Category: Recensionsex

Så otroligt hemskt… och trovärdigt

Bortom varje rimligt tvivel – Malin Persson GiolitoBortom varje rimligt tvivel
Malin Persson Giolito
Piratförlaget 2012
Inbunden – 453 sidor

För 13 år sedan dömdes läkaren Stig Ahlin till livstids fängelse för mord på en 15-årig flicka. Han blev samtidigt en symbol för våld mot kvinnor, en man som alla personer hatade. Men nu vill han begära resning och advokaten Sophia Weber får uppdraget av sin gamle mentor. Problemet är att hon också hatat honom och var säker på att han faktiskt var skyldig till mordet. Vill hon verkligen hjälpa en man som har hela samhället mot sig?

Vägen mot att veta allt om vad som egentligen hände är inte lätt, det finns många svängar och människor runt omkring Sophia ser inte med blida ögon på att hon tagit sig an fallet. Men själv börjar hon tveka när hon går igenom materialet, kanske är Stig Ahlin trots allt oskyldig till det hemska mordet?

Precis som i Bara ett barn berättar Malin Persson Giolito en stark historia som är svår att slå ifrån sig. Det är hemskt och det skulle kunna vara sant. Samtidigt är det aktuellt, inte minst med tanke på Quicks/Bergwalls resningsansökningar som nu går igenom en efter en. Och våld mot kvinnor är alltid värt att ta upp. Flera gånger under tiden jag läser det här får jag en känsla av att det här har hänt på riktigt, att jag läser en sann historia. Men jag måste nypa mig själv i armen och tala om för mig att det faktiskt är fiktion – i alla fall just den här historien.

Det gör det inte mindre berörande eller mindre starkt. Och framför allt går den inte att sluta läsa.

Fast… Jag blir frustrerad över slutet. Men jag ska inte säga mer än så. Läs den i stället. Nu.

En hopplös kamp mot rättsväsendet

Lena Ebervall & Per E Samuelson – Mördaren i folkhemmetMördaren i folkhemmet
Lena Ebervall & Per E Samuelson
Piratförlaget 2012
Inbunden – 431 sidor

Olle Möller var en hyllad svensk friidrottsstjärna, fram tills 1939 när tioåriga Gerd Johansson hittas brutalt mördad vid Lötsjön i Sundbyberg. Det finns inte många bevis för polisen att samla in, men på Gerds kropp finns fibrer från potatissäckar och hundhår. Olle jobbar med att köra ut potatis och han har en schäferhund, som han strax efter mordet låtit avliva. De bevisen får polisen att rikta sina misstankar mot honom och det spelar ingen att han nekar och kan visa upp flera olika alibin för mordkvällen. Han blir dömd till elva års fängelse.

Möller blir även misstänkt för ett annat flickmord, på lilla Kerstin, men där räcker inte bevisningen till dom. Allmänheten är dock säker på att han är skyldig även till detta mord och det kommer att förfölja honom. I hela Sveriges ögon ses han som barnamördaren Möller och är någon som man skrämmer sina barn med.

1959 har han sedan ett tag tillbaka flyttat till Örebro med sin nya familj för att kunna börja ett nytt liv. Men då råkar han vara i samma sjukhusväntrum som en kvinna som sedan försvinner och misstankarna riktas återigen mot honom. Trots att de flesta vittnesmål och omständigheter pekar mot andra håll döms han återigen för en helt annan sorts mord, på kvinnan Ruth Lind i Örebro, trots att vittnesmålen pekar i en helt annan riktning. Själv nekade han till anklagelserna ända fram till sin död 1983.

Advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelson berättar i romanform historien från början till slut. Både polisernas arbete och Möllers eget liv skildras, och även alternativa möjligheter till vilka som skulle ha kunnat begå brotten.
Det är en hemsk historia om hur lönlös kampen mot rättvisan blir när polis, domstolar och allmänhet på förhand har bestämt sig för vem som är skyldig. Det är svårt att inte bli upprörd.

Det är en helt otroligt thriller, med den stora skillnaden att det här faktiskt har hänt i verkligheten. Det slarviga polisarbetet får en att må dåligt och det är svårt att inte dra paralleller till diskussionerna som just nu förs om Thomas Quick. Hur fungerar och har det svenska rättssystemet egentligen fungerat?

Och det värsta av allt – om en oskyldig man döms betyder det att den riktiga mördaren går fri.

 

En helt absurd historia

Fallet Thomas Quick – Hannes RåstamFallet Thomas Quick: Att skapa en seriemördare
Hannes Råstam
Ordfront 2012
Inbunden – 401 sidor

Historien om hur Thomas Quick (Sture Bergwall) kunde erkänna ett trettiotal mord och sedan dömas för åtta av dem är helt absurd. Något som hade kunnat vara en skönlitterär historia, påhittad av någon duktig deckarförfattare. Men frågan är om det ens då hade känts helt trovärdigt. Nu gör det definitivt inte det. Jag blir mest arg och irriterad över hur poliser, förhörsledare och psykologer kan göra så här mot människor; mot Quick, mot sig själva, mot Sverige – men framför allt mot offrens anhöriga. För med det material som Hannes Råstam presenterar känns det ganska tydligt att Quick om och om igen leddes in på spår som de ville ha honom på. Inte som han visste om för att han varit där, utan för att de berättats för honom eller för att han hade läst om dem.

Hannes Råstam har gjort ett enormt bra arbete med att gå igenom all fakta som finns om Quick-fallen och sammanställa dem på ett sätt som man förstår. Jag är för ung för att minnas när hela Quick-karusellen drog i gång, men de senaste åren har jag varit intresserad av det som hänt i samband med att han begärt resning. Dock kan jag inte säga att jag har haft koll på vad som hände i varje enskilt fall. Och det behöver man inte heller ha för att läsa boken. Snarare tvärtom. Råstam börjar med att presentera alla mord Quick dömdes för lite kortare, för att senare gå in mer på djupet. Bra, och precis vad som behövs. Om man redan känner att man kan historien är det möjligt att det blir lite tjatigt, men annars är det utmärkt tänkt.

Det är synd att Hannes Råstam gick bort i januari i år. Det hade varit så intressant om han kunnat fortsätta följa Quick till den dagen allt det här tar slut (om det tar slut? Det känns ändå som att mycket tyder på det), genom alla resningsansökningar. Tyvärr blir det inte så. Men det här är ändå en historia värd att läsa, för det påminner verkligen inte om någonting annat, varken fakta eller fiktion. Och det hemskaste av allt är att på grund av allt det här går ju faktiskt de verkliga mördarna fria…

Utlämnande och oerhört starkt

Andreas Lundstedt: Mitt positiva livMitt positiva liv
Andreas Lundstedt & Cecilia Blankens
Norstedts 2012
Inbunden – 261 sidor

Hösten 2007 kom artisten Andreas Lundstedt ut med att han är hiv-positiv. Ett beslut som var svårt att ta, men som fick ett helt annat mottagande än vad han hade trott. Då kände han sig inte redo att berätta hela sin historia, men det gör han nu. Och det är jag glad över. För det här är en så otroligt stark och viktig historia. Jag tappar hakan till och från när han utlämnande berättar om sin rädsla för vad andra ska tro om hans sjukdom, om alla åren med missbruk och hur han uppträdde påverkad av både det ena och det andra. Knarket gjorde det möjligt för honom att fly undan sitt hiv (eller Hiv-Stina, som han själv kallar den person hivet gör honom till) och han satt under lång tid fast i det livet. Knarkare på nätterna, uppskattad artist i gruppen Alcazar på dagarna. Utan att någon misstänkt något eller konfronterade honom med det.

Nu berättar han öppet om allt det där. Det känns som att vi får veta precis allting, för varför annars berätta om något sådant? Och det är så skönt, det är en berättelse som behövs. Hur skammen vände till någonting att vara stolt över, stolt att våga berätta och våga stå för någonting som egentligen inte är ens eget fel. Förhoppningsvis kan hans historia hjälpa många andra.

Och vi ska inte heller glömma Cecilia Blankens som han har skrivit boken tillsammans med. En stark, utlämnande historia kan bli helt platt om den skrivs på fel sätt. Men hon har lyckats fånga det personliga, den starka känslan och Andreas ord. Det är lätt att flyta med i historien och svårt att sluta läsa den. Rätt ord i rätt ordning och det blir därför inte bara en biografi i mängden.

Det här är någonting väldigt speciellt.

Mysigt till en början

Flakmopedisten – Lasse BerghagenFlakmopedisten
Lasse Berghagen
Piratförlaget 2012
Inbunden – 245 sidor

Lasse Berghagen är en sådan där person som jag alltid har tyckt verkar vara så där himla mysig privat. Trevlig, rolig och helt enkelt bara mysig. Och jag tror att det stämmer. Därför såg jag riktigt fram emot att få ta reda på hur han skriver, för om han kunde skriva på samma mysiga sätt så skulle det här vara en lyckträff.

Och det börjar bra. Jag tycker om när han tar oss med till sin barndoms resor till Dalarna på sommarloven. Beskrivningarna av hur pappan riktigt kämpar för att allt och alla ska få plats i bilen känns klockrena och det är nästan så att jag skrattar högt emellanåt. Han berättar anekdoter från Dalarna på ett skönt sätt, ofta med en gnutta av barnets naivitet hängande i bakgrunden.

Men tyvärr gillar jag inte andra halvan av boken. Så länge han berättar om sig själv och sin barndom tycker jag att det är riktigt trevligt. Men när boken halvvägs går över till att berätta flakmopedisten Hubbes historia tappar jag fort intresset. Jag vill ju läsa mer om Lasse! Inte några otroliga, överdrivna skrönor om någon Hubbe. Helt plötsligt är det svårt att veta vad som är verklighet i boken och vad som bara är fantasifulla hjärnspöken. Jag får lite vibbar av Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, vilket för min del inte är någonting speciellt positivt. Men jag vet ju att många, många andra gillade den boken så kanske tycker de då även om berättelsen om flakmopedisten Hubbe.

Jag för min del hade velat stanna kvar i den mysiga första halvan av boken. Och just för att den finns med så är den här boken ändå läsvärd.

Vill du bilda dig en egen uppfattning om boken? Ta chansen att vinna ett oläst exemplar i min utlottning som pågår fram till lördag kväll här.

Tankvärt på ett fnissigt sätt

Rosor, min kära, bara rosor
Mark Levengood
Piratförlaget 2012
Inbunden – 122 sidor

Mark Levengoods små anekdoter får mig verkligen att må bra. Allt från hur han gungade på “fel” sätt som liten och med barnets naivitet undrar hur man kan gunga på fel sätt till hur han sitter på en scen och ska intervjua Dalai Lama – utan att höra ett ord av vad den andre säger. Eller ett resonemang om vilka som åker på Göta Kanal. Det bästa vore egentligen kanske att läsa en varje morgon, eller varje kväll och suga i sig dem en och en. För trots att de ofta får mig att fnissa så får de mig även att tänka efter. Det är filosofiskt på ett sätt som alla kan ta till sig och det är det som är så skönt. Många händelser är mer eller mindre vardagliga saker som många kan känna igen sig i. Och det är det som är så skönt. Varje liten sak blir så mycket mer och han vill verkligen förmedla någonting.

Ibland kan jag tycka att det är synd att en riktigt bra poäng förstörs genom att avslutas med ett skämt. Allting måste inte alltid vara roligt, det skulle vara skönt om det räckte med den filosofiska biten. Men ibland är det också så att det är den roliga twisten på slutet som förstärker meningen i det han säger.

Jag kan tycka att det är lite tråkigt att jag känner igen flera historier (som om hur han fotades med Meryl Streep, eller berättelsen om Liv Ullmans hund) från hans senaste sommarprat. Det förstör lite unikheten i boken. Men jag får väl tugga i mig det och njuta desto mer av de andra små berättelserna i stället.

Vill du också läsa den här boken? Jag lottar ut ett helt nytt, oläst ex av den under den här veckan. Läs mer här för att se vad du ska göra för att ha en chans att vinna.

Nya recensionsex

Nu börjar det bli höst igen och med den kommer även en hel mängd nya, spännande boksläpp. Det märktes inte minst i min brevlåda den här veckan när hela tre stycken recensionsex trillade in:

Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall och Per E Samuelsson: Om idrottsmannen Olle Möller, som mot sitt nekande dömdes för mord på en liten flicka. En historia jag snubblade över för ett tag sedan, men då inte fick veta så mycket om. Nu kanske jag får veta mer. Recensionsdatum 19 september.

Flakmopedisten av Lasse Berghagen: Barndomsminnen som övergår till en historia om flakmopedisten Hubbe. Egentligen är jag mest nyfiken på om Lasse Berghagen skriver lika mysigt som han själv verkar vara. Recensionsdatum 19 september.

Rosor, min kära, bara rosor av Mark Levengood: En ny samling små underfundiga historier. Recension kommer så fort den är utläst.

Det här blir för mycket för mig

Den andalusiske vännen
Alexander Söderberg
(Norstedts 2012)
Inbunden – 501 sidor

När jag läser på baksidan av den här boken verkar allting båda för en otroligt spännande och bra läsupplevelse. Första boken i en planerad serie, såld till mängder av länder och jag har sedan läst att filmrättigheterna redan är sålda. Det måste väl vara bra, eller?

Kanske är det just därför jag blir så förvånad. Eller också är jag helt enkelt inte rätt läsare. Men det borde jag vara, det här är ju sådant jag gillar. Eller? Jag blir så förvirrad och förstår inte varför det här ska vara så bra. Till och från är det spännande. Men oftast är det alldeles för mycket, som en fullspäckad actionthriller där man har glömt bort att göra människorna trovärdiga och verkliga. Visst finns det några, som polismannen Lars och delvis också huvudpersonen Sophie Brinkmann. Men inte ens där känner jag att jag får lära känna dem helt på djupet.

Sjuksköterskan Sophie träffar patienten Hector Guzman och av någon anledning finns det någonting som gör att hon dras till honom. Han är charmig, intelligent och trevlig och de börjar att träffas efter att han skrivits ut från sjukhuset. Men snart (alldeles för snart) dras Sophie in i Hectors värld av knarklangare och lejda mördare och allt blir en hetsig flykt för att överleva.

Jag kan förstå att Alexander Söderberg siktat mot filmens värld, det är väldigt sceniskt uppbyggt och vissa delar gör sig säkert utomordentligt på film. Men om en bok ska vara tillräckligt spännande och gripande måste det finnas någonting mer. Som ett starkt persongalleri. Tyvärr finns inte det och mycket av spänningen saknar finess. Det “bara händer” och ofta blir vissa händelser en alldeles för enkel lösning på problemet. Och emellanåt är det så mycket som händer att jag bara måste lägga ifrån mig boken, andas och ta en paus.

Finess. Jag behöver mer finess och lugn. Spänning i all ära, men ibland måste jag få andas och sjunka ner i en stark personhistoria även om det är en spänningsroman.

Lättläst… men inte jättedjupt

Etikett
Josefin Palmgren (Mix förlag 2012)
Inbunden – 139 sidor

Emilia har blivit förälskad i den ganska mycket äldre kalsongmodellen Klemens och ska fira påsk tillsammans med hans familj i deras lantställe på Gotland. Klemens har en syster, Odette, som är lika gammal som Emilia och också kommer från Stockholm men där slutar också alla likheter. Och visst känns det lite konstigt. Men när Klemens plötsligt blir sjuk och måste akutflygas till Stockholm följer hans föräldrar med och Emilia blir kvar med Odette. Och plötsligt inser hon att hon inte kan klara sig utan hennes sällskap, det är något speciellt att sitta där och prata om livets bra och dåliga sidor tillsammans med henne. Båda två har en del speciella tankar och det blir en hel del konstiga, bittra och hoppfulla samtal.

Det finns många bra meningar och stycken som klarar sig bra för sig själva, men speciellt djupt blir det aldrig. Kanske för att det utspelar sig på relativt kort tid och för att boken är så kort. Det blir lite småkomiskt och fyndigt, men jag känner inte att jag känner varken Emilia eller Odette på djupet. Ingen av dem berör mig riktigt och mot slutet tycker jag mest att Emilia agerar konstigt, irrationellt och ologiskt. Det är förresten inte enda gången, emellanåt tappar jag greppet och förstår inte riktigt handlingen, relationer eller vad de pratar om.

Men det fungerar som en snabb, underhållande läsning. Absolut. Så egentligen är det kanske bra att den är kort och rapp.

Tillsammans med boken (som var ett recensionsex) följde även en annan slags fylla-i-bok än de Mina vänner-böcker man hade som liten. Nämligen Mina engångsligg, eftersom Palmgrens första bok hette just Engångsligg. Med samma upplägg som de böcker alla barn hade (i alla fall när jag var liten), men med mer detaljer om engångsligget. För min del kommer den dock att ligga oanvänd (jag har ju pojkvän sedan mer än två år) men jag skulle absolut kunna tänka mig att ge bort den som en lite halvoseriös present till en vän någon gång.

Välkommen tröst i regnrusket

De senaste två dagarna har jag fått två paket; ett väntat och ett oväntat. Allra först hittade jag ett paket i brevlådan i går – det som jag inte hade en aning om skulle komma. Det visade sig innehålla ett recensionsex från Nordstedts förlag – Den andalusiske mannen av Alexander Söderberg. En debutant jag aldrig hört talas om, men som bådar gott utifrån fram- och baksida.

I dag kom i stället en avi om att ett paket från Adlibris fanns att hämta på Pressbyrån. Mycket väntat och efterlängtat! För i det fanns nämligen en bok jag längtat väldigt länge efter – Skuggsida av Belinda Bauer. Resterande böcker “råkade” visst bara följa med i beställningen av en eller annan anledning. Och jag måste säga att jag är väldigt nyfiken på Chris Cleaves Little Bee.

1 2 3 4