En liten svacka

Jag tror att den här veckan har blivit lite av en bloggsvacka. Så mycket annat har hänt och så mycket “Val 2010” har snurrat i huvudet. Jag är glad att jag inte kommer att vara med om ett val som journalist “på riktigt” förrän om fyra år, kan jag väl lugnt konstatera av det.

Men samtidigt har jag haft roligt. Att skriva artiklar om politikers vilja att bli kryssade var riktigt intressant.

Tyvärr har som sagt bloggen lidit lite. Men jag ska försöka komma tillbaka.

Nästa vecka är det ju dags för min bokmässedebut. Så bara det om inte något annat är ju väl värt att skriva om. Det ska bli spännande!

Bokfrågornas ABC del 12

Del 12 innebär bokstav L hos Enligt O:

Jag älskar listor och har listat lästa böcker sedan 1999. Hur kommer du ihåg vilka böcker du läst? Skriver du listor?

Klart jag gillar listor, vem gör inte det? Det är bra, roligt och effektivt.

Alla böcker jag läst sen 2006 skriver jag upp de böcker jag läst i en liten röd bok med svarta kanter. Det är bra och lite mysigt, en sorts listor och det blir även en morot till att fortsätta läsa. Att få skriva ner boken där i är något jag alltid ser fram emot.

Ja, jag skriver listor. På rätt mycket saker. Ibland till och med listor på i vilken ordning jag ska göra saker och ting. Men bara ibland…

Lyrik ligger mig också varmt om hjärtat. En genre som hemska svensklärare har förstört för allt för många. Vad är din relation tilllyriken? Har du någon favoritpoet eller favoritdikt?

Jag skulle verkligen vilja säga att lyrik är något jag tycker om, men jag har lite svårt för det. Kanske har jag helt enkelt bara inte hittat rätt än, men för mig är musik så mycket trevligare än ren lyrik. Det skulle kunna vara så att det blev så på grund av skolan, men jag tror att jag helt enkelt inte har gett mig på det på riktigt än. Det kanske kommer?

Ledamöterna i Svenska Akademien är aderton till antalet. Vem är din favorit bland nuvarande och gamla ledamöter? Har du någon du inte förstår dig på?

Hm, lite svårt. Jag måste ju nästan hylla Verner von Heidenstam, eftersom Övralid inte ligger så himla långt från mitt hem. Sen tycker jag att Peter Englund är väldigt spännande, trots att jag inte läst något av honom. Men jag gillar att läsa intervjuer med honom och att höra honom prata. Han känns lugn, trygg och säker, men samtidigt mänsklig.

Jag har oerhört svårt för Kristina Lugn. Jag förstår inte varför alla tycker att hon är så fantastisk och vad som är så bra. Det går verkligen inte ihop för mig, jag tycker att hon är lite irriterande.

Sjung långsamhetens lov eller inte. Jag vill i alla fall att du ska berätta om en riktigt långsam bok som du läst.

Jag kan tycka om både böcker med högt tempo och böcker som är lite segare. Anna Gavalda är helt underbar, tycker jag, och hon får väl verkligen inte sägas vara speciellt snabb. Så hon är helt klart den jag vill sjunga långsamhetens lov över. En dag skulle jag vilja kunna skriva som henne. Enkelt och långsamt, fast ändå trollbindande.

Ett jättebra inlägg

Någon gång i förmiddags fick jag en idé till ett jättebra blogginlägg. Ett sånt där inlägg som skapar en massa idéer från början, och som man bara vill skriva på en gång och sen få en massa kommentarer på. Du förstår vad jag menar, va?

Tyvärr hände något på vägen, vet inte vad. Och nu ligger jag här på min säng utan att kunna komma på vad det var för ett bra inlägg. Vad sjutton kan det ha varit?

Bokfrågornas ABC del 11

Dags för Enligt O:s bokstav K:

1. Självklart måste det bli K som i kärlek idag. Berätta om ettkärlekspar i litteraturen som du tycker om.

Ja, bra fråga. Just nu är inte kärleksböcker min kopp te, men jag är svag för Elizabeth Bennet och mr Darcy. Det måste kanske anses vara ett av tidernas största kärlekspar. Jag tycker om att hon är en så stark kvinna i en kvinnoförtryckande tid och att hon lyckas få honom att ändra sin åsikt om henne. Ingen av dem vill tycka om den andra, men de kan inte låta bli.

2. Krig är inte lika muntert, men jag vill ändå att du berättar om en bok som på något sätt handlar om krig.

Jag slår återigen ett slag för Ismael Beahs bok Lång väg hem. Det kanske blir en smula tjatigt, men den är värd att lyftas fram. Han berättar som sitt liv som barnsoldat; hur han hamnade i det, hur det blev självklart, hur han stod ut med det, hur det blir vardagsmat och hur hemskt han mår när han tas i från det. De drogas för att bli människodödande robotar och när drogerna tas ifrån honom blir han arg, illa till mods och omöjlig att tas med. I dag talar han för barnsoldaters rättigheter och arbetar med att hjälpa dem till rehabilitering.

3. Berätta om en bok där korrespondens via mail, brev, sms eller något annat spelar en stor roll.

Till en paketlek vid nyår hittade jag en liten mysig bok på Ica Maxi. Jag har inte läst den själv, utan den hamnade hos en vän. Men förhoppningsvis kan jag läsa den själv någon gång. Jag minns inte exakt vad den hette, men det var något i stil med Livet på en kylskåpsdörr. Huvudpersonerna är en mamma och en dotter (rätta mig om jag har fel) och det som för handlingen framåt och är det enda boken består av är små lappar som de lämnar till varandra på kylskåpsdörren. Annorlunda, och en rolig idé.

4. Vem är din favoritförfattare av kåserier och/eller krönikor?

Jag gillar Marcus Birro när han skriver för Expressen. Det är inte så att jag alltid läser honom regelbundet, men när jag väl gör det så blir jag alltid oerhört berörd. Det är levande, sant, ärligt och underbart.

Oerhört känslosamt och hemskt

Bara ett barnBara ett barn – Malin Persson Giolito
Malin Persson Giolito
Piratförlaget (2010)

Karin misstänker att något inte riktigt står rätt till med hennes åttaårige elev Alexander. Han är våldsam och elak, men samtidigt verkar saker och ting inte riktigt vara som de ska på hemmaplan.

En dag upptäcker hon brännmärken efter cigaretter på Alexanders armar och det blir droppen som får bägaren att rinna över. Hon tar med sig den lille, tyste pojken till sjuksköterskan och blir förskräckt över vad hon får se. Det visar sig att hela hans kropp bär spår efter en grym och förmodligen regelbunden misshandel.

Kontakt tas med soc och Alexander får inte åka hem till sin mamma Linda igen. I stället placeras han i tillfälliga fosterhem. Sophia Weber, jurist med vana av att ha hand om fall där barn är inblandade, blir utsedd till hans företrädare och kämpar med att försöka förstå sig på den här konstiga pojken, med svår bakgrund och som vägrar berätta någonting för någon. Vem är han och vad har han egentligen varit med om?

Malin Persson Giolito målar upp en hemsk historia om ett barn som inte var önskat, en mamma som gjort allt hon kan för att lura omgivningen att tro att allt är som det ska och ett samhälle som inte riktigt har makten att göra någonting utan bevis.

Vem skapar egentligen en människa? Hur blir hon till den hon är. Frågor som uppväxtens betydelse, föräldrarnas roll och hur man kan hjälpa någon som varit med om något hemskt är ständigt närvarande i boken. Till och från dyker delar ur mammans historia upp, berättat med hennes egna ord, ur hennes perspektiv. Och det får mig att tänka att det kanske finns människor som inte borde ha rätt att ha barn. Hennes tankar är grymma och gör ont i en när man läser dem. Hur kan man se ett litet hjälplöst barn som något ont?

Det är känslosamt, jobbigt och upprörande. Det hade lika gärna kunnat vara en helt sann historia. Det hade kunnat finnas närmare än vad man tror.

Bokfrågornas ABC del 10

Lite (eller mycket) sent, men nu ska jag i kapp. Har dock insett att jag har en förmåga att svara i stort sett samma sak varje vecka, men ska försöka skärpa till mig. Frågorna blir svårare och svårare, men nu är det i alla fall min tur att svara på bokstaven J i Enligt O:s frågor…

Jag tycker att det är svårt att läsa böcker skrivna i jag-form då det krävs en del av författaren för att det ska bli bra. Berätta om någon bok skriven i första person som du gillar eller inte gillar.

Åh, jag gillar verkligen böcker skrivna i jag-form, om det är på rätt sätt. Kanske är dessutom det bästa när boken i sig inte är skriven i jag-form, men att någon av karaktärerna får dyka upp och berätta sin sida av historien i jag-form. Allra bäst blir det (om hela boken ska vara i jag-form) när det handlar om en persons liv, att personen får berätta sin historia själv. När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var om Jessica Anderssons liv är en sån berättelse, som blir riktigt stark av att det är hennes ord och hennes röst. Hur hon själv berättar om sin uppväxt och hur hon hade det. Att ha någon annan som berättar den historien skulle inte ens nästan vara samma sak.

Berätta om en bok om eller av en journalist.

Oj, är inte väldigt många böcker skrivna av journalister? Nattfåk av Johan Theorin var en riktigt bra bok som jag läst den senaste tiden. Och han var ju journalist, och gick dessutom samma journalistutbildning som jag.

Att jag dessutom är svag för Liza Marklund går ju inte att bortse från. Hennes böcker om Annika Bengtzon lockar mig verkligen, även om jag förstår att det inte riktigt är så livet är på riktigt för en journalist.

Jante styr Sverige och jag vill att du berättar om en bok där jantelagen gäller.

Jag måste nog tyvärr hoppa den här frågan, efter ett långt, långt funderande.

Vad jiddrar du om? Det hade jag en elev som brukade fråga när han tyckte att jag snackade obegripligheter eller ren skit. Berätta om en bok som du tycker är rent jidder.

Det är svårt att komma på en bok som är jidder. Tycker oftast inte att böcker kan vara så värdelösa. Möjligtvis får jag säga Sagan om ringen som jag verkligen aldrig förstått mig på. Jag förstår inte vad som är så fantastiskt och varför det är så underbart. För mig är det lite blaha-blaha.

Chick-lit för flerbarnsmammor

HittebarnetHittebarnet - Katerina Janouch
Katerina Janouch
Piratförlaget (2010)

Barnmorskan Cecilia Lund har hämtat sig efter vad som hänt henne den senaste tiden. Hon börjar bli som vanligt igen efter våldtäkten och hon har hittat tillbaka till sin man John igen, efter en period av ordentliga problem.

Men samtidigt finns en annan man i hennes tankar; en man som dök upp i samband med våldtäkten och när hon var singel under den där hemska, problematiska tiden. Som om det inte vore nog upptäcker hon dessutom att hon är gravid, med sitt och Johns femte barn. Fembarnsmamma! Nog för att hon älskar barn, men hur ska det gå till?

En kväll när Cecilia tagit ett extrapass på förlossningen händer det som gett upphov till bokens titel. Någon har lämnat en två dagar gammal flicka på trappan. Vilka är föräldrarna? Varför har hon lämnats det? Cecilia berättar i intervjuer och teve om den upphittade flickan. Och helst av allt vill hon bara ta med henne hem själv. Men hur skulle det gå till?

”Hittebarnet” är Katerina Janouchs tredje bok om barnmorskan Cecilia Lund. Den fortsätter en tid efter att den andra slutar, och det är samma människor som ser tillbaka på saker som hänt i de tidigare böcker. Alltså har jag, som inte läst de två tidigare böckerna, det lite svårt att hänga med, att få lära känna Cecilia, John och de andra. Kanske en del av anledningen till att jag har svårt att ta till mig boken.

Det är visserligen enkelt och Janouch väver in sina specialkunskaper gällande graviditeter och hur den kvinnliga kroppen fungerar på ett naturligt sätt i handlingen; unga kvinnor som inte vet om att de var gravida får barn, Cecilia tänker tillbaka på sina tidigare graviditeter.

Men samtidigt känns allt en liten smula sockersött och underbart, även om Cecilias problematik och kluvenhet inför graviditeten och framtiden. Kärlek, oro, vänskap och framför allt den moderliga instinkten. Med andra ord en chick-lit, fast för flerbarnsmammor.

Med döden som berättare

Boktips!Boktjuven - Markus Zusak

Boktjuven
Markus Zusak
B. Wahlströms (2008)

Ibland kan man på baksidan av böcker läsa någonting i stil med “Då och då kommer det en bok som förändrar ens tillvaro totalt, och det här är en sådan”.

Den meningen skulle jag vilja använda om Boktjuven. Jag måste helt klart placera den i kategorin “En av de bästa böcker jag någonsin läst”. På något sätt lyckas Zusak få mig helt fast från första sidan, ja till och med från första ordet.

Språkligt sett är boken helt underbar, men även innehållsligt. Berättelsen om Liesl, vars mamma tvingas lämna bort henne till fosterfamilj under kriget och vars bror dör på vägen dit, är varm och hoppfull, även om det egentligen är en skildring av Andra Världskriget.

Boktjuven är just den lilla Liesl Meminger. Sin första bok stjäl hon på sin brors begravning, och det är tack vare den som hon lär sig läsa. Sen följer fler därpå, stulna ur bokbål och bibliotek. Allt för den goda sakens skull – att hon är intresserad av litteratur.

Jag är en del av historien, jag står bredvid fönstret och väntar på att Liesl ska komma ut med en bok när hon stjäl ur grevinnans bibliotek. Jag lider med henne när hon inte kan göra deras gömde jude Max frisk. Jag åker tåg med henne hem till hennes nya föräldrar.

Det är inte vem som helst som kan skriva en sån här bok, med sådan värme och inlevelse. Att det dessutom är döden som berättar historien gör det hela ännu mer annorlunda. På något sätt blir döden en människa, en levande gestalt som man kan förstå. En intressant vändning.

Jag skulle gärna läsa någon annan bok av Markus Zusak inom en snar framtid. Jag kanske ska stjäla en?

Allrakäraste Astrid

Astrid LindgrenLider just nu av ett enormt sug. Ett sug efter det bästa av det bästa. Kort sagt, ett sug efter att ge sig in i Astrid Lindgrens underbara värld. Få hälsa på hos Skorpan och Jonathan, Pippi, Madicken, Tjorven eller varför inte Mio? Jag vill suga i mig denna underbara kvinnas ord och ta till dem.

Jag saknar att vara i den ålder där det är självklar läsning. När varje besök hos mormor ledde till att jag hämtade den lilla blå boken med Nils Karlsson Pyssling, Allrakäraste syster, Mirabelle och många många fler sagor i.

Men jag antar att man aldrig blir för gammal för att ge sig in i Astrids värld. För Astrid är ju ändå alltid Astrid. Och så kommer det att vara. Ingen författare kommer någonsin att övertrumfa henne.

Så kanske borde jag ta mig en tur till skolans bibliotek och se vad de har som kan mätta min Astrid-hunger. Om de nu har något. Bröderna Lejonhjärta eller Ronja Rövardotter vore ju inte helt fel.

Vilken är din Astrid Lindgren-favorit?

Ett litet missförstånd

De som varit tidiga (det vill säga under förmiddagen) läsare på min blogg i dag har varit med om ett litet misstag. Jag råkade lägga upp en recension på Hittebarnet av Katerina Janouch, då jag blandat i hop recensiondatumet med en annan bok. Därför är den återigen borttagen och kommer att dyka upp nästa vecka, på rätt dag.

Ursäkta för detta.