Så var läsåret 2017

Read More

2017 blev ett pausår när det gäller bloggen, men det betyder inte att jag inte har läst. Visserligen bara typ hälften av vad jag brukar, men med tanke på att mitt ständiga sällskap varit en liten bebis som inte ens tillät att jag vände blad i en bok när han sov, så är resultatet godkänt. Jag fick nämligen hela 27 böcker lästa under 2017. Klart godkänt.

Att jag dessutom började komma överens med ljudböckerna var ett stort plus. Liksom det faktum att jag trots föräldraledigheten hann med att läsa alla böcker inför Bokens afton igen och recensera dem. Det är helt klart en av årets höjdpunkter.

För att sammanfatta årets läsning tänkte jag göra som förra året och sno listan som Kulturkollo satte samman då:

Årets mest oväntade: Stora stygga vargen av Nele Neuhaus.

Årets klassiker: Det sällsamma fallet Benjamin Button av F Scott Fitzgerald. Visserligen bara en novell, så den ingår ju inte i de 27 lästa böckerna, men den var mysig att läsa.

Årets knock out: Stora små lögner av Liane Moriarty.

Årets gråtfest: Andras vänner, även den av Liane Moriarty, var jobbig att läsa bitvis och framkallade en del tårar under en promenadlyssning.

Årets historiska: Kalmars historia av Dick Harrison. Intressant, men alldeles för segt och faktatungt.

Årets obehagligaste: Stora stygga vargen av Nere Neuhaus. Hur man kan beskriva något och framkalla ryskänslor utan att egentligen faktiskt beskriva det i detalj är rätt oförståeligt, men ändå oerhört bra.

Årets nya bekantskap: Jag fortsatte där jag börjat året innan och plöjde alla paret Börjlinds böcker. Riktigt bra, och de var perfekta som ljudböcker.

Årets tegelsten: Kemisten av Stephanie Meyer. Inte värd besväret.

Årets återseende: Fortsättningarna på Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan. Även om de var av skiftande kvalitet (se nedan).

Årets höjdpunkt: Höstdåd av Anders de la Motte. Fick mig sugen på alla hans andra böcker också.

Årets kan-inte-släppa-den: Stora små lögner av Liane Moriarty. Så pass att jag tvingade sambon att se serien nästan direkt när jag läst ut den.

Årets skämskudde: Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan. En fortsättning jag hade klarat mig helt utan.

Årets lyckopiller: Jojo Moyes får mig alltid att må bra, så det får bli Toner i natten.

Årets överskattade: De oroliga av Linn Ullmann. Alla verkar älska den och så även drygt halva bokcirkeln. Jag tillhörde inte den halvan.

Så var läsåret 2016

Read More

Såhär på årets första dagar ska jag väl som alltid sammanfatta läsningen från det föregående året. Det känns bara som så himla länge sedan jag läste någonting, nästan som om det vore ett år i stället för en månad. Ja, för det har faktiskt gått en hel månad sedan jag läste någonting. Det kom en liten varelse emellan, en liten Edvin närmare bestämt, som har tagit den mesta av tiden och när jag haft lite tid över så har jag ärligt talat råkat hamna med mobilen i handen i stället. Nu börjar dock läslusten infinna sig igen.

Men först – året som gått. Hur blev det nu då?

Tja, inte direkt mitt bästa läsår. “Bara” 43 böcker blev lästa. Också det Edvins “fel”. I samband med att jag blev gravid hände någonting som gjorde att jag fick svårare för att läsa, koncentrationen var inte på topp och lässugen infann sig inte riktigt. Jag sov mycket, vid tillfällen när jag annars hade läst. Så 2016 kommer inte att gå till historien som året då jag läste flest böcker. Men av de böcker jag läste var många väldigt bra. Och det är väl ändå det som räknas?

2016 var också året då jag flyttade min blogg, hit till barometern.se. Tyvärr verkar jag ha tappat en del läsare på det, men jag hoppas på att i det långa loppet kunna bygga upp det och kanske till och med få några nya som inte hade hittat mig annars.

Jag åkte till Bokmässan och lyssnade på intressanta personer, förfärades över signeringsköerna till Sture Bergwall köpte inte en enda signerad bok (men en hel del andra) och njöt av att vara tillbaka igen. Och sedan kom årets andra höjdpunkt i form av Bokens afton här i Kalmar, och jag är glad att Edvin stannade kvar inne i magen så pass länge att jag kunde hinna med att jobba där. En mycket trevlig kväll, med flera överraskningar.

Så, dags för den riktiga sammanfattningen.

För att göra det väljer jag att låna en lista från Kulturkollo, åtminstone vissa punkter av den:

Årets mest oväntade: Jag blev helt kär i Det lilla huset på strandpromenaden. Jag hade bara väntat mig en småmysig stund men blev helt fast.
Årets klassiker: Oj då, jag som alltid ska läsa fler klassiker verkar ha missat dem. Men jag köpte i alla fall en Virginia Wolf-bok.
Årets knock out: Sov du lilla videung av Cilla och Rolf Börjlind. Så rätt i tiden och otäck.
Årets gråtfest: Björnstad av Fredrik Backman.
Årets historiska: Jag trodde inte Regalskeppet Kronan skulle vara så mycket för mig, men jag hade fel. Det var riktigt intressant.
Årets obehagligaste: Epidemin av Åsa Ericsdotter. Riktigt obehagligt, ända från början.
Årets nya bekantskap: Även här får jag nämna paret Börjlind – hur har jag kunnat missa dem?
Årets tegelsten: Tjockast var i alla fall Tana Frenchs En hemlig plats med sina 568 sidor.
Årets ögonöppnare: Kaufmanns utvalda av Karl Almén Burman.
Årets återseende: S J Bolton. Hon är verkligen fantastisk.
Årets höjdpunkt: Bokmässan. Alltid bokmässan.
Årets kan-inte-släppa-den: Disclaimer av Renée Knight.
Årets skämskudde: Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser. Jag förstår inte varför han ville skriva den. Eller jo, det gör jag väl. Och därför behövs skämskudden.
Årets lyckopiller: Det lilla bageriet på strandpromenaden, igen.
Årets överskattade: Visserligen var den nya Harry Potter-boken helt okej, men jag tycker egentligen inte att den hade behövts. Och den hade definitivt inte behövt så mycket hajp.
Årets underskattade: Fartblinda av Carolina Neurath. Jag hade aldrig trott att jag skulle gilla en bok om banker och aktieportföljer.
Årets titel: Olyckan av Valérie Tong Cuong. Så enkel men säger ändå så mycket.

Läst 2017

Här är allt jag läst under året. Noveller står med, men räknas inte in i det totala antalet böcker.

Januari
1. Malin Persson Giolito: Störst av allt (Inbunden/363 s)
2. Elena Ferrante: Hennes nya namn (Inbunden/ 493 s)
3. Cilla och Rolf Börjlind: Springfloden (E-bok/Ljudbok/442 s)
F Scott Fitzgerald: Det sällsamma fallet Benjamin Button (Novell/50 s)

Februari
4. Cilla och Rolf Börjlind: Den tredje rösten (E-bok/Ljudbok/464 s)
5. Cilla och Rolf Börjlind: Svart gryning (E-bok/422 s)
6. Stephenie Meyer: Kemisten (Inbunden/567 s)
7. Linn Ullmann: De oroliga (Ljudbok/383 s)

Mars
8. Jenny Colgan: Sommar på strandpromenaden (E-bok/Ljudbok/397 s)
9. Jenny Colgan: Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden (E-bok/303 s)
10. Clare Mackintosh: Jag lät dig gå (E-bok/ljudbok/424 s)

April
11. Sharon Bolton: Daisy i kedjor (Inbunden/416 s)

Marsläsningen

Read More
Fyra väldigt olika böcker blev lästa i mars.

Såhär ett par dagar in i april är det dags att sammanfatta föregående månads läsning. Fyra böcker blev det, och det blev fyra väldigt olika böcker som lästes av helt olika anledningar. Den första var ett bokreafynd jag längtat efter att läsa, den andra en bokcirkelbok och de två sista böcker lånade av en av bokcirkelmedlemmarna. Dessutom var de väldigt olika varandra sett till innehållet och sådana läsmånader brukar kännas rätt trevliga när man sammanfattar dem.

Lästa böcker i mars:
Valérie Tong Cuong: Mirakelverkstaden (Danskt band/261 s)
Maylis de Kerangal: Att hela de levande (E-bok/278 s)
Nele Neuhaus: Snövit ska dö (Inbunden/432 s)
Marian Keyes: Kvinnan som stal mitt liv (Inbunden/462 s
(än så länge har jag bara skrivit om en av dem, men de andra tre kommer inom kort)

Antal: 4
Manliga/kvinnliga författare: 0/4
Svenska författare: 0
Genrer: 2 romaner, 1 spänningsroman, 1 feel good
Format: 1 danskt band, 1 e-bok, 2 inbundna.
Antal sidor: 1 433

Lite sämre fortsättning på året

Jag hade förhoppningar på februari, men av olika anledningar blev det inte så mycket läst under månaden. Närmare bestämt bara tre böcker. Men det är ju bättre än ingenting, och om inte annat så hann jag ju med att köpa fem stycken. En av dem är redan utläst, men de andra fyra borde ju åtminstone hjälpa till att ge en bra början på mars.

Martina Haag: Det är något som inte stämmer (E-bok/194 s)
Danny Wattin: Herr Isakowitz skatt (Pocket/254 s)
Heather O’Neill: Vaggvisor för små kriminella (Danskt band/377 s)

Lästa böcker i februari: 3
Manliga/kvinnliga författare: 1/2
Svenska författare: 2
Sanning: 1 (eventuellt 2, frågan är ju exakt hur mycket av Haags bok som är sanning…)
Inbundet/pocket(danskt band)/E-bok/ljudbok: 0/2/1/0
Sidor: 825 s

En spännande första månad

Så har då redan årets första månad gått. Vart tar tiden vägen egentligen?

Rent läsmässigt har det varit en rätt trevlig månad, det har blivit mycket spänning – bortsett från en liten feel good-avstickare. Och det mesta har varit riktigt bra läsning, dessutom.

Så fortsätter året så här så kommer 2016 att bli bra. (Förmodligen gör det inte det, men det brukar bli bra ändå.

Dennis Lehane: Rött regn (Pocket/595 s)
Hanna E Lindberg: Sthlm confidential (Pocket/345 s)
Jenny Colgan: Det lilla bageriet på strandpromenaden (Inbunden/402 s)
Kristina Ohlsson: Sjuka själar (E-bok/381 s)
Alex Marwood: Onda flickor (E-bok/396 s)

Lästa böcker i januari: 5
Manliga/kvinnliga författare: 1/4
Svenska författare: 2
Deckare/spänning/skräck: 4
Feel good: 1
Inbundet/pocket(danskt band)/E-bok/ljudbok: 1/2/2/0 (men jag började läsa första fjärdedelen av Onda flickor som ljudbok)
Sidor: 2 119 s

Lite statistik

statistik

En del intressanta saker finns att hitta i statistiken för 2015. Som till exempel att jag bara läste fyra pocketböcker på hela året. Konstigt. Men å andra sidan har jag läst rätt många nya böcker, och då blir det ju mest inbundet eller e-böcker.

Kvinnorna dominerar stort, men så brukar det ju vara. Frågan är egentligen varför jag oftast väljer böcker skrivna av kvinnor. Är det så att man läser mest av det kön man själv tillhör eller är det bara jag som gör så?

Och statistiken uppdelat på året är också rätt intressant. Man ser vissa tendenser tydligt. Januari brukar vara bra på grund av pepp på det nya läsåret. Det gamla är sammanfattat och jag känner starkt för att ta tag i allt igen. Sedan börjar det dippa framåt april, när jag kommer i gång med cykelträningen rejält. Det tar ju sin lilla tid att ge sig ut på tiomilarundor på helgerna, och att cykla kvällstid. I juli blev det dags för semester. Och i september flyttade vi och tillbringade i princip varenda ledig minut med att måla väggar och flytta grejer. Det vill säga ingen tid över för läsning. Och i oktober-november förberedde jag mig för Bokens afton genom att läsa alla de aktuella författarna. Sedan var året nästan slut.

Så, ska jag följa min trend nu så går jag ut starkt i januari 2016. Första boken är redan utläst…

Årets tre bästa böcker

 

När folk ber mig om boktips har det den senaste tiden funnits tre böcker jag ständigt återkommer till. Jag har skrivit om dem här flera gånger, men de tål att nämnas igen. Speciellt som jag känner mig ganska säker på att de är de tre bästa böckerna från 2015 som jag har läst.

22bed6a17efdc51ab1ad30f73b568602-13066967_O_1Sju dagar kvar att leva
Carina Bergfeldt
Förlag: Norstedts

Det är verkligen en av de bästa böckerna jag har läst det här året, kanske en av de bästa någonsin.. Carina Bergfeldt har gjort ett så bra jobb med att kartlägga alla sidor av dödsstraffet i USA. Huvudhistorien är med den dödsdömde Vaughn Ross, som bara har en vecka kvar att leva. Trots det nekar han fortfarande till mordet han är dömd för. Men hon träffar också en präst som har jobbat med dödsdömda fångar länge. En fängelsechef som berättar om sin första avrättning, mammor som fått sina döttrar mördade och andra som på olika sätt berörs. Det är långt ifrån bara ett perspektiv och det är riktigt bra.

Ung_iheto_6878Ung i ghettot
David Safier
Förlag: Bazar

På ett sätt är det här en ungdomsbok, men det finns ingenting som säger att den inte funkar för vuxna också. Historien om 16-åriga Mira som växer upp i Warszawas ghetto mitt under andra världskriget berör och intresserar oavsett. Plus att det är en viktig historia – jag har inte läst många andra skildringar av hur livet i ghettot var. För David Safier utgår verkligen från hur det var. Allt är sant, utom personerna och vissa händelser som de är med i. Men Mira är en kombination av andra personer han läst om och händelser han grottat ner sig i. Dessutom är hon en tuff, ung tjej som inte är rädd att sätta sig själv och sin familj främst. Sådana finns det inte hur många som helst att läsa om.

9789100141417Öppnas i händelse av min död
Liane Moriarty
Förlag: Albert Bonniers förlag

I våras damp det plötsligt ner en bok i min brevlåda. En bok jag aldrig hört talas om, och som jag inte riktigt visste vad jag skulle förvänta mig av. Kanske var det en bidragande orsak till att det blev så bra. Utan tvekan är Öppnas i händelse av min död den bästa spänningsromanen jag läst i år.
Utgångspunkten för hela historien är ett brev. Ett brev som Cecilia hittar när hon städar på vinden. Det visar sig vara ett brev från hennes man och har texten ”Öppnas i händelse av min död” på kuvertet. Hon blir självklart jättenyfiken och öppnar till slut det. Och ingen av oss, varken Cecilia eller jag hade nog kunnat tänka oss vad det står i det.
Parallellt med Cecilia får vi följa ett antal andra personer. Som en kvinna som blir lämnad av sin man för sin bästa väninna, och en kvinna vars dotter blev mördad för flera år sedan. Och det bästa är att man inte alls kan ana hur allt hänger ihop förrän det börjar vävas samman. Då blir boken något helt annat än vad man hade förväntat sig.

Dags att lista 2015!

Jag tycker verkligen om listor (som många bokbloggare med mig). Och de råkar ju dessutom vara det bästa sättet att sammanfatta ett år på. Så när jag upptäckte att Kulturkollo redan skapat en fantastiskt bra årslista att fylla i var jag inte sen att sno den.

Här är därför mitt 2015, i listform:

Årets mest oväntade: Vi blev äntligen sambos, förlovade oss och köpte hus. Det är årets mest oväntade, alla kategorier. Det har inte så mycket med litteratur att göra, men är det största som hänt mig i år. Och i och med att det också innebar plats för fler bokhyllor har det ju lite med litteratur att göra, trots allt. (På resten av frågorna ska jag försöka hålla mig till böckerna.

IMG_5351

Årets klassiker: Dödssynden av Harper Lee. När den nya boken släpptes blev jag sugen på Dödssynden och jag ångrar mig verkligen inte.
Årets knock out: Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt. Jag tänker fortfarande på den och tipsar alla jag kan om den.

22bed6a17efdc51ab1ad30f73b568602-13066967_O_1

Årets kvinnokamp: Den speglar väl egentligen ingen kvinnokamp på det sättet, men Miras kamp i Ung i ghettot av David Safier berörde mig starkt
Årets gråtfest: Jag gråter sällan när jag läser, men det hände ett par gånger under läsningen av Sju dagar kvar att leva.
Årets gapflabb: Christer Lundberg, både i Bläckfisken och när han pratade om den på Bokens afton. Hysteriskt.
Årets historiska: Kodnamn Verity. Intressant historia om kvinnorna som var spioner under andra världskriget.
Årets obehagligaste: Bön för Tjernobyl. Det är helt sjukt att det Svetlana Aleksijevitj berättar om faktiskt har hänt. Och det är sån tur att hon berättar om det.
Årets dystopi: Nepp, någon sådan har jag inte läst.
Årets grafiska: Och inte heller det här är min kopp te, så jag får passa igen.
Årets nya bekantskap: Sara Lövestam. Flera böcker skulle läsas inför Bokens afton och jag tog en till när jag ändå höll på. Hennes ungdomsbok visade sig dessutom vara så bra.
Årets utmaning: Jag hade sett fram emot Chimamanda Ngozie Adichies Americanah länge men den blev en riktig besvikelse. Och en utmaning att över huvud taget ta sig igenom.
Årets tegelsten: Frihet. 651 pocketsidor att kämpa sig igenom. Och inte var det värt det.

tjernobyl
Årets ögonöppnare: Bön för Tjernobyl får nog nämnas även här. Jag är född efter Tjernobyl och efter det här tycker jag att man borde läsa mer om händelsen och dess effekter i skolan. Hjälp!
Årets återseende: Astrid Lindgren. I början av året fick jag för mig att läsa om en hel del, och det var riktigt trevligt.
Årets aldrig mer: EL James och 50 shades. Riktigt uselt.
Årets huvudperson: Mira i Ung i ghettot.
Årets bifigur: Frågan är om hon är en bifigur, men jag gillar verkligen Vanja Lithner, i Hjorth/Rosenfeldts böcker om Sebastian Bergman.
Årets filmupplevelse: Insidan ut. Med risk för att verka knäpp, men det är verkligen en riktigt bra animerad familjefilm.

12244562_10153352177130958_58793683652346489_o

Årets kulturella höjdpunkt: Bokens afton som jag gick all in för i år. Intensivt, men roligt.
Årets magplask: Recensionerna. Långt ifrån alla böcker jag läst har omnämnts på bloggen. Skärpning krävs inför nästa år.
Årets kan-inte-släppa-den: Öppnas i händelse av min död. Omöjlig att sluta läsa.
Årets skämskudde: 50 nyanser av honom. Det var till och med värre än jag trott.
Årets lyckopiller: Glad blev man i alla fall av Anna Mannheimers Mitt liv som gift.
Årets debut: Hm. Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett Ikea-skåp, kanske?
Årets kyss: Första kyssen i Som eld av Sara Lövestam. Så fint.
Årets citat: Tomt. Jag borde verkligen skriva ner dem när jag läser dem.
Årets skandal: Jag missade Bokmässan. Eller snarare valde bort på grund av husflytt. Men nästa år så…
Årets förlag: Har nog inte haft någon riktig förlagsfavorit i år. Får hitta någon nästa år i stället.
Årets pristagare: Äntligen fick Jonas Hassen Khemiri Augustpriset. Välförtjänt.
Årets överskattade: Tove Folkesson får det ena priset efter det andra. Och jag förstår det verkligen inte. Trots att jag inte läst Sund i år, utan bara Kalmars jägarinnor förra året. Och jag kommer inte göra det heller.
Årets underskattade: Jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig när jag började läsa Öppnas i händelse av min död. Kanske var det en bidragande orsak till att det blev så bra.
Årets serie: Serien om Sebastian Bergman har verkligen vuxit. Jag ser fram emot vart Hjorth/Rosenfeldt ska ta den härnäst.
Årets scen: Ont om teatrar och musikaler i år. Så det får väl bli Bokens afton igen.
Årets konstupplevelse: Tyvärr, konst är inget jag brukar uppleva speciellt mycket av.
Årets TV-serie: Sörjer att Downton är slut. Därför drar jag ut lite på det och har ännu inte sett den absolut sista julspecialen.
Årets titel: Den lilla flickan som svalde ett moln lika stort som Eiffeltornet. Fast ännu hellre på franska – La Petite Fille qui avait avalé un nuage grand comme la tour Eiffel. Fin.
Årets låt: Miriam Bryant gjorde mig typ besatt av Ett sista glas. Så jag minns inte riktigt vad jag lyssnade på i slutet av året.

Årets slutspurt närmar sig

Såhär när man har tagit sig in i årets sista månad kan jag aldrig låta bli att jämföra. Jag måste helt enkelt se hur många böcker jag har läst hittills i år och hur många böcker jag hade läst vid samma tid förra året. Och såklart vad förra året till slut hamnade på. Jag vet att det egentligen inte spelar någon roll, men jag vill veta om det är möjligt att uppnå samma siffra – eller högre.

Och eftersom det är där vi är i dag så kan jag ju inte låta bli. Jag kollar. Och jag inser att jag ligger efter jämfört med förra året. En i princip månadslång flytt var inte bra för lässtatistiken.

Men men. Över 60 lästa böcker siktar jag på i alla fall. Det är definitivt godkänt.

Novemberläsningen
48. Jonas Hassen Khemiri: Allt jag inte minns (Inbunden/332 s)
49. Paula Hawkins: Kvinnan på tåget (Ljudbok/396 s)
50. Sara Lövestam: Sanning med modifikation (E-bok/255 s)
51. Sara Lövestam: Önska kostar ingenting (Inbunden/355 s)
52. Cecilia Lindqvist: En annan värld: Minnen från Kina 1961-62 (Inbunden/330 s)
53. Svetlana Aleksijevitj: Bön för Tjernobyl (Inbunden/405 s)
54. Christoffer Carlsson: Den fallande detektiven (Ljudbok/420 s)

Lästa böcker i november: 7
Manliga/kvinnliga författare: 2/4
Svenska författare: 4
Deckare/spänning: 2
Sanning: 1
Klassiker: 0
Inbundet/pocket(danskt band)/E-bok/ljudbok: 4/0/1/2
Sidor: 2 493 s