Magiskt överraskad

Nattens cirkus – Erin MorgensternNattens cirkus
Erin Morgenstern (Nordstedts 2012)
Inbunden – 421 sidor

“Cirkusen anländer utan förvarning.” Och utan förvarning har den svept med sig mig in i sin värld; en värld där magin är så fullkomligt självklar att den inte ens känns övernaturlig. Men ingen ska veta att den är på riktigt, alla tror att det är något knep eller tekniskt arbete som ligger bakom. Kanske är det därför jag fastnar. För att det övernaturliga inte är övernaturligt.

Cirkusen är inte vilken cirkus som helst. Det finns ingen direktör och ingen manege. I stället består den av olika tält där du som besökare väljer vad du vill titta på. Cirkusen är även (framför allt) skådeplatsen för en historisk utmaning mellan två unga magiker; Celia och Marco. Deras läromästare har slagit vad och de unga tu är tvingade att på det ena eller andra sättet tävla mot varandra tills den ena har vunnit. Men att kampen inte är över förrän den ena har dött gör det hela mer komplicerat. Speciellt när bandet mellan dem blir allt starkare och utvecklas till en kraftfull kärlek.

Hade inte den här boken varit en recensionsex hade jag med största sannolikhet missat den. För så fort jag fick den i min hand kände jag hur jag ville lägga bort den. Hela omslaget utstrålade magi och övernaturligheter – sådant som inte riktigt är min kopp te. Men jag tog mig förbi mina första fördomar och började läsa. Och redan första kapitlet fanns det någonting som fångade mig. Det enkla, men ändå så målande språket är nog den starkaste anledningen. Erin Morgenstern lyckas verkligen väcka cirkusen till liv, jag kan se varenda litet tält framför mig och jag kan få karaktärerna att träda fram som tydliga gestalter. Att några delar här och där är skrivna som att det är jag som läsare som besöker cirkusen gör bara upplevelsen ännu starkare. Jag är på cirkusen och jag vet exakt hur allt ser ut. Här behövs minsann ingen filmatisering, för den är så gott som redan filmatiserad i mitt huvud när jag läst den. Och så väl gjorda beskrivningar (som inte blir fåniga och överdrivna) växer minsann inte på träd.

Jag är lite besviken på hur hon väljer att lösa upp kampen mellan de två unga magikerna. Det går så fort att jag nästan inte förstår hur det går till, får vända tillbaka och läsa om några stycken. Här är plötsligt inte magin något logiskt längre och hon tappar för ett litet tag bort mig, det jag tyckte så mycket om är inte längre det viktigaste. Men som tur var vänder det i allra sista stund tillbaka igen och jag kan få bära med mig den starka känslan av cirkusen och de fina karaktärerna Celia och Marco.

Det här är verkligen inte vilken bok som helst.

Hopplöshet högt upp

Paradisoffer – Kristina OhlssonParadisoffer
Kristina Ohlsson (Piratförlaget 2012)
Inbunden – 403 sidor
(dock stark trea)

Från det att jag 2010 fick Tusenskönor i min hand har jag varit fast. Kristina Ohlsson lindade mig runt sitt lillfinger och fick mig att hela tiden gapa efter mer. Då hade jag tur – den första boken Askungar hade redan kommit ut och var bara att hugga tag i. Sedan dess har jag tvingats vänta och längta på uppföljarna, först Änglavakter och nu slutligen Paradisoffer.

Några år har gått och Fredrika Bremer är numera både tvåbarnsmamma och gift med sin äldre älskare Spencer. Livet hos polisen har hon lämnat bakom sig, i stället är det numera hos justitiedepartementet hon arbetar. Alex Rechts polisteam finns inte längre och Peder Rydh är ute ur historien efter vad som hände i den tidigare boken. Ingenting är alltså vad det en gång var, vilket delvis känns skönt men delvis också lite sorgligt.

När en mystisk person bombhotar fyra skilda platser i Stockholm inför en debatt om invandring korsas Fredrikas och Alex vägar igen. Men ännu tydligare blir samarbetet dagen därpå när ett plan på väg från Arlanda till New York bombhotas. Terroristernas krav är två; släpp Zakaria Khalifi som ska utvisas från Sverige och lägg ner det amerikanska fängelset Tennyson Cottage i Afghanistan. Annars sprängs de 400 passagerarna i luften. Men hur hänger de båda kraven ihop? Alex Recht blir ansvarig hos polisen och får samarbeta nära med Säpos Eden Lundell – en helt underbar karaktär. Hon är en stark kvinna som inte låter sig hunsas med, men som man samtidigt får veta är ganska bräcklig. Mänsklig, helt enkelt. Även Fredrika hamnar nära de två då hon får i uppdrag att rapportera vad som händer till sitt departement. Men tiden är knapp, innan bränslet tar slut ska kraven ha tillmötesgåtts. Och det förstår ju vem som helst att de inte kommer att göra…

Paradisoffer är så annorlunda mot de tidigare böckerna att jag först blir besviken. Inledningen präglas av så mycket fakta att jag tröttnar lite, men som tur är tar det sig senare. Historien blir dock aldrig riktigt densamma när Fredrika inte längre jobbar för polisen och jag kan sakna den vanliga deckarspänningen. Men Kristina Ohlsson lyckas verkligen bygga upp en stark känsla av hopplöshet; hur räddar man ett plan som befinner sig mitt ute i ingenstans högt upp i luften? Resonerar USA rätt när de ställer 400 liv mot tusentals? Och det går nästan inte att undgå att bli lite, lite flygrädd. Hjälplösheten hos besättningen är otäck och gör det hela otroligt verkligt.

Kristina Ohlsson skriver själv i efterordet att hon ville göra någonting annat den här gången och det har hon verkligen gjort. Hon har delvis lyckats, för jag läser vidare utan att kunna sluta, men delvis också misslyckats. Den här boken känns inte riktigt lika välskriven som de tidigare och jag tycker inte om hur hon väljer att avsluta allting – det blir för snabbt. Men är det någonting hon kan så är det att skapa trovärdiga, verkliga karaktärer. Jag hoppas verkligen att hon väljer att låta Eden Lundell vara med mer i framtiden. För att det blir fler böcker bara räknar jag med. Och jag tänker börja längta redan nu.

Förväntningarna krossas

Bara du finns – Jenny HolmbergBara du finns
Jenny Holmberg (2012)
Massolit förlag
Inbunden – 323 sidor

Anna och hennes son Benjamin är för första gången på många år tillbaka i sin hemstad. En stad där någonting hemskt hände, kopplat till en viss person, och som fick henne att lämna staden och allt sedan dess lämna den ena staden efter den andra. Men nu hoppas hon att hon tack vare tiden och sitt nya lärarjobb ska vara stark nog att slå sig till ro i det som en gång var hemma igen. Och allt går bra. Hon trivs på jobbet och kommer mycket snart att engagera sig i en av sina elever, Nike. En kille som är allmänt omtalad som en bråkstake och problematisk. Men Anna ser att det finns någonting annat i honom och att någonting gömmer sig bakom den tuffa attityden. Snart kommer de varandra nära och kommer att betyda oerhört mycket för varandra.

Till en början är Jenny Holmbergs debuthistoria varm och berörande. Annas djupa hemlighet berör även innan man som läsare får veta vad det är och när allting klarnar får man bara ännu större känsla för henne. Nikes fascination för sin lärarinna känns trovärdig, men jag känner mig emellanåt lite tveksam till hur deras relation utvecklar sig. Förmodligen är det möjligt, men allt löser sig lite för bra. För att förstöras lite för enkelt igen. Jenny Holmberg bygger upp en hel del förväntan – och följer sedan inte upp dem. Till exempel finns en parallell historia som jag hela tiden väntar mig ska få en stor betydelse. Den slår sig till slut in i historien om Anna och Nike, men tar inte alls den plats jag hade väntat mig. Och därför blir jag en aning besviken på alltihop. Liksom hur hon slutar hela historien. Det absoluta slutet är dock snyggt ihopknutet med början.

En modig fjäril

Fjäril i koppel – Zinat PirzadehFjäril i koppel
Zinat Pirzadeh (2011)
288 sidor

“Bli aldrig en fjäril i koppel”. De orden fastnar i den unga iranska Shirin. Och ändå är det just vad hon blir den dag hon blir bortgift. Han är visserligen soldat och stilig, men inte speciellt trevlig och har för vana att misshandla Shirin både fysiskt och psykiskt. En dag bestämmer hon sig för att lyssna på orden som fortfarande ekar i hennes inre. Den här unga fjärilen ska minsann få flyga fritt tillsammans med sitt barn.

Och det är där boken både börjar och slutar. Shririn lämnar sin man i Teheran för att fly tillsammans med sin dotter. Däremellan finns tillbakablickar till hennes liv, uppväxten från ett lyckligt, obekymmersamt barn till en ung kvinna som helt plötsligt måste ta ansvar för sina handlingar. Allt som varit fritt att göra blir helt plötsligt förbjudet. Hon får inte längre leka med sin bäste vän, eftersom han är pojke. Och inte göra si och inte göra så.

Men Shirin är modig och vågar göra saker som hon inte får. Det går inte alltid så bra, men hon står för vad hon tycker. Det har hon gjort ända sedan hon varit liten och hon är intresserad av att lära sig nytt. En modig liten fjäril som inte förstår varför hon inte ska få göra samma saker som pojkarna.

Det finns mycket sorg, smärta och elakhet i boken. Men det finns också mycket hopp och glädje. Och humor. Zinat Pirzadehs debut är en underbar blandning av ett enkelt men ändå fint språk och alla de andra bitarna. Alla känslor finns representerade. Jag beundrar Shirin, vars historia till mångt och mycket är Zinats egen. Hon är modig och stark. Och boken säger så mycket, inte bara om det iranska samhället. I många fall känner man även igen sig i vårt svenska liv. Hur vi ser på varandra och hur livet kan förändras.

I början blev jag lite besviken på att det inte var mer om själva livet med mannen och rymmen bort från livet med honom. Men så här i efterhand är jag glad att det inte var det. Det andra; känslorna, den lilla flickans tankar, den unga kvinnans förstånd säger så otroligt mycket mer och ger läsaren en stark upplevelse. Jag hoppas verkligen att Zinat planerar att skriva fler böcker som följer i samma spår.

Men – strunta i att göra vissa delar kursiva då. Det fungerar precis lika bra ändå.

Från lagom till… för mycket

Offerrit
Johannes Källström
Massolit förlag (2010)

En stad med nedläggningshotade företag som bestämmer sig för att ge folk livslusten och kämpargnistan tillbaka. Den förlorade sonen som ska rädda alltihop. Och en massa människor som planerar hans återkomst, och försvinner.

I korta drag handlingen i Offerrit. Svårare än så behöver det egentligen inte vara. Herr Vigelius, den förlorade sonen, för helt klart med sig något skumt till staden. Frågan är om det verkligen är han som är orsaken till att en amerikan hittas död och flera högt uppsatta personer i kommunen försvinner en efter en. Men om det inte är han, vem skulle det då vara? Och varför vill inte Svea, kommunens “president”, se sanningen i vitögat och lägga ner satsningarna på hans hemkomst?

Ja, den inledningen får till och med mig intresserad av boken igen. Även om jag just författade den själv. För det är det som är det bra med boken. Att den hade kunnat vara bra. Kanske är jag bara kräsen, eller också är det här mest konstigt. Om det hade varit en “vanlig” deckare hade det kanske kunnat fungera. Om det inte hade varit så mycket övernaturliga varelser som figurerar här och där. Som man dessutom inte riktigt förstår om de verkligen är övernaturliga eller om allting helt enkelt har en logisk förklaring.

Jag hoppas att det ska få en naturlig förklaring. Men det får det inte. Och jag accepterar det, för det är en sådan bok, även om det kanske inte är min kopp te. Dock hade jag kanske kunnat tycka om det om vissa andra förutsättningar varit annorlunda.

Till exempel har jag svårt att hålla reda på alla människor som figurerar hit och dit. Vem är vem? Och vem gör vad? Nej, det blir för rörigt. Framåt sista kapitlet börjar jag kunna hålla reda på de viktigaste, men det finns fortfarande namn som bara snurrar ihop sig för mig.

Plus att boken är skriven på ett sätt som känns lite annorlunda. Jag gillar inte riktigt sättet. Speciellt inte hur dialogerna skrivs. Det blir svårt för mig att ta till mig. Jag har svårt att ta till mig hela boken.

Underbart, Kristina Ohlsson!

TusenskönorTusenskönor – Kristina Ohlsson
Kristina Ohlsson
Piratförlaget (2010)

Ali sitter på ett flyg till Sverige från Irak, bort från allt det hemska, på väg mot hopp och en ljus framtid. Visserligen måste han uppfylla några krav till innan han är helt välkommen i Sverige, men det ska nog gå fort.

En kvinna rör vid sitt halsband. Hon befinner sig på ett kontor i Thailand och runt halsen finns ett USB-minne med allt material hon samlat på sig. Snart så, snart, riktigt snart, är hon färdig och har allt hon behöver. Pappa ska bli så nöjd.

Ett äldre par hittas döda i en lägenhet i Stockholm. Skjutna, självmord. Bredvid ligger nämligen en lapp om att mannen efter att ha mottagit beskedet att hans ena dotter dött av en överdos bestämt sig för att han och hans fru inte kunde leva längre. Men vännerna som hittat paret vill inte tro på det.

En ung man hittas påkörd, överkörd, med små lappar i fickan. Lappar med kartor och texter på arabiska. En olycka?

Höggravida Fredrika Bergman får tillsammans med de andra på sin specialrotel de här uppdragen på halsen. Samtidigt som graviditeten plågar henne och hon inte kan sova. Men hon jobbar på ändå, är fast övertygad om att allting hänger i hop på något sätt. För så måste det väl vara?

Parallellhistorier är inte alltid min grej. De är ofta helt fel gjorda och kopplingarna blir långsökta. Men inte i Kristina Ohlssons fall. Snarare tvärtom. Det är de parallella historierna, världarna, som ger liv åt historien. Som gör att jag helt enkelt inte kan slå bort blicken och lägga ihop boken, även om andra saker kallar. Jag som läsare får vara med i lösningen, jag kan fundera själv och försöka klura ut hur allt hänger ihop. (Vilket jag kan vara lite stolt över och säga att jag misstänkte någonstans vid halva boken)

Det är spännande, på riktigt. Inte klyschigt, utan lite mer som en äkta deckare ska vara. Inga överdrivna mord utan motiv, allting har en förklaring och får också sin förklaring på slutet. Precis som det ska vara.

Kristina Ohlsson kan konsten att låsa fast sin läsare vid sidorna.

Nejmen..!

Precis när jag skrivit det förra inlägget om de recensionsböcker jag fått av MVT kom posten. Och vad hittade jag i brevlådan om inte ett paket från Piratförlaget (som jag skrivit till och bett att få recensionsex av, och som gick med på att testa).

I paketet:

Tusenskönor – Kristina Ohlsson: Utkommer 18 augusti.

Det här kommer bli en trevlig månad.

Augustis sysselsättning

Åkte precis förbi Motala & Vadstena Tidning för att hämta upp några böcker att recensera åt dem den kommande månaden:

Den som vakar i mörkret – Helene Tursten: Utkommer 25 augusti
Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig – Mark Levengood: Utkommer 25 augusti
Bara ett barn – Malin Persson Giolito: Utkommer 1 september
Hittebarnet – Katerina Janouch: Utkommer 8 september

Håll ögonen öppna!