Recension: Märkta för livet av Emelie Schepp

Read More

Verksamhetschefen på Migrationsverket i Norrköping hittas skjuten i sitt hem och det finns inga spår efter någon gärningsman. Eller jo, men de som finns verkar helt osannolika. Kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander kämpar med att komma vidare med fallet och försöker dra i varje tråd. Och så småningom pekar alla trådar mot en pojke, som även han hittas skjuten. Vad är det som händer och varför har pojken mördat mannen?

Den framgångsrika åklagaren Jana Berzelius blir fallets förundersökningsledare och ganska snart inser hon att pojkens historia får henne att minnas mer och mer av sin egen historia. Hon adopterades som nioåring och har bara sporadiska minnen – drömmar – av vad hon upplevt innan dess. Kanske har hon och pojken vissa saker gemensamt, även om det skiljer många år mellan dem? Hon bestämmer sig för att börja luska lite, utan hjälp av Mia och Henrik.

Jag har länge tänkt börja läsa böckerna om Jana Berzelius, främst av lokalpatriotiska skäl. Författaren Emelie Schepp bor i min hemstad Motala och hennes böcker utspelar sig i Norrköping. Och nu äntligen fick jag för mig att börja, vilket jag inte ångrar. Märkta för livet kanske inte var den bästa spänningsromanen jag läst, men den är helt klart välskriven och spännande, vilket räcker gott och väl. Emelie Schepp har dessutom fått flera priser för sina böcker och är en av Sveriges mest framgångsrika egenutgivare (även om hon numera ligger på förlag) och jag kan förstå det.

Jana Berzelius är en annorlunda huvudperson och jag gillar det. Även om hon stundtals är lite odräglig och lite väl hård så förklarar historien varför, och jag antar att man får veta ännu mer om det i senare böcker. Jag vill helt klart läsa vidare i serien.


Märkta för livet
Emelie Schepp
Förlag: Wahlström & Widstrand
Betyg: 3
——
Läst som: E-bok och ljudbok
Sidor: 345 s
Tid: 11:47

Kristina Ohlsson växer

Read More

Att Kristina Ohlsson är en av mina absoluta favoritförfattare är långt ifrån en hemlighet. Det har hon varit sedan jag först upptäckte henne, typ 2010, och hon lyckas hålla mig kvar oavsett vilken genre hon väljer att skriva i (jag har dock inte läst barnböckerna, men det ingår i planen). 

Något jag däremot har tyckt varit sådär är hennes framträdanden live. Vilket är helt okej, bara för att man är en bra författare behöver man inte vara bra inför en publik, tvärtom. Men jag har lyssnat på henne ganska många gånger nu och tyckt att det varit ganska synd. 

Men nu har någonting hänt. Det slogs jag av redan på Lilla bokens afton i Kalmar i våras. Och jag slås av det i dag igen när jag hör henne prata om sina skräckböcker. Hon når fram. Hon mer än når fram – hon är riktigt bra att lyssna på. Jag förstår hur hon tänkt när hon förlagt sina historier på olika platser, jag blir intresserad av hur hon jobbar och jag blir nästan sugen på att läsa om Sjuka själar (fast jag inte är någon omläsare). 

Så jag kommer definitivt lyssna mer på Kristina Ohlsson. Om hon fortsätter skriva, vilket hon nog definitivt lär göra. 

En mysig deckarhelg

Read More

Eftersom jag sällan ser deckare på tv hade jag helt missat Morden i Grantchester som tydligen gick på SVT förra året. Men därför fick jag kanske också en ännu trevligare lässtund när boken bakom nyligen dök upp i min brevlåda och jag nu i helgen placerade mig i soffan med den i knät.

Sidney Chambers är präst i den lilla engelska byn Grantchester, men blir även ofrivilligt detektiv när en kvinna kommer till honom efter att hennes älskare begått självmord. Hon är övertygad om att han aldrig skulle göra en sådan sak och ber prästen att hjälpa henne att luska reda på sanningen. Nyfiken som han är kan han inte låta bli att göra henne till viljes och det är bara början på hans karriär som amatördetektiv. Som tur är har han en god vän som är kommissarie och som litar på honom och hans insikter mer än vad den vanliga polisen förmodligen skulle ha gjort.

Boken består av flera olika fall som Sidney dras in i; allt från mord till stulna smycken. Och mot slutet är han oftast dessutom med när de begås. Kanske lite för mycket för att vara sant, men även Agatha Christies huvudpersoner är ju ofta med när brotten begås.

För det känns tydligt att det är Agatha Christie-känslan som författaren James Runcie vill åt. Han lyckas inte alls skapa samma spänning och lura läsaren på samma sätt som Christie alltid gör, snarare tvärtom. I de flesta fall är det ganska uppenbart hur det hela ska sluta. Men det är ändå mysig läsning, jag trivs i den lilla engelska byn på 50-talet och Sidney är en karaktär som det är enkelt att tycka om.

Jag fick en riktigt mysig läshelg, om än inte den perfekta deckarupplevelsen.

Morden i Grantchester: Dödens skugga
James Runcie
Förlag och år: Masonit förlag – 2016
Typ och sidor: Inbunden – 461 sidor
Betyg: T T T
Recensionsexemplar

Läskigt bra skrivet

Read More

sjukasjälarÄnda sedan jag för många år sedan fick i uppdrag att recensera Kristina Ohlssons Tusenskönor i lokaltidningen har jag kastat mig över allt hon skrivit. Det är egentligen otroligt hur någon lyckas skriva så mycket, inom olika ämnen och lyckas så bra. Nu har jag visserligen inte läst hennes barnböcker, men jag vågar gissa att de är minst lika bra som hennes deckare för vuxna. Lägstanivån är helt enkelt väldigt hög.

Nu har hon gett sig in på området skräck. En genre som egentligen inte tilltalar mig det minsta, men eftersom det var just hon som skrivit var jag väldigt nyfiken. Och det är jag glad över.

Boken handlar om en hemsk händelse i Kristianstad. Allt började med att träd sattes i brand, sedan försvann någon i huset där det brunnit. Först en kvinna vid namn Lydia, sedan den unga kvinnan Fanny och slutligen Fannys före detta pojkvän Lukas. Med den skillnaden att Lukas lyckades ta sig tillbaka, dock utan minne. Orten har aldrig fått något svar på vad det egentligen var som hände och en del tror nog fortfarande att det egentligen var Lukas som gjorde det.

Fannys föräldrar får en stor roll. Framför allt hennes pappa Gunnar har svårt att glömma det som hänt och får ingen ro så länge han inte vet vad som hände hans dotter. När Lukas dessutom tio år efter att han lämnade sitt barndomshem dyker upp igen rivs såren upp på nytt och Gunnar kan inte låta bli att försöka ta reda på vad som hände.

Samtidigt återvänder också Fannys och Lukas barndomskompis David till Kristianstad. Tillsammans med sin gravida flickvän Anna har han köpt den gamla prästgården. Men Anna känner att allt inte är som det ska, det dyker upp mysiga tecken i huset, saker försvinner och hon hör röster. Vad är det egentligen som hänt i huset?

Den spöklika, skrämmande spänningen finns där från början. Men den är av varierande karaktär. I början skrivs den läsaren nästan för mycket på näsan, man ska helt enkelt tycka att det är otäckt. Men sedan blir det mer lagom, varje liten grej Anna är med om är obehaglig, det finns ingen logisk förklaring. Samtidigt hoppas jag, som inte gillar övernaturliga saker, hela tiden på att just få en logisk förklaring.

Att Kristina Ohlsson kan skriva så att det blir spännande är det ingen tvekan om. Jag kan helt enkelt inte sluta läsa, jag vill veta vad det egentligen är som händer. Samtidigt har hon lyckats skapa intressanta personer, framför allt är hennes beskrivning av Gunnar och hans sorg väldigt nära och stark. Det tar ett tag innan man får grepp om en del av de andra, men det visar sig att det ska vara så. Vilka de är och varför de agerar som de gör faller på plats allt eftersom.

Men – och det är tyvärr ett ganska stort men – så känns slutet överdrivet och hoprafsat. Nästan lite i Kepler-stuk. Synd, för annars hade det här varit fruktansvärt bra.

Sjuka själar
Kristina Ohlsson
Förlag: Piratförlaget (2015)
Typ och sidor: E-bok – 381 s
Betyg: T T T
Recensionsexemplar

När man känner att man inte vet någonting

Read More

En trio som var vänner som pojkar, men som livet tagit i helt olika riktningar. Det är utgångspunkten för Rött regn. Men trots att de gått åt helt olika håll korsas deras vägar, såklart. Just i detta fall genom att den ene av dem, Jimmy, förlorar sin dotter i ett bestialiskt mord. En annan av dem, Sean, jobbar som polis och ska utreda mordet. Den tredje, Dave, har samma kväll som hon mördades kommit hem täckt i blod. Hur hänger egentligen allt ihop?

Ja, redan från början är det som upplagt för att man ska tro sig veta exakt hur det hänger ihop. Vilket självklart får mig att inse att jag förmodligen inte har en aning. Samtidigt som jag blir osäker – kanske är Lehane ändå så pass lurig att han låter oss veta vem mördaren är redan i början? Att vi inte ska tro på det, men så visar det sig ändå vara den enklaste lösningen som är den sanna. Eller, äsch… Jag vänder fram och tillbaka genom hela läsningen och kan inte bestämma mig för hur jag tror att den ska sluta.

Samtidigt är det inte vem som har gjort det som är det mest relevanta, trots att det är en deckare. Relationen mellan de tre männen, deras bakgrunder och deras familjer är minst lika viktiga och intressanta. Och just som man trott att man lyckats förstå sig på någon av dem så ändras det igen.

Och är det något jag tycker om så är det att inse att jag faktiskt inte vet någonting om hur det ska gå härnäst. Vad som är sant, vad som bara är till för att förvirra mig och vad som är helt åt skogen. Det gör att jag inte kan sluta läsa.

Rött regn
Dennis Lehane
Albert Bonniers förlag (2002)
Pocket – 595 sidor
T T T T

Efterlängtad uppföljare som nästan klarar förväntningarna

lotus-bluesJag blev stormförtjust i Kristina Ohlssons nya deckarserie när jag läste Lotus blues. Och att avsluta på ett sådant sätt att jag genast började längta efter del två var både effektivt och elakt.

Så jag blev överlycklig när jag till slut fick kasta mig över Mios blues. Förväntningarna var skyhöga. Om den klarade dem? Nästan.

För Kristina Ohlsson kan verkligen det här med spänning. Jag klarar inte av att lägga ifrån mig Mios blues alls. Jag vill verkligen veta var den lille Mio egentligen har tagit vägen – och på vilket sätt advokaten Martin Benner själv hör ihop med den mystiska personen om Sarah och den konstiga Lucifer. Så spänningen jag vet sedan tidigare att jag ska få gör mig inte besviken.

Däremot tycker jag att det ibland blir lite för mycket amerikansk thriller mot vad jag hade väntat mig. Lite väl skruvat. Emellanåt bara spännande och trevligt, men stundtals alldeles för mycket. Så hon balanserar på gränsen till att bli för överdriven, men efter mycket funderande tycker jag att hon håller sig på rätt sida.

Och Martin är en intressant person. Långt ifrån enkel, långt ifrån svartvit. Ganska skönt i den här deckarvärlden där poliser är huvudpersoner och ofta helt lever upp till den förväntade rollen.

Plus att jag tycker att det är briljant att sammanfatta Lotus blues i början av Mios blues. För jag kom ärligt talat inte ihåg allting när det gått ett tag sedan första boken kom och då var det väldigt tacksamt att få börja på det sättet.

T T T
Titel: Mios blues
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Piratförlaget (2015)
Typ och sidor: Inbunden – 389 sidor
recensionsex