Topp fem 2010

Jag gjorde en tripp “down memory lane”, det vill säga förra årets blogginlägg, och insåg att jag satt så bra betyg att det blev möjligt att plocka ut en topp fem-lista på de bästa. Så här är de, samtliga med en femma i betyg (två av dem hann dock inte bli betygsatta):

  • Lyckan är en sällsam fågel – Anna GavaldaLyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda
    En underbar bok, som inte alls kändes så lång som den faktiskt var. Anna Gavalda kan fånga läsare, och jag blev övertygad om det för andra gången, även om jag egentligen aldrig tvivlat.
    Jag skrev bland annat: “Och jag älskar det. Jag vill inte att boken ska ta slut. Tyvärr gjorde den det ändå. Så kanske borde jag börja om från början igen; läsa alla de fantastiska orden. Men nej, inte än. Men någon gång finns det en stor chans att jag gör det.
  • Tusenskönor – Kristina OhlssonTusenskönor av Kristina Ohlsson
    En författare jag aldrig läst förut, och egentligen inte hade så stora förhoppningar på. Jag visste inget om boken, och kanske var det just därför jag blev så fast. För hon lyckades verkligen fånga mig med varendaste litet ord, och varendaste liten detalj i handlingen. Varför hade jag inte upptäckt Kristina Ohlsson tidigare?
    Jag skrev bland annat: “Parallellhandlingar är ofta helt fel gjorda och kopplingarna blir långsökta. Men inte i Kristina Ohlssons fall. Snarare tvärtom. Det är de parallella historierna, världarna, som ger liv åt historien. Som gör att jag helt enkelt inte kan slå bort blicken och lägga ihop boken, även om andra saker kallar.
  • Boktjuven - Markus ZusakBoktjuven av Markuz Zusak
    Ytterligare en författare jag inte kände till sedan tidigare. Och även här fastnade mina fingrar vid sidorna, om de inte till och med vände sig själva. Jag älskar verkligen idén att använda döden som berättare, och att göra döden till en mänsklig, levande varelse. Plus att historien i sig verkligen berör och på något sätt har en viss igenkänningsfaktor.
    Jag skrev bland annat: “Jag är en del av historien, jag står bredvid fönstret och väntar på att Liesl ska komma ut med en bok när hon stjäl ur grevinnans bibliotek. Jag lider med henne när hon inte kan göra deras gömde jude Max frisk. Jag åker tåg med henne hem till hennes nya föräldrar.
  • En geishas memoarerEn geishas memoarer av Arthur Golden
    Filmen var helt i min smak, och boken visade sig vara ännu bättre (trodde knappt att det var möjligt). Jag fastnade från förordet, och är fortfarande lite besviken på att det visade sig att historien inte är sann (som det står i förordet). Språket känns så trovärdigt och enkelt, det är verkligen en riktig geisha som berättar historien för mig. Om bara alla böcker skrivna ur jag-perspektiv kunde kännas så riktiga…
  • Jag älskade honomJag älskade honom av Anna Gavalda
    En kort bok, vilket innebar att den tog slut alldeles för fort. Det jag skrev om Gavalda här ovanför står kvar, och jag fick det bevisat en gång till samma år. Hon är ordens och känslornas mästarinna. Ingen kan tävla med henne om det (som jag har hittat än i alla fall).

Fullständigt förtrollad

Det var längesen det blev så.
Så där så att man bara fastnar i en bok.
Det enda man kan göra är att läsa.
Ingenting lockar.
Händerna sträcker sig hela tiden efter Boken.

Så har jag haft det den här veckan. En geishas memoarer har hela tiden legat bredvid mig, och mina ögon har kastat förälskade blickar mot den. Från första sidan blev jag totalt fast. Jag tyckte otroligt mycket om filmen, men boken har förtrollat mig. Sayuris liv (som jag önskar vore sant, fast egentligen spelar det ingen roll) drar in mig i en helt ny värld, och jag tycker om att vara i den världen. Jag känner att jag förstår mig på geisha-fenomenet, och att det är så mycket mer än vad man tror.

Jag är så glad att jag läst den.