I vanliga fall är jag en språkpolis som gnäller och skriker högt när jag hittar felstavade ord i böcker och muttrar om hur dåligt korrekturläst allt är nu för tiden. Men när jag läste Pojken i resväskan hittade jag ett stavfel/korrfel som faktiskt fick mig att dra på munnen.
För att få sätta fler än två konsonanter intill varandra när man bildar sammansatta ord är en sak jag tycker om i tyskan och ibland funderar på om inte vi också borde göra i svenskan. Svårläst ibland, bra ibland. I det här fallet hade vi kunnat undvika att det läses som glas-strutar eller glass-trutar, även om nog större delen av läsarna faktiskt hade läst helt rätt. Men framför allt ser det väldigt roligt ut och gjorde mig glad. Fler glassstrutar, tack!