Category: Just nu

Fångad av ett förord

Normalt sett gillar jag inte att läsa förord och efterord till böcker, men när jag plockade upp En geishas memoarer av Arthur Golden råkade jag läsa förordet utan att jag egentligen förstod att det var just ett förord. Och tur var väl det. För det förklarade en del saker som jag funderat på, och som gjorde att jag bara blev ännu mer nyfiken på boken.

Det fick mig fast helt enkelt.


Fascination och förfäring

Jag är mitt uppe i Fredrik Strages Fans och kan inte låta bli att ena stunden fascineras och andra stunden förfäras av de olika öden som tas upp i boken. Jeannette, som älskar Michael Jackson verkar ändå ganska normal. Men Gert som var tillsammans med Agneta Fältskog och sen fortsätter förfölja henne (och gör fortfarande?), och Lena som tror sig vara förföljd av Taube-familjen tillhör mer den delen som förfärar mig.

Uppenbarligen är ju något fel med båda två. Men jag tycker ändå om att Fredrik Strage “tar deras parti” och berättar historierna till största delen från hur de uppfattar det. Intressant, och väldigt öppet. Jag tror inte alls att det hade varit på samma sätt om han hånat dem för deras “illusioner” och villfarelser i hur det faktiskt stod till.

För Gert och Agneta hade ju någon slags relation, det kan man inte ta ifrån honom. Så i det fallet är det ganska svårt att känna att han gör fel – är han inte en vanlig kärlekskrank människa som saknar sin älskade? Frågan är ju bara hur seriöst det egentligen var från Agnetas sida, och hur mycket av alla detaljer som var sanna…

Lena tycker jag också synd mom. För hon var ju uppenbarligen sjuk, och kanske var hennes problem att hon inte fick någon hjälp. För en galen människa förstår väl inte att den är galen? Sven-Bertil Taube verkar som om det var en hemsk period för hela familjen, men ändå väljer Strage att till största delen berätta Lenas egen historia om vad som ledde fram till att hon brände ner Sjösala.

Väldigt intressant, och annorlunda skildringar.

Back again

Hallå, här är jag tillbaka igen. Jag har inte gått under jorden, bara tillbringat helgen mellan en massa “berg”, vilket gör internettäckningen i princip obefintlig.

Var jag har varit?

I Ullared. Tillsammans med kanske hälften av Sveriges befolkning (nåja…) har jag kryssat mellan klädstänger, kundvagnar, korgar och hyllor. Riktigt mysigt. Komiskt, egentligen, men jag tycker om det ändå. Fast jag kanske är lite knäpp på sätt och vis, men jag tycker faktiskt om det. Hela lördagen gick vi där, och några timmar i dag. Konstigt..?

Bokhyllorna lockade såklart, men trots detta lyckades jag med bedriften att bara hugga till mig två stycken. Hitta vilse och Igelkottens elegans fick den stora äran att följa med mig hem, även om det fanns en hel del andra som också var sugna på att ta plats i min gula kasse.

Till exempel fanns det några för 8.95. Flera av dem slank ner i korgen först, för att vid närmare eftertanke åka tillbaka till sin gamla hemvist igen.

Men en riktigt trevlig helg blev det i alla fall!

Ge mig mer tid!

Min tid vill inte riktigt räcka till. Som jag skrev i veckan finns det så mycket att göra, så mycket att hinna med.

Tyvärr så verkar det som att det är mitt läsande som får lida av det. Jag tittar då och då lite skuldmedvetet mot min bokhylla och böckerna som tittar tillbaka och ser ut som ledsna hundvalpar.

“Se oss! Läs oss! Glöm inte bort oss!”

Men de ledsna ögonen får nog vara kvar en stund till. Snart är det lov. Och lov brukar väl innebära mer tid? Mer lust, och mer hängivet läsande. Hoppas på ett kallt, mysigt lov där jag får krypa ner under en varm filt med en god bok och en kopp te, utan att känna att det finns hundra andra saker jag borde göra.

Om det ändå kunde bli så.

Rereading

Fick igår tillbaka en bok som min moster lånat av mig, och nu är jag så himla sugen på att läsa om den igen. Plus att jag ser flera andra böcker i min bokhylla i mitt “andra” hem som jag så väldigt gärna skulle vilja läsa om.

Men så tittar jag på listan över böcker jag ännu inte har läst. Med lite sorg i blicken. För visst borde väl de få en ärlig chans innan jag tar tag i någonting jag faktiskt redan har läst?

Kan nog bli bra

När jag började läsa Hjälp, vem är jag? av Caroline af Ugglas och UKON var jag riktigt tveksam. Till att börja med var jag rätt tveksam till Caroline som person. Men även till det faktum att de valt att göra en bok av sina terapistunder.

Men ju mer jag läser, desto mer tycker jag om det. Jag lär känna Caroline, och jag tycker redan mycket bättre om henne. Och att skriva en självbiografi utifrån terapeutiska samtal känns som en klockren, väldigt smart idé.

Så det här ska nog kunna bli en riktigt trevlig lässtund.

1 33 34 35