Bokutmaning mars – 12: Bok jag återkommer till



Jag återkommer ofta i tipssammanhang till Eva Dozzis Jävla John, en bok jag hittade av en slump för en massa år sedan och föll pladask för som den Beatlestok jag är. Men jag gillar den inte bara för att den handlar om Beatles, utan också mycket för sättet hon blandat fakta och fiktion utan att det blir alldeles för tydligt var gränsen går emellan dem. Det gör det hela riktigt roligt. 

Två titlar på T

Ja, den här lilla utmaningen har dragit ut längre på tiden än vad jag hade tänkt mig. Men förhoppningsvis ska jag hinna klart innan året är slut och därför tänkte jag nu ta mig an två titlar som börjar på T ur min bokhylla.

Där hittade jag The Beatles (eller Then there was music som själva serien tydligen heter, båda börjar ju hur som på T) som är en mer bildbetonad faktabok om Beatles från start till slut. Jag kan inte påstå att jag faktiskt har läst igenom hela, men jag har bläddrat ett par gånger. Är man Beatlestok så är man.

Tusenskönor är Kristina Ohlssons andra bok, men den första jag läste av henne. Av en slump, eftersom jag fick i uppdrag att recensera den för Motala tidning. Och sedan var jag fast, letade snabbt upp hennes första bok och nu är hon en av mina absoluta favoritförfattare. Det är spännande och bra, och kanske är just Tusenskönor en av de bästa.

Nej, jag tror inte på det här

På jakt efter Sgt Pepper
Gunnar Nordström
Anderson Pocket 2011
Inbunden – 284 sidor

James West är nattchef för en New York-tidning och helt besatt av The Beatles, speciellt deras album Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band. En natt lyckas han förverkliga sin stora dröm – att få med alla låttitlar från skivan som rubriker i tidningen. Han är mycket stolt över sin bedrift, men chefredaktören håller inte med. James sätts i karantän genom att flyttas till tidningens reseredaktion. Men det ser han inte som någonting negativt utan ser chansen att få göra det han länge drömt om – ge sig i väg och leta reda på verklighetens Sgt Pepper, den man som måste ha stått som förebild för Lennon och McCartney. Med lite lögner och en del tur tar han sig till Liverpool för att påbörja sitt sökande.

Eftersom jag också är en smula Beatlesgalen trodde jag verkligen att det här skulle vara någonting för mig. Innerst inne hoppades jag att det skulle finnas en möjlighet att den här boken skapade lite samma känsla som Jävla John. Men oj, vad fel jag fick. Visst, det är lite charmigt och jag gillar idén med Beatlesrubrikerna i tidningen. Men sedan känner jag att trovärdigheten brister. Det blir för många lyckliga sammanträffanden och allt faller på plats lite för snabbt när han väl börjar sin resa i Liverpool. Plus att jag inte tycker om James West som person, boken är dåligt korrläst och Gunnar Nordströms språk är aningen slarvigt. Men framför allt gör den bristande trovärdigheten att jag aldrig riktigt fastnar för den här boken. Jag tror inte på att Sgt Pepper faktiskt går att hitta och det gör det hela mindre lockande.

Tyvärr, för jag hade verkligen hoppats att det här skulle bli en rolig historia.

Lockande läsning

Ett sätt att fånga mig som läsare är helt klart att försöka sig på någon sorts skönlitterär roman som även involverar Beatles. Tokig i dem som jag är så lockas jag även av andra som är lika tokiga. Det var därför jag fångades av Eva Dozzis Jävla John, som är en av de bästa böcker jag läst.

När jag för ett tag sedan läste om På jakt efter Sgt Pepper av Gunnar Nordström hoppades jag att den skulle kunna vara i närheten av Jävla John. Det är den inte, men så här en bra bit in i den kan jag konstatera att den är lättläst och en smula underhållande. Även att allt löser sig lite för lätt hela tiden och inte känns hundraprocentigt trovärdig. Men huvudpersonen James West är helt klart Beatlestokig. Vilken nattchef skulle få för sig att få in alla låtar från albumet Sgt Peppers lonely hearts clubs band som rubriker i en och samma tidning?