Långa – och fantastiska – titlar

tematrioLyrans noblesser har en återkommande punkt varje vecka som jag då och då deltar i, även om jag är dålig på att göra det regelbundet. Nämligan Tematrio. Tre titlar på ett tema och den här veckan är temat långa titlar. Något som jag tycker väldigt mycket om.

1. Jag har kokat 200 000 potatisar men kan inte erinra mig en enda av dessa – Lasse Eriksson.
En fantastisk titel och en mycket underhållande och tankvärd bok om vad vi egentligen gör av vår vardag och vad som är viktigt för oss.

2. När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var – Jessica Andersson.
Sångerskans berättelse om hur det var att växa upp med en missbrukande mamma och våldsamma män.

3. Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig – Mark Levengood.
Korta, mysiga och roliga historier som är mer eller mindre trovärdiga. Men likafullt värda att läsa.

Dåligt enligt mig

Read More

Den senaste tiden har en diskussion om vad som är dålig litteratur samt vem som har rätt att tycka det cirkulerat i bokbloggsfären. På något sätt lyckades det sammanfalla med att min Bladvändare i Barometern-OT:s helgbilaga Bonus Weekend handlade om besvikelser – böcker som jag inte alls tyckte speciellt bra om. Men krönikan till det handlade dessutom om att även böcker som man inte gillar kan ge en någonting och öppnar för diskussion. För jag är långt ifrån enväldig domare när det gäller att bedöma böcker. Alla har rätt till en åsikt, så länge man kan motivera och förklara varför man tycker som man gör. Att såga enbart för sågandets skull är ingenting vi ska ägna oss åt. Vi kan lära oss av varandra och förstå. Man behöver inte älska allt, men man kan förstå vad de andra menar och ser i en bok.

I samband med det här handlar Lyrans tematrio den här veckan om litteratur som är dålig enligt mig. Här kommer därför tre böcker som inte fallit mig i smaken (och som jag även tog upp i tidningen)  men som många andra mycket väl kan ha älskat. Och det är helt okej för mig, om jag får tycka som jag gör.

  1. Sagan om ringen av JRR Tolkien gav jag för flera år sedan två försök. Men jag fastnade på samma ställe och lyckades inte komma vidare. Det var ingenting som föll mig i smaken, jag lyckades inte känna för karaktärerna och handlingen lyckades inte dra med mig. Sedan är genren ingenting som lockar mig i andra fall heller och förmodligen var det en stor del i att det inte gick. Men ibland tänker jag att den kanske någon gång är värd en tredje chans. Bara för att jag vill få se vad andra tycker så mycket om.
  2. De sex misstänkta av Vikas Swarup har en spännande baksidestext som lät mycket lovande. Det låter som starten på en riktigt bra pusseldeckare. Alla misstänkta presenteras och man får veta varför just de skulle kunna vara mördaren. Låter väl helt okej? Men det blir långrandigt, svårläst och det dröjer så lång tid innan man kommer fram till det väsentliga. Och när väl slutet närmar sig så… Man kan helt enkelt inte sluta en bok som är uppbyggd så här på det sättet.
  3. En massa människor och en massa händelser är det i Louise Boije af Gennäs Högre än alla himlar. Det är visserligen bara första delen i historien om kompisgänget i Stockholm under 2000-talet, men den gav mig ingen större lust att läsa vidare. Det är så mycket verkliga händelser att det nästan känns som att de är inkastade bara för att försöka ge historien mer verklighetsanknytning. Och så många människor att jag knappt vet vem som är vem.

Tre litterära nyårslöften

Jag hade tänkt presentera mina litterära nyårslöften någon av dagarna och när jag såg att Lyrans tematrio handlade om just det den här veckan så kändes det som ett bra sätt. Alltså blir det tre löften av litterär karaktär för 2013.

  • Läsa fler böcker på engelska. Det skulle ju vara bra om jag åtminstone kunde komma upp i fem böcker det här året.
  • Bli snabbare på att recensera böckerna jag läst, det vill säga inte låta recensionerna ligga och släpa upp till en månad efter att jag läst dem utan presentera dem i samband med att de blivit utlästa.
  • Försöka vidga mina vyer och läsa sådant som jag kanske annars inte hade valt. Ge det oväntade en chans. Vad det kan vara mer exakt får vi märka senare under året.

Mina litterära klappar

Så var då julafton över för den här gången och det är dags att titta på vilka litterära klappar som fanns i paketen. Och vad passar då bättre än att göra det med hjälp av Lyrans tematrio, som den här veckan har just temat litterära klappar.

1. Jag fick en av böckerna jag önskat mig, nämligen Sandmannen av Lars Kepler. Jag fick den till och med två gånger…

2. … och eftersom det blev dubbletter så får jag ju chansen att byta till mig någonting annat, och det finns en liten möjlighet att det blir typ Fjällgraven av Hjorth och Rosenfeldt. Eller något annat kul, beroende på vad jag kan hitta för någonting i morgon.

3. Det blev även två kokböcker, så det får väl räknas som litterära klappar. En om muffins/cupcakes (med tillhörande muffinsmaskin, så nu ska här bakas) och en om olika sorters wok.

Fick du några trevliga litterära julklappar?

Blomstrande titlar

Nu var det ett tag sedan jag gjorde en av Lyrans tematrios så nu kändes det som att det var dags igen. Och den här veckan är uppgiften att berätta om tre böcker med en blomma i titeln.

1. Alldeles nyligen läste jag Rosor, min kära, bara rosor av Mark Levengood. En bok bestående av en massa små tankvärda och roliga historier ur Marks liv. Ena sekunden skrattar man, andra inser man att “Åh, det här var verkligen filosofiskt och något värt att tänka på”. Lättläst och härligt.

2. En blomma i Afrikas öken handlar om Waris Diries liv från uppväxten i Afrika till livet som modell i USA. Men framför allt om könsstympning och vad det gör med en ung flicka. Hennes sanna historia är hemsk, men otroligt imponerande och väldigt lärorik om ett ämne som många inte vet så mycket om.

3. Tusenskönor av Kristina Ohlsson är en spännande deckare av en av mina favoritförfattare. Vad gör vi för att vara fria och är det värt det? Ur flera olika perspektiv behandlas begreppet frihet och självklart är det flera brott som begås som huvudpersonen Fredrika Bergman får vara med och lösa. Det är den första boken jag läste av Kristina Ohlsson och som gjorde att jag blev totalt fast.

Dags att ta tag i allting

Den senaste veckan har verkligen inte varit på topp varken när det gäller läsandet eller bloggandet. Mycket annat har kommit i vägen och lusten har trutit. Men nu får det vara slut på det, nu är sommaren på väg att dra i gång på riktigt. Nu ska här läsas, bloggas och njutas (snart i alla fall, mina semesterveckor börjar på fredag). Och för att få någon struktur på vad jag vill hinna med i sommar passar ju Lyrans senaste tematrio utmärkt:

Vad planerar du att läsa i sommar? Berätta om tre planer (för visst har du väl det?)!

  1. I går hämtade jag hem Agaat av Marlene van Niekerk från biblioteket, så självklart måste den bli en av de första planerna. Det är en bok jag har längtat efter att läsa sedan jag läst recensioner (bland annat hos Lyran) som verkligen älskat den. Det finns dock ett litet problem – den är 700 sidor, tung och jag åker hem till mina föräldrar på fredag. Inte den mest ultimata resboken, men det får fungera.
  2. Nästa vecka bär det av till Kreta och för att effektivisera min bokpackning dit har jag sparat ytterligare en tegelsten till den resan. Med dit får nämligen Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen följa. Förmodligen borde jag klara mig ganska bra under veckan med den (jag kan ju ändå inte läsa hela tiden), men det blir nog ändå någon tunnare reservbok som får följa med också.
  3. Helt spontant köpte jag för ett tag sedan Little Bee av Chris Cleave men det har ännu inte blivit av att jag har läst den, trots att jag föll handlöst för det jag läste om den på Adlibris. Och när jag har hittat tankar om den ute i bokbloggsvärlden blir jag bara ännu mer sugen, så snart måste den öppnas.

Det blev tre väldigt specifika planer, och därigenom blir det plats för en massa annan trevlig läsning.

Redo för sommaren? Ja.

Tre pålitliga bloggare

Lyrans Noblesser håller på att presentera några av alla bloggare i den här bokiga cybervärlden med sin Bokbloggosfären runt – ett väldigt intressant initiativ. Men den här veckan släpper hon även in oss andra genom att låta temat för veckans Tematrio vara just bokbloggar. Svårt att välja bara tre bland alla mängder, men här är i alla fall mina tre tips.

  • Zachan – the writer of my own life är en blogg jag besöker så ofta jag kan för att se om något nytt har skrivits. Den senaste tiden har jag mer än gärna läst om hennes flytt tillbaka till Uppsala (eftersom jag själv är i flyttartagen). Tack vare hennes blandning av böcker och vanligt liv inbillar jag mig nästan att jag känner henne, fast så självklart inte är fallet. Däremot skulle jag gärna göra det på riktigt om chansen någon gång gavs.
  • Lottens bokblogg upptäckte jag i och med ett av Enbokomdagens alla pocketbyten. Innan dess hade jag faktiskt aldrig hittat hem till henne, men jag är så glad att jag fick chansen att göra det. För vi är verkligen så otroligt lika i vår lässmak och om Lotten gillar någonting kan jag nästan vara säker på att det lönar sig för mig att läsa det – för då kommer jag med största sannolikhet tycka likadant.
  • Fru E:s böcker har jag läst nästan ända sedan jag började blogga. Jag gillar hennes sätt att skriva recensioner på och den blandning av böcker hon läser. En trygghet, med en del överraskningar, där ute i bokbloggarvärlden.

Litterära löften

Förutom den Nordiska utmaningen som jag kommer att fortsätta med fram till bokmässan 2012 så finns det en del andra saker jag skulle vilja uppnå med min läsning under året. Och eftersom Lyrans noblesser så påpassligt har en Tematrio om just litterära nyårslöften den här veckan så har jag klurat ut tre saker jag ska försöka hålla under året:

  1. Läsa på andra språk än svenska. Jag skäms nästan för att säga det, men 2011 läste jag bara en enda bok på något annat språk än svenska (engelska). Hemskt, eftersom jag anser mig väldigt språkintresserad. Så det ska det bli ändring på under året. Förmodligen i form av engelska böcker men det skulle inte göra någonting om jag fick för mig att ge mig på någonting på tyska. Franska skulle också vara en dröm, men jag känner mig tveksam till om mina kunskaper verkligen räcker till för en hel roman.
  2. Läsa fler klassiker. Jag började ta mig an några stycken under 2011 och det är absolut någonting jag vill fortsätta med. Fler böcker som tillhör “allmänbildningen” så att säga och som är historiens största. Kanske en i månaden kan vara någonting att sträva efter?
  3. Ge e-böcker och ljudböcker en chans till. Ljudböcker fungerade bra när jag pendlade sommaren 2010 men sedan har vi inte kommit så bra överens. Kanske är det värt ett försök till. E-bok testade jag när jag läste Avig Maria och insåg att det kanske faktiskt inte var så dumt. Men då läste jag den på datorn, vilket jag är skeptisk till om det fungerar med längre böcker. För någon läsplatta kommer här inte att köpas i första taget. Dock kan man låna en på biblioteket här i stan – det kanske vore någonting att testa?

En bokig del av önskelistan

Så här runt första helgen i december börjar det verkligen märkas i bokbloggsvärlden att vi närmar oss jul – den perfekta tiden att skaffa sig fler böcker utan att bryta mot köpstopp och liknande (som många av någon anledning tvingar sig till). Det finns adventskalendrar både här och där och det dyker upp julklappstips på alla möjliga sorters böcker. Även Lyran har den här veckan valt ett jultema i sin Tematrio och vill att vi berättar om tre böcker som vi önskar oss i julklapp.

1. Sankta Psyko av Johan Theorin skulle väldigt gärna få gömma sig någonstans under någon av granarna som kommer att finnas när vi firar jul. Jag har läst alla hans tidigare böcker och blev riktigt glad när jag hörde att han lämnat Öland för en avstickare någon annanstans. Sen hittade jag ett utdrag ur den och kände att jag verkligen ville läsa den. Men eftersom jag bor i Kalmar och Theorin har koppling till Öland står jag för tillfället på plats 52 i kön på biblioteket. Värt att vänta på? Nja…

2. Samma sak gäller i princip Eldvittnet av Lars Kepler. Trots att jag suckat lite när jag läst de tidigare två böckerna så har jag inte kunnat lägga ifrån mig dem. Vilket på något konstigt sätt måste betyda att de är bra – eller i alla fall spännande. Så att inte läsa den tredje finns inte på kartan och eftersom de två tidigare redan står i bokhyllan får den gärna göra dem sällskap.

3. Sist, men inte minst, skulle jag gärna vilja ha Mörk jord av Belinda Bauer. Och det är ert fel, kära bokbloggsvänner. Jag har läst så mycket gott om den hos många av er att jag helt enkelt inte kan låta bli att önska att den fanns i min ägo också. Om jag får den så hoppas jag att ni har rätt.

Men jag är inte så kräsen. Så länge det finns en bok i något av mina julklappspaket så spelar det inte så stor roll vilken det är. Och eftersom jag är med i Julklappsbytet så kommer jag ju i alla fall att få två böcker i julklapp i år!

Nej, det går bara inte

Den här veckan vill Lyran veta vilka böcker eller texter som är utmaningar för oss att läsa. För egen del var det inte speciellt svårt att lyckas få ihop tre stycken kategorier:

1. Lyrik
Jag önskar ofta att jag var en sådan person som kunde hänge mig åt långa diksamlingar och tycka att de är sååå fantastiska och bara njuta. Men det går verkligen inte. De gånger jag försöker får jag kämpa mig vidare. Jag tror att jag helt enkelt har svårt att hitta den där rytmen som krävs. Eller att jag helt enkelt letar efter en rytm som sen inte visar sig finnas. Något åt det hållet i alla fall.

2. Krönikesamlingar
En väldigt god tanke, men ofta tycker jag att en samling av krönikor eller kåserier i bokform blir krystat. Jag vill ha något slags sammanhang i det jag läser och det saknas ofta när någon person ska slänga ihop det bästa av det man skrivet. Det saknas ofta en röd tråd. Det gör det hela kämpigt för mig, men det finns undantag. Till exempel blev jag överlycklig när jag förväntade mig att tvingas kämpa mig igenom Liza Marklunds samling, men fann att den flöt på och var jättebra.

3. Fantasy/science fiction/allt som liknar det
Det är nog mitt största no no no. Det går helt enkelt bara inte alls. Så fort någonting blir alldeles för overkligt eller för fantastiskt för att vara sant börjar hela mitt inre att sucka och gäspa. Varför ska man läsa sådant här? Vad är det som är så fantastiskt? Nej, jag fortsätter lämna dem därhän och om jag någon gång måste läsa så kan man vara säker på att det kommer bli kämpigt.
(Något som är lite konstigt är dock att jag älskar sagor och liknande. Men så fort det ska vara massa övernaturliga väsen som blandar sig med människor i ungdoms-eller vuxenböcker är det kört)