TidningsIda

– om böcker och språk

3 x Börjlinds

Inför höstens Bokens afton läste jag för första gången någonting av Cilla och Rolf Börjlind och blev helt lyrisk. Varför hade jag missat dem? Det var ju helt fantastiskt. I alla fall boken jag läste, Sov du lilla videung, och jag insåg att jag måste ta reda på om de tre tidigare böckerna var lika bra.

Nu var det dags och på två veckor har jag plöjt igenom de tre tidigare och jag känner nästan att de förtjänar att sammanfattas i ett och samma inlägg.

Alla tre i korthet: Det var inte speciellt svårt att sträckläsa alla tre. De är utan tvekan spännande. Men var och en har sina styrkor och sina svagheter. Självklart blir huvudpersonerna väldigt inblandade, som det brukar vara i deckare, och det är det jag har vissa svårigheter med. Framför allt i den första. Men sammantaget är det en väldigt välskriven och bra serie. Men den sista – Sov du lilla videung – är klart den bästa.

Springfloden: En gravid kvinna hittas nergrävd vid vattenkanten på 1980-talet och fallet får aldrig någon lösning. Nu, många år senare, tar polisstudenten Olivia Rönning upp fallet i en skoluppgift och kommer på helt nya saker som gör att man gör flera framsteg, och lyckas även leta reda på den före detta polisen Tom Stilton som hade hand om fallet då, men numera är hemlös. Men Olivia kommer för nära vissa personer och riskerar att dras in alldeles för mycket själv. Och till slut gör hon det, vilket är det jag har mest emot med den här boken. Det kommer en twist som jag helt klart hade kunnat vara utan, det blir för skruvat på slutet. Risken finns att jag inte hade fortsatt läsa om jag hade börjat med den här boken (nu råkade jag ju börja med den fjärde), för jag blir rätt irriterad på slutet. Utan tvekan är det här den svagaste boken i serien.

Den tredje rösten: Olivia har efter det som hände i slutet på första boken bestämt sig för att inte bli polis och ger sig ut och reser. När hon kommer hem har hennes mammas granne begått självmord – men frågan är om det verkligen är självmord. Olivia stöttar mannens dotter och inser snart att det finns åtminstone två potentiella mordmotiv bakom i stället. Samtidigt har Tom Stilton tagit sig upp från hemlösheten och åker ner till Frankrike för att hjälpa en vän att ta reda på mer om ett mord som har begåtts där. Att allting hör ihop känns självklart från första stund, så det är ingen spoiler att säga det. Lite bättre hopknutet än i första boken är det och det känns som att paret Börjlind hittat sin stil lite mer i den här boken. Det är lagom högt tempo och välskrivet.

Svart gryning: Det här är den boken som gör riktigt ont i magen att läsa, för det handlar om mördade barn. En liten flicka hittas med nacken avvriden i en sandlåda i Skåne och någon dag senare händer samma sak i Stockholm. Olivia är polis igen och jobbar nere i Skåne och blir självklart indragen i fallet med flickan. Frågan är om de båda morden hör ihop och om de i så fall är hämndmord eller kanske rasistmord (båda barnen har utländskt ursprung)?
Här börjar jag närma mig känslan jag hade när jag läste Sov du lilla videung. Det är vidrigt, men samtidigt spännande – och helt omöjligt att lägga ifrån sig. Även om man ganska snart förstår hur det hela hänger ihop så blir det lika spännande varje gång poliserna går åt fel håll.

Sedan då? Eftersom jag tycker att böckerna blir bättre och bättre så hoppas jag självklart på en femte del om Olivia Rönning och Tom Stilton. Vi får väl se vad den kan handla om.

Cilla och Rolf Börjlind
Springfloden (2012) – Betyg: 2
Den tredje rösten (2013) – Betyg: 3
Svart gryning (2014) – Betyg: 3

Så var läsåret 2016

Såhär på årets första dagar ska jag väl som alltid sammanfatta läsningen från det föregående året. Det känns bara som så himla länge sedan jag läste någonting, nästan som om det vore ett år i stället för en månad. Ja, för det har faktiskt gått en hel månad sedan jag läste någonting. Det kom en liten varelse emellan, en liten Edvin närmare bestämt, som har tagit den mesta av tiden och när jag haft lite tid över så har jag ärligt talat råkat hamna med mobilen i handen i stället. Nu börjar dock läslusten infinna sig igen.

Men först – året som gått. Hur blev det nu då?

Tja, inte direkt mitt bästa läsår. “Bara” 43 böcker blev lästa. Också det Edvins “fel”. I samband med att jag blev gravid hände någonting som gjorde att jag fick svårare för att läsa, koncentrationen var inte på topp och lässugen infann sig inte riktigt. Jag sov mycket, vid tillfällen när jag annars hade läst. Så 2016 kommer inte att gå till historien som året då jag läste flest böcker. Men av de böcker jag läste var många väldigt bra. Och det är väl ändå det som räknas?

2016 var också året då jag flyttade min blogg, hit till barometern.se. Tyvärr verkar jag ha tappat en del läsare på det, men jag hoppas på att i det långa loppet kunna bygga upp det och kanske till och med få några nya som inte hade hittat mig annars.

Jag åkte till Bokmässan och lyssnade på intressanta personer, förfärades över signeringsköerna till Sture Bergwall köpte inte en enda signerad bok (men en hel del andra) och njöt av att vara tillbaka igen. Och sedan kom årets andra höjdpunkt i form av Bokens afton här i Kalmar, och jag är glad att Edvin stannade kvar inne i magen så pass länge att jag kunde hinna med att jobba där. En mycket trevlig kväll, med flera överraskningar.

Så, dags för den riktiga sammanfattningen.

För att göra det väljer jag att låna en lista från Kulturkollo, åtminstone vissa punkter av den:

Årets mest oväntade: Jag blev helt kär i Det lilla huset på strandpromenaden. Jag hade bara väntat mig en småmysig stund men blev helt fast.
Årets klassiker: Oj då, jag som alltid ska läsa fler klassiker verkar ha missat dem. Men jag köpte i alla fall en Virginia Wolf-bok.
Årets knock out: Sov du lilla videung av Cilla och Rolf Börjlind. Så rätt i tiden och otäck.
Årets gråtfest: Björnstad av Fredrik Backman.
Årets historiska: Jag trodde inte Regalskeppet Kronan skulle vara så mycket för mig, men jag hade fel. Det var riktigt intressant.
Årets obehagligaste: Epidemin av Åsa Ericsdotter. Riktigt obehagligt, ända från början.
Årets nya bekantskap: Även här får jag nämna paret Börjlind – hur har jag kunnat missa dem?
Årets tegelsten: Tjockast var i alla fall Tana Frenchs En hemlig plats med sina 568 sidor.
Årets ögonöppnare: Kaufmanns utvalda av Karl Almén Burman.
Årets återseende: S J Bolton. Hon är verkligen fantastisk.
Årets höjdpunkt: Bokmässan. Alltid bokmässan.
Årets kan-inte-släppa-den: Disclaimer av Renée Knight.
Årets skämskudde: Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser. Jag förstår inte varför han ville skriva den. Eller jo, det gör jag väl. Och därför behövs skämskudden.
Årets lyckopiller: Det lilla bageriet på strandpromenaden, igen.
Årets överskattade: Visserligen var den nya Harry Potter-boken helt okej, men jag tycker egentligen inte att den hade behövts. Och den hade definitivt inte behövt så mycket hajp.
Årets underskattade: Fartblinda av Carolina Neurath. Jag hade aldrig trott att jag skulle gilla en bok om banker och aktieportföljer.
Årets titel: Olyckan av Valérie Tong Cuong. Så enkel men säger ändå så mycket.

Ytterligare en bokkväll

Den här veckan snurrar det mycket Bokens afton i huvudet på mig. Även om böckerna inför redan är utlästa och recensionerna redan skrivna (men publiceras först på onsdag i Barometern-OT) så är ju själva aftonen kvar. En lång kväll i litteraturens tecken. Riktigt trevligt, förhoppningsvis.

Men så råkade jag få en bokkväll till. I kväll faktiskt. För när jag, som vanligt, bara slökollade igenom Facebookflödet upptäckte jag att Corren livesänder Bokens dag från Stora teatern i Linköping. Så i kväll har jag blivit sittande framför datorn och har hittills hört Therese Bohman (ganska tråkig, ärlig talat), Stefan Einhorn (låter tråkig, men är rolig att lyssna på) och Roslund och Hellström (som gör det jag älskar – inte bara berättar om boken, utan också om bakgrunden till författarskapet). Nu återstår bara Alex Schulman och Elsie Johansson.

En oväntat trevlig måndagkväll blev det i alla fall. Och perfekt uppladdning inför onsdag (även om det är helt andra författare som gäller då).

Nu börjar väntan

I går jobbade jag min sista arbetsdag före bebis. Än så länge återstår fortfarande lite Bokens afton-jobb (om inte bebisen känner för att komma ut före den 16 november förstås), men det dagliga jobbet är nu över och det är dags att börja gå hemma och vänta. Fixa lite, tvätta, plocka i ordning, baka – och läsa böcker förstås.

Och jag började med det sistnämnda. Förmiddagen ägnades åt Christer Lindarws biografi (inför Bokens afton). Nu återstår bara att se hur många fler böcker som hinns med före bebisens ankomst.

(Recension av boken kommer i samband med själva Bokens afton, den 16 november)

Uppladdning

Nu har jag äntligen kommit i gång med att läsa böckerna inför Årets bokens afton. Dessutom råkar det här vara boken till nästa bokcirkel, så det blir två flugor i en smäll.

Framför en av årets första brasor blir det dessutom extra mysigt.

En intensiv och väldigt rolig kväll

12244562_10153352177130958_58793683652346489_o

Jonas Hassen Khemiri var först ut. Foto: Anton Lernstål

På onsdagskvällen var det då dags för det jag laddat för den senaste månaden – Bokens afton i Kalmar. Sju böcker var lästa, tv-inslag var gjorda och recensioner skrivna. Men det var inte klart med det – för förutom att njuta till trevliga presentationer av författarna skulle jag också rapportera om det och betygsätta författarnas framträdanden.

En svår uppgift, men i och med att jag redan skrivit recensionerna av böckerna kändes det mer rättvist att recensera deras framträdanden än om jag inte läst böckerna. För, som många påpekat och som jag är väldigt väl medveten om, så behöver man inte vara en estradör för att vara en bra författare. Och man behöver inte få folk att skratta för att fånga deras intresse.

12243720_10153776151278281_673880309_n

Anna Törnkvist och jag i tv-sändningen. Foto: Jonatan Bergöö

Efter att jag och min kollega Anna hälsat välkomna till livesändningen på barometern.se slog vi oss ner längst fram på ena kanten, packade upp våra datorer, anslöt till wifit och gjorde oss beredda att börja skriva. Och då upptäcker jag det – datorn jag lånat på jobbet saknar programmet som vi jobbar i. Paniken spred sig så smått, men det var bara att inse att jag helt enkelt fick skriva i vanliga Pages och sedan rusa upp till redaktionen och hämta en annan dator. Lite lagom hetsigt sådär, och jag missade ju att se köerna till signeringen i pausen, men jag fick i alla fall en dator som fungerade och kunde andas ut i andra halvan.

När det sedan var slut började vårt jobb på allvar. Medan alla andra lugnt och stilla började gå ut satt vi kvar på våra platser, till allmän beskådan, och skrev så fort vi kunde. För min del en kommentar och sex omdömen. Hetsigt, men roligt. Och det blev rätt bra i slutändan, tycker jag ändå.

Innehållet då? Det blev en kväll med mycket skratt, men med lite lugnare inslag i form av Jonas Hassen Khemiri och Cecilia Lindqvist. Anna Mannheimer, Christer Lundberg och Hans Rosenfeldt var ju självklara underhållare. Sara Lövestam ville berätta så mycket att hon drog över tiden rejält. Men allt det där har jag redan skrivit om. Så vill ni veta exakt hur kvällen var så finns det att läsa – och se – på barometern.se.

Skärmavbild 2015-11-12 kl. 16.33.14

Klicka på bilden för att komma till Barometerns samlingssida för alla klipp och mina recensioner.

Sex författare, sju böcker – sju recensioner

recensioner

I dag är det då dags för Bokens afton här i Kalmar. Jag har inför detta läst alla de sju aktuella böckerna av de sex författarna (Sara Lövestam har med sig två) och i dag kan man i Barometern (och på barometern.se såklart) läsa vad jag tyckte om dem.

Jag delade ut rätt många fjädrar, för det är faktiskt en samling riktigt bra böcker. Det är imponerande att Bokens afton alltid lyckas hitta en hög standard och jag hoppas liksom tidigare år på en bra kväll.

För tre år sedan tog Christer Lundberg oss med storm och förhoppningsvis får vi det trevligt med honom den här gången också. Anna Mannheimer räknar jag med får oss att skratta, hon också. Jonas Hassen Khemiri står förhoppningsvis för den mest tankfulla delen, Hans Rosenfeldt för det klassiska deckarpratet (även om jag hoppas att han verkligen berättar om hur Sebastian Bergman kom till och hur länge de tänker hålla på med honom). Jag tror tyvärr att Cecilia Lindqvist med sin fackbok om Kina och Sara Lövestam kommer att försvinna lite bland de andra. Vi får väl se om jag har rätt.

Missa dessutom inte att du kan se hela kvällen live på barometern.se, även om du inte är från Kalmar och prenumerant. 59 kronor kostar det i så fall och sändningen börjar strax före 19 i kväll.

Och HÄR finns tv-inslaget där jag pratar om alla böckerna. Där finns även länkar till recensionerna.

Här är tv-debuten!

image

I går spelade jag och min kollega Kim Ustamujic Johansen in ett tv-inslag där vi pratade om de aktuella böckerna inför onsdagens Bokens afton här i Kalmar.

Nu finns inslaget att se på barometern.se. Tv-inslaget är helt gratis, för att läsa recensionerna krävs dock en inloggning.

Tips för intresserade bokälskare är också att barometern.se i morgon kväll livesänder hela Bokens afton (18.45-22.00 ungefär). Är man inte prenumerant kan man köpa bara sändningen för 59 kronor.

Uppladdning inför Bokens afton

IMG_5568

Den senaste tiden har alla de här böckerna stått på läslistan. Det är nämligen de böcker som är skrivna av de författare som kommer till Bokens afton i Kalmar på onsdag. Och i år var tanken för första gången att jag som bokskribent skulle läsa och recensera alla aktuella böcker. Sagt och gjort. Alla är nu utlästa, i dag spelade vi in vårt lilla bokmagasin till Barometern tv och alla recensioner är nu skrivna.

Tipsen i skriven form kommer i tidningen på onsdag, och själva tv-magasinet kommer förmodligen upp på barometern.se i morgon. Behöver jag säga att jag är lite nervös för hur jag egentligen klarade av det?

Och sedan är det så klart dags för själva Bokens afton på onsdag, då alla författare ska bedömas och betygsättas av mig efteråt. Minst sagt en litterär vecka.

En lyckad afton

Även andra halvan av Bokens afton blev lyckad, med många skratt. Josefine Sundström fick äran att inleda den (genom att bli introducerad med bland annat ett citat om hennes skrivande ur en artikel där jag nämnt hennes bok) och gjorde det på ett mycket fint sätt genom att berätta om vägen från dans till skrivande och vad hon egentligen ville få fram med Boel och Oscar.

Därpå blev det Louise Boije af Gennäs, som till skillnad från de tidigare blev intervjuad av konferencieren Peter Hausenkampf. Tyvärr blev det lite stelt och segt, även om framför allt ämnet religion var otroligt intressant. Men jag blev som sagt inte superimponerad av Högre än alla himlar och den här presentationen fick mig inte jättesugen på fortsättningen Blå koral heller.

Avsluta fick självklart Tommy Körberg göra. En Tommy Körberg som bara hade suttit och väntat på sin tur att ta plats i rampljuset och som tänkte utnyttja varje minut. Även han skulle bli intervjuad, men stackars Peter Hausenkampf hade det inte lätt. “Du är så allvarlig hela tiden”, som Tommy sa, och allvarlig var det minsta som Tommy ville vara. Det ena skämtet avlöste det andra och på så sätt fick vi avsluta det hela med lite skratt.

En mycket trevlig afton med stor bredd och mycket intressanta ämnen. Och så fick jag ju mitt ex av Paradisoffer signerat av Kristina Ohlsson, så jag är mer än nöjd.