Att lyssna… eller inte lyssna

Read More

Jag har alltid haft svårt för det här med ljudböcker. Eller snarare, jag har haft svårt för det fram till förra året. Att vara föräldraledig med en bebis innebär många promenader och efter ett tag tröttnade jag på mina egna tankar och tecknade ett abonnemang hos Storytel.

Det visade sig vara ett lyckat beslut. Promenaderna blev roligare och jag kom i gång med läsningen igen. Extra lyckat visade sig funktionen att kunna växla mellan att läsa och lyssna i samma bok vara. Perfekt när man hamnat i sängen bredvid en sovande bebis och inte kunde resa sig för att hämta något att göra.

Men nu står jag i valet och kvalet. Vardagen – i form av heltidsjobb – har infunnit sig igen och jag ser ingen riktig mening med lyssningen. Visst, jag har en kvarts bilfärd till jobbet, men då hinner man ju knappt lyssna på någonting. Och jag lär knappast lyssna hemma på kvällarna, eftersom mitt tålamod tryter om jag bara lyssnar utan att göra något passande till.

Så den stora frågan är – ska jag säga upp mitt abonnemang eller inte? Det är onekligen någonting som måste funderas rejält på…

Önskan om läsning

Read More

Först vill jag bara förtydliga att ja, jag vet att min son bara är fyra månader gammal. Och att man då förmodligen är för liten för att visa tydligt vad man vill. Men jag väljer ändå att tolka det faktum att han tittade på och sträckte sig mot boken på soffbordet som att han ville att vi skulle läsa.

För när jag drog boken mot oss sträckte han ut händerna mot den och när jag öppnade den och började läsa om alla djuren i djungeln som rynkade pannan utan att veta varför satt han precis stilla i mitt knä och bara lyssnade. Den där lilla killen som i stort sett aldrig är helt stilla. Sedan kunde vi dessutom fortsätta med historien om Katten, Hunden och molnen innan han tröttnade. Så mysigt.

För övrigt är det en väldigt bra bok. Korta sagor som tar fem–tio minuter att läsa, med bilder som det finns mycket att titta på på vartannat uppslag och på de andra är det mest text, men ändå några små bilder att titta på. Helt perfekt för någon som inte orkar lyssna så länge, men när läsaren (jag) ändå vill läsa mer än “får”, “ko”, “häst” vilket det verkar vara tänkt att man ska läsa för barn i den här åldern.

Ett första biblioteksbesök

Read More

Jag har bott i Färjestaden i ungefär ett och ett halvt år nu, men förra veckan gjorde jag mitt första besök på biblioteket. Jag registrerade mig där via internet någon gång förra året men kom mig aldrig för med att faktiskt gå dit och hämta mitt lånekort.

Men nu tog jag alltså tag i det (under en av min och sonens dagliga vagnpromenader) och har nu lånekortet. Det innebär dessutom att jag kan gå dit även när biblioteket är stängt om jag vill, då det har något som de kallar för meröppet. Med andra ord funkar det typ som på gymmet, man tar sig in med hjälp av sitt lånekort. Mycket bra organiserat.

Och så var jag ju tvungen att testa så att kortet funkade också, så Sharon Boltons senaste Daisy i kedjor fick följa med mig hem. En bok jag helt missat att den kommit, men jag gillar ju henne så den måste läsas.

Ett skratt på helt rätt ställe

Read More

Min mormor har inte jättemånga barnböcker, men de hon har är lästa många, många gånger av mig, min syster och mina två kusiner.

Astrid Lindgrens samlingsbok Nils Karlsson Pyssling, som innehåller hennes korta berättelser som titelsagan eller Allrakäraste syster, var det vi läste om vi ville läsa länge. Året runt med Rasmus Nalle när kusinen ville gå igenom födelsedagar. Och så fanns en bok med Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin och några andra böcker.

Men den bok som för alltid kommer att vara förknippad med läsning hemma hos mormor är Sagan om den lilla lilla gumman. Oj, vad vi har läst den boken. Om och om igen. Egentligen skulle jag nog kunna berätta den utantill för Edvin, men det är ju inte samma sak om man inte kan räkna mössen på sidan tre och se gummans ilska när katten druckit upp mjölken.

Så Edvins moster såg i julas till att även han skulle få uppleva den här fantastiska sagan och gav honom den i julklapp. Igår läste bi den för första gången, liggande på rygg bredvid varandra i vår säng medan pappan spelade innebandy.

Jag hade inte så höga förväntningar, han är ju trots allt bara 2,5 månader. Så gissa om jag blev glad när jag såg hur han fokuserade på sidorna, verkade lyssna på vad jag läste och log. Och hjärtat smälte lite extra mycket när jag kom till sidan där den lilla lilla gumman kommer in i stugan, ser katten dricka upp mjölken och utropar “Schas katta!”.

Då skrattar nämligen min lilla kille till. Ett underbart härligt litet bebisskratt. Precis på rätt ställe.

Åh, vad härligt det kändes i mamma- och bokälskarhjärtat.

Det här med att lyssna på böcker

Read More

Ja, det har ju aldrig riktigt varit min grej. Jag försöker med jämna mellanrum, ibland har det funkat men oftast har det inte gjort det.

Det finns dock undantag. Som när jag pendlade nio mil om dagen (varav 4,5 var mitt i natten) med bil. Då gick det riktigt bra. I bilen finns det liksom inte så mycket annat att göra och då var det perfekt att lyssna. Men det måste vara lite längre sträcka, annars är det ingen mening.

Och kanske har jag hittat ett annat undantag nu. Nämligen när jag är ute och går med vagnen. Jag försöker ta en promenad om dagen med Edvin i vagnen. Och eftersom det enda han gör då är att sova så blir det ett perfekt tillfälle att plugga in lurarna (när jag inte har sällskap av någon annan under promenaden förstås). Jag kan till och med koncentrera mig rätt bra.

Vi får väl se hur länge det fungerar den här gången, men just nu är jag väldigt glad över det.

Snart så

Read More

Okej, han är rätt ointresserad än så länge. Men jag försökte i alla fall.

För egen del är jag fast i Cilla och Rolf Börjlinds böcker. Jag är nu inne på den tredje i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Och konstaterar att läsning i mobilen är min grej just nu – både i e-boks- och ljudboksformat.

Miniatyrläsning

Read More

När jag var på Bokmässan i höstas fastnade jag i Novellix monter, trots att noveller aldrig varit riktigt min grej. Men nu kanske det kunde bli det? Jag tänkte på hur jag förmodligen skulle få mindre lästid när bebisen kommit och hur noveller då kanske skulle fungera. Så jag köpte några stycken och ställde i bokhyllan.

Härom veckan blev jag påmind om de där små böckerna av en vän som var på besök. Vi pratade om hur mycket jag kunde läsa och när jag sa att jag oftast bara hinner läsa kortare stunder i sträck frågade hon om jag inte funderat på noveller.

Så i dag testade jag och har nu tagit mig igenom min första; Det sällsamma fallet Benjamin Button av F Scott Fitzgerald. Och jag gillade det till min stora förvåning. 50 små sidor visade sig vara perfekta med en halvslumrande bebis i famnen.

Vi får väl se om jag fastnar helt.

När ens sällskap bara sover och sover…

Read More

… då passar man på att ta en läsdag. Bokcirkelboken är utläst och nu tar jag mig an ett recensionsex – Kemisten av Stephenie Meyer – som trillade ner i brevlådan nästan samtidigt som Edvin kom in i mitt liv. En spänningsroman av författaren till Twilight-böckerna, som jag visserligen inte blev helt förtjust i. Men kanske är den här bättre, jag tillhörde ju trots allt inte målgruppen i de förras fall. Vampyrer och varulvar är ju inte riktigt min kopp te. Det här låter betydligt mer verklighetstroget när man läser baksidan.

Sällskap vid läsningen

Read More

Det finns inte lika mycket lästid som förut, men den går helt klart fortfarande att hitta. Det gäller bara att boken ligger på behändigt avstånd i soffan när man blir sittande med en sovande bebis i knät som vaknar så fort man reser sig.

Just nu har jag till exempel på detta sätt (och när bebisen är hos sambon) lyckats ta mig igenom årets första bok – Malin Persson Giolitos Störst av allt. Recension kommer förhoppningsvis inom kort, men det var helt klart en annorlunda spänningsroman som jag tror hade gjort sig ännu bättre om den hade kunnat sträckläsas.

Och för att vara förutseende har jag därför placerat nästa bokcirkelbok – Elena Ferrantes Hennes nya namn – på behörigt avstånd på soffbordet. Eventuellt får den snart hamna i soffan för att öka chanserna att bli påbörjad inom kort.

Det kanske inte blir lika mycket läst men det blir ju i alla fall något. Och jag väntar bara på att här ska börja läsas barnböcker också. Lilleman har redan börjat bygga upp sitt bibliotek, men det tar vi mer om en annan gång.