Tag: Bokmässan

14.00–15.00: Intervju

Upptäckte att man kanske ska slå till på saker man blir intresserad av första gången man ser dem. För om man struntar i det och sen går vidare, så är det väldigt svårt att lyckas hitta tillbaka igen. Som till ett ställe som har fyra pocket för hundra kronor, i stället för fyra för hundra som alla andra. Men det försvann som sagt.

Jag lämnade av mina följeslagare vid Jan Guillou hos Aftonbladet och gav mig av på egna äventyr. Nämligen för att göra en intervju med EnligtO. Det var mycket trevligt, och roligt att träffa henne på riktigt. Vi får väl se om det blir någon bra artikel om det hela.

13.00–14.00: Medelålders skratt

Klockan ett hade vi vårt första mål. Vårt första monterprogram. Och vem fick stå för det om inte Fredrik Lindström, såklart. Vi inbillade oss att vi kom till Språktidningens scen i god tid, men väl där visade det sig att vi inte var ensamma om att tänka så. Alla stolar var upptagna och folk hade börjat ställa sig bakom.

Men vi hittade vår plats. På golvet bredvid en tidningshög satt vi väldigt bra (även om resultatet till sist blev två fötter utan känsel). Där såg vi och hörde vi bra. Var inom fotohåll.

Jag gillar Fredrik Lindström och det han pratar om. Utan honom skulle nog inte språkfrågor och ämnet språk diskuteras på alls samma sätt. Det är smart att använda komikerdelen till att lära ut saker om något som egentligen annars bara skulle diskuteras på ett torrt och tråkigt sätt.

Han redogjorde bland annat för nackdelen med teknikens framväxt (vad sjutton säger man när man hamnar hos en telefonsvarare? Och vad gör man när man inser att man låter totalt dum i huvudet på den förra inspelningen? Jo, man ringer upp igen och låter ännu dummare) och hur vissa människor tror att ord är något beständigt som inte uppfinns av människor (“Det där ordet kan du ju inte använda. Det finns inte, det har du hittat på.”)

Det spännande är att han knappt behöver öppna munnen för att det ska stå ett gäng medelålders kvinnor i ena hörnet och fnissa som tonåringar. Nog för att han är rolig, men han kan väl ändå få säga något innan de skrattar?

Efter Lindströms sorti styrde vi våra steg mot Journalistförbundets monter för att höra hur vi ska bli bättre journalister. Augustin Erba sa mycket kloka saker, och så lättövertygade som vi är så slutade det hela med att vi gick därifrån med hans bok Så blir du en bättre (och gladare) journalist. Något ska man väl lära sig.

Mitt i allt detta upptäckte jag ett mycket välbekant ansikte lite längre bort.
“Björn Ranelid står där borta.”
“Men kom då, vi går dit!”

Så vi följde helt enkelt efter Ranelid i kanske tjugo meter innan vi kom i fatt. Anna sträckte ut handen och rörde vid hans axel för att fråga om vi fick ta en bild. Och jag kanske är fördomsfull, men jag trodde faktiskt att han skulle säga nej. Men oj, så fel jag fick. Han log (om man nu kan kalla det ett leende) och sa att det var självklart. Helt klart en positiv överraskning.

10.00 – 12.00: Första intrycket

Tio över tio stannade bussen full med journalister och grafiker utanför Svenska Mässan i Göteborg. När biljetter delats ut var det dags att gå in. In i en helt annan värld.

Min första reaktion var förvirring. Vart ska jag titta? Hjälp, vad mycket saker! Oj, så mycket folk. Vart går vi först? Hur ska jag titta? Ska jag handla från början?

Det var saker överallt, folk överallt och väldigt, väldigt mycket att ta in helt enkelt. Och för en kort stund tänkte jag nästan att “Näe, hur ska jag kunna gå här till klockan fem?

(Det gick över, kan jag avslöja i förhand. Helt plötsligt gick tiden väldigt, väldigt fort)

Men jag var glad och lite sprallig. Så när vi hittade Mumintrollet och Lilla My blev vi som barn på nytt igen. Och efter att ha stått och väntat på att alla barn skulle kramas, knuffas och petas med den stora, lurviga filuren blev det vår tur att lägga armen om honom. Till slut.

Och sen var vi i gång. Vi började förstå hur allt fungerade, ungefär var saker och ting fanns (psh, vad inbillar jag mig egentligen, det går väl inte att lära sig var saker och ting finns på mindre än två timmar heller?). Och i takt med det kom det första inköpet. En liten orange bok som ska få ersätta min lilla röda. Lite mysigare och med plats för mer information om de böcker som jag läst. Ibland finns det dessutom några lila sidor, där olika författare fått skriva in sina boktips. Så vi ska nog komma bra överens.

Då var vi verkligen igång och gick i stället ut, bort mot McDonald’s och åt lunch. Sen började vår planerade del av besöket.

Åh, vilken härlig dag!

Nu är jag hemma efter en helt underbart bra dag. Jag kan helt klart säga att jag är förälskad i bokmässan – det här var den första, men definitivt inte sista, gången jag var där.

Så jag tänkte dela med mig av min dag. I inlägg som visar en timme i taget. För er skull. Annars finns det stor risk att det blir ett jättelångt textsjok som ingen orkar läsa. Så vi tar det i små bitar i stället. Förhoppningsvis blir det bättre.

1 2