TidningsIda

– om böcker och språk

Nio intressanta aprilböcker

Jag vill inte påstå att jag har gjort en grundlig undersökning av vilka böcker som släpps i april, men jag har letat lite här och lite där och lyckats hitta hela nio boksläpp som jag ser fram emot. Antingen för att jag har läst någonting av författaren förut och har höga förväntningar, eller för att någonting annat lockade mig (förmodligen omslaget eller baksidestexten):

Nick Hornby: Funny Girl
Författare till Om en pojke och High fidelity. Tyvärr har jag inte läst någon av dem, men sett filmen Om en pojke och gillat. Dessutom är jag svag för 60-talet och det är just där den här boken utspelar sig.

Liane Moriarty: Stora små lögner
En författare jag föll pladask för förra året när jag fick hem Öppnas i händelse av min död i brevlådan. Hoppas på samma upplevelse nu.

Lisa Jewell: Flickorna i parken
Lisa Jewell ska vara riktigt bra på feel good, och i den mån man kan avgöra det av att bara ha läst en bok (Syskonmakaren) är jag benägen att hålla med. Den här ska absolut läsas i alla fall.

Agnès Martin-Lugand: Lyckliga människor läser och dricker kaffe
Trots att jag inte dricker kaffe så låter den här boken lockande. Jag gillar helt enkelt franska böcker, och jag gillar böcker som handlar om böcker.

Christina Kjellsson: Nu är jag ung hela mitt liv
“En mörk ungdomsskildring i mitten av 70-talet” som låter intressant. Och jag föll för omslaget.

Chigozie Obioma: Fiskarmännen
I senaste numret av Vi läser fanns en intervju med den här debutförfattaren som fick mig att bli riktigt intresserad. Den handlar om några bröder som får höra en profetia som sedan gör stämningen helt annorlunda mellan dem.

Maria Ernestam: Den sårade pianisten
Relationer, hemligheter och drömmar. Och ett vackert omslag.

Carin Hjulström: Kärlek sökes
För flera år sedan gillade jag Carin Hjulströms första bok om journaliststudenten Frida Fors. Den andra var okej, och nu har jag förhoppningar på den tredje.

Valérie Tong Cuong: Olyckan
Alldeles nyligen fastnade jag totalt i Mirakelverkstaden, och för hur författaren lyckades skildra olika människor på ett trovärdigt sätt. Det här låter som att det skulle kunna bli lika bra.

Bokutmaning mars – 9: Bok (böcker) som borde få en uppföljare

IMG_2887

Jag gillade Frida Fors och hade gärna läst fler böcker om henne.

Slutet på lördagen

Sista seminariet för dagen blev ett där Carin Hjulström berättade om sin nya bok Irene Panik. Jag har gillat hennes tidigare böcker och gick dit med en tanke på att förmodligen köpa även det här. Men när jag hörde henne berätta om hur hon ville skriva en rolig bok, hur den verkar handla om den ena overkliga och konstiga händelsen efter den andra och om vad hon ville kände jag mig lite besviken. Det kändes inte som något för mig, så det blev inget köp. Jag kanske kommer läsa den, men inte just nu och jag känner inte att det är en bok jag måste äga. 

Sedan var det dags för det årliga bloggminglet, arrangerat av bloggambassadörerna. Och jag måste säga att det blev lite nostalgiskt att kliva in i R3, rummet som vi huserade i förra året då jag var en av de tolv ambassadörerna. Men det blev lite trevligt småprat och så fick jag med mig en bok jag verkligen vill läsa – Vassa föremål av Gillian Flynn. 

Mitt bord, en del av de drygt tjugo personer som var där.

En kort stund nere på ett mässgolv som återigen blivit lite mer luftigt hann jag slutligen med innan det var dags att möta ett gäng bloggare för Kulturkollos middag på Pinchos. Mycket trevligt och många trevliga människor. Och god mat såklart. 

Perfekt blandning av fakta och fiktion

kajasresaKajas resa – Carin Hjulström.
Jag fastnade för Carin Hjulström som författare i och med hennes böcker om journaliststudenten Frida Fors; Finns inte på kartan och Hitta vilse. Även i Kajas resa finns det kvinnliga journalister i huvudrollerna, men där försvinner likheterna. Kajas resa är baserad på en sann historia, om ett Stockholm precis efter första världskriget där en ryssliga misstänks ha mördat flera personer. Och mitt i alla mord finns en ung rysk kvinna vid namn Dagmar som på något sätt har råkat bli inblandad i alltihop.

Utgångspunkten för historien är dock nutid. Frilansjournalisten Helena  Åkerström får ett paket som innehåller en massa bakgrundsfakta till historien om ryssligan och kan inte låta bli att sätta sig in i fallet. Där träder även journalisten Kaja Asklund in i bilden, som visar sig vara en släkting till Helena, och som både skrev om ryssligan och kände Dagmar. Hon är dessutom en av de första kvinnorna i Sverige som får ta plats som journalist och får en framträdande roll på Stockholms-Tidningen. Men det är inte helt lätt att vara journalist och gift med en revolutionär ung man, så Kaja får kämpa en hel del på hemmaplan.

Helenas och Kajas delar är fiktion, men allt som handlar om Dagmar och ryssligan är sant. Och det är svårt att inte fascineras av sättet som Carin Hjulström blandar nu med då och fakta med fiktion på. Det blir extra effektfullt och jag kommer på mig själv med att önska att även Kajas historia varit sann, den starka kvinnan en oerhört imponerande person.

Förra året på Bokmässan hörde jag Carin Hjulström berätta om den här boken och hur hon fått upp ögonen för fallet. Hon brann av entusiasm. Precis den känslan lyser tack vare karaktären Helena igenom i boken. Ibland tycker jag faktiskt till och med att Kajas och Helenas liv är något roligare att läsa om än själva ryssligan-fallet. Hemskt nog, för det är också väldigt intressant.

T T T T T
Titel: 
Kajas resa
Författare: Carin Hjulström
Förlag och år: Forum 2012
Typ och sidor: Inbunden – 413 sidor

20 december: En lokalredaktörs kamp

Finns inte på kartan är Carin Hjulströms första bok om Frida Fors, som i den här fortfarande studerar på journalisthögskolan och precis ska ut på sin långa praktik. Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Medan pojkvännen hamnar i Stockholm får hon själv praktikplats på Smålandsbladets lokalredaktion i Bruseryd. Inte precis förstahandsvalet. Hur mycket kan det egentligen hända där?

Snart visar det sig att Frida får ta hand om allting själv. Och det hela håller på att gå åt skogen redan från början…

Det här är en lätt, lite smårolig bok som både skildrar livet i en liten ort och arbetet som journalist på en lokalredaktion på ett trovärdigt och bra sätt. Plus att Carin Hjulström skriver bra och att det är lätt att hänga med. Och eftersom jag själv var just journaliststuderande när jag läste den passade den mig extra bra just då…

Se hela adventskalendern här.

Börjar bra, men…

Hitta vilseHitta vilse
Carin Hjulström
Forum (2010)

Frida Fors har nu gått klart sin journalistutbildning och ska söka jobb på den stora tidningsdraken Aftonpressen (hmm…). Arbetsintervjun blir till jobb, men ingenting blir riktigt som hon tänkt sig. Hon får snabbt möta den hårdnackade och elaka kvällstidningsjournalistiken, som inte tar någon som helst hänsyn till hur hennes texter var tänkta från början. När dessutom ett sparpaket dyker upp efter hennes första vecka är det slut på drömmen om journalistjobb i storstaden. Sist in, först ut. Och där står Frida, utanjobb och med en jättedyr hyra. Ska hon sälja sin själ och gå över till den andra sidan – informatörsyrket i stället?

Jag gillade verkligen Carin Hjulströms debut Finns inte på kartan, kanske just för att den handlar om journaliststudenten Frida Fors som jag ju faktiskt kan känna igen mig lite i eftersom jag också läser till journalist. Men om den boken övertygade mig om att det kan vara riktigt roligt att jobba på en liten lokalredaktion, så gör den här boken att jag blir lite rädd för kvällstidningar och hur man jobbar där.

Det är inte direkt någon snäll bild som Carin ger av Aftonpressen, och det känns väldigt troligt att mycket är hämtat från verkligheten (trots att namnet är ändrat). Fridas texter blir ändrade extremt mycket, och ingen visar någon hänsyn alls.

Och det är i princip så länge som hon är kvar på Aftonpressen som boken är bra. När hon ger sig ut i Stockholm utan jobb börjar allting gå lite för bra, lite för snabbt och bli lite för overkligt. Och ju längre tiden går, desto mer förstärks den känslan. Tyvärr. För Frida blir som någon sorts “hjältinna” som räddar en massa människor, och jag vet inte riktigt om jag gillar den bilden av henne. Måste hon vara så perfekt?

Back again

Hallå, här är jag tillbaka igen. Jag har inte gått under jorden, bara tillbringat helgen mellan en massa “berg”, vilket gör internettäckningen i princip obefintlig.

Var jag har varit?

I Ullared. Tillsammans med kanske hälften av Sveriges befolkning (nåja…) har jag kryssat mellan klädstänger, kundvagnar, korgar och hyllor. Riktigt mysigt. Komiskt, egentligen, men jag tycker om det ändå. Fast jag kanske är lite knäpp på sätt och vis, men jag tycker faktiskt om det. Hela lördagen gick vi där, och några timmar i dag. Konstigt..?

Bokhyllorna lockade såklart, men trots detta lyckades jag med bedriften att bara hugga till mig två stycken. Hitta vilse och Igelkottens elegans fick den stora äran att följa med mig hem, även om det fanns en hel del andra som också var sugna på att ta plats i min gula kasse.

Till exempel fanns det några för 8.95. Flera av dem slank ner i korgen först, för att vid närmare eftertanke åka tillbaka till sin gamla hemvist igen.

Men en riktigt trevlig helg blev det i alla fall!