Category: Just nu

“En bok om hockey”

Söndagmorgon. Sambon plockar upp boken jag lagt ifrån mig före frukosten och börjar läsa på baksidan.

“Men, läser du en bok om hockey?! Vad kul!”

Han läser vidare.

“Jaha, det står nåt om ett oförlåtligt brott också. Då så.”

Så bra var Bokens afton

Det blev som vanligt en rolig men intensiv kväll på Bokens afton i går. Det är alltid lika roligt att sitta där med min kollega Anna Törnkvist och lyssna och fundera på hur man ska recensera kvällen. I år kändes det svårt att gissa hur det skulle bli, men kvällen blev helt klart över förväntan. Som det ofta blev när de riktigt riktigt stora namnen saknas (även om man visserligen kan diskutera om inte Håkan Nesser eller Sofi Oksanen egentligen var de riktigt stora namnen).

Dessutom verkade författarna ha trevligt tillsammans och verkligen lyssna på varandra. Flera av dem återknöt till det någon annan sagt tidigare och det borde betyda att de också har trevligt.

Men tillbaka till jobbet igen då. För min del resulterade kvällen i en krönika och omdömen om alla författare. Den texten hittar du HÄR. Vill du i stället läsa Anna Törnkvists referat från kvällen finns det HÄR. Eller så läser du helt enkelt båda.

Nu lämnar jag Bokens afton-bubblan för det här året och återgår till att läsa böcker som jag valt helt själv. Björnstad av Fredrik Backman känns som att den ligger bra till för att bli först ut. Men innan dess ska jag hänga lite med min nya förälskelse, tv-serien The Crown på Netflix. Också något jag måste återkomma till inom kort.

Svårt att veta vad jag ska förvänta mig av Bokens afton

Mycket spänning, en hel del om båtar, lite barnlitteratur, människohandel och en biografi. Årets bokens afton i Kalmar är både spretig och inte på samma gång. Mest för att det är så många olika bitar och jag känner att jag har svårt att veta vad jag egentligen ska förvänta mig. Såhär i förväg känns det som att kvällen kan bli både fantastisk och sådär (för det är sällan det faktiskt blir dåligt).

Dagens Barometern med alla mina recensioner.


Jag har läst alla de aktuella böckerna i förväg (läs recensionerna här) och man skulle ju kunna tro att det gör att jag vet någorlunda vad jag har att vänta mig. Men nu är det ju faktiskt inte så att man måste vara en estradör för att vara en bra författare, och ofta är det någon som haft en lite halvdålig bok som lyckas överraska mig rejält. Vi får väl se. Det här tror jag i alla fall att jag kommer att kunna förvänta mig:

Sofi Oksanen kändes redan när namnen släpptes som det största namnet. Och det är hon egentligen oavsett hur bra hennes framträdande kommer att vara. Det är stort att för första gången bjuda in en engelskspråkig akt och jag är nyfiken på hur publiken kommer att ta emot det. Däremot är jag lite rädd att just Sofi Oksanen kanske inte är den mest spännande att lyssna på. Boken är rätt svår att prata om och därför hoppas jag i stället på att hon vågar fånga oss genom att vara personlig och berätta om sig själv.

Håkan Nesser borde ha vanan inne när det gäller att stå framför folk. Vilket kan vara både positivt och negativt. Förmodligen kommer vi få en del kärleksförklaringar till hunden Norton, eftersom det är det den ena boken han ska prata om handlar om, och det är nog faktiskt historier som gör sig bättre på scen än i bokform.

Lars Einarsson och Ann Rosman har vissa beröringspunkter, även om den ena skrivit en faktabok och den andra en kriminalroman. Båda handlar ju om vrak och dykning, även om det är på helt olika sätt. Därför är jag också orolig för att de riskerar att fastna i för mycket detaljer – hur ska Lars Einarsson på 20 minuter kunna prata lagom mycket om Kronanvraket? När det gäller Ann Rosman vill jag gärna höra mer om det hon skriver om i efterordet till Vågspel, varför hon fastnade för dykarhistoriken, men samtidigt är jag rädd att det kan bli tråkigt om det framförs på fel sätt.

När det gäller Christer Lindarw är jag dock inte rädd för att det kan bli tråkigt. Är det någon som är van att stå på en scen så är det ju han. Och med tanke på hur mycket anekdoter det finns från hans liv så är jag inte orolig för några tråkiga 20 minuter. Jag hoppas nog på att han får äran att avsluta alltihop, det kommer att bli trevligt i så fall.

Cilla och Rolf Börjlind har enligt mig den bästa boken i kvällens uppställning, men det är alltid lite lurigt när två författare ska samsas om utrymmet på scenen. Förhoppningsvis är de så pass vana vid att dela på fokuset att det kommer att funka bra. Och som alltid när det gäller författarpar hoppas jag på att få veta mer om hur de jobbar tillsammans rent konkret.

Och så kvällens presentatör Josefine Sundström som ska försöka binda ihop allting och samtidigt prata om sin egen barnbok Sagasagor. Som programledare har hon ju rejäl erfarenhet och jag hoppas att hon har läst de andra böckerna och vågar ställa några frågor till författarna i stället för att bara fördela ordet var tjugonde minut. Det är då det blir som bäst.

Så, det var alla. Många författare blir det. Kanske för många till och med. Men vi får som sagt se. Det kan bli hur som helst och jag kan ha helt fel. Jag återkommer i frågan i kväll.

Ytterligare en bokkväll

Den här veckan snurrar det mycket Bokens afton i huvudet på mig. Även om böckerna inför redan är utlästa och recensionerna redan skrivna (men publiceras först på onsdag i Barometern-OT) så är ju själva aftonen kvar. En lång kväll i litteraturens tecken. Riktigt trevligt, förhoppningsvis.

Men så råkade jag få en bokkväll till. I kväll faktiskt. För när jag, som vanligt, bara slökollade igenom Facebookflödet upptäckte jag att Corren livesänder Bokens dag från Stora teatern i Linköping. Så i kväll har jag blivit sittande framför datorn och har hittills hört Therese Bohman (ganska tråkig, ärlig talat), Stefan Einhorn (låter tråkig, men är rolig att lyssna på) och Roslund och Hellström (som gör det jag älskar – inte bara berättar om boken, utan också om bakgrunden till författarskapet). Nu återstår bara Alex Schulman och Elsie Johansson.

En oväntat trevlig måndagkväll blev det i alla fall. Och perfekt uppladdning inför onsdag (även om det är helt andra författare som gäller då).

Nu börjar väntan

I går jobbade jag min sista arbetsdag före bebis. Än så länge återstår fortfarande lite Bokens afton-jobb (om inte bebisen känner för att komma ut före den 16 november förstås), men det dagliga jobbet är nu över och det är dags att börja gå hemma och vänta. Fixa lite, tvätta, plocka i ordning, baka – och läsa böcker förstås.

Och jag började med det sistnämnda. Förmiddagen ägnades åt Christer Lindarws biografi (inför Bokens afton). Nu återstår bara att se hur många fler böcker som hinns med före bebisens ankomst.

(Recension av boken kommer i samband med själva Bokens afton, den 16 november)

Från den ena till den andra

Nu är det bara knappt tre veckor kvar till Bokens afton i Kalmar och jag förbereder mig som bäst genom att plöja igenom de aktuella böckerna. Just nu har jag precis växlat från Norma till Sov du lilla videung. Så får vi se vilken av alla det blir sedan. 

Uppladdning

Nu har jag äntligen kommit i gång med att läsa böckerna inför Årets bokens afton. Dessutom råkar det här vara boken till nästa bokcirkel, så det blir två flugor i en smäll.

Framför en av årets första brasor blir det dessutom extra mysigt.

Förmiddagen i bilder


Ny bekantskap för min del – Igiaba Scego som jag blir väldigt sugen på att läsa. 

I förbifarten – Rickard Sjöberg läser Postkodmiljonären-frågor.

Hanna Hellqvist om att läsa 12 års krönikor för att sätta ihop dem till en bok (och på vägen inse att de var mycket bättre än hon trott) och varför hon inte vill kalla sig författare (det kräver en annan slags glädje i skrivandet, för henne är det mest ett jobb).

I förbifarten – Alice Teodorescu upplever numera mer kärlek i sociala medier än för ett par år sedan. 


Cecilia Uddén intervjuar Ensaif Haidar på Internationella torget. 

Uppladdningen

Så var då den stora dagen här. Om bara en timme slår Svenska mässan upp sina portar till årets bokmässa och jag laddar just nu upp med hotellfrukost (vad ska man annars göra när man bor på hotell?). 

Jag kan dessutom inte låta bli att fundera över alla andra som äter frukost och hur många av dem som ska till mässan. Att de båda kvinnorna i färgglada kläder som diskuterar programmet ska dit råder det ingen tvekan om. Och att mannen i kavaj som läser Dagens industri inte ska dit känns rätt självklart. Men paret vid bordet där borta då? Som tyst stirrar ner i sina kaffekoppar. 

Det får jag aldrig veta men det är kul att fundera på. När man ändå inte har nåt speciellt för sig menar jag. 

På plats i Göteborg 

Sådär. Tågresan är avklarad och jag är incheckad på hotellet. Nu är det bara att vänta tills allt börjar imorgon. 

1 2 3 4 35