Så var läsåret 2016

Read More

Såhär på årets första dagar ska jag väl som alltid sammanfatta läsningen från det föregående året. Det känns bara som så himla länge sedan jag läste någonting, nästan som om det vore ett år i stället för en månad. Ja, för det har faktiskt gått en hel månad sedan jag läste någonting. Det kom en liten varelse emellan, en liten Edvin närmare bestämt, som har tagit den mesta av tiden och när jag haft lite tid över så har jag ärligt talat råkat hamna med mobilen i handen i stället. Nu börjar dock läslusten infinna sig igen.

Men först – året som gått. Hur blev det nu då?

Tja, inte direkt mitt bästa läsår. “Bara” 43 böcker blev lästa. Också det Edvins “fel”. I samband med att jag blev gravid hände någonting som gjorde att jag fick svårare för att läsa, koncentrationen var inte på topp och lässugen infann sig inte riktigt. Jag sov mycket, vid tillfällen när jag annars hade läst. Så 2016 kommer inte att gå till historien som året då jag läste flest böcker. Men av de böcker jag läste var många väldigt bra. Och det är väl ändå det som räknas?

2016 var också året då jag flyttade min blogg, hit till barometern.se. Tyvärr verkar jag ha tappat en del läsare på det, men jag hoppas på att i det långa loppet kunna bygga upp det och kanske till och med få några nya som inte hade hittat mig annars.

Jag åkte till Bokmässan och lyssnade på intressanta personer, förfärades över signeringsköerna till Sture Bergwall köpte inte en enda signerad bok (men en hel del andra) och njöt av att vara tillbaka igen. Och sedan kom årets andra höjdpunkt i form av Bokens afton här i Kalmar, och jag är glad att Edvin stannade kvar inne i magen så pass länge att jag kunde hinna med att jobba där. En mycket trevlig kväll, med flera överraskningar.

Så, dags för den riktiga sammanfattningen.

För att göra det väljer jag att låna en lista från Kulturkollo, åtminstone vissa punkter av den:

Årets mest oväntade: Jag blev helt kär i Det lilla huset på strandpromenaden. Jag hade bara väntat mig en småmysig stund men blev helt fast.
Årets klassiker: Oj då, jag som alltid ska läsa fler klassiker verkar ha missat dem. Men jag köpte i alla fall en Virginia Wolf-bok.
Årets knock out: Sov du lilla videung av Cilla och Rolf Börjlind. Så rätt i tiden och otäck.
Årets gråtfest: Björnstad av Fredrik Backman.
Årets historiska: Jag trodde inte Regalskeppet Kronan skulle vara så mycket för mig, men jag hade fel. Det var riktigt intressant.
Årets obehagligaste: Epidemin av Åsa Ericsdotter. Riktigt obehagligt, ända från början.
Årets nya bekantskap: Även här får jag nämna paret Börjlind – hur har jag kunnat missa dem?
Årets tegelsten: Tjockast var i alla fall Tana Frenchs En hemlig plats med sina 568 sidor.
Årets ögonöppnare: Kaufmanns utvalda av Karl Almén Burman.
Årets återseende: S J Bolton. Hon är verkligen fantastisk.
Årets höjdpunkt: Bokmässan. Alltid bokmässan.
Årets kan-inte-släppa-den: Disclaimer av Renée Knight.
Årets skämskudde: Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser. Jag förstår inte varför han ville skriva den. Eller jo, det gör jag väl. Och därför behövs skämskudden.
Årets lyckopiller: Det lilla bageriet på strandpromenaden, igen.
Årets överskattade: Visserligen var den nya Harry Potter-boken helt okej, men jag tycker egentligen inte att den hade behövts. Och den hade definitivt inte behövt så mycket hajp.
Årets underskattade: Fartblinda av Carolina Neurath. Jag hade aldrig trott att jag skulle gilla en bok om banker och aktieportföljer.
Årets titel: Olyckan av Valérie Tong Cuong. Så enkel men säger ändå så mycket.

Tillfälligt avbrott

Read More

Ja, om någon nu råkat titta in här de senaste veckorna har ni upptäckt att det är väldigt tyst här. Det beror på att fokus ligger på någonting helt annat än böcker och bloggande just nu. För exakt två veckor sedan blev jag nämligen mamma till den där underbara lilla krabaten på bilden. Lille Edvin upptar nu det mesta av vår tid, precis som det ska vara.

Så det blir lite paus härifrån tillfälligt, så får vi se när jag kommer i gång igen. Bara så ni vet.

Så bra var Bokens afton

Read More

Det blev som vanligt en rolig men intensiv kväll på Bokens afton i går. Det är alltid lika roligt att sitta där med min kollega Anna Törnkvist och lyssna och fundera på hur man ska recensera kvällen. I år kändes det svårt att gissa hur det skulle bli, men kvällen blev helt klart över förväntan. Som det ofta blev när de riktigt riktigt stora namnen saknas (även om man visserligen kan diskutera om inte Håkan Nesser eller Sofi Oksanen egentligen var de riktigt stora namnen).

Dessutom verkade författarna ha trevligt tillsammans och verkligen lyssna på varandra. Flera av dem återknöt till det någon annan sagt tidigare och det borde betyda att de också har trevligt.

Men tillbaka till jobbet igen då. För min del resulterade kvällen i en krönika och omdömen om alla författare. Den texten hittar du HÄR. Vill du i stället läsa Anna Törnkvists referat från kvällen finns det HÄR. Eller så läser du helt enkelt båda.

Nu lämnar jag Bokens afton-bubblan för det här året och återgår till att läsa böcker som jag valt helt själv. Björnstad av Fredrik Backman känns som att den ligger bra till för att bli först ut. Men innan dess ska jag hänga lite med min nya förälskelse, tv-serien The Crown på Netflix. Också något jag måste återkomma till inom kort.

Svårt att veta vad jag ska förvänta mig av Bokens afton

Read More

Mycket spänning, en hel del om båtar, lite barnlitteratur, människohandel och en biografi. Årets bokens afton i Kalmar är både spretig och inte på samma gång. Mest för att det är så många olika bitar och jag känner att jag har svårt att veta vad jag egentligen ska förvänta mig. Såhär i förväg känns det som att kvällen kan bli både fantastisk och sådär (för det är sällan det faktiskt blir dåligt).

Dagens Barometern med alla mina recensioner.

Jag har läst alla de aktuella böckerna i förväg (läs recensionerna här) och man skulle ju kunna tro att det gör att jag vet någorlunda vad jag har att vänta mig. Men nu är det ju faktiskt inte så att man måste vara en estradör för att vara en bra författare, och ofta är det någon som haft en lite halvdålig bok som lyckas överraska mig rejält. Vi får väl se. Det här tror jag i alla fall att jag kommer att kunna förvänta mig:

Sofi Oksanen kändes redan när namnen släpptes som det största namnet. Och det är hon egentligen oavsett hur bra hennes framträdande kommer att vara. Det är stort att för första gången bjuda in en engelskspråkig akt och jag är nyfiken på hur publiken kommer att ta emot det. Däremot är jag lite rädd att just Sofi Oksanen kanske inte är den mest spännande att lyssna på. Boken är rätt svår att prata om och därför hoppas jag i stället på att hon vågar fånga oss genom att vara personlig och berätta om sig själv.

Håkan Nesser borde ha vanan inne när det gäller att stå framför folk. Vilket kan vara både positivt och negativt. Förmodligen kommer vi få en del kärleksförklaringar till hunden Norton, eftersom det är det den ena boken han ska prata om handlar om, och det är nog faktiskt historier som gör sig bättre på scen än i bokform.

Lars Einarsson och Ann Rosman har vissa beröringspunkter, även om den ena skrivit en faktabok och den andra en kriminalroman. Båda handlar ju om vrak och dykning, även om det är på helt olika sätt. Därför är jag också orolig för att de riskerar att fastna i för mycket detaljer – hur ska Lars Einarsson på 20 minuter kunna prata lagom mycket om Kronanvraket? När det gäller Ann Rosman vill jag gärna höra mer om det hon skriver om i efterordet till Vågspel, varför hon fastnade för dykarhistoriken, men samtidigt är jag rädd att det kan bli tråkigt om det framförs på fel sätt.

När det gäller Christer Lindarw är jag dock inte rädd för att det kan bli tråkigt. Är det någon som är van att stå på en scen så är det ju han. Och med tanke på hur mycket anekdoter det finns från hans liv så är jag inte orolig för några tråkiga 20 minuter. Jag hoppas nog på att han får äran att avsluta alltihop, det kommer att bli trevligt i så fall.

Cilla och Rolf Börjlind har enligt mig den bästa boken i kvällens uppställning, men det är alltid lite lurigt när två författare ska samsas om utrymmet på scenen. Förhoppningsvis är de så pass vana vid att dela på fokuset att det kommer att funka bra. Och som alltid när det gäller författarpar hoppas jag på att få veta mer om hur de jobbar tillsammans rent konkret.

Och så kvällens presentatör Josefine Sundström som ska försöka binda ihop allting och samtidigt prata om sin egen barnbok Sagasagor. Som programledare har hon ju rejäl erfarenhet och jag hoppas att hon har läst de andra böckerna och vågar ställa några frågor till författarna i stället för att bara fördela ordet var tjugonde minut. Det är då det blir som bäst.

Så, det var alla. Många författare blir det. Kanske för många till och med. Men vi får som sagt se. Det kan bli hur som helst och jag kan ha helt fel. Jag återkommer i frågan i kväll.

Ytterligare en bokkväll

Read More

Den här veckan snurrar det mycket Bokens afton i huvudet på mig. Även om böckerna inför redan är utlästa och recensionerna redan skrivna (men publiceras först på onsdag i Barometern-OT) så är ju själva aftonen kvar. En lång kväll i litteraturens tecken. Riktigt trevligt, förhoppningsvis.

Men så råkade jag få en bokkväll till. I kväll faktiskt. För när jag, som vanligt, bara slökollade igenom Facebookflödet upptäckte jag att Corren livesänder Bokens dag från Stora teatern i Linköping. Så i kväll har jag blivit sittande framför datorn och har hittills hört Therese Bohman (ganska tråkig, ärlig talat), Stefan Einhorn (låter tråkig, men är rolig att lyssna på) och Roslund och Hellström (som gör det jag älskar – inte bara berättar om boken, utan också om bakgrunden till författarskapet). Nu återstår bara Alex Schulman och Elsie Johansson.

En oväntat trevlig måndagkväll blev det i alla fall. Och perfekt uppladdning inför onsdag (även om det är helt andra författare som gäller då).

Nu börjar väntan

Read More

I går jobbade jag min sista arbetsdag före bebis. Än så länge återstår fortfarande lite Bokens afton-jobb (om inte bebisen känner för att komma ut före den 16 november förstås), men det dagliga jobbet är nu över och det är dags att börja gå hemma och vänta. Fixa lite, tvätta, plocka i ordning, baka – och läsa böcker förstås.

Och jag började med det sistnämnda. Förmiddagen ägnades åt Christer Lindarws biografi (inför Bokens afton). Nu återstår bara att se hur många fler böcker som hinns med före bebisens ankomst.

(Recension av boken kommer i samband med själva Bokens afton, den 16 november)

Förmiddagen i bilder

Read More


Ny bekantskap för min del – Igiaba Scego som jag blir väldigt sugen på att läsa. 

I förbifarten – Rickard Sjöberg läser Postkodmiljonären-frågor.

Hanna Hellqvist om att läsa 12 års krönikor för att sätta ihop dem till en bok (och på vägen inse att de var mycket bättre än hon trott) och varför hon inte vill kalla sig författare (det kräver en annan slags glädje i skrivandet, för henne är det mest ett jobb).

I förbifarten – Alice Teodorescu upplever numera mer kärlek i sociala medier än för ett par år sedan. 


Cecilia Uddén intervjuar Ensaif Haidar på Internationella torget.