Jättebra, helt enkelt

Jävla John dyker upp som tips allt som oftast här på bloggen. Helt enkelt för att det är en av de bästa böckerna jag läst. Eva Dozzi har blandat sanning och fiktion om John Lennon under Beatlestiden på ett sätt som är så underbart. Jag tror nästan på varenda ord, trots att jag vet att själva historien inte är sann. Bakgrunden är dock det och det ligger ett gediget researcharbete bakom boken. Och jag tycker så oerhört mycket om huvudpersonen Katja som inleder ett förhållande med John Lennon. I smyg förstås.

Och för att fortsätta på temat jättebra så kan jag ju inte låta bli att ta med en annan favorit som också allt som oftast dyker upp här (fast då med flera olika böcker) – Anna Gavalda. Jag älskade honom är en kort och fin historia. En sådan där Gavaldas otroliga förmåga att visa mycket med hjälp av lite handling kommer fram. Just den här boken är inte den bästa jag läst av henne, men Anna Gavalda är alltid Anna Gavalda.

Intressanta investeringar

Sakta men säkert rullar bokhyllegenomgången (om det nu är det man ska kalla det för när jag tar två böcker på varje bokstav ur min bokhylla). Nu är turen i alla fall framme vid min alldeles egna bokstav I.

Inspärrad av Teresa Cooper hittade jag av en slump i Ullared för ett par år sen. Anledningen till att den hamnade i min korg var nog främst priset – 19 kronor, tror jag bestämt. Och visst visade den sig vara värd det priset. Teresa berättar starkt och gripande om hur samhället i brist på bättre lösning placerade henne på ett hem för psykiskt sjuka unga – trots att hon egentligen var helt frisk, det enda som var fel var att hennes mamma inte kunde ta hand om henne. I stället medicineras och behandlas Teresa tills hon faktiskt blir sjuk på riktigt. Att en sådan historia kan vara sann och dessutom inte utspelar sig för speciellt länge sedan är otroligt hemskt.

Äve I dag hade jag helst inte velat träffa mig själv av Nobelpristagaren Herta Müller var ett riktigt fynd prismässigt – 10 kronor på årets bokrea. Innehållet vet jag dock inte så mycket om än, eftersom jag inte kommit dit riktigt än. Men jag har velat läsa någonting av henne ända sedan hon fick priset.

En humoristisk och en hemlighetsfull historia

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann har jag skrivit om flera gånger (till exempel här) – och det är inte för att jag tyckte så mycket om den. Nej, snarare är det så att Allan och jag inte alls kommer överens. Jag tycker att hela historien är alldeles för överdriven, hälften hade varit nog. Men det är nog helt enkelt inte min sorts humor, har jag insett.

Hector und die Geheimnisse der Liebe (Hector och kärlekens hemlighet) har jag betydligt större förhoppningar på. Än så länge har jag inte läst den, men jag har läst den tidigare boken om Hector (Hectors Reise oder die Suche nach dem Glück) och blev lite småförälskad i psykologen Hector som reser runt världen för att reda ut filosofiska problem. Hela historien är småmysig, men ändå allvarlig. En saga för vuxna och precis så hoppas jag att die Geheimnisse der Liebe också ska vara. Det enda som gör att jag drar mig för att läsa den är att det var väldigt länge sedan jag läste någonting på just tyska…

Gott om G:n?

Nej, böcker på G fanns det minsann inte många i min bokhylla. Inte ens två stycken lyckades jag klura ihop på ena eller andra sättet. Däremot en, kanske lite krystat.

I min bokhylla finns nämligen en Beatles-box, där varje medlem har fått sin egen bok. Det roliga är att de som man redan vet mest om har de tunnaste böckerna, det vill säga John Lennon och Paul McCartney. I stället är det Ringo Starrs och George Harrisons livshistorier man kan grotta ner sig mest i. Den dagen man börjar läsa dem, vill säga. Jag tycker helt klart att de är intressanta, men engelskan har avskräckt mig en aning.

Så i nuläget får det räcka med att George Harrison får äran av att vara mitt enda G. En av mina två favorit-Beatlar (den andra är Paul).

Födelsedagspresenter på F

Carin Hjulström är en person jag tycker om, trots att man sällan ser henne nu för tiden. Och hennes bok Finns inte på kartan var så självklar att jag skulle läsa, delvis av den anledningen men också eftersom den handlar om 23-åriga Frida Fors som pluggar till journalist. Vilket var precis vad jag längtade efter att få göra när boken kom (och senare också gjorde). Frida hamnar på en liten lokalredaktion i Småland och allt som kan gå fel gör det redan första veckan. Kanske är inte livet som journalist så enkelt ändå? Den här boken råkar jag dessutom ha i två exemplar; en inbunden och en pocket.

Från doktor Klimkes horisont är en “gammal” födelsedagspresent som jag inte har kommit mig för med att läsa. Jag har tidigare läst en bok av Håkan Nesser (Svalan, katten, rosen, döden) utan att bli så speciellt imponerad och därför har det inte riktigt funnits någonting med den här som har lockat mig. Så vi får väl se, kanske är det en hyllvärmare även de kommande åren.

Vid närmare eftertanke så är även pocketversionen av Finns inte på kartan en födelsedagspresent, vilket ju passar bra när temat i dag är just F.

En stark kvinna och en överraskning

Ett dåligt år av J.M. Coetzee är bokstaven E:s utvalda olästa exemplar. Det är inte jättelänge sedan den kom i min ägo (genom ett romantiskt överraskningspaket) och om allt går som planerat kommer den inte att vara oläst så länge till (genom läsmaraton). Hur det går med den saken får vi väl se, men jag hoppas att den ska vara bra. Har tidigare inbillat mig att Coetzee är en smula tung, men försöker nu glömma de farhågorna och i stället se fram emot att läsa den.

En blomma i Afrikas öken kan vara en av de bästa sanna historier jag har läst. Waris Diries resa från uppväxten som nomad i Somalia tills det att hon blir modell i USA – en inte helt enkel resa som går via könsstympning och identitetssökande. Det är många saker som är hemska, men Waris Dirie är en stark kvinna som lyckas ta sig vidare i livet trots att mycket pekar på motsatsen. Nästan så att jag blir sugen på en omläsning av den här boken snart igen.

Dubbla mordhistorier

Under en period var jag nästan besatt av Agatha Christie och lånade någonstans kring hälften av hennes böcker på biblioteket. Och fast jag läste så många så tröttnade jag inte; trots att de bygger på samma pusselteknik kunde jag sällan lista ut vem som var mördaren. Hon har fortfarande en speciell del i mitt litterära hjärta, men eftersom jag lånade böckerna på biblioteket så speglas inte min fascination i min bokhylla. Två stycken har jag, och den ena råkar börja just på D – Dolken från Tunis. Jag har läst den två gånger och sett tv-serien med David Suchet som Poirot som hamnar väldigt nära när ett mord begås. En dolk som har försvunnit ur sitt glasskåp är snart det han fokuserar på och som vanligt hittar han lösningen som ingen annan ser.

Den andra boken börjar jag i detta nu närma mig slutet på. Den hemliga historien av Donna Tartt blev min genom ett pocketbyte men det var först den här veckan jag började läsa den. Det visade sig vara en minst sagt annorlunda historia, men jag tycker om den eftersom den påminner mig en hel del om Brott och straff.

Redan från första början får man veta att ett gäng collegeelever har mördat en av sina kompisar, men inte mycket mer än så. I stället får man veta vad som ligger bakom mordet innan man slutligen är i fas med bokens början och kan få veta vad som händer efteråt. Ångesten, rädslan, men också lite nöjdhet över att de faktiskt vågade göra det. Vi får se om jag gillar den även efter de sista hundra sidorna.

Chef i form av döden

Nej, böcker på C är det minsann inte gott om. Men en lyckades jag i alla fall luska fram ur min bokhylla – Caipirinha med döden av Maria Ernestam. En bok som trillade ner i min brevlåda under ett bokbyte och sedan blev liggande ett tag innan jag bestämde mig för att läsa den. Men så fort jag började så gillade jag den… tills jag hade kommit cirka tre fjärdedelar. Då förstördes allting genom att bli lite väl långsökt. Fast, att Döden skulle knacka på dörren och inleda någon slags förhållande med en är kanske lite långsökt från början också?

Berörande och bortglömt

Bara ett barn av Malin Persson Giolito var en bok som imponerade stort på mig när jag läste den. Jag hade ingen aning om vem hon var och vad det skulle vara för bok. Men den var så bra och även otroligt hemsk. Hon målar upp en historia om ett barn som inte är önskat, blir misshandlat, en mamma som lurar omgivningen och ett samhälle som inte riktigt har makt att göra någonting. Det hemskaste är nästan att det känns att hon vet vad hon skriver om och att mycket säkert ligger i det. Den berör verkligen ända in.

Berättelsen om Esmara av Petra Östergren är ett recensionsex som har råkat bli liggande. Jag fick den under en period när det var mycket med utbildning, jobb och praktik att tänka på och glömde helt enkelt bort den. Men nu har den åter fått plats i bokhyllan och står där och väntar på att bli utvald.

Allra först ut

Askungar av Kristina Ohlsson är en spännande och otroligt välskriven bok. Jag skriver ofta att jag tycker att hon är bland dagens bästa svenska författare och det förtjänar att få komma fram även här. I hennes första bok försvinner en liten flicka från ett X2000-tåg och den hemska känslan verkligen kryper in i kroppen på en när man läser. Och jag tycker väldigt mycket om hennes huvudperson Fredrika Bergman, som är mänsklig och trovärdig. Har man inte läst Kristina Ohlsson så har man verkligen missat någonting.

A heartbreaking work of staggering genious av Dave Eggers fick jag i ett bokbyte förra året, men har ännu inte kommit mig för att läsa den än och vet därför inte så mycket om den. Den ska vara Eggers memoarer och handla om relationen mellan hans och hans brors relationer efter att deras föräldrar dött i cancer. Eftersom den är speciellt utvald för mig så hoppas jag att jag kommer att tycka om den och jag ska se till att ta tag i den. Någon gång. Snart.