Varför inte skriva såhär?

Read More

I vanliga fall är jag en språkpolis som gnäller och skriker högt när jag hittar felstavade ord i böcker och muttrar om hur dåligt korrekturläst allt är nu för tiden. Men när jag läste Pojken i resväskan hittade jag ett stavfel/korrfel som faktiskt fick mig att dra på munnen.

glassstrutar

För att få sätta fler än två konsonanter intill varandra när man bildar sammansatta ord är en sak jag tycker om i tyskan och ibland funderar på om inte vi också borde göra i svenskan. Svårläst ibland, bra ibland. I det här fallet hade vi kunnat undvika att det läses som glas-strutar eller glass-trutar, även om nog större delen av läsarna faktiskt hade läst helt rätt. Men framför allt ser det väldigt roligt ut och gjorde mig glad. Fler glassstrutar, tack!

Att läsa på “rätt” språk

Read More

Nu har vi snart påbörjat helgen och det innebär som alltid att Annika har en fråga i sin bokbloggsjerka:

För en tid sedan ställde Bokhora frågan om det är finare att läsa på originalspråk. Jag deltog inte själv i debatten, men för att spinna vidare på frågan skulle jag gärna vilja veta om ni alltid försöker att läsa de böcker ni kan på originalspråket eller om ni hellre väntar på de svenska översättningarna?

Jag önskar verkligen att jag kunde svara att jag försöker läsa på originialspråk, men det vore tyvärr en lögn. Sedan jag slutade plugga har jag blivit riktigt usel på att läsa på andra språk än svenska – tyvärr. Smidigheten med att läsa på svenska vinner oftast, det går fortare och jag är garanterad att förstå alla ord och slippa slå upp ord jag inte förstår. Men jag önskar verkligen att jag läste mer på både engelska, tyska och kanske även franska. Om inte annat så vore det ju ett sätt att hålla språken vid liv.

Senast jag läste på originalspråk blir ändå The casual vacancy av J K Rowling. Dels för att jag inte ville vänta på den svenska, och dels för att jag ville få lite samma känsla som när jag alltid kastade mig över Harry Potter på engelska när de kom. Vinsten med att läsa på “rätt” språk är ju att få författarens ordval och exakta betydelse. Med en översättning riskerar man alltid att gå miste om någonting. Men det finns ju både bra och dåliga översättningar och när den är bra så ångrar jag aldrig att jag läst på svenska, även om jag ibland kan göra det när de är sämre.

Men kanske vore det ett projekt till sommaren och semestern, att försöka ge mig på mer på de andra språken? Till exempel har jag länge velat läs Anna Gavalda på franska, men drar mig eftersom jag tror att det kommer att vara svårt. Men man vet ju aldrig förrän man har prövat.

Jag är lat – skärpning, tack!

Annika ställer den här helgen en fråga som ger mig dåligt samvete, i sin bokbloggsjerka:

Läser du helst svenska böcker (eller böcker i svensk översättning) eller läser du gärna böcker på andra språk. Vilka i så fall?

Jag är så oerhört lat och bekväm av mig, och jag skäms för att säga det, men jag läser nästan uteslutande på svenska. Förra året fick jag en enda bok (Sex and the city) läst på engelska och lovade mig själv att skärpa mig under 2012. Men har jag gjort det? Nej, inte ett dugg. 30 böcker är lästa, men samtliga är fortfarande på svenska. Detta trots att det finns åtminstone en oläst engelsk bok och två olästa tyska böcker stående i min bokhylla.

Jag inbillar mig fortfarande att jag någon gång (inom kort) ska lyckas skärpa mig rejält och ta mig an en bok på engelska. För det är ju inte som att jag tycker att det är speciellt jobbigt att läsa på andra språk – snarare tvärtom. Jag älskar andra språk. Det är nog helt enkelt bara latheten som förstör.

I need to step out of my comfort zone, så att säga.

Underskattat

Något gång var det någon som  sa att om skrivkrampen sätter in så hjälper det att sluta skriva det man håller på med, och i stället försöka skriva något annat. Något annat som i precis vad som helst.

Jag tror att jag under veckan har kommit på min egen variant på det. Jag har upptäckt att det lossnar om jag låter mina händer sluta trumma nervöst på tangenterna, utan i stället greppar en penna. Gärna en färgglad penna. Och så tar fram ett papper som jag låter den färgglada pennan dansa över. Fylla med ord, om antingen det jag ska skriva om, eller om någonting annat.

Det är som om orden på något sätt har enklare att släppa taget om hjärnbalken när min hand själv får forma den ena runda bokstaven efter den andra kantiga. Det är som om min hand verkligen längtar efter att få vara lite praktiskt kreativ. Det är som om jag kanske har ett stort ouppfyllt behov av att få vara det. Att få göra något praktiskt, för visst måste det väl vara mer praktiskt arbete att skriva för hand än på datorn?

Lite som det faktum att ett handskrivet brev är så mycket personligare och mysigare än ett mejl. Som att det blir en människa som står bakom orden, när man kan se formerna som den personens hand har skapat. Det blir inte bara massa svarta krumelurer på någonting som inte ens är ett riktigt papper.

Jag tror faktiskt att det hjälper. Som start, sen är det fritt fram att fortsätta skriva på datorn. Men att skriva för hand gör att det lossnar.

Vad föredrar du? Handskrivet eller datorskrivet?

Hjälp mig!

Få.
Färre.
Färst?

Satt för ett par veckor sedan med det ordet framför mig. Ville skriva flest och… färst. Slog upp det i Svenska Akademiens ordlista, som uppenbarligen tycker att man kan använda det som komparation.

Men jag har aldrig sett/hört det användas.

Existerar ordet? Kan man använda det?

Går språkliga allergier att bota?

Ja, med rätt sorts medicin tror jag. Som till exempel en dos Haruki Murakami.

När jag för ett par veckor sedan öppnade Den krossade tanghästen av Helene Tursten så hann jag bara ett par sidor innan allergin satte in. Det kliade i mina ögon och det var nästan så att jag började nysa. Enda boten verkade vara att slå igen boken igen. Orsaken till allergin? Jag upptäckte ett DOM – ve och fasa!

Det var det som var en av anledningarna till att jag fick plåga mig igenom Ulf Lundells Värmen (som jag skrev i Bokfrågornas ABC del 2). Jag klarar det helt enkelt inte. Men i Lundells fall var det tyvärr inte nog med ett dom. Det fanns gott om andra “slarvstavningar” också.

Men nu, med hundra sidor kvar av Kafka på stranden av Haruki Murakami, börjar jag fundera på om han kanske lyckas bota mig. Dom är ett väldigt vanligt ord i boken, och jag reagerar inte ens på det. Faktum är att det tog ett tag innan jag ens reflekterade över att det stod skrivet så. Håller jag på att bli botad från min allergi måntro? Eller är det bara viss medicin som hjälper?