Intressant – men tråkigt skrivet

dodsdomdDamien Echols döms som 19-åring till döden för mord på tre små pojkar. Polisen hänger ut honom och hans två kompisar som West Memphis Three, tre satanistiska unga män som inte bävar för att döda på de mest bestialiska sätt. Bevisen brister dock rejält och det finns till och med en hel del bevis som pekar åt andra håll. Efter en lång process släpps han fri och det här är hans historia.

Visst låter det intressant? Och det är det också, en helt sjuk historia. Man kan dra paralleller till Thomas Quick- eller Olle Möller-fallen – kända fall när polisen mer varit ute efter att få någon fast än att faktiskt lösa brottet på riktigt. Vilket i sig är riktigt hemskt. När det dessutom blir ett dödsstraff på tvivelaktiga grunder är det fruktansvärt.

Tyvärr kommer jag på mig själv med att hellre googla på fallet än på att läsa Damien Echols historia. Han svävar ut i sidosaker och jag har lite svårt att bli engagerad i hans liv i fängelse i väntan på att antingen frias eller bli dödad. Själva historien är fruktansvärt intressant, men boken är tyvärr tråkig.

T T
Titel: Dödsdömd
Författare: Damien Echols
Förlag och år: Norstedts 2013
Typ och sidor: Inbunden (369 sidor)

När det går riktigt segt

Första gången jag läste om Damien Echols Dödsdömd tänkte jag att det absolut var någonting jag ville läsa. Men då var den slut och jag tänkte inte mer på det. För ett tag sedan lyckades jag dock få tag i den i min låna och läs-prenumeration (fast det heter typ Läslustan här) och fick med mig den hem. Men trots längtan dröjde det tills jag började läsa.

Nu har jag börjat läsa. Väldigt länge. Det är en oerhört intressant och konstig historia i grunden, men trots det kommer jag inte vidare. Jag läser några sidor, somnar, läser några sidor. Antingen är det mig det är fel på eller så är det boken. Men det känns som att den aldrig kommer att ta slut.

Nu är det dock bara typ 50 sidor kvar, så jag hoppas att de ska ta slut någon gång.

Första beställningen på länge

Nej, nu har jag inte köpt några böcker sedan bokrean så då är det väl hög tid. Och när jag dessutom gick in på Adlibris och upptäckte att det var dags för två böcker jag läst om sedan tidigare att släppas nu så blev det definitivt dags. Två sanna historier, vilket jag inte heller har läst så mycket av på senare tid, som nog kommer att väcka en hel del känslor båda två – kanske på helt olika sätt.

Dödsdömd av Damien Echols om hur han, trots bristande bevisning och nekande, dömdes till dödsstraff för mord på tre små pojkar verkar både intressant och känslosam.

Och när det gäller den andra boken, I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början av Kristian Gidlund, förbereder jag mig på att snyfta mig igenom hela. Det är en samling av de blogginlägg han skrev när cancern återvände och visade sig vara obotlig.