En intressant man

churchillWinston Churchill Del 1 1874–1939 – Bengt Liljegren.
En biografi över Winston Churchill hade inte direkt stått högst på min läslista om det inte vore för Bokens afton. Det gjorde den ärligt talat inte då heller, men eftersom jag hade bestämt mig för att läsa alla böcker som det skulle handla om, så tog jag tag även i den här.

Jag förväntade mig en halvtråkig, historisk biografi med enbart massa fakta. Men Bengt Liljegren skriver i förordet att han vill gå ifrån en del av de myter som Churchill själv, och andra, skapade om honom. Jag vet inte tillräckligt mycket om Churchill från början för att kunna avgöra om det är så, men jag har en känsla av att han lyckats. Åtminstone utifrån vad han själv skriver. Till exempel tar Liljegren upp hur Churchill brukade prata om sin dåliga uppväxt, hur hans föräldrar försummade honom. Men det var egentligen inget konstigt, alla överklassfamiljer hade en nanny som tog hand om barnen.

Bengt Liljegren överraskade även under själva Bokens afton. Inte heller där var det torrt och tråkigt, trots att hans framträdande egentligen var mer av ett föredrag om Winston Churchill än om hans bok. Han fick oss alla att skratta, pusta och engagera oss. Det syntes inte minst i pausen, då han fick en av de längsta signeringsköerna (kanske delat lika med GW).

T T T
Titel: Winston Churchill: Del 1 1874–1939
Författare: Bengt Liljegren
Förlag: Historiska media (2013)
Typ och sidor: E-bok – 283 s

En trevlig kväll i litteraturens tecken

I kväll var kvällen jag sett fram emot sedan Bokmässan – Bokens afton, här i Kalmar. En superuppställning och jag hade läst alla böcker för att förbereda mig. Bättre än så kunde det väl knappast bli. Och ungefär exakt så bra blev det.

Journalisten och författaren Annica Triberg var duktig och påläst konferencier som tog precis lagom stor plats. Med små funderingar som inledning lät hon författarna sedan själva få prata om sina böcker – med undantag för Leif GW Persson.

Bengt Liljegren fick äran att inleda kvällen och fick nog nästan alla att bli fascinerade över den unge Winston Churchill. Ett bildspel (som mitt i alltihop fick spelet och började visa bilder i rask takt) visade oss både den unge Churchill och hans familj, vilket helt klart fick historien att växa. Och precis som i boken så var Liljegren själv något helt annat än en tråkig historiker.

Liza Marklund tog över scenen med hög röst, ett livligt kroppsspråk och intressanta anekdoter. Och avslutade alltihop med att sjunga Lyckliga gatan tillsammans med publiken. Dessutom överraskade hon mig i pausen, när jag fick mitt ex av boken signerat, med att vara mycket trevligare än jag hade förväntat mig. Vi pratade även lite om tortyrdelarna i hennes bok och hon berättade att allt kommer ur Amnestys rapporter och att hon själv tyckt att det varit otäckt när hon skrev om dem.

Tina Nordström tog nog hela publiken med storm med sitt stora leende och sin entustiasm. Hon berättade om hur det var att fiska (?) pilgrimsmusslor med ett helt filmteam, hur mycket hon avskyr induktionshällar och hur viktigt det är att maten är ärlig.

image.png

Sedan var det paus och köerna ringlade sig långa uppe på scenen. Förvånande nog framför allt till Bengt Liljegren, men han hade nog lyckats intressera många med sin berättelse om Churchill.

Och efter pausen var det då Leif GW Perssons tur. Han blev intervjuad och förklarade varför Bäckström är ett svin (för att alla polisstationer har en sådan person) och att han planerar en uppföljare till Gustavs grabb. Dock verkade han inte superimponerad av sina kollegor – hela tiden när de andra pratade satt han och åt, lekte med sin käpp, såg ut som att han skulle somna eller läste i sin egen (!) bok. Lite upprörande och väldigt ohyfsat.

Maria Svelands bok handlar om syskonkärlek och familjer och det var där fokuset i hennes berättelse låg. Hur hon försökt förklara för sin äldste son att de skulle fortsätta älska honom trots att han skulle få ett syskon. Och hur hon egentligen tänkt med sina karaktärer.

Till slut fick självklart Johan Theorin avsluta – lokalkändis som han ju ändå är här. Han pratade om misslyckade signeringar, hans äldre släktingars berättande och avslutade såklart med skrönor. Tyvärr exakt samma skrönor som jag hörde honom berätta på Bokmässan. Men han har väl sina favoriter.

Lång sammanfattning, men det var en väldigt trevlig kväll. Och jag tror faktiskt att det blev lite extra bra av att jag det här året hade trevligt sällskap och att jag hade läst samtliga böcker innan. Frågan är hur de ska lyckas få det lika bra nästa år.

Dags att gå vidare – mot nästa litterära höjdpunkt

Boksmällan slog till med besked efter Bokmässan. Jag kom hem trött och lycklig. Och sedan har det liksom varit lite svårt att komma i gång på riktigt igen, både med läsandet och bloggandet. Intrycken har liksom varit tvungna att smältas, bubblan tvungen att spräckas. Men nu är jag tillbaka i vardagen igen och redo att ta tag i det vanliga bloggandet igen. Kanske kommer små anekdoter från mässan att fortsätta dyka upp då och då. Det kommer att ta tid att smälta det. Men ni kan vara lugna, det blir inte allt för mycket av det i taget. Dock ska all inspiration definitivt tas tillvara på. Både när det gäller bloggandet och läsandet.

Jag har ett litet projekt för min läsning på gång, nämligen att hinna läsa alla böcker som är aktuella för årets Bokens afton i Kalmar. Vilket innebär att jag på sisådär fyra veckor ska läsa Den sanna historien om Pinocchios näsa (Leif GW Persson), Lyckliga gatan (Liza Marklund), Rörgast (Johan Theorin), Systrar och bröder (Maria Sveland), Winston Churchill, del 1 (Bengt Liljegren) och Tina: Hur du enkelt lagar min allra godaste mat (Tina Nordström). Om det är ett rimligt mål eller inte får vi snart se.

Nu har vi ju dessutom ett Nobelpris att hetsa upp oss över, på torsdag. Jag tänker inte spekulera, för det kan jag inte, men spännande ska det onekligen bli.

En kväll att se fram emot

Read More
bokensafton
En bild från förra årets Bokens afton.

Förra året besökte jag för första gången det trevliga arrangemanget Bokens afton här i Kalmar. En fullsatt Kalmarsal fick se och höra om mer eller mindre intressanta och bra böcker, två av topparna var helt klart Christer Lundberg och Kristina Ohlsson medan jag höll på att somna när Louise Boije af Gennäs berättade om sin Blå koral (som konferencieren för övrigt kallade Blå korall).

Och nu är det klart vilka som kommer till årets upplaga av Bokens afton, som är den 12 november. Många bra författare helt klart och jag känner mycket väl till alla, utom en. Denna ende är den historiske författaren Bengt Liljegren, aktuell med sin bok om Winston Churchill. Den icke-litterära författaren för i år är Tina Nordström, men jag är säker på att hon både kommer locka folk och bjuda på ett trevligt samtal.

Liza Marklund är en personlig favorit (när det gäller hennes böcker) och i höst kommer hennes tionde bok om Annika Bengtzon; Lyckliga gatan. Leif GW Persson är ju som han är och kommer säkerligen bli intressant att lyssna på, liksom Maria Sveland. Men att kvällens höjdpunkt kommer att vara Johan Theorin är det nog ingen tvekan om. Kalmar är ju trots allt nästan hans hemmaplan.

Visst verkar det bli en mycket trevlig kväll?