TidningsIda

– om böcker och språk

Det här med biografier

Varje vecka ställer Annika en fråga i sin bokbloggsjerka och den här veckan lyder den:

Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?

Jag läser absolut biografier, om det är någon person jag är intresserad av och tror har en intressant historia att berätta/som är värd att berättas om. Folk som skriver biografier bara för biografiernas skull är jag inte intresserad av.

Här är tre av mina favoritbiografier:

Denna dagen ett liv av Jens Andersen
Biografi om vår älskade Astrid Lindgren som lyckas med att visa att hon var så mycket mer än bara en sagotant (som verkligen kunde konsten att berätta). Tillsammans med SVT-dokumentären om henne blev det perfekt läsning.

Mitt positiva liv av Andreas Lundstedt
Ungefär samtidigt som Jonas Gardells hyllade Torka aldrig tårar utan handskar kom så släppte Andreas Lundstedt biografin om sitt liv. Han är hiv-positiv och det är hemskt att läsa om hans upplevelser utifrån det; hur folk har sett på honom och inte minst hur han såg på sig själv.  Men också om hoppet och det glada som finns där nu. En riktigt stark biografi.

Hjälp, vem är jag? av Caroline af Ugglas och UKON
Egentligen är jag verkligen inget fan av Caroline af Ugglas, men jag gillade den här konstiga formen av självbiografi. Hela boken består av hennes långa terapisamtal med UKON och är egentligen rätt konstiga, men det blir ändå bra. Hon är verkligen ingen enkel person

Däremot håller jag mig borta från sportbiografier, eftersom jag helt enkelt inte är sportintresserad. Så när jag fick frågan för ett tag sedan (efter att ha sagt att jag läser i stort sett allt) “Jaha, vilken är den bästa sportbiografin du läste sist då?” satt jag utan svar.

4. Julmat från en bok

391036

Det blir en barnbok till, på lite samma tema som sist, men det är oundvikligt. För det första som poppar upp i huvudet när jag tänker på julmat i en bok är ju Det stora tabberaset i Katthult. När Emil bjuder in alla fattighjon för att kalasa på det som är över från familjens julbord medan föräldrarna är bortresta.

Det är så fint gjort och Astrid Lindgren beskriver hunger och längtan på ett så fint sätt.

2. Bästa barnboken med jultema

216533765_53a6852e-31b7-41b2-a23b-b6536651187c

Tyvärr finns den bland pappas böcker och går därför inte att ta en ny, roligare bild på – men att Astrids julberättelser är de bästa går inte att komma ifrån. Kajsa Kavat, Emil i Lönneberga, Madicken… alla de historier man känner till så väl, men ändå inte tröttnar på att läsa om.

Mycket mer jul i bokform än så blir det inte.

Bokutmaning mars – 22: En barnbok

IMG_2750En barnbok (eller snarare ungdomsbok) som överraskade mig rejält nyligen var Astrid Lindgrens Kati i Amerika. Riktigt bra läsning.

 

Bokutmaning mars – 8: Bästa citatet

astrid

Mitt fina Astrid Lindgren-bokstöd

 

Då hämtar jag ett citat från en av underbara Astrids böcker:

”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”

(närmare bestämt ur Bröderna Lejonhjärta)

Nostalgi med nya tankar

mio-min-mioSenast jag läste Mio, min Mio tror jag att jag var ungefär nio år gammal. Jag minns att jag satt uppkrupen i en fåtölj eller liknande på biblioteket i skolan, uppslukad. Jag minns också att jag aldrig sett filmen, eftersom min fyra år yngre syster försökte se den men blev så rädd att hon sedan vägrade se den tillsammans med mig (och jag ville inte se den själv).

Sådana här böcker är intressanta att läsa om när man är äldre och har ett annat perspektiv på saker och ting – framför allt efter att ha sett dokumentären och läst biografin om Astrid Lindgren. Bilden av den ensamme Bo Vilhelm Olsson som inte vill gå hem till sina fosterföräldrar som bara tycker att han är i vägen är hemsk. Hans dröm om att ha en riktig pappa, en stark och viktig person som älskar honom över allt annat, är hjärtskärande.

Det är också intressant hur riddar Kato, ondskan personifierad, inte heller tycker om sig själv. Alla fruktar honom och han är hemsk mot de som bor i Landet i fjärran. Men när Bo, eller Mio som han ju heter där, kommer för att göra slut på honom är det nästan som om han har längtat. Han står inte själv ut med att vara den onda människan med ett hjärta av sten. Också lite sorgligt, på något vis.

Det är en mörk saga, men självklart med ett lyckligt slut. Och det är lite det jag älskar Astrid för. Hon vågar vara mörk och låta karaktärer vara elaka. Men de är inte svartvita. Och man är aldrig för liten eller för ensam för att drömma.

T T T
Titel: Mio, min Mio
Författare: Astrid Lindgren
Förlag och år: Rabén och Sjögren (1954)
Typ och sidor: Inbunden – 183 sidor

Åh, underbara Astrid

dennadagenSå fort jag hörde att det skulle komma en biografi om Astrid Lindgren visste jag att jag ville läsa den. När jag hade sett dokumentären på tv i julas blev jag ännu mer säker. Det finns så många sidor hos mina största förebild som jag totalt hade missat, och som bara gör henne ännu större i mina ögon.

Jag var orolig att biografin och dokumentären skulle ta ut varandra. Men det blev tvärtom. Det verkar nästan som att de har pratat med varandra och bestämt vem som ska fokusera på vad för att det inte ska krocka. Självklart måste saker förekomma i båda, men det den ena bara nämner kort går den andra in på djupet på.

Genom att läsa om hela hennes liv får jag så många nya bilder av den kvinna som varit min förebild i så många år, ja snarast hela mitt liv. Och också en förståelse till varför hon skriver som hon gör och vad olika saker i de olika böckerna egentligen betyder.

Astrid Lindgren var långt ifrån bara en duktig sagotant. Hon var också en fantastisk människa. Det visar biografin på ett mycket tydligt sätt. Läs den.

T T T T
Titel: Denna dagen, ett liv – en biografi över Astrid Lindgren
Författare: Jens Andersen
Förlag och år: Norstedts (2014)
Typ och sidor: E-bok – 432 sidor

Vackra Astrid-böcker i litet format

astrid_my_news_desk

Jag har länge varit dålig på att läsa noveller och kortare historier. Men när jag växte upp hade mormor en bok av Astrid Lindgren med bara kortare sagor – som Nils Karlsson Pyssling, Allra käraste syster och I skymningslandet – i, som jag fullkomligt älskade. Jag vet inte hur många gånger jag läst den och jag tvingade min syster och mina kusiner att lyssna på när jag läste högt ur den otaliga gånger.

Därför blir jag glad när jag i dag på morgonen får veta att förlaget Novellix nu ger ut fem av Astrid Lindgrens korta berättelser i sina vackra små format, med nya omslag. Historierna som ges ut är MäritTu tu tu!Prinsessan som inte ville leka, I Skymningslandet. Dessutom ger de också ut novellen Luise Justine Mejer – en kärleksroman från 1700-talets Tyskland.

Jag tror att de kan få mig att bli lite nostalgisk till alla lov som spenderades hos mormor. Därför hoppas jag att jag lyckas få dem att hitta hem till min brevlåda inom kort.

Annorlunda och underbar

IMG_2750

Jag fortsätter min Astrid Lindgren-läsning och är just nu stormförtjust i den lilla historien Kati i Amerika. Jag tycker mycket om den unga Kati, som inte är rädd att testa på nya grejer och jag älskar hur Astrid beskriver hennes upplevelser i det stora landet. Orden, händelserna – ja, allt känns hela tiden väldigt fyndigt. Jag sitter typ och ler oavbrutet medan jag läser.

Halvvägs in känns det verkligen som att den sticker ut bland Astrid-böckerna jag läst. Och jag gillar det verkligen.

Här ska läsas Astrid!

Astrid-Lindgren1

Jag har alltid varit oerhört fascinerad och imponerad av Astrid Lindgren, genom hela livet. Visst imponerades jag precis som alla andra barn av karaktärerna i hennes sagor, men också av något mycket mer. Jag ville vara Astrid. Det var (och är till stora delar fortfarande, om jag ska vara ärlig), min stora dröm att kunna skriva och berätta på ett sådant sätt som hon kunde.

Julens tv-dokumentär och helgens läsning av biografin har fått alla mina Astrid-känslor att bubbla upp på nytt. Och därför har jag bestämt mig – jag ska läsa om ett par böcker jag tror jag får en chans att se på ett helt nytt sätt (som när jag läste Bröderna Lejonhjärta igen för kanske fyra år sedan) och jag ska läsa ett par böcker jag aldrig tidigare läst av henne men som jag i och med biografin/dokumentären känner vore intressanta på olika sätt. Jag vill se hur jag ser dem med andra ögon än vad jag gjorde/skulle ha gjort när jag var liten och hur de är när jag vet bakgrunden till när de skrevs.

Därför har jag nu sett till att jag har en hel hög böcker att hämta på biblioteket i morgon och tänker göra det till min utmaning (även om det inte kommer att vara någon utmaning i bemärkelsen att det skulle vara tufft). På listan finns:

  • Mio min Mio. Känns som den bok jag mest av allt vill läsa efter att ha hört om Astrids tankar bakom och symboliken i mycket av det som händer. Plus att jag ärligt talat minns den ganska dåligt från när jag var liten.
  • Sunnanäng. Jag har aldrig läst den, och knappt ens hört talas om den förut. Men den framställdes som så viktig och intressant att jag helt enkelt måste.
  • Rasmus på luffen. En av böckerna från Astrids “Rasmus-period”. Tror att jag läste den någon gång, men är inte säker.
  • Kati i Amerika. Aldrig läst.
  • Britt-Mari lättar sitt hjärta. Det som var starten på alltihop och som jag aldrig läst.
  • Ronja Rövardotter. Tyckte mycket om den då och tror jag kommer göra det nu också.

Men förmodligen är det bara början. Vilka fler Astrid-böcker borde jag verkligen ta mig an, tycker du?