TidningsIda

– om böcker och språk

Verket är fullbordat

Dagens sista seminarium blev med Jonas Gardell och Björn Wiman (DN). Temat var självklart det faktum att Torka aldrig tårar utan handskar nu är fullbordat. Men det blev också mycket prat om religion och huruvida Gardell är en religiös författare.

Och han är fantastisk att lyssna på. Det är verkligen ingen tvekan om hur mycket det betyder för honom att han har lyckats berätta den och att den har fått ett så fantastiskt mottagande. Han växlar humor med att vara seriös och gråta. Och det är verkligen ingen tvekan om hur viktig den här historien är.

Jag tror att jag är förälskad

Efter 45 minuter med Caitlin Moran är jag helt såld. Eller, hon behövde kanske bara tio minuter. Jag har inte läst något av henne, bara om henne, och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men vilken människa! Hennes humor, hennes oerhört härliga sätt – och det hon säger. Så smart hon verkar vara. Och flera gånger satt jag och tänkte, men, det här är ju precis vad jag tycker. 

Som när hon pratade om betalväggar på tidningars hemsidor – “I don’t like the word paywall, I prefer ‘paying for things like we always used to do'”. Ellen om vikten av att vårda våra bibliotek för att det är ett av de få ställen i dagens samhälle dit man kan gå utan pengar. Och mycket mycket mer. 

Så avslutade hon med att säga att hon älskar Beatles. Och att hennes favoritbeatle är Paul McCartney. Bara en sådan sak. 

Nu ska jag bara försöka få tag i lite mer kontanter (orutinerat, jag vet) så att jag kan köpa och få hennes bok signerad. 

Lite bilder från dagen

Man går förbi en massa saker hela tiden på mässan och därför tänkte jag passa på att visa er lite saker jag sett hittills i dag. Helt utan att ha någon egentligen anledning till det, mer än att bilder är roliga.

Ett kusligt sommarparadis

Nu har jag dragit mig vidare till nästa seminarium, från franska mord till öländska mysterier. Johan Theorin berättar om sin nya bok Rörgast, som är den sista delen i hans Ölandsserie, men också om att göra sommarparadiset Öland till en mystisk plats. 

Han har bott på fler olika håll under sitt liv, men Öland har alltid haft en speciell plats och varit viktig. På sommaren åkte familjen dit på semester och han fastnade ofta i de äldre personernas spännande skrönor. “Utan den öländska släkten hade jag inte kunnat skriva det här”, säger Johan Theorin när han pratar om sin morfar som till en viss del har inspirerat honom till karaktären Gerlof. 

Men varför är Öland så mystiskt? Han menar att fast det var en sommaridyll i hans barndom så fanns det hela tiden mystik och något som var lite otäckt. Folk runtomkring berättade historier om tomtar som dränkte sig och gastar. De äldre männen hade sina starka historier, som de själva inte alltid visste hur de skulle sluta, och dessutom finns ju Ölands mystiska natur. Det skrämde den lille Johan. “Vi hade utedass och det kan förstöra en totalt.” 

Han pratar också om hur viktigt det är för honom att människorna i boken får vara huvudhistorien, inte bara brottet i sig. Och där håller jag med, en deckare blir så mycket bättre om de anhöriga och historierna runt omkring också är viktiga. Mycket klokt, Johan Theorin. 

Systrar i brott

image

Lördagens bokmässa börjar för min del med ett seminarier om Systrar i brott, Liliane Korb och Laurence Lefévre som skriver under pseudonymen Victor Legris.

Två söta, franska damer som pratar om
kärleken till Paris i slutet av 1809-talet, hur de skriver tillsammans från två olika orter, varför de inte tycker att Hercule Poirot är den perfekta karaktären och hur de kommer på idéer. Intressant och bra. Jag tyckte inte jättemycket om den första boken, men nu blir jag nästan lite sugen på att ge dem en ny chans.

“De är inte historiska romaner, men vi försöker ge en bild av den här tiden”

Fredagsmässan – sista delen

Efter att ha lyssnat på Johan Persson och Martin Schibbye gjorde jag ett nytt försök att få tag i Lena Sundström. Den här gången begav jag mig till SvD:s monter, där hon tillsammans med Jens Mikkelsen och Katia Wagner skulle prata om Det nya reportaget och att allt fler böcker av journalister och om journalistik ges ut. Det blev ett riktigt intressant samtal, jag tycker verkligen om det sättet att berätta en historia på. Och så fick jag ju till slut mitt signerade exemplar av Spår.

Sedan nöjde jag mig med att strosa runt en stund (och köpa Liza Marklunds nya) innan jag avslutningsvis gick på ett kortseminarium med Jonas Gardell om Torka aldrig tårar utan handskar. Efter att ha konstaterat att minst hälften förmodligen redan läst böckerna och den andra hälften hört talas om dem bestämde han sig för att ha en frågestund i stället. Ett bra sätt att avsluta dagens mässbesök på.

Kvällen tillbringades sedan på Forma Books middag, vilket var trevligt. Förlagsfolk, författare och bloggare samlades för lite mingel och mat. Och jag måste erkänna att det faktiskt kändes lite häftigt att vara på samma middag som Maria Montazami, Ernst Kirchsteiger och Ulf Elfving.

438 dagar – Johan och Martin berättar (Fredagsmässan del 3)

 

Den sista boken jag läste före mässan var utrikesjournalisterns Johan Persson och Martin Schibbyes bok 438 dagar, som är hela deras historia om hur dr greps under en reportageresa i Ogadenprovinsen i Etiopien och sedan dömdes till fängelse. En fascinerande och viktig historia, som dessutom berättas på ett oerhört bra sätt. Därför hade jag sett fram oerhört mycket mot att få gå på seminariet 438 dagar – Johan och Martin berättar, för att få höra dem berätta själva.

Och oj, vad det var bra. De hade gärna fått prata minst dubbelt så länge som de 45 minutrarna. Det är en viktig och osannolik historia, med många oväntade delar. De berättar dels om sitt arbete och hur planerna på reportageresan växte fram, men också om hur humorn blev ett sätt att överleva i fängelset. De kunde skoja med vakterna när de blev inlåsta på kvällarna – “What is this, some kind if prison?”. Hur de byggde en modell av Vasaskeppet för att ha något att göra och hur de blev hånade av sina medfångar när de berättade att de tänkte gömma sina anteckningar i den och smuggla ut – som att be om att åka fast, enligt de andra.

Det blev också en hel del skratt, som när Johan använder sig av Bokmässan som liknelse för hur det var att befinna sig i fängelset så länge – “Det var som att gå runt i en ständig Bokmässa” – ljudmässigt och när det gäller trängsel.

Men de berättar också om sina medfångar som inte hade samma hjälp från utsidan som det svenska paret. Och om hur de fortfarande. Det är helt klart en hemsk och viktig historia, med underhållande inslag, som jag hoppas att de kommer att fortsätta berätta.

Bokbloggarminglet (Fredagsmässan del 2)

Klockan 14 slog vi bloggambassadörer upp dörren till vårt fina rum R3. Då hälsades andra bloggare välkomna att mingla, med böcker från flera olika förlag, bokbytesbord och lite smått och gott att äta och dricka. Väldigt trevligt och kul att få ansikten på många av de man annars bara läser bloggarna hos.

En del av mingelbesökarna.

Anna-Lena (The Book Pond) hälsade alla välkomna.

Bloggarna fick plocka på sig av ätbart, drickbart och läsbart.

Fredagens mässa – del ett

Fredagen började som sagt med bloggfrukost hos Bazar, men det har jag ju redan berättat om och visat bilder på, så det hoppar vi nu. 

Första seminariet för dagen hölls av Jana Söderberg och handlade om kommunikation och hur man får folk att lyssna. Väldigt intressant och roligt, Jana var en väldigt bra talare. Hon varvade tips med fakta och små kortövningar. Till exempel fick vi lära oss att våga använda olika glasögon för att förstå varandra. Och varför det är mycket bättre att lösa konflikter i bilen än hemma vid köksbordet – när man är mitt emot varandra uppfattar hjärnan det andra naturligt som ett hot, men om man sitter bredvid varandra som att man är på samma sida. Intressant. 

Efter det hade jag bestämt mig för att lyssna på Lena Sundström och sedan köpa ett signerat ex av hennes bok Spår om de avvisade “Egyptensvenskarna” 2001. Riktigt intressant, men tyvärr tog böckerna slut innan jag kom fram. 

Så då var det dags för nästa besvikelse – Josefin (Nobelprisprojektet), Anna (Med näsan i en bok) och jag hade tänkt åka upp till Heaven 23 och äta den berömda räkmackan. Men det var vi inte ensamma om så det blev bara att ta hissen ner och gå och köpa oss varsin billig och god macka (och matig!) i stället. 

Fortsättning följer…

En nyhet för läsare och lyssnare

2005  startade BokiLur, som senare blev Storytel. Åtta år senare har företaget vuxit rejält och nu går man vidare – med e-böcker. I går kväll fick jag en första presentation av konceptet, som jag hoppas kommer bli bra och tror kommer passa mig perfekt.

Enligt vd Jonas Tellander kommer önskemålet från de som i nuläget använder företagets ljudbokstjänst. Företagets koncept, nu, är att man för en viss summa i månaden får lyssna på hur många ljudböcker man vill, via app eller dator, streamat eller offline. Nu tar man det ett steg till och erbjuder från och med någon gång före jul ett abonnemang som innehåller både obegränsad lysning av ljudböcker och obegränsad läsning av e-böcker. Dessutom synkroniseras de båda; man kan börja lyssna på en ljudbok och sedan fortsätta att läsa den som e-bok.

– Vi är först i världen med det här, säger Jonas Tellander. Vi erbjuder då den härliga känslan av att slippa välja.

Han själv säger sig ha varit enbart en lyssnare de senaste åtta åren, men sedan han fått börja testa den nya satsningen har han fallit för e-boksmöjligheten. Nu hoppas, och tror, han att företagets abonnenter ska göra detsamma. Han visar på sin iPhone hur han kan hoppa mellan att läsa och lyssna, och ändå kunna fortsätta på exakt samma ställe och det ser onekligen smidigt ut.

Till en början kommer runt 1 000 e-böcker att finnas tillgängliga, varav runt hälften kommer att finnas som ljudböcker också och då gå att använda till att variera sin läsning med.

För egen del tror jag att det är en satsning med potential. Om det funkar, och utbudet blir bra, kan det vara väldigt smidigt.  För det är just det problemet jag har ibland. Jag börjar lyssna när jag till exempel åker tåg någonstans, men sedan har jag alldeles för många timmar kvar för att bara lyssna hemma. Att då kunna fortsätta i e-boksform vore smidigt. Det ska därför bli spännande att se hur det fungerar när abonnemanget väl släpps.