Category: Recensionsex

Trevligt i brevlådan

coelho

Det är alltid lika kul att komma hem och hitta annat än reklam i brevlådan. Men det är lite extra kul när det är ett brunt paket som nätt och jämnt går in och som sedan visar sig innehålla en bok. Just ett sådant paket låg i min brevlåda i går och gissa om jag blev glad när jag såg att det innehöll ett recensionsex av Paulo Coelhos nya Otrohet.

Jag har bara läst ett par böcker av Coelho tidigare, men självklart gillat dem. Och så blev jag helt fascinerad av honom när jag på Bokmässan förra året lyssnade på en intervju med honom via Skype på Digitala torget. En oerhört intressant människa med annorlunda sätt att se på det här med upphovsrätt och vem som har rätt att dela vad i dagens samhälle.

Så det här kommer nog att bli en mycket trevlig helg (eller fredagkväll eller liknande).

I min brevlåda

guldgillapaket

När man ligger och snörvlar nedbäddad under en filt i soffan känns det på något sätt genast lite bättre när man hittar paket med sådant här fint innehåll i brevlådan.

Väntade och överraskande paket

paket

De senaste två dagarna har varit mycket bra på postfronten. Inte mindre än tre olika paket har trillat ner i min brevlåda, två som jag visste skulle komma och ett som jag hade glömt bort att det skulle komma. Båda böckerna är recensionsex, det ena från Forum och det andra från Atrium.

Och så kom då mina knappar som jag beställt för att kunna ha på mig på Bokmässan. Men de blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, så jag får se om jag kanske gör om dem. (Den lilla texten är i princip omöjlig att läsa)

Nästan lite för spännande

snoglobenSnögloben – Amanda Hellberg.
Fjärde boken om Maja Grå, men min första. Jag saknar därför en del bakgrund, men trots det tycker jag att jag hänger med bra. Den står som fristående och fungerar alldeles utmärkt att läsa som det. Maja Grå har blivit en del av en speciell insatsstyrka och när ett mord sker mitt ute i ingenstans, mitt i vintern, mitt under ett bröllop får hon ta del i arbetet på riktigt. Just hennes speciella egenskaper och förmåga att känna och se saker ingen annan kan se och känna gör henne till en viktig del i styrkan. Men snart blir hon också personligt inblandad i fallet, det finns kopplingar till mordet på Majas sambos bror.

Att det är spännande är det ingen som helst tvekan om. Den är inte jättelång, det är högt tempo och det kommer olika vändningar hela tiden. Men kanske lite för spännande, på sätt och vis. För till slut kommer avslutningen på det hela och det går för fort. Det räcker inte att förklara vem mördaren är, jag vill ha hela den långa historien om varför – på ett väl utvecklat sätt och så att det tillför någonting mer till historien. Men nu blir det tyvärr lite mer; “Jaha, då var det väl slut där då…”

Men det finns ett men till, ett betydligt positivare sådant. Jag blir sugen på att läsa de tidigare böckerna om Maja Grå.

T T T
Titel: Snögloben
Författare: Amanda Hellberg
Förlag och år: Forum 2013
Typ och sidor: Inbunden – 285 sidor (men jag läste som pdf)
Recensionsex

Jag vill bli berörd – men lyckas inte helt

Sorgsna själar – Léonora Miano.
Snow, eller Antoine som han egentligen heter, har allt. Han är snygg, har rätt kläder, en fin lägenhet och får gå på de coolaste festerna – när han själv känner för det. Han verkar helt enkelt vara oerhört framgångsrik och bra. I själva verket drömmer han fortfarande bara om att bli den stjärna han låtsas leva som. Han vill ha alla andras kärlek, som kompensation för hans mammas bristande kärlek under uppväxten. Eller brodern som fick det mycket bättre – honom njuter han nu av att kunna utnyttja. Tills allt en dag plötsligt slår tillbaka mot Antoine själv och han tvingas försöka möta allt som han tidigare undvikit; mammans ursäkter, mormorns omtanke och sitt ursprung i Mboasu.

Det är sorgligt och Antoine beter sig hemskt. Men trots det har jag lite svårt att engagera mig i historien och de känslor som trots allt finns där. Ibland känns det nästan som att jag läser boken på något annat språk (franska?) och därför inte riktigt förstår allt jag borde förstå, som att jag missar några viktiga bitar eller formuleringar. Men jag läser ju faktiskt på svenska. Visst kan jag ändå irritera mig på Antoine, men jag hade velat förstå honom mer. Att han är besviken på sin uppväxt är klart, men jag hade velat gå ännu djupare, riktigt tränga in under hans skinn och få vara han. Jag lyckas inte riktigt med det nu.

Någon som jag däremot fastnar för är Antoines mamma. Kvinnan som fick lämna sina första barn hos sin mamma och sedan flyttade till ett annat land för att följa kärleken. Men ingenting blev som det var tänkt och i stället hamnade hon på gatan och får utstå spott och spe från sin yngste son. Hennes historia berör och engagerar och jag hade verkligen velat få veta mer.

Plus att jag går lite vilse i hur boken är upplagd. Jag vet inte om det har att göra med att jag läser den som e-bok eller om det är författarens val, men det är alldeles för få styckesindelningar, ibland inga alls. Jag saknar andningspauser, historien flyter samman när jag inte får chans att lyfta blicken till nästa stycke. Det är synd och förmodligen en stor del till att jag villar bort mig.


Titel:
Sorgsna själar
Författare: Léonora Mian
Förlag: Sekwa (2013)
Typ och sidor: E-bok – 214 sidor
Recensionsexemplar

Ett magasin som väcker läslust och ger mersmak

Trots att jag jobbar som journalist (om det nu borde höra ihop) så är jag dålig på att läsa magasin. Jag tycker om att göra det ibland, men jag har svårt att hitta någonting som jag skulle kunna tänka mig att prenumerera på. Men jag är på jakt, för jag tycker att det är lite mysigt. Så när jag fick erbjudande om att få ett recensionsex av magasinet Books & dreams tackade jag ja. Kanske kunde jag hitta någonting av det jag letar efter där?

Och till en viss del gör jag det. Jag gillar långa intervjuer som gör att en person blir något mer än bara det den är känd för. Till viss del blir författarna som intervjuas i Books & dreams det. En stor del i det tror jag är att de faktiskt (med vissa undantag) intervjuas i sina hem. Jag tycker om att jag får en chans att se Michael Connellys bokhylla där han har alla sina egna böcker på olika språk, och att få känna lite av rörigheten i Lisa Jewells vardagsrum. Och jag tycker om att de får bli människor, inte bara författare.

Men den person jag faller starkast för är helt klart Chimamanda Ngozi Adichie. Oj, vad hon verkar vara en smart och fascinerande kvinna. Därför gör det ingenting att hon inte är i sitt rätta sammanhang. Och eftersom jag fastnar så totalt för henne (jag har inte läst någonting av henne tidigare) är jag glad att det finns en novell av henne i slutet – då får jag ju chansen att se den sidan också.

De långa intervjuerna är Books & dreams styrka, men för att balansera upp det behövs självklart kortare delar. Tyvärr tycker jag att de emellanåt har en tendens att bli lite röriga och plockiga. Som en sida med tips på olika bokhyllor – jag får pussla lite för att förstå vilken bildtext som hör till vilken bild. Jag faller inte heller pladask för matdelen eller resedelen i tidningen – det känns på något sätt lite spretigt där. Tidningen blir något annat, som inte riktigt passar mig. De små korta tipsen på vårens läsning är dock bra, liksom lite småplock i början som är som hämtat ur olika bokbloggar.

Men sammanfattningsvis är tidningen ändå ganska bra. Visst finns det delar som jag helst hade varit utan, men det finns också delar jag tycker riktigt bra om. Jag blir oerhört sugen att läsa böcker av Chimamanda Ngozi Adichie, Michael Connelly och Liza Jewell. Kanske inte av Michael Nyqvist. Och jag blir även lite intresserad av vad nästa nummer (det här var det tredje) kan innehålla för spännande personer.

Det intressanta försvinner i mängden

Mikael Fant – Vattnet i marsVattnet i mars – Mikael Fant.
Alltihop börjar med en stor familj samlad till en begravning. Det är modern och mormodern Inga Aronsson som har dött, en person som man får känslan av är lite av familjens nav. Och det är därifrån historien tar sin början, för att sedan förgrena sig ut i de olika familjemedlemmarnas personligheter och historier. De helt olika döttrarna, några av deras män och även några barnbarn. Historier som ibland går ihop, ibland inte alls har med varandra att göra.

I denna saliga blandning finns det flera riktigt intressanta personer. Agneta, som precis har vunnit en dikttävling och fått åka ner till Stockholm och hyllas stort av framstående tidningsmänniskor. Det finns bara en liten, liten detalj – det är inte hon som skrivit dikten, hon har bara hittat den. Eller Fredrik; son till Ingas dotter Eva och hennes partner Sónia, som har börjar lära sig observera och se hur andra människor agerar. Men även hans biologiska pappa finns med i bilden och är en av de personer som berör mig; en ensam homosexuell man som inte vill något hellre än att hitta kärleken.

De här guldkornen dyker upp med jämna mellanrum och blir kvar i mig. Men det finns också många fler som bara flyger förbi, som jag ganska snart inte vill läsa mer om. För ibland tenderar det att gå över gränsen, jag har svårt att tro att de karaktärerna kan finnas på riktigt när historierna inte verkar bli mycket mer än historier. Och det gör mig lite besviken.

Men det finns en sak till som gör att jag blir lite förvirrad. Det känns inte som att vi kommer någonstans. Historien knyts visserligen ihop, från början till slut, men ingenting speciellt har hänt, ingenting som har tagit personerna framåt på något specifikt sätt tillsammans. Det är en historia om flera olika historier. Jag önskar att de hade hört samman på ett annat sätt än att de bara är släkt med varandra.


Titel:
Vattnet i mars
Författare: Mikael Fant
Förlag och år: Piratförlaget 2013
Typ: Inbunden – 416 sidor
Recensionsex

Kristina Ohlsson – Davidsstjärnor

Trevligt paket lagom till påsk

Kristina Ohlsson – DavidsstjärnorNär jag kom hem från jobbat i går var postfacket fullt – det låg ett paket däri! Och paketet innehöll inte vad som helst, utan ett recensionsex från Piratförlaget av Kristina Ohlssons nya bok Davidsstjärnor. Nu vet jag verkligen vad jag gör i påskhelgen…

Titta vad som låg och väntade på mig

Efter en helg hos pojkvännen i Västerås kom jag så hem nu i kväll och hittade till min förvåning ett litet gulligt paket i min brevlåda. Med snöre och allt. Riktigt glad blir man för att Gilla böcker har lagt ner lite mysigt jobb på sina paket. Och när jag så raskt öppnade alltihop (efter att ha fotat paketet såklart, man får ju inte missa viktiga utanpå- och inuti-bilderna) hittade jag Fågelbarn av Christin Ljungqvist. En bok som jag har blivit lite sugen på att läsa, trots att jag inte läst hennes debutbok Kaninhjärta.

Tack för det fina paketet som piggade upp min måndagskväll!

Viktiga anekdoter att skratta åt

I huvudet på en normalstörd – Pär JohanssonI huvudet på en normalstörd – Pär Johansson.
Att Glada Hudik-teaterns grundare Pär Johansson har många anekdoter att dela med sig av råder det ingen tvekan om. Förmodligen hade boken kunnat vara dubbelt så lång och ändå inte ha varit tråkig. För när de mest självklara sanningar blandas med ärliga uttalande och konstiga händelser är det svårt att inte dra på smilbanden. Och samtidigt är de små historierna om vad skådespelarna gjort och sagt lärorika och intressanta. Dessutom är det en historia om hur ett försök som ingen egentligen trodde på från början helt plötsligt blev något tillräckligt stort för Broadway.

Upplägget för boken är lite annorlunda, varje kapitel kallas för ett budord och är allt från “Du skall knuffa folk över vattenslangar” till “Du skall spela innebandy i mörkret”. Saker som låter otroligt konstiga när man bara läser själva temat får snart sin förklaring och låter ganska vettiga och/eller roliga.

Tyvärr valde Pär Johansson att berätta exakt samma anekdoter när han skulle prata om sin bok på Bokens afton här i Kalmar i november, så jag som redan läst boken kände igen det mesta. Och om man väljer att göra det i omvänd ordning känner man också igen det mesta. Och en hel del av historierna känner man också igen från andra tillfällen där man har hört honom berätta. Men hans budskap blir inte mindre viktigt för det.


Titel: I huvudet på en normalstörd
Författare: Pär Johansson och Petter Karlsson
Förlag och år: Bokförlaget Forum 2012
Typ: Inbunden – 272 sidor

1 2 3 4