är det ju han. Och med tanke på hur mycket anekdoter det finns från hans liv så är jag inte orolig för några tråkiga 20 minuter. Jag hoppas nog på att han får äran att avsluta alltihop, det kommer att bli trevligt i så fall.

Cilla och Rolf Börjlind har enligt mig den bästa boken i kvällens uppställning, men det är alltid lite lurigt när två författare ska samsas om utrymmet på scenen. Förhoppningsvis är de så pass vana vid att dela på fokuset att det kommer att funka bra. Och som alltid när det gäller författarpar hoppas jag på att få veta mer om hur de jobbar tillsammans rent konkret.

Och så kvällens presentatör Josefine Sundström som ska försöka binda ihop allting och samtidigt prata om sin egen barnbok Sagasagor. Som programledare har hon ju rejäl erfarenhet och jag hoppas att hon har läst de andra böckerna och vågar ställa några frågor till författarna i stället för att bara fördela ordet var tjugonde minut. Det är då det blir som bäst.

Så, det var alla. Många författare blir det. Kanske för många till och med. Men vi får som sagt se. Det kan bli hur som helst och jag kan ha helt fel. Jag återkommer i frågan i kväll.

Ytterligare en bokkväll

Read More

Den här veckan snurrar det mycket Bokens afton i huvudet på mig. Även om böckerna inför redan är utlästa och recensionerna redan skrivna (men publiceras först på onsdag i Barometern-OT) så är ju själva aftonen kvar. En lång kväll i litteraturens tecken. Riktigt trevligt, förhoppningsvis.

Men så råkade jag få en bokkväll till. I kväll faktiskt. För när jag, som vanligt, bara slökollade igenom Facebookflödet upptäckte jag att Corren livesänder Bokens dag från Stora teatern i Linköping. Så i kväll har jag blivit sittande framför datorn och har hittills hört Therese Bohman (ganska tråkig, ärlig talat), Stefan Einhorn (låter tråkig, men är rolig att lyssna på) och Roslund och Hellström (som gör det jag älskar – inte bara berättar om boken, utan också om bakgrunden till författarskapet). Nu återstår bara Alex Schulman och Elsie Johansson.

En oväntat trevlig måndagkväll blev det i alla fall. Och perfekt uppladdning inför onsdag (även om det är helt andra författare som gäller då).

Nu börjar väntan

Read More

I går jobbade jag min sista arbetsdag före bebis. Än så länge återstår fortfarande lite Bokens afton-jobb (om inte bebisen känner för att komma ut före den 16 november förstås), men det dagliga jobbet är nu över och det är dags att börja gå hemma och vänta. Fixa lite, tvätta, plocka i ordning, baka – och läsa böcker förstås.

Och jag började med det sistnämnda. Förmiddagen ägnades åt Christer Lindarws biografi (inför Bokens afton). Nu återstår bara att se hur många fler böcker som hinns med före bebisens ankomst.

(Recension av boken kommer i samband med själva Bokens afton, den 16 november)

Lite mycket deckare, men en stor applåd för Oksanen

Read More

En av de saker jag sörjer mest med att jag i år valt att bara åka på Bokmässan torsdag-fredag är att jag bara har en chans att se Sofi Oksanen då, i ett litet kort monterprogram på fredagen. Alla större samtal hålls nämligen med henne under helgen – och då är jag ju inte längre där.

Därför blev jag nu i stället oerhört glad över att hon kommer till självaste Bokens afton i Kalmar i november. Även om det fortfarande bara blir ett cirka 20 minuter långt framträdande om hennes senaste bok Norma så får jag något mer, en chans att sitta ner och lyssna. Trots att jag aldrig hört henne prata och faktiskt bara har läst hennes roman Utrensning (som är helt otroligt bra) så är det någonting med henne som lockar. Jag har en känsla av att det kommer att bli riktigt bra. Om inte annat så är det ett stort, internationellt namn som dessutom innebär ett framträdande på engelska – för första gången i Bokens aftons historia.

Jag har i flera år trott att Bokens afton-publiken är redo för en engelsk programpunkt och applåderar verkligen arrangörerna som till slut vågat göra detta. Nu återstår bara att se hur publiken tar emot detta. Bra, hoppas jag, så att det kan innebära fler internationella bokningar de kommande åren (Jojo Moyes? Sharon Bolton?)

Programmet i övrigt då? Ja, det känns helt okej. Jag har inte läst någonting av de andra (förutom presentatören) men för mig är både Cilla och Rolf Börjlind, Ann Rosman och Håkan Nesser  först och främst deckarförfattare, även om jag vet att åtminstone Håkan Nesser även skrivit annat. Christer Lindarw kan ju konsten att ta en publik och lär förmodligen bli den roligaste punkten. Och årets faktapunkt tillika lokala inslag – Lars Einarsson med sin bok om regalskeppet Kronan som förliste utanför Öland i slutet av 1600-talet – intresserar säkert många, men jag har inte en aning om hur bra han är på att förmedla faktan till en publik. Så det kan bli både upp och ner, och jag känner att jag i år har för dålig koll för att sia om exakt hur bra kvällen kommer att bli.

Kvällens presentatör Josefine Sundström överraskade när hon var på Bokens afton för ett par år sedan och jag tror faktiskt att hon funkar ännu bättre i presentatörsrollen. Sedan får även bokningen av henne en liten applåd av mig – hon ska prata om sin barnbok Saga-sagor.

Så stort plus för barnbok och engelskspråkig författare. Minus för enkel, aningens tråkig lösning med många deckarförfattare. Men bra blir det nog, oavsett.

Nu ska jag bara förbereda mig genom att läsa de aktuella böckerna också.

Läs mer om alla Bokens afton-författarna här.

Läsglädje för stora och små

Read More

Jag blir glad av att lyssna på författare som berättar om sina böcker. Men framför allt blir jag glad av att se andra tycka om det. Och om de andra dessutom råkar vara barn så känns det ännu bättre. För jag tror verkligen på att läsning bidrar till något extra här i livet, och jag vet själv hur oerhört mycket det kan betyda att ha det med sig redan från att man är liten. Visst, man kanske kan lära sig att tycka om läsning senare i livet, men grunden läggs nog ändå när man är liten.

Därför blir läsglädjen som sprider sig på en sådan tillställning som Lilla bokens afton så underbar. Glasverandan i Kalmarsalen fylldes redan en halvtimme innan författarna klev upp på scenen så börjar det pratas böcker och läsning i publiken. På stolarna låg redan innan programbladen över vilka författare som skulle komma och vilka böcker de skulle prata om och de blir fokus för mycket diskussion. Någon älskar helt enkelt Kristina Ohlssons böcker, någon annan har läst alla böcker i Pax-serien. Även vuxna börjar diskutera vilka böcker som är roligast att läsa tillsammans med sina barn. Och då blir jag ännu gladare – kan man dela glädjen över att läsa blir den så mycket roligare.

Läsglädjen blir dessutom ännu större när man ser att författarna verkligen tycker om att berätta om sina böcker. Framför allt Kristina Ohlsson och författarduon Åsa Larsson och Ingela Korsell lyckas med att förmedla sin bok – de läser högt ur boken med inlevelse (när Åsa läser om hur någon nynnar en läskig melodi börjar Ingela nynna i bakgrunden).

Men när man har en sådan här kväll ska man inte bara prata om boken man är där för att sälja. Vad boken handlar om kan de flesta ta reda på själva någon annanstans. Nej, vi vill veta mer om tankarna bakom, hur de började skriva och varför det blev som det blev. Som när vi får se Kristina Ohlssons allra första bok eller höra om hur Martin Widmark gör när han blandar det vi vet med fantasi när han skriver om vikingar är kul och intressant. Det tillför någonting extra.

Sådana här kvällar är helt enkelt trevliga. Och i morgon får dessutom typ 650 fjärdeklassare i Kalmar träffa författarna för att diskutera böckerna som de läst av dem. Ett riktigt gott initiativ, som jag verkligen tror bidrar till att sprida läsglädjen.

Jag har även skrivit mer om Lilla bokens afton här.

Dags för en ny författarkväll – för både stora och små

Read More

Som bokälskare tycker jag självklart om tillfällen att lyssna på författare. Bokmässan är ju förstås alltid höstens första höjdpunkt, men direkt på tur på listan kommer Bokens afton här i Kalmar. Ett trevligt arrangemang där man får lyssna på sex olika författare som berättar om sina böcker och sitt författarskap, och sedan såklart tillfälle för konversation och boksignering. Som en miniatyrmässa, nästan.

Förra året infördes dessutom Lilla bokens afton, för barn- och ungdomsboksförfattare. Ett mycket gott initiativ, jag har flera år önskat mig någon barnboksförfattare på stora Bokens afton och då blev det ju ännu bättre såhär. Dessutom får barnen som går i årskurs fyra i Kalmar möjlighet att gå dit och träffa författarna dagen efter.

Ikväll är det dags och jag ska självklart gå dit. Det ska bli väldigt intressant i år, för det är en riktigt stark uppställning. Eller vad sägs om:

Martin Widmark, som bland annat ligger bakom succéerna om Lassemajas detektivbyrå och som är engagerad i frågor som gäller att få barn att läsa. Vill du läsa en längre intervju inför Bokens afton finns den här.
Annika Thor, aktuell med Dit ljuset inte når men som jag minns främst för En ö i havet som jag älskade både som bok och tv-serie när jag var liten. Har fått Augustpriset och sitter med i Svenska barnboksakademien.
Simon och Emma Leijnse, syskonpar från Kalmar som debuterat med äventyrsboken Sjörövarhjärta.
Kristina Ohlsson, författaren som formligen spottar ut sig böcker, både till vuxna och till barn. I mina ögon är hon Sveriges bästa deckarförfattare (för vuxna) och hon har även fått priser för sina barnböcker.
Patrik Bergström, fantasyförfattare som började skriva eftersom han själv älskar fantasy. Ingen författare jag har någon relation till, men det brukar bli väldigt intressant då.
Åsa Larsson och Ingela Korsell, skriver tillsammans fantasy för barn, men Åsa Larsson är även en framgångsrik deckarförfattare. 

Som ni ser, många stora och bra namn. Det råder ingen tvekan om att det kommer att bli en intressant kväll. Jag vet att Kristina Ohlsson är intressant att lyssna på och jag ser verkligen fram emot att höra Martin Widmark.

Det enda jag oroar mig för är att de inte kommer att få tid att gå mer på djupet när de pratar. Det brukar kännas kort även på den “riktiga” Bokens afton och här har de sex olika författarna/duoarna bara 1,5 timme på sig tillsammans. Det blir ju bara knappt en kvart var, med mellansnack och liknande.

En intensiv och väldigt rolig kväll

12244562_10153352177130958_58793683652346489_o
Jonas Hassen Khemiri var först ut. Foto: Anton Lernstål

På onsdagskvällen var det då dags för det jag laddat för den senaste månaden – Bokens afton i Kalmar. Sju böcker var lästa, tv-inslag var gjorda och recensioner skrivna. Men det var inte klart med det – för förutom att njuta till trevliga presentationer av författarna skulle jag också rapportera om det och betygsätta författarnas framträdanden.

En svår uppgift, men i och med att jag redan skrivit recensionerna av böckerna kändes det mer rättvist att recensera deras framträdanden än om jag inte läst böckerna. För, som många påpekat och som jag är väldigt väl medveten om, så behöver man inte vara en estradör för att vara en bra författare. Och man behöver inte få folk att skratta för att fånga deras intresse.

12243720_10153776151278281_673880309_n
Anna Törnkvist och jag i tv-sändningen. Foto: Jonatan Bergöö

Efter att jag och min kollega Anna hälsat välkomna till livesändningen på barometern.se slog vi oss ner längst fram på ena kanten, packade upp våra datorer, anslöt till wifit och gjorde oss beredda att börja skriva. Och då upptäcker jag det – datorn jag lånat på jobbet saknar programmet som vi jobbar i. Paniken spred sig så smått, men det var bara att inse att jag helt enkelt fick skriva i vanliga Pages och sedan rusa upp till redaktionen och hämta en annan dator. Lite lagom hetsigt sådär, och jag missade ju att se köerna till signeringen i pausen, men jag fick i alla fall en dator som fungerade och kunde andas ut i andra halvan.

När det sedan var slut började vårt jobb på allvar. Medan alla andra lugnt och stilla började gå ut satt vi kvar på våra platser, till allmän beskådan, och skrev så fort vi kunde. För min del en kommentar och sex omdömen. Hetsigt, men roligt. Och det blev rätt bra i slutändan, tycker jag ändå.

Innehållet då? Det blev en kväll med mycket skratt, men med lite lugnare inslag i form av Jonas Hassen Khemiri och Cecilia Lindqvist. Anna Mannheimer, Christer Lundberg och Hans Rosenfeldt var ju självklara underhållare. Sara Lövestam ville berätta så mycket att hon drog över tiden rejält. Men allt det där har jag redan skrivit om. Så vill ni veta exakt hur kvällen var så finns det att läsa – och se – på barometern.se.

Skärmavbild 2015-11-12 kl. 16.33.14
Klicka på bilden för att komma till Barometerns samlingssida för alla klipp och mina recensioner.