1. Det här läser jag just nu

  
På väg till jobbet tog Den fallande detektiven slut. Så nu kastar jag mig över nästa (så mycket kastande det nu blir när man bara kan lyssna en kvart i taget i bilen). Blir spännande att se, hittills har Christoffer Carlsson blivit lite bättre för varje bok jag läst. 

Sedan har jag ju en vanlig bok jag läser hemma i soffan också:

  

Julläsningen har börjat

IMG_2306.JPG

Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka handlar om julläsning:

Snart är det jul och lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska ni läsa?

Min julledighet började i går och då passade jag även på att börja läsa så smått. Först ut blev Christoffer Carlssons Den osynlige mannen från Salem som jag varit sugen på ett tag efter att ha hört honom prata om sina böcker vid ett flertal tillfällen.

Förmodligen kommer jag sedan att gå vidare till någon Agatha Christie som jag inte läst, men hittat som e-bok. Sen får vi se. Det finns många böcker sparade på läsplattan och i Mofibo-appen att välja bland.

Lyckad kväll trots att det stora namnet saknades

bokensafton

I går kväll var det så dags för Bokens afton här i Kalmar. En kväll som brukar locka mycket folk och vara väldigt trevlig. Förra året var ett exceptionellt år med flera stora namn (som GW, Liza Marklund, Johan Theorin och några till), medan det här året på förhand saknade någon som riktigt stack ut. Och på sätt och vis kändes det bra, alla var liksom där tillsammans.

Redan från att författarna klev upp på scenen märkte man att det var så. De gjorde det tillsammans och de var intresserade av det de andra hade att säga. Alla lyssnade uppmärksamt på varandra, ingen satt och sov i ett hörn (som GW gjorde förra året). Framför allt var det kul att se Arkan Asaad och Christoffer Carlsson som såg ut som tända ljus när Lena Ebervall och Per E Samuelson pratade.

Alla hade anstängt sig, var duktiga på att berätta och hade hittat sin lokala koppling – en tavla över Kalmar slott, en nedlagd Volvofabrik eller den trevliga dialekten. Sånt som en publik uppskattar.

Arkan Asaad väckte känslor, både på ett hemska och roliga sätt. Hur många gånger man än hör historien bakom hans böcker så berör den lika mycket. Lena Ebervall och Per E Samuelson var, precis som jag förväntat mig efter Bokmässan, oerhört sammansvetsade och körde på taktiken att berätta om hela sin bok – något jag inte riktigt uppskattar, även om historien visserligen är känd.  Jag vill veta mer om hur de jobbar, hur det är att blanda fiktion och fakta.

Jan Hedh rabblade recept på mazariner ur minnet och berättade roliga anekdoter från konditorierna. Precis vad jag hoppades på, även om det började gå lite på tomgång mot slutet av hans framförande. Men han lockade oss till många skratt och inspirerade verkligen.

Catharina Ingelman-Sundberg var, som väntat, rolig och gjorde precis det jag efterfrågat hos Ebervall och Samuelsson – berättar om all research hon gör till sina Pensionärsligan-böcker och hur hon får idéerna till brotten de ska begå.

Pehr G Gyllenhammar var intressant, men jag tycker att det är lite svårt med folk som ska berätta om biografier i sådana här sammanhang. Det blir mest en personintervju som hade kunnat vara i vilket sammanhang som helst. Även här hade man kanske kunnat få in lite mer om själva berättandet kanske?

Christoffer Carlsson tog oss dock med storm. Han fick i stort sett alla pusselbitar att falla på plats. Han bjöd på sig själv genom att berätta om den lille killen med finnar och flaskbottnar till glasögon som började skriva noveller för att få vara någon annan en stund. Han berättade om hur han uppfann sin huvudperson och hur det var att komma farligt nära verkligheten. Kort sagt, det som vi inte kan läsa om i boken men som gör boken. Precis det jag vill ha ut av en sådan här kväll.

Jag hade också gärna hört mer av kvällens konferencier, Mathias Sundén. Påläst, duktig och behaglig att lyssna på. Han började varje framförande med att ställa två korta frågor till författaren – riktigt bra frågor, varav en del var de jag hade hoppats att han skulle ställa. Kanske hade han läst mina kommentarer i Barometern i förväg? Det hade varit kul om han hade fått chansen att ställa fler frågor till författarna, i stället för att de själva bara skulle ha berättat rakt upp och ner. Då hade vi kunnat få veta ännu mer och den redan trevliga kvällen hade kunnat bli ännu trevligare.

Inför Bokmässan: Christoffer Carlsson

Det börjar dra ihop sig – i dag är det bara fyra dagar kvar tills den stora bokfesten börjar. Och i dag har jag ställt några frågor till Christoffer Carlsson, aktuell med deckaren Den fallande detektiven.

1. Vad har du för relation till Bokmässan?
– Åh, bokmässan. Jag har varit där så många gånger nu, både när jag var barn och läsare och nu senare, som författare, att det känns konstigt att inte vara där, haha. Det är lite som midsommarafton eller julen, snudd på tradition. Och det är så oerhört roligt att vara där, eftersom man träffar så himla många läsare på en och samma gång. Det är jätteroligt.

2. Har du något roligt minne från någon tidigare Bokmässa?
– Varje bokmässa leder till så många minnen. Man blir så överrumplad av alla fina läsare. Men jag minns en mässa, jag tror att det var 2011, som var lite annorlunda, eftersom jag hade ett litet filmteam som följde mig för att göra små dokumentära klipp från min bokmässa. Vid ett tillfälle hade jag talat på Piratförlagets scen och skulle sedan sätta mig för att signera, men någon stor publikmagnet skulle upp på scenen alldeles efter mig (typ Jan Guillou eller Mark Levengood) så i stort sett ingen kom fram. Alla satt kvar i sina stolar! Det kändes lite jobbigt, framför allt med tanke på att kameran stod på i bakgrunden. Men då, out of nowhere, så kom Alex Schulman fram och köpte båda mina böcker, fick dem signerade, och så småpratade vi lite. Han sa ingenting om det och jag frågade inte, men jag misstänker att han hade sett mig och kameran och led å mina vägnar, och kom fram för att rädda situationen, haha. Det var ofantligt fint gjort av honom. Jag var väldigt tacksam.

fallande detektiven3. Vad vill/ska du prata om under mässan? Hur förbereder du dig?
– Jag kommer att intervjuas på ett antal olika scener, bland annat Piratförlagets egen scen och även i DN:s monter, och sedan ska jag tillsammans med min författarkollega Caroline Eriksson hålla i ett längre seminarium med titeln Varifrån kommer ondskan? på lördagen, klockan 13:00. Det ska bli väldigt roligt, jag tror att det blir ett spännande seminarium! Dessutom ska jag medverka i en podcast, träffa mina agenter och förläggare från de förlag som ger ut mina böcker i utlandet, och sådär. Och jag vet inte, jag brukar förbereda mig med att försöka sova bra kvällarna innan och packa ner bekväma skor. Mässan är ofantligt rolig och en av bokårets absoluta höjdpunkter, men dagarna är väldigt långa och intensiva.

4. Hinner du själv gå runt och titta och lyssna? Vad ser du mest fram emot i så fall?
– Jag hinner faktiskt gå runt och lyssna och titta lite. Däremot brukar jag inte planera in någonting, eftersom det nästan alltid visar sig bli så att jag inte kan gå just då. Men om jag lyckas lyssna på Siri Hustvedt, David Grossman och Barbro Lindgren blir jag glad.

5. Till sist – vem är din favoritförfattare och vilken är din favoritbok?
– Men jisses, sådant kan du ju inte fråga. Det är en omöjlig fråga. Men såhär: För mig, bland svenska romanförfattare, är Klas Östergren oerhört svårslagen. Han har inte alltid varit bra, men när han är det så är han fullkomligt blixtrande. Jag läser Twist just nu, älskade Den sista cigaretten, och Gentlemen är så nära en fulländad roman man kan komma. Förkrossande bra.

HÄR kan du hitta Christoffer Carlsson under mässan.

Tidigare intervjuer:
Fredrik Backman
Jan Bylund
Patrik Lundberg
Anna Johansson (och dagarna går…)
Marcus Stenberg (marcusbiblioteket)
Sara Lövestam
Elaine Eksvärd
Anna Karolina
Linda Odén (enligt O)

 

Alldeles för överdrivet

imageDen enögda kaninen – Christoffer Carlsson.
David har flyttat till Stockholm, men är tillbaka i Dalen över sommaren. Under tiden han har varit borta har hans kompisar pysslat med en del annat visar det sig. Nämligen inbrott, med ett övergivet hus som hemligt gömställe. David dras snabbt in i det, egentligen mot sin vilja. Och snart blir det allvarligare än bara inbrott, vilket gör allt mycket mer kaotiskt och jobbigt än vad han någonsin hade kunnat tänka sig…

Jag har hört mycket gott om den här boken, men ändå har den fått stå ganska länge i bokhyllan och vänta på att bli läst. Och kanske var det bra. För jag har delvis fått kämpa mig igenom den. Inte för att den är dåligt skriven, snarare tvärtom. När jag väl har läst har det flutit på bra och varit lättläst. Men den har liksom inte varit någonting jag längtat tillbaka till. Jag har önskat att den ska ta slut så att jag får gå vidare till någonting annat. Men den har fortsatt och fortsatt.

I och med det har den också hela tiden blivit mer och mer överdriven, och det är nog det som har varit det svåra för mig. Om det hade stannat kvar på inbrottsnivån hade jag kanske kunnat engagera mig mer och tycka bättre om den. Men allt spårar ur så totalt och känns så klyschigt, samtidigt som jag saknar bra förklaringar på vissa saker, som varför en del grejer händer just då och varför vissa personer dyker upp.

Nej, det blir för mycket. Och för jobbigt. Det här var ingenting för mig.

Betyg:TT
Titel: Den enögda kaninen
Författare: Christoffer Carlsson
Förlag och år: Pocketförlaget 2012
Typ och sidor: Pocket – 444 sidor