TidningsIda

– om böcker och språk

8 kvinnliga författarfavoriter den 8 mars

kvinnor

Jag har rätt många kvinnliga favritförfattare, inser jag när jag går igenom min bokhylla. Och vad passar då bättre än att välja ut åtta av dem till internationella kvinnodagen?

Jojo Moyes: Mästaren på feelgood i mina ögon. Det är historier som får en att må bra, men som ändå inte bara är fluff. Både Livet efter dig och hennes andra – speciellt de med historiska inslag – har helt andra kvaliteter också.

Anna Gavalda: Fransyskan som varit en favorit ända sedan en kompis tipsade mig om Tillsammans är man mindre ensam. Jag gillar att det egentligen inte händer så mycket, utåt sett, i hennes böcker. I stället är det de små grejerna som får karaktärerna att växa.

J K Rowling: Trots att det var längesedan jag läste böckerna om Harry Potter går det inte att komma ifrån vad hon gjorde med mig genom dem. Jag är henne evigt tacksam för att hon skapade Hermione, den tuffa plugghästen som sådana som jag fick möjlighet att få en stark förebild i.

Belinda Bauer: Egentligen skulle det vara Mörk jord som står där, men den äger jag tyvärr inte. I stället får Skuggsida representera en deckarförfattare som är som bäst när hon skriver ur barnens perspektiv.

Kristina Ohlsson: Den här listan har med tre deckarförfattare, men det här är nog den absoluta favoriten. Jag fastnade i första boken jag läste och sedan dess har jag plöjt allt hon skrivit, oavsett om det är deckare eller skräck eller debattböcker. Hon är brapå att berätta, helt enkelt.

Liza Marklund: Den tredje deckarförfattaren. Jag vet inte riktigt vad det är jag gillar med henne egentligen, men även här har jag varit henne trogen sedan den första boken jag för många år sedan fick låna av min moster. Förmodligen fascinerades jag av Annika Bengtzon bland annat för att jag ville bli journalist. Och så blev det ju, även om det inte var på samma sätt som Bengtzon.

Tatiana de Rosnay: Franskt igen, och även här en författare som är oerhört duktig på att skildra relationer och tankar. Det visade sig dessutom på Bokmässan 2014 att hon var fantastiskt trevlig och rolig, och det är ju alltid ett plus.

Caitlin Moran: Innan Bokmässan 2013 hade jag knappt en aning om vem hon var, men tack vare bokbloggskollegor som var helt galans inför hennes seminarium föll jag också pladask. Och hennes Konsten att vara kvinna är kanske dessutom den bok som passar allra bäst att lyfta fram i dag. Det är roligt, tänkvärt och sant om hur det är att klara sig som kvinna i männens värld. Läs den.

11 december: Mysigt av min favorit

Lyckan är en sällsam fågel handlar egentligen inte om så mycket. Men det är det som är så fint, och det som jag älskar med Anna Gavalda. Det behöver inte hända så mycket rent objektivt för att historien ska gå framåt, i stället är det vad som sker på insidan av karaktärerna som är det viktiga. Historien om 47-åriga Charles och den unga Kate som möts av en slump blir levande ändå. För Anna Gavalda har verkligen ansträngt sig för att göra dem verkliga och trovärdiga och lyckas på alla plan.

Det är helt klart en av de bästa av hennes böcker (som jag har läst, jag har några kvar) och trots att det är en ganska konstig titel (som inte heller säger någonting om handlingen) så är det en väldigt fin historia.

Här hittar du alla adventskalenderns luckor.

Lockande titlar

Efter att ha gjort några veckors uppehåll tänkte jag i dag åter svara på frågan i bokbloggsjerkan. Den här helgen undrar Annika:

Nämn en titel som du ”går igång på,” på ett antingen positivt eller negativt sätt.

Det är helt klart något väldigt speciellt med Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. Så fin, men ändå sorglig på något sätt och det ligger så mycket sanning redan i titeln. Och nästan ännu mer i originaltiteln – Ensemble, c’est tout. Åh *suckar en behaglig, längtansfull suck*. Nu blev jag ju nästan sugen på att läsa om den igen…

Men sen tycker jag också väldigt mycket om Kristina Ohlssons korta titlar. Askungar, Änglavakter, Paradisoffer, Tusenskönor… De säger inte så mycket om innehåller men är ändå fina i sig själva. De blir spännande och det går att fundera så mycket på vad orden egentligen betyder.

Jättebra, helt enkelt

Jävla John dyker upp som tips allt som oftast här på bloggen. Helt enkelt för att det är en av de bästa böckerna jag läst. Eva Dozzi har blandat sanning och fiktion om John Lennon under Beatlestiden på ett sätt som är så underbart. Jag tror nästan på varenda ord, trots att jag vet att själva historien inte är sann. Bakgrunden är dock det och det ligger ett gediget researcharbete bakom boken. Och jag tycker så oerhört mycket om huvudpersonen Katja som inleder ett förhållande med John Lennon. I smyg förstås.

Och för att fortsätta på temat jättebra så kan jag ju inte låta bli att ta med en annan favorit som också allt som oftast dyker upp här (fast då med flera olika böcker) – Anna Gavalda. Jag älskade honom är en kort och fin historia. En sådan där Gavaldas otroliga förmåga att visa mycket med hjälp av lite handling kommer fram. Just den här boken är inte den bästa jag läst av henne, men Anna Gavalda är alltid Anna Gavalda.

Tre prisvärda köp

Jag tycker att reautbudet i affärerna (i alla fall här i Kalmar) visade sig vara betydligt magrare än i katalogerna. Trots det gick jag redan första dagen ifrån Akademibokhandeln och Dillbergska med sammanlagt fem böcker. Men kokboken och Borta med vinden har ni redan sett, så här kommer de andra tre.

Strindbergs stjärna har jag läst både gott och dåligt om, men med tanke på hajpen som var innan den kom så har jag varit sugen på att läsa den ett tag. Och en inbunden, tjock bok för 29 kronor är väl aldrig fel?

Samma sak med Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv. Jag har varit sugen på något av Herta Müller sedan hon fick Nobelpriset men inte riktigt fått tummen ur. Så för 10 kronor ska det väl gå.

Och den tredje boken har jag ju redan läst, Lyckan är en sällsam fågel, men om du brukar titta in här så vet du hur mycket jag tycker om Anna Gavalda och jag tycker även att det här kan vara hennes bästa bok. När jag läste den var det ett bibliotekslån och därför ville jag ha den i min egen bokhylla. För 49 kronor blev den drömmen sann.

Åh, Gavalda…

En dag till skänksEn dag till skänks
Anna Gavalda
Albert Bonniers förlag (2010)

En så liten bok. Egentligen inte så mycket handling. Men så mycket känslor. Tre syskon som träffas på ett bröllop bestämmer sig för att lämna den tråkiga tillställningen och i stället åka i väg för att besöka sin bror, som inte kunnat komma. Trots att övriga gäster kanske inte skulle bli så glada bestämmer dem sig för att rymma från kyrkan.

Det blir en helg fylld med känslor, minnen och glada händelser. De tar dagen som den kommer, träffar brorsans skumma kompisar och bara njuter av att vara där för sig själva. För vem vet, det kanske är sista gången de får vara tillsammans på det sättet – som när de var små.

Den här boken visar precis på det som jag tycker är det fantastiska med Anna Gavalda. Hon behöver inte många sidor, hon behöver inte ett fullspäckat händelseförlopp. Det är de små sakerna som gör historien läsvärd och minnesvärd. Precis som i hennes andra böcker.

Det är det som är så underbart.

Mina favoritböcker av mina favoritförfattare

ABC-mordenAtt välja en enda bok av Agatha Christie känns omöjligt. Kanske för att jag har lite svårt att hålla isär dem, men också för att de påminner en hel del om varandra. Så det är svårt. ABC-morden ligger självklart bra till, eftersom det är en av de första jag läste och som jag läst om flera gånger. Men annars är det svårt. Men jag har ett visst mönster.

Jag tycker allra bäst om Hercule Poirot. Miss Marple är också bra, men hon får ändå anse sig komma tvåa. Ska jag välja ut en favorit är det helt klart böckerna med Poirot. Vet inte riktigt varför det har blivit så, men det har det. Och böckerna utan någon av de två kommer ännu längre ner på listan.

Lyckan är en sällsam fågel – Anna GavaldaGällande Anna Gavalda är det också svårt. Jag har inte läst så jättemånga, men några stycken i alla fall. Och jag blev nog faktiskt mest imponerad av Lyckan är en sällsam fågel. Jag är nästan förälskad i den boken. Så den får helt klart (efter en del funderande i alla fall) vara min favorit av henne.

Mina favoritförfattare

Jag har två absoluta favoritförfattare. Den ena introducerade min pappa mig för, den andra mina allra bästa vänner. Och ju mer jag läser av dem båda två, desto mer tycker jag om dem. Med andra ord är det svårt att  konkurrera ut dem.

Agatha Christie är verkligen min deckardrottning. Så som hon skrev, så ska det vara. Jag kan inte låta bli att (medvetet eller omedvetet) jämföra alla andra deckare, spänningsromaner och thrillers jag läser med hennes böcker. Pusslandet, känslan av att man borde veta vem den skyldige är, men inte för allt i världen kan lista ut det. Människokännedomen. Aha-känslan. Det är så mycket som stämmer. Varendaste liten pusselbit. Och det känns som att de aldrig kan bli för gamla för att läsas.

Anna Gavalda är min språkidol. Hur hon kan fånga en egentligen icke-händelse och göra den till något stort, avgörande imponerar något enormt på mig. Hur hon med sitt bildspråk, sina känslor och sin människokännedom kan få mig att verkligen leva med hennes figurer och tro att de existerar på riktigt. Hon kan känslan att trollbinda, utan att det för den skull måste vara något väldigt dramatiskt eller spännande som händer. Hon ger liv åt vardag (även om det självklart händer andra saker också).

Tegelstenar i all ära…

En dag till skänks… Men ibland vill man bara gotta ner sig i en kort bok som man kan sträckläsa från allra första till allra sista sidan.

Och när det dessutom är en underbart söt liten bok, som har ett helt underbart och fantastiskt innehåll blir det ännu bättre.

Och nästan synd att det inte var en tegelsten. Sista sidan kom nästan för fort, i stället.

Alla hjärtans dag

Och så här mysiga presenter kan man få av sin älskling då.

Tack <3