Fem inbundna böcker jag vill läsa NU

Den senaste tiden har jag i princip bara läst e-böcker och ljudböcker. Men nu har jag plötsligt fem inbundna böcker liggande som jag längtar något enormt efter att få kasta mig över (jag ska bara läsa klart lite annat först, inför Bokens afton i Kalmar).

Om inte annat så är ju det här fem bra anledningar att snabba på den andra läsningen.

(Okej då, det kan vara så att jag har råkat börja läsa Clara Henrys bok redan…)

Läslistan bara växer och växer…

De senaste dagarna har jag fått en oerhörd längtan efter att bli en del av bokbloggarvärlden på riktigt igen. Jag har så fort jag haft möjlighet kastat mig över Instagramflödet, besökt bokbloggar.nu och skannat av de bloggar jag vet att jag brukade läsa förut.

Och det är så underbart. Plötsligt dyker även läsglädjen upp på riktigt igen. Jag hittar bok efter bok efter bok som jag vill kasta mig över på en gång. Vilket ju självklart är helt omöjligt, så i stället lägger jag till dem i min Storytel-bokhylla. Den börjar bli lite full nu, kan jag meddela. Men samtidigt för det med sig en härlig känsla, som jag hoppas är här för att stanna den här gången.

Ännu en anledning att se fram emot hösten

Näst efter Bokmässan (de år jag åkt på den) brukar Bokens afton i Kalmar vara höstens stora begivenhet för oss bokälskare här. Men i år får den konkurrens av en till större författarkväll, på Kalmar slott, med Piratförlaget.

Jan Guillou, Marie-Louise Ekman, Liza Marklund, Jonas Jonasson och Pascal Engman kommer – inte helt dåliga namn, vilket bådar för en riktigt bra kväll.

Åtminstone Jonas Jonasson hade jag gissat skulle besöka Bokens afton, men så lär det inte bli nu. Jag hade nog gärna önskat mig Liza Marklund också, men det är inte jättelänge sedan hon senast deltog så det hade jag inte räknat med. Frågan är vilka det blir där nu, och om det blir lika bra som det här. Vi får väl se.

Hur som är det väldigt trevligt med en litterär kväll till.

Läs mer på barometern.se

Leksak som ger läslust

Efter att i sommar ha testat flera olika abonnemangstjänster på e-böcker och ljudböcker har jag kommit fram till att det är Storytel som passar mig allra bäst. Framför allt för funktionen att läsa och lyssna varvat.

Så när de meddelade att de skulle släppa en läsplatta blev jag nyfiken. Berättade om den för sambon och sa att det kunde jag kanske önska mig i födelsedagspresent.

Han sågade idén nästintill, ifrågasatte om jag kommer använda den och om det är värt det när den är låst till Storytel. Så nehe, där skulle jag inte få någon.

Så döm om min förvåning när jag i morse öppnade mitt paket och den innehöll en liten Storytel Reader. Han köpte en i alla fall!

Än så länge har jag bara packat upp den och tittat runt lite. Nu ser jag fram emot att börja använda den på riktigt. Läspeppen är total!

Att inte kunna vänta

När det gäller ljudböcker är jag otroligt otålig. Att lyssna 16 timmar på en bok känns oändligt långt när man, som jag gör, bara lyssnar 30 minuter om dagen. Och just därför brukar jag hålla mig borta från böckerna i Storytels app som är just bara ljudböcker. I stället väljer jag dem som finns som både e-böcker och ljudböcker, så att man kan hoppa fram och tillbaka mellan dem (slalomläsa kallar jag det för ibland).

Men förra veckan valde jag en som bara fanns som ljudbok – En annan Alice av Liane Moriarty. Och fastnade totalt. Åh, vad jag önskade att den gick att slalomläsa.

Jag önskade det så mycket att jag gjorde nåt jag nästan aldrig gör. Jag köpte den som e-bok.

Kanske ett onödigt köp, men jag var helt enkelt tvungen att komma vidare lite snabbare. Den är ju så bra.

Det där jag nästan aldrig gör

Parallelläsning brukar jag kalla det när man läser flera böcker samtidigt. Och det är någonting jag i princip aldrig ägnar mig åt.

Men ibland händer det och just nu är ett sådant ibland-tillfälle.

  • Jag lyssnar på En annan Alice av Liane Moriarty när jag kör till och från jobbet – något som kommer ta mig cirka en månad om jag inte lyssnar vid andra tillfällen också.
  • Jag kämpar för att ta mig igenom Den gode lögnaren av Nicholas Searle, som e-bok i mobilen – typ när jag hamnar ensam vid ett bord i lunchrummet eller när jag borstar tänderna.
  • Jag sträckläste 100 sidor i Hjärtats osynliga raseri av John Boyne som inbunden bok i går kväll och hoppas kunna göra om det snart igen.

Frågan är om det är en tillfällighet eller en ny vana?

Hur långt är det värt att läsa?

Just nu (eller snarare de senaste tre veckorna) har jag kämpat med att försöka ta mig igenom nästa bokcirkelbok – Den gode lögnaren av Nicholas Searle. Med stor betoning på försöka. Det går nämligen inte.

Jag kommer inte in i den och jag tycker inte om det jag läser. Nu är jag typ halvvägs och inser att jag nog inte kommer att komma så mycket längre till imorgon kväll heller. Frågan är om jag ska tvinga mig att fortsätta sedan.

För hur långt måste man egentligen läsa för att kunna säga att man gett den en ärlig chans? Jag brukar alltid skryta med att jag nästan aldrig slutar läsa böcker, utan tar mig igenom i hopp om någon slags helhet i slutet. Men samtidigt börjar jag inse, nu när jag inte läser riktigt lika mycket längre, att det är slöseri med tid. Varför lägga energi på en bok jag måste kämpa mig igenom när det finns så många andra bra böcker jag vill läsa?

Hur långt läser du innan du bestämmer dig för att lägga en, vad det verkar, dålig bok åt sidan?

Nu flyttar jag hem igen!

De senaste, snart, två åren har jag bloggat om böcker och läsning på barometern.se.

Men nu är det dags att flytta hem igen – och från och med i dag är det här, på tidningsida.se, som jag återfinns. Förhoppningsvis blir det lite av en nystart igen, och förhoppningsvis vill ni följa mig och diskutera böcker med mig här.