TidningsIda

– om böcker och språk

Önskan om läsning

Först vill jag bara förtydliga att ja, jag vet att min son bara är fyra månader gammal. Och att man då förmodligen är för liten för att visa tydligt vad man vill. Men jag väljer ändå att tolka det faktum att han tittade på och sträckte sig mot boken på soffbordet som att han ville att vi skulle läsa.

För när jag drog boken mot oss sträckte han ut händerna mot den och när jag öppnade den och började läsa om alla djuren i djungeln som rynkade pannan utan att veta varför satt han precis stilla i mitt knä och bara lyssnade. Den där lilla killen som i stort sett aldrig är helt stilla. Sedan kunde vi dessutom fortsätta med historien om Katten, Hunden och molnen innan han tröttnade. Så mysigt.

För övrigt är det en väldigt bra bok. Korta sagor som tar fem–tio minuter att läsa, med bilder som det finns mycket att titta på på vartannat uppslag och på de andra är det mest text, men ändå några små bilder att titta på. Helt perfekt för någon som inte orkar lyssna så länge, men när läsaren (jag) ändå vill läsa mer än “får”, “ko”, “häst” vilket det verkar vara tänkt att man ska läsa för barn i den här åldern.

En till mamman, en till sonen

Två böcker har det blivit hittills på årets bokrea. Riktigt dåligt för att vara mig, men jag har inte känt mig så sugen i år. Det är helt enkelt inte så mycket som lockar, och dessutom läser jag mest på mobilen för tillfället (dock inte bara).

Men när jag såg den söta godnattsageboken kunde jag inte låta bli. Och så låg ju Keplers senaste bok om Joona Linna bredvid, så då var ju den tvungen att få följa med hem också.

Jag tror dock inte att det här var de sista köpen. Förmodligen kommer jag att kolla åtminstone barnböcker och se till att några fler får följa med hem innan rean är helt över för i år.

———–

Missa inte heller att jag tipsat om bra böcker att köpa på bokrean. Läs mer här.

Ett skratt på helt rätt ställe

Min mormor har inte jättemånga barnböcker, men de hon har är lästa många, många gånger av mig, min syster och mina två kusiner.

Astrid Lindgrens samlingsbok Nils Karlsson Pyssling, som innehåller hennes korta berättelser som titelsagan eller Allrakäraste syster, var det vi läste om vi ville läsa länge. Året runt med Rasmus Nalle när kusinen ville gå igenom födelsedagar. Och så fanns en bok med Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin och några andra böcker.

Men den bok som för alltid kommer att vara förknippad med läsning hemma hos mormor är Sagan om den lilla lilla gumman. Oj, vad vi har läst den boken. Om och om igen. Egentligen skulle jag nog kunna berätta den utantill för Edvin, men det är ju inte samma sak om man inte kan räkna mössen på sidan tre och se gummans ilska när katten druckit upp mjölken.

Så Edvins moster såg i julas till att även han skulle få uppleva den här fantastiska sagan och gav honom den i julklapp. Igår läste bi den för första gången, liggande på rygg bredvid varandra i vår säng medan pappan spelade innebandy.

Jag hade inte så höga förväntningar, han är ju trots allt bara 2,5 månader. Så gissa om jag blev glad när jag såg hur han fokuserade på sidorna, verkade lyssna på vad jag läste och log. Och hjärtat smälte lite extra mycket när jag kom till sidan där den lilla lilla gumman kommer in i stugan, ser katten dricka upp mjölken och utropar “Schas katta!”.

Då skrattar nämligen min lilla kille till. Ett underbart härligt litet bebisskratt. Precis på rätt ställe.

Åh, vad härligt det kändes i mamma- och bokälskarhjärtat.

Ett litet bibliotek växer fram

Vi har visserligen inte börjat läsa för Edvin än (han är bara sex veckor och inte direkt intresserad) men jag planerar att börja göra det så fort jag bara kan sedan. Redan innan han föddes började vi bygga upp hans bibliotek och gjorde honom till medlem i Goboken. Vi har inte köpt alla paket vi erbjudits, det blir lite för mycket av liknande böcker, men vi har fått en del fina som förhoppningsvis blir uppskattade. Och så har vi fått böcker, såklart.

Därför finns här nu allt från klassiska sagor till sångböcker och pekböcker. Jag ser extra mycket fram emot att få läsa böcker som jag själv minns från min barndom; som Knacka på och Sagan om den lilla lilla gumman, som är två böcker som redan finns i Edvins bokhylla. Den senare läste vi ALLTID hos mormor och jag tror att jag och mina tre kusiner kan berätta den i sömnen om någon skulle be oss. Kanske kommer även Edvin att kunna det om några år.

Förhoppningsvis gör allt det här honom till en liten läsare så småningom.

Nu ska jag lära mig att skriva barnböcker (någon gång i framtiden)

Jag har ju skrivit om den förut, min (fåniga?) dröm om att någon gång få skriva en barnbok. Senast igår, närmare bestämt. När jag då hittar ett monterprogram med rubriken “10 tips till dig som vill skriva barnböcker” med Maria Frensborg och Katarina Genar var jag ju tvungen att gå. 

Det visade sig inte vara några direkta nyheter; man ska läsa mycket, man ska planera och man ska inspireras av sådant man känner till. 

Men lite nytt kom de också med. Som att skaffa en vän som också skriver som man kan bolla med. 

Vi får väl se hur det blir med författandet i framtiden. 

Det ska börjas i tid

I helgen var vi i Ullared och shoppade lite (okej då, mycket) saker inför bebisens planerade ankomst i slutet av november. Och självklart kunde inte jag – eller sambon för den delen – hålla oss när vi gick förbi avdelningen med böcker. Det blev en del enkla böcker till att börja med, men min favorit var absolut den här lådan full med klassiska sagoböcker. Visst är den fin?

IMG_7294