Det blev en kvinna!

För några dagar sedan sa jag förnumstigt när Nobelpriset i litteratur kom på tal: “Jag läste någonstans att Alice Munros odds sjönk kraftigt i går. Det har de gjort några gånger förut, och varit rätt.” Helt utan att egentligen veta vad jag pratade om.

Hela förmiddagen i dag pratades det på jobbet om att det borde bli en kvinna, annars är det katastrof. Och så kläcker kollegan närmast bredvid ur sig: “Eller någon som skriver noveller, det vore kul.”

Därför var det extra roligt när båda sakerna infriades i dag – när Peter Englund klev ut genom dörren, sa “Det blir en kvinna” och ett sus gick genom åskådarsamlingen. Och fast jag inte läst någonting av Alice Munroe (än!) kände jag mig lite lycklig när han sa hennes namn. Det känns, utifrån allt jag läst i förhand, som ett mycket bra val.

Tack Akademien, för att ni faktiskt tog en kvinna i år. Och gav mig något nytt att sätta upp på läslistan – eftersom det är en författare jag faktiskt vill läsa någonting av.

Novellerna och jag

Read More

jerka

Fredag igen och därmed dags för Annikas bokbloggsjerka som den här veckan lyder:

Brukar du läsa noveller och/eller andra short stories? Vilken är din favorit i så fall?

Det här är en fråga som jag förhoppningsvis kommer att kunna svara ja på någon gång i framtiden, för jag skulle verkligen vilja läsa noveller. Men jag gör det ytterst sällan som det är just nu, eller, faktiskt snarare aldrig. Jag ger det försök ibland (med långa mellanrum) men har inte riktigt hittat några som jag har fastnat för.

Men jag tänker att det borde vara trevligt att göra, och den här jerkan kanske kan vara en väg in i det genom alla tips jag kan få nu.

Inte riktigt som jag tänkt mig

Read More

Spelreglerna – Jonas Karlsson.
Ända sedan han var Julhunden i Julens hjältar har jag på något sätt tyckt om Jonas Karlsson; både som skådespelare och i situationer när han blir intervjuad. När han spelade den vidrige Claes Waltin i En pilgrims död för ett litet tag sedan påmindes jag om det här och insåg samtidigt att jag faktiskt inte läst någonting av honom – han är ju dessutom novellförfattare. Så därför var det dags; Spelreglerna kändes som ett bra val och ännu bättre som ljudbok – då skulle jag ju dessutom få lyssna på honom själv.

Men ganska snart insåg jag att det inte riktigt var som jag hade trott. Det var helt enkelt lite för konstigt för min smak, absurda, overkliga detaljer i något som annars var väldigt verkligt. Vissa av novellerna tyckte jag var helt okej, men så finns det några som jag inte alls förstår mig på. Möjligen är det mitt fel, helt enkelt för att jag inte tycker så mycket om när man lämnar det verkliga för något totalt absurt.

Dock förstår jag ibland vad han vill säga, trots att jag inte gillar själva historien. Hur han ser på vårt samhälle och vissa tendenser i det. De är tydliga – och mellan raderna riktigt bra.

Men jag inser att jag nog får hålla mig till Jonas Karlsson på vita duken och i tv-rutan i stället för i den litterära världen.


Titel: Spelreglerna
Författare: Jonas Karlsson
Förlag: Bonnier audio (2012)
Typ: Ljudbok


Skrämmande hög igenkänningsfaktor

När börjar det riktiga livet – Fredrik lindströmNär börjar det riktiga livet?
Fredrik Lindström (Bonniers 2011)
E-bok

Fredrik Lindström är en man jag tycker om och jag gärna tittar på. Det jag tidigare har läst av honom har dock inte imponerat något vidare på mig. Men någon gång ska det väl bli ändring på det. När börjar det riktiga livet? är 14 korta, rappa noveller om vanliga svenskars vanliga liv och vanliga problem. Och Lindström lyckas verkligen med att skildra dem. Paret som jagar den perfekta tavlan till sitt hem eftersom det säger så mycket om dem, mannen och kvinnan som har ett helt kök fullt av dyra, fina köksprylar men inte använder en enda av dem någonsin (som mannen säger; om jag börjar med en så blir ju de andra avundsjuka och därför blir alla stående), mannen som köper båt för att få ligga mer, den mänskliga rättigheten att få vara lycklig och många fler.

Självklart är allt en smula överdrivet för att bli tydligare, men det är ändå skrämmande hög igenkänningsfaktor på det mesta. I nästan varje novell går att se de här tankarna eller laterna hos sig själv eller någon i sin närhet. Och det är just därför det blir så bra. Lindström har lyckats fånga den moderna människans absurda problem på ett klockrent sätt, men med relativt enkla medel.