Ett magasin som väcker läslust och ger mersmak

Read More

Trots att jag jobbar som journalist (om det nu borde höra ihop) så är jag dålig på att läsa magasin. Jag tycker om att göra det ibland, men jag har svårt att hitta någonting som jag skulle kunna tänka mig att prenumerera på. Men jag är på jakt, för jag tycker att det är lite mysigt. Så när jag fick erbjudande om att få ett recensionsex av magasinet Books & dreams tackade jag ja. Kanske kunde jag hitta någonting av det jag letar efter där?

Och till en viss del gör jag det. Jag gillar långa intervjuer som gör att en person blir något mer än bara det den är känd för. Till viss del blir författarna som intervjuas i Books & dreams det. En stor del i det tror jag är att de faktiskt (med vissa undantag) intervjuas i sina hem. Jag tycker om att jag får en chans att se Michael Connellys bokhylla där han har alla sina egna böcker på olika språk, och att få känna lite av rörigheten i Lisa Jewells vardagsrum. Och jag tycker om att de får bli människor, inte bara författare.

Men den person jag faller starkast för är helt klart Chimamanda Ngozi Adichie. Oj, vad hon verkar vara en smart och fascinerande kvinna. Därför gör det ingenting att hon inte är i sitt rätta sammanhang. Och eftersom jag fastnar så totalt för henne (jag har inte läst någonting av henne tidigare) är jag glad att det finns en novell av henne i slutet – då får jag ju chansen att se den sidan också.

De långa intervjuerna är Books & dreams styrka, men för att balansera upp det behövs självklart kortare delar. Tyvärr tycker jag att de emellanåt har en tendens att bli lite röriga och plockiga. Som en sida med tips på olika bokhyllor – jag får pussla lite för att förstå vilken bildtext som hör till vilken bild. Jag faller inte heller pladask för matdelen eller resedelen i tidningen – det känns på något sätt lite spretigt där. Tidningen blir något annat, som inte riktigt passar mig. De små korta tipsen på vårens läsning är dock bra, liksom lite småplock i början som är som hämtat ur olika bokbloggar.

Men sammanfattningsvis är tidningen ändå ganska bra. Visst finns det delar som jag helst hade varit utan, men det finns också delar jag tycker riktigt bra om. Jag blir oerhört sugen att läsa böcker av Chimamanda Ngozi Adichie, Michael Connelly och Liza Jewell. Kanske inte av Michael Nyqvist. Och jag blir även lite intresserad av vad nästa nummer (det här var det tredje) kan innehålla för spännande personer.