TidningsIda

– om böcker och språk

Julen hade jag klarat mig utan

Jag har gillat de tidigare böckerna om Polly och det lilla bageriet på strandpromenaden, men den här hade jag nog kunnat vara utan. Okej, den är rätt mysig just för att man har läst de tidigare, men sättet Jenny Colgan tar historien vidare på är inte helt fantastisk.

Polly och Huckle är förlovade, lever i fyren och har det ganska bra. Huckle vill gifta sig och skaffa barn, men Polly vill inte skynda på något och tycker att de har det ganska bra som de har det. Hon trivs med sitt jobb på bageriet och deras kravlösa tillvaro tillsammans.

När Pollys bästa vän Kerensa blir med barn uppstår dock en del problem. Kerensas man Reuben (Huckles bästa vän) är överlycklig, men det är inte Kerensa. Anledningen till det anförtror hon Polly och det gör inte varken deras relation eller Pollys relation till Huckle speciellt enkel. Hon kan inte berätta vad som är fel med Kerensa för Huckle, och det gör henne ont att ha hemligheter för sin sambo.

Jag tänker inte avslöja problemen, även om man kanske kan gissa dem även utan att ha läst boken. Men jag tycker inte riktigt om vad de gör med karaktärerna, det känns som att de förändras väldigt mycket från de tidigare böckerna. Och som att det är en ganska krystad historia, som Jenny Colgan har hittat på bara för att kunna skriva en bok till. Visst, det finns fortfarande en del mysiga passager men den är långt ifrån samma härliga historia som de tidigare böckerna om Polly.

Och det tolkar jag som att det räcker nu. Hoppas inte det kommer fler böcker om Polly (för då kanske jag trots allt får svårt att låta bli att läsa dem och därigenom bli ännu mer besviken).

Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden
Jenny Colgan
Massolit förlag (2016)
Betyg: 2

Småmysig fortsättning

Jag blev helt kär i Det lilla bageriet på strandbageriet när vi läste den i vår bokcirkel för nästan ett år sedan. Den fick mig både att vilja ha en lunnefågel och vilja baka bröd – eller åtminstone äta bröd. Ända sedan dess har jag tänkt att jag ska läsa de båda fortsättningarna, men det har inte blivit av förrän nu. Det där med fortsättningar på historier som egentligen inte har någon självklar fortsättning går ju inte alltid så bra. Men jag tar dem en i taget och i det här inlägget blir det den första; Sommar på strandpromenaden.

Polly och Huckle har flyttat in i fyren och allt är fantastiskt. Polly sliter på det lilla bageriet men trivs för första gången på länge riktigt bra med sitt liv. Tills ägaren till bageriet plötsligt dör och hennes syster tar över. Systerns son får i uppdrag att effektivisera rörelsen och hans åsikter om hur man bör driva ett bageri går inte riktigt ihop med sättet som Polly fått det så framgångsrikt på. Snarare innebär de raka motsatsen och det skär sig ganska snart. Polly står utan jobb men med en fallfärdig fyr att ta hand om. Vad ska hon göra nu?

Här finns lite samma känsla som i den första, och den påminner rätt mycket om de problem som Polly fick brottas med där. Men trots att de egentligen är ganska lika fungerar det bra. Det är mysigt, även om det känns lite hopplöst när man för en stund nästan tror att Polly och Huckle är på väg att göra slut. Neil, den lilla lunnefågeln, hoppar runt och är söt och jag önskar återigen att jag hade en lunnefågel som husdjur. Och jag blir sugen på att baka bröd.

Så är man ute efter en mysig stund till är det här absolut en läsvärd bok. Den är inte djup överhuvudtaget, men ibland behöver man bara något lättsmält och gott.

Sommar på strandpromenaden
Jenny Colgan
Massolit förlag (2016)
Betyg: 3

Lite för mycket av det kärleksfulla och söta

Jag tror faktiskt aldrig att jag har läst någonting av Marian Keyes förut, men den här fick mig lite lockad tack vare den allvarliga delen som skulle finnas i den. Och den delen gillar jag, men resten… nja.

Stella Sweeney drabbas av en ovanlig neurologisk sjukdom (Guillain-Barrés syndrom) som gör att hon blir förlamad i hela kroppen, helt plötsligt. Det enda hon kan göra är att blinka. Och det gör hon tillsammans med sin (självklart fantastiske och sexige) neurolog. När han masserar hennes fötter förstår hon på en gång att det är något speciellt med honom.

Ja, därav det kärleksfulla och söta som blir för mycket. Sjukdomen är intressant, jag har aldrig hört talas om sjukdomen och de bitarna blir därför intressanta att läsa. Men sedan blir det så mycket annat. Stella blir frisk, flyttar hem och känner helt plötsligt för att skilja sig. Och självklart vill neurologen ha henne. Samtidigt som det visar sig att han gjort en bok av hennes små blinkningar som genast blir en lyckad bok och Stella kan kalla sig författare.

Visst, hon har problem också. Med skilsmässa, med sina barn, med vikten, med framtiden, med svartsjuka. Men det hjälper liksom inte. Det mesta är alldeles för bra för att vara sant, samtidigt som det är rörigt och alldeles för mycket. Hälften hade kunnat skalas bort och det hade ändå varit nog.

Kvinnan som stal mitt liv
Marian Keyes
Förlag: Norstedts (2015)
Betyg: 2

Den bästa sortens feel good

Polly och Chris tvingas sätta sitt företag i konkurs och inser samtidigt att de nog ska göra samma sak med sitt förhållande. Eftersom de knappt har några pengar att leva på bestämmer sig Polly för att leta efter det billigast tänkbara boendet – vilket visar sig vara en fallfärdig lägenhet ovanpå ett gammalt bageri, på en ö. Trots hennes bästa väns himlande ögon flyttar hon dit och börjar leta efter orken att ta tag i sitt liv. För att lugna sig ägnar hon sig åt sin favoritsyssla bakning, någonting som snart gör att hon kommer i konflikt med ägaren till den lilla öns bageri. Inte lätt.

Det bästa med den här boken är humorn som träffar rätt nästan hela tiden – och alla underbara beskrivningar av brödbakningen. Jag får nästan svårt att fortsätta läsa för att jag så gärna vill gå och baka bröd i stället. Eller möjligtvis äta det, det hade också funkat.

Plus att jag, precis som Polly, vill ha en liten lunnefågel att ta hand om. Neil, som hon döper honom till, känns så underbart söt. Och visst, det kanske är en detalj som egentligen känns lite överdriven men ibland behöver man små söta lunnefåglar som återvänder för att de älskar en.

Kärlekshistorierna hade jag dock klarat mig utan. Polly lyckas både bli förtjust i en fiskare och en biodlare, och jag antar att tanken är att jag ska börja fundera på vem av dem hon ska välja och hur det ska gå. Men ärligt talat skiter jag fullständigt i det, jag är mer intressant av brödbakningen och Pollys sätt att varva ner.

Får jag också flytta till en liten ö och bara baka bröd?

T T T
Det lilla bageriet på strandpromenaden
Jenny Colgan
Förlag: Massoli förlag (2015)