Category: Tidningar

Dags att lista 2015!

Jag tycker verkligen om listor (som många bokbloggare med mig). Och de råkar ju dessutom vara det bästa sättet att sammanfatta ett år på. Så när jag upptäckte att Kulturkollo redan skapat en fantastiskt bra årslista att fylla i var jag inte sen att sno den.

Här är därför mitt 2015, i listform:

Årets mest oväntade: Vi blev äntligen sambos, förlovade oss och köpte hus. Det är årets mest oväntade, alla kategorier. Det har inte så mycket med litteratur att göra, men är det största som hänt mig i år. Och i och med att det också innebar plats för fler bokhyllor har det ju lite med litteratur att göra, trots allt. (På resten av frågorna ska jag försöka hålla mig till böckerna.

IMG_5351

Årets klassiker: Dödssynden av Harper Lee. När den nya boken släpptes blev jag sugen på Dödssynden och jag ångrar mig verkligen inte.
Årets knock out: Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt. Jag tänker fortfarande på den och tipsar alla jag kan om den.

22bed6a17efdc51ab1ad30f73b568602-13066967_O_1

Årets kvinnokamp: Den speglar väl egentligen ingen kvinnokamp på det sättet, men Miras kamp i Ung i ghettot av David Safier berörde mig starkt
Årets gråtfest: Jag gråter sällan när jag läser, men det hände ett par gånger under läsningen av Sju dagar kvar att leva.
Årets gapflabb: Christer Lundberg, både i Bläckfisken och när han pratade om den på Bokens afton. Hysteriskt.
Årets historiska: Kodnamn Verity. Intressant historia om kvinnorna som var spioner under andra världskriget.
Årets obehagligaste: Bön för Tjernobyl. Det är helt sjukt att det Svetlana Aleksijevitj berättar om faktiskt har hänt. Och det är sån tur att hon berättar om det.
Årets dystopi: Nepp, någon sådan har jag inte läst.
Årets grafiska: Och inte heller det här är min kopp te, så jag får passa igen.
Årets nya bekantskap: Sara Lövestam. Flera böcker skulle läsas inför Bokens afton och jag tog en till när jag ändå höll på. Hennes ungdomsbok visade sig dessutom vara så bra.
Årets utmaning: Jag hade sett fram emot Chimamanda Ngozie Adichies Americanah länge men den blev en riktig besvikelse. Och en utmaning att över huvud taget ta sig igenom.
Årets tegelsten: Frihet. 651 pocketsidor att kämpa sig igenom. Och inte var det värt det.

tjernobyl
Årets ögonöppnare: Bön för Tjernobyl får nog nämnas även här. Jag är född efter Tjernobyl och efter det här tycker jag att man borde läsa mer om händelsen och dess effekter i skolan. Hjälp!
Årets återseende: Astrid Lindgren. I början av året fick jag för mig att läsa om en hel del, och det var riktigt trevligt.
Årets aldrig mer: EL James och 50 shades. Riktigt uselt.
Årets huvudperson: Mira i Ung i ghettot.
Årets bifigur: Frågan är om hon är en bifigur, men jag gillar verkligen Vanja Lithner, i Hjorth/Rosenfeldts böcker om Sebastian Bergman.
Årets filmupplevelse: Insidan ut. Med risk för att verka knäpp, men det är verkligen en riktigt bra animerad familjefilm.

12244562_10153352177130958_58793683652346489_o

Årets kulturella höjdpunkt: Bokens afton som jag gick all in för i år. Intensivt, men roligt.
Årets magplask: Recensionerna. Långt ifrån alla böcker jag läst har omnämnts på bloggen. Skärpning krävs inför nästa år.
Årets kan-inte-släppa-den: Öppnas i händelse av min död. Omöjlig att sluta läsa.
Årets skämskudde: 50 nyanser av honom. Det var till och med värre än jag trott.
Årets lyckopiller: Glad blev man i alla fall av Anna Mannheimers Mitt liv som gift.
Årets debut: Hm. Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett Ikea-skåp, kanske?
Årets kyss: Första kyssen i Som eld av Sara Lövestam. Så fint.
Årets citat: Tomt. Jag borde verkligen skriva ner dem när jag läser dem.
Årets skandal: Jag missade Bokmässan. Eller snarare valde bort på grund av husflytt. Men nästa år så…
Årets förlag: Har nog inte haft någon riktig förlagsfavorit i år. Får hitta någon nästa år i stället.
Årets pristagare: Äntligen fick Jonas Hassen Khemiri Augustpriset. Välförtjänt.
Årets överskattade: Tove Folkesson får det ena priset efter det andra. Och jag förstår det verkligen inte. Trots att jag inte läst Sund i år, utan bara Kalmars jägarinnor förra året. Och jag kommer inte göra det heller.
Årets underskattade: Jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig när jag började läsa Öppnas i händelse av min död. Kanske var det en bidragande orsak till att det blev så bra.
Årets serie: Serien om Sebastian Bergman har verkligen vuxit. Jag ser fram emot vart Hjorth/Rosenfeldt ska ta den härnäst.
Årets scen: Ont om teatrar och musikaler i år. Så det får väl bli Bokens afton igen.
Årets konstupplevelse: Tyvärr, konst är inget jag brukar uppleva speciellt mycket av.
Årets TV-serie: Sörjer att Downton är slut. Därför drar jag ut lite på det och har ännu inte sett den absolut sista julspecialen.
Årets titel: Den lilla flickan som svalde ett moln lika stort som Eiffeltornet. Fast ännu hellre på franska – La Petite Fille qui avait avalé un nuage grand comme la tour Eiffel. Fin.
Årets låt: Miriam Bryant gjorde mig typ besatt av Ett sista glas. Så jag minns inte riktigt vad jag lyssnade på i slutet av året.

En sann bokälskare tar med sig hem

I går åkte jag tåg – igen, kanske ska tilläggas. Men första gången sedan SJ introducerat sin nya tidning/sitt nya magasin BOOK. Helt plötsligt insåg jag dock att den satt i stolen framför mig och såg hur Jonas Karlsson spände blicken i mig. Så nog var jag tvungen att ta upp den och bläddra lite i den. Läsa är inte att tänka på, eftersom jag tyvärr alldeles för lätt blir åksjuk av det.

Men bläddringen gjorde mig helt klart nyfiken och jag stoppade ner tidningen i väskan. För en sann bokälskare som inte klarar av att läsa på tåget måste väl ändå få ta med sig tidningen hem, resonerade jag.

Så i går kväll satt jag i stället i soffan och läste min tågtidning och upptäcker orden “Och du – ta gärna med dig magasinet hem – BOOK vill bli läst!”. Därmed försvann även mitt lite halvdåliga samvete för att jag smugglat med mig tidningen och jag kunde läsa i lugn och ro.

Och det var ganska trevlig läsning. Ett intressant koncept, som bygger på några små plocksidor, några kortare texter (om författarpar och omslagets betydelse), korsord och några författarintervjuer – men framför allt utdrag ur aktuella böcker. SJ ger ut tidningen i samarbete med Akademibokhandeln/Adlibris samt bokförlag så därför är väl syftet främst att locka fler läsare till böckerna. Men det fungerar; det är intressant att kunna läsa utdrag ur några böcker. Åtminstone två fångade mig och åker upp på att läsa-listan.

Hoppas att den går bra och att jag får hitta ett nytt ex nästa gång jag åker tåg. Som jag kan ta med mig hem och läsa i soffan.