TidningsIda

– om böcker och språk

Åtta böcker att se fram emot i september

September brukar alltid vara en bra bokmånad. Det är ju de facto Bokmånaden med stort B. Den 22 drar Bokmässan i Göteborg i gång och väldigt många förlag och författare ser till att deras böcker finns tillgängliga till just den helgen.

Det här året känns inte som något undantag. Jag är pepp på mina två dagar på mässan (torsdag-fredag) och har gått igenom boksläppen under september i jakt på böcker jag vill läsa. Jag har förmodligen missat en hel del, men jag har hittat åtta stycken som helt klart lockar mig:

Florence Stephens förlorade värld – Lena Ebervall och Per E Samuelsson
Författarparet Ebervall/Samuelsson är alltid bra på att dramatisera historiska händelser, även om de också är väldigt tydliga med att visa vad de tycker om det de skriver (som exempelvis när de visade väldigt tydligt vem de tror är Palmes mördare). Den här gången går de tillbaka i tiden till början av 1900-talet och det småländska Huseby bruk, där Florence, som har en stark kärlek till kungahuset bor. Det kan helt klart bli intressant.

Björnstad – Fredrik Backman
Alla Fredrik Backmans böcker har blivit succéer och nu ger han ut sin fjärde bok lagom till Bokmässan. En bok som han själv beskriver som den mest seriösa han hittills skrivit. Det behöver ju i och för sig inte säga så mycket, men jag har gillat de andra böckerna (mest En man som heter Ove och Britt-Marie var här) och känner på mig att jag kommer att göra det med den här med. Trots att den huvudsakligen ska handla om sport.

Norma – Sofi Oksanen
Egentligen tycker jag inte om övernaturligheter, men jag har en vag känsla av att Sofi Oksanen kommer att göra det bra. Det ska  även vara “ett mörkt familjedrama med magiska undertoner”. Nyfiken blir jag i alla fall.

Flickan och skammen – Katarina Wennstam
Katarina Wennstam är en författare vars böcker jag tänker att jag borde läsa igenom allihop av. Jag har läst typ tre stycken och verkligen tyckt om dem, både hur de är skrivna och ämnena hon väljer. Den här gången är ämnet just hur man sett på kvinnor och deras sexualitet, skrivet i reportageform.

Ekon av längtan – Tamara McKinley
Tamara McKinleys böcker brukar vara lättlästa och kunna sträckläsas. Lite mysiga, men ändå med en allvarlig underton. Tyvärr sätter jag ofta upp hennes böcker på listor över böcker jag vill läsa, men läser dem sällan.

Bara jag vet vem jag är – Sture Bergwall
Det har skrivits många böcker om Thomas Quick/Sture Bergwall. Men nu har han helt själv (?) skrivit sin version av allt som hänt. Något som absolut känns intressant att läsa, och man kan ju hoppas på att han fått bra hjälp att berätta historien.

Toner i natten – Jojo Moyes
Ska man läsa feel good ska man läsa Jojo Moyes. Så är det helt enkelt.

Baserad på en sann historia – Delphine de Vigan
Egentligen har jag ju inte läst någonting av Delphine de Vigan förut, men jag blir ändå nyfiken på den här boken. Hon ska skriva om hur man skriver baserat på sanna historier, och eftersom sanna historier i allmänhet intresserar mig så blir det här lockande.

Nytt från en riktig favorit

Just nu skannar jag för fullt förlagens hemsidor och kataloger i jakt på intressanta boksläpp under hösten. Jag hittade en hel del, och det återkommer jag till senare.

Men dessutom råkade jag upptäcka att en riktig favorit har släppt en ny bok nu i dagarna. Nämligen Chris Cleave, vars berättande jag blev helt kär i när jag av en slump läste Little bee för ett par år sedan (läs den om du inte gjort det – den är fantastisk). Han är en av få manliga författare jag vet (det kanske finns fler) som kan skriva riktigt, riktigt bra utifrån en kvinnas perspektiv. Dessutom lyckas hans historier beröra på ett oväntat sätt.

Därför blev jag riktigt glad när jag läste om Alla hjältar blir förlåtna. Och inser att det kanske blir svårt att hålla mitt inofficiella löfte om att inte köpa några böcker före Bokmässan.

Snart dags för ett trevligt återseende

1999 kom den första boken om Harry Potter på svenska; Harry Potter och de vises sten. Jag var nio år och en bokslukare av rang. Jag minns inte exakt hur jag fick reda på boken, men av någon anledning hittade jag den och fastnade. (På den tiden läste jag faktiskt lite mer övernaturligt; Narnia, Sabrina Tonårshäxan och liknande) Så när min fröken ett par veckor senare kom och sa att hon hittat en bok hon trodde skulle passa mig kunde jag svara att jag redan hade läst den. Med tillägget att jag gärna redovisade den så att alla andra också fick tips om den.

Jag var som sagt nio år och Harry, Ron, Hermione och de andra elva. Och efter det följdes vi åt. Någonstans runt den fjärde eller femte boken började jag läsa dem på engelska och vi kom ännu närmare varandra. Jag var verkligen fast och varje gång ett nytt datum kom för när nästa bok skulle släppas noterade jag det noggrant, oavsett om det var svenska eller engelska. De skulle såklart läsas på båda språken.

I takt med att figurerna utvecklades hände såklart samma sak med mig. När de sista böckerna kom var jag 15 och 17, och egentligen inte så intresserad av häxerier och liknande saker. Men det spelade liksom ingen roll. För jag var intresserad av karaktärerna, de var mina vänner och jag måste ju få veta vad som händer med dem.

Jag har skrivit om det förut, men Hermione betydde oerhört mycket för mig. Jag ser så mycket av mig själv i henne, och har hela tiden gjort det. Hon är plugghästen som bara måste tala om för alla andra vad som är rätt hela tiden och hon är lite utanför. Men hon är tuff ändå. Och hon blev en så oerhört bra förebild för en ung plugghäst som jag själv. Jag hade mycket väl kunnat göra som henne och be om hjälp för att kunna gå på flera kurser vid samma tid på gymnasiet, om det bara hade varit möjligt i den här världen.

Så nu när jag nästan tio år senare får chansen att återse den där världen igen tar jag den. Nästa vecka släpps boken Harry Potter and the cursed child, som egentligen är ett nyskrivet teatermanus av J.K. Rowling, John Tiffany och Jack Thorne, om en vuxen Harry Potter och hans familj. Teatern har premiär på West End i London den 30 juli, och dagen efter släpps boken. På engelska. Så nu är jag där igen. Jag har nästan räknat datum och jag har förbeställt den.

Nästa vecka ska jag alltså få återse mina vänner igen. Jag längtar, och hoppas att det ska bli ett trevligt återseende trots att vi allihop växt och förändrats en hel del sedan sist.

Nio intressanta aprilböcker

Jag vill inte påstå att jag har gjort en grundlig undersökning av vilka böcker som släpps i april, men jag har letat lite här och lite där och lyckats hitta hela nio boksläpp som jag ser fram emot. Antingen för att jag har läst någonting av författaren förut och har höga förväntningar, eller för att någonting annat lockade mig (förmodligen omslaget eller baksidestexten):

Nick Hornby: Funny Girl
Författare till Om en pojke och High fidelity. Tyvärr har jag inte läst någon av dem, men sett filmen Om en pojke och gillat. Dessutom är jag svag för 60-talet och det är just där den här boken utspelar sig.

Liane Moriarty: Stora små lögner
En författare jag föll pladask för förra året när jag fick hem Öppnas i händelse av min död i brevlådan. Hoppas på samma upplevelse nu.

Lisa Jewell: Flickorna i parken
Lisa Jewell ska vara riktigt bra på feel good, och i den mån man kan avgöra det av att bara ha läst en bok (Syskonmakaren) är jag benägen att hålla med. Den här ska absolut läsas i alla fall.

Agnès Martin-Lugand: Lyckliga människor läser och dricker kaffe
Trots att jag inte dricker kaffe så låter den här boken lockande. Jag gillar helt enkelt franska böcker, och jag gillar böcker som handlar om böcker.

Christina Kjellsson: Nu är jag ung hela mitt liv
“En mörk ungdomsskildring i mitten av 70-talet” som låter intressant. Och jag föll för omslaget.

Chigozie Obioma: Fiskarmännen
I senaste numret av Vi läser fanns en intervju med den här debutförfattaren som fick mig att bli riktigt intresserad. Den handlar om några bröder som får höra en profetia som sedan gör stämningen helt annorlunda mellan dem.

Maria Ernestam: Den sårade pianisten
Relationer, hemligheter och drömmar. Och ett vackert omslag.

Carin Hjulström: Kärlek sökes
För flera år sedan gillade jag Carin Hjulströms första bok om journaliststudenten Frida Fors. Den andra var okej, och nu har jag förhoppningar på den tredje.

Valérie Tong Cuong: Olyckan
Alldeles nyligen fastnade jag totalt i Mirakelverkstaden, och för hur författaren lyckades skildra olika människor på ett trovärdigt sätt. Det här låter som att det skulle kunna bli lika bra.