Recension: Mischling av Affinity Konar

Read More

Vissa böcker bara ropar efter att jag ska läsa dem. Det här var en sådan.

Tvillingarna Pearl och Stasha anländer till Auschwitz med en boskapsvagn tillsammans med sin mamma och farfar 1944. Mamman ser en läkare ta ett annat tvillingpar åt sidan och räknar snabbt ut att det borde vara någonting bra. Hon visar upp sina döttrar, som är enäggstvillingar, och läkaren vill absolut att de ska följa med honom. Han säger åt dem att kalla honom Farbror Doktorn, men egentligen är hans namn Joseph Mengele och tvillingarna förs till det som blev känt som Mengeles zoo. Där utsätts de för det ena hemska experimentet efter det andra och flickorna som tidigare alltid delat allting börjar sakta bli till två enskilda individer. En dag försvinner Pearl spårlöst och Stasha är fast besluten att hitta henne en dag, oavsett hur lång tid det kommer att ta.

Det här är en fruktansvärt hemsk historia, framför allt för man som läsare vet att allting den grundar sig i är sant. Tvillingarna är påhittade, men Affinity Konair grundar deras historia på andra överlevande Mengele-tvillingars. Därför gör det extra ont att läsa om allt det fasansfulla som händer och trots att det sällan beskrivs exakt vad de utsätts för så vänder det sig ofta i magen. Det är tungt att läsa, men samtidigt finns det så mycket hopp. Hon skriver utifrån de unga flickornas perspektiv, hur de tror på att det viktigaste är att de håller ihop och hur Pearl fantiserar om att utnyttja Mengeles eventuella goda sidor till att komma honom tillräckligt nära för att hugga honom med en brödkniv.

Så länge allting utspelar sig i Auschwitz är jag helt fast i historien. Men när ryssarna befriar lägret den 27 januari 1945 och de överlevande lämnar platsen för att försöka finna sig ett nytt liv haltar berättelsen en aning. Affinity Konar är nästan lite för enträgen om att lösa allting på bästa möjliga sätt och det känns inte alltid helt trovärdigt. Men i en otrolig historia kan ju även det mest otroliga hända.

De här historierna är viktiga och de kommer alltid att vara det. Oavsett om de är hundra procent sanna eller bara bygger på andra sanna historier. Därför är det här en bok som måste läsas.

Mischlinge
Affinity Konar
Förlag: Polaris (2017)
Betyg: 4


Läst som: E-bok och Ljudbok
Sidor/tid: 359 s/12 h 21 min

8. Läsvärt

Ung_iheto_6878

Här skulle man ju kunna skriva hur mycket som helst, för det finns så många bra böcker värda att tipsa om igen och igen och igen…

Men en av de böcker som verkligen tog mig med storm under året var den som innehöll berättelsen om Mira, den tuffa, unga tjejen som levde i det polska ghettot under andra världskriget. Historien där allt, utom själva individerna, faktiskt är sant och som skulle kunna utgöra en viktig del av historieundervisningen för våra ungdomar. Så bra skrivet av David Safier, och minst sagt läsvärt. Nästan obligatoriskt att läsa.

Levande skildring från ghettot

Ung_iheto_6878Då och då råkar man få syn på en bok som man instinktivt känner att ”den här måste jag läsa med en gång”. Och ibland händer det till och med att det är bland det bästa man läst.

Lite så är känslan efter att ha läst David Safiers Ung i ghettot. Bazar förlag, som ger ut boken, hade lagt upp ett utdrag ur boken på Instagram och jag kände mig fast redan där. Jag var helt enkelt tvungen att läsa den.

Första kontakten med David Safier som författare fick jag på Bokmässan 2013. En rolig tysk, som hade skrivit boken Dålig karma som lyckades med bedriften att vara både rolig och tänkvärd på en gång. Och han var dessutom riktigt trevlig att prata med.

Men det här är någonting helt annat än Dålig karma. Ung i ghettot handlar om 16-åriga Mira, instängd i Warszawas ghetto mitt under Förintelsen, 1943. Hennes kamp för att överleva när tyskarna (och judepolisen) börjar tömma ghettot – och inte minst kampen för att de hon älskar ska överleva. Mamman, som blivit i stort sett apatisk sedan pappan tog livet av sig. Lillasystern, som flyr verkligheten genom att berätta evighetslånga sagor om de 777 öarna. Och inte minst pojkvännen Daniel, som hellre vill vara tillsammans med sina låtsassyskon på barnhemmet in i döden än att rädda sig själv.

När boken börjar är Mira tuff, orädd och tar sig in och ut ur ghettot för att smuggla mat. Men situationen förvärras när tyskarna börjar beordra att fler judar ska bort – till arbetsläger tror de boende i ghettot, även om de anar att det är värre än så. Från att ha rört sig ganska fritt måste Mira gå till att gömma sig för att överleva. Frågan är hur länge hon ska lyckas få sina älskade att må bra tills allt är över. Och självklart undrar man hela tiden hur det ska gå, med tanke på att vi vet hur historien ser ur…

T T T T
Titel: 
Ung i ghettot
Författare: David Safier
Förlag: Bazar (2015)
Typ och sidor: Inbunden, 393 sidor

Historiskt berörande

Om inte nu så när – Annika ThorOm inte nu så när
Annika Thor (2011)
Inbunden – 487 sidor

När jag var liten blev jag fullkomligt förälskad i Nellie och Steffi i En ö i havet. Både i bokform och på tv. Därför hoppades jag nog innerst inne att Om inte nu så när skulle kunna återskapa den känslan hos mig många år senare. För temat är samma; Sverige inför och lite under kriget (även om En ö i havet är mest under kriget, om jag inte missminner mig), människor som tvingats fly till Sverige, fördomar, hopp, sorg, rädsla… I Om inte nu så när är dock huvudpersonerna vuxna och har helt andra problem. Vi får följa med sex olika personer; bland annat Ilse och Arnold som är judar som flytt till Sverige och Ingrid som jobbar på utlänningsbyrån.

Det är just i de historierna jag fastnar mest. Ingrid, en ung svensk tjej som faller för den tyske journalisten Arnold trots att han är gammal nog att vara hennes pappa. Hur deras relation är problematisk i en tid där Sverige säger stå utanför nazismen, trots att judehatet finns även här. Och Ilse, som inget annat vill än att hennes familj ska få komma till henne i trygga Sverige. Hur hon sparar varenda liten krona och går med på att visa sig i underkläderna för sin chef för att få ett välbehövligt tillskott till den magra kassan.

De historierna berör verkligen. Jag har svårare att känna för personerna med en mer faktabetonad historia; som Birger och Stig Holmström som är högt uppsatta på utlänningsbyrån. De har det inte heller så lätt, men i deras historier ingår så mycket fakta att jag har svårt att ta till mig dem. Faktan behövs för att man ska förstå tidens problem, men den gör också att de andra historierna är så mycket skönare att läsa.

Framför allt kan man också bli förfärad. Lilla Sverige, som sa sig vara så neutralt och vackert. Vi var inte så himla perfekta vi heller. Det visar Annika Thor på att mycket bra sätt och även om man redan vet att så var fallet kan man ibland nästan inte låta bli att tappa hakan. Det är en bild som sällan visas upp i historieundervisningen i skolan och som därför absolut inte får glömmas bort. Vi måste komma ihåg vad som hände även här.

Naivt och tankvärt

Pojken i randig pyjamas – John BoynePojken i randig pyjamas
John Boyne (2006)
Inbunden – 173 sidor

Bruno är en nioårig pojke som trivs bra med sitt liv i Berlin. Han älskar sitt stora hus som är fullt med överraskningar i alla hörn. Visst, hans syster är jobbig men hon är ju ett Hopplöst fall så det får man stå ut med. Och pappa är en stor och viktig man som till och med Furiren själv kommer och hälsar på. Men när han gör det förändras plötsligt Brunos liv helt och hållet. Plötsligt måste han lämna sitt fina hus tillsammans med familjen och i stället flytta till ett mindre, tråkigare hus i Allt Svisch – som han inte har en aning om vad det är och var det ligger.

Snart märker han att det inte finns någonting att göra i Allt Svisch, trots att det bor en massa människor granne med familjens hus så kan han inte träffa dem. Folket, som allihop bär randiga pyjamasar, bor nämligen på andra sidan staketet. Bruno blir så arg för att han är utstängd från dem och inte får vara del av pyjamasfolket. I stället får han ha tråkigt i sitt hus, utan vänner. Tills den dag han ger sig ut på upptäcktsfärd och träffar den jämngamla Shmuel. Men Shmuel tillhör pyjamasfolket och bor på andra sidan staketet så de får nöja sig med att prata. Och ju mer de pratar, desto mer avundsjuk blir Bruno på honom. De har så mycket gemensamt, men livet på andra sidan staketet verkar så mycket bättre.

Bruno förstår inte och ingen förklarar för honom vilka de andra är och varför han inte får träffa dem. Det enda han får veta är att de är judar, men inte varför det innebär att de måste vara innanför ett staket. Naiviteten i boken är helt underbar; det är ingen rak moralpredikan eller exakt skildring av livet i ett koncentrationsläger utan i stället är det ett helt annat perspektiv som historien berättas från. Tidvis blir man som läsare irriterad på att Bruno verkligen inte förstår någonting – han är ändå nio. Men när ingen vill förklara så blir inte saker och ting så självklara. Och hur de två pojkarna finner varandra trots att de har allt emot sig är verkligen fint. Framför allt imponeras jag över hur Shmuel vågar upprätthålla kontakten med Bruno och att han inte blir galen på Brunos oförstående (idiotiska, ibland) frågor om hans tidigare liv och livet bakom staketet.

Det är en annorlunda historia som helt klart är värd att läsa. För det är en del i historien som är viktig att komma ihåg och som man lätt kan tänka sig var helt annorlunda från ett annat perspektiv (till exempel ett barns) under den tiden allt hände. Det är lätt att vara efterklok när man vet precis vad som hände.