En bok som gjorde mig besviken

Liftarens guide till galaxen – Douglas AdamsJag har bara hört gott om Liftarens guide till galaxen. Och när så ytterligare en vän för något år sedan pratade om hur fullständigt fantastisk denna bok skulle vara, kläckte jag ur mig att jag också skulle vilja läsa den.

Självklart hade han den att låna ut (sådana vänner är bra) och jag kunde ge mig i kast med den i stort sett genast.

Men nästan lika snart kände jag mig frågande. Vad var det som var så fantastiskt? Var var all den underbara humorn som alla talat så varmt om?

Jag gillade en kommentar om snyltlökar. Annars blev jag fruktansvärt besviken.

Tacka vet jag snyltlöken

Liftarens guide till galaxen – Douglas AdamsLiftarens guide till galaxen
Douglas Adams
(1979)

En helt vanlig torsdagmorgon vaknar Jordbon Arthur Dent med insikten om att det står en bulldozer i hans trädgård. En bulldozer från kommunen, vars mål är att riva hans hus till förmån för en ny motorväg. Samtidigt, vilket Arthur dock inte vet om, finns även ett rymdskepp fullt med vagoner, som vill förgöra hela Jorden.

Hans arbetskamrat Ford Prefect är den som avslöjar hemligheten om jordens undergång för honom. För Ford är i själva verket en liftare från en annan planet. Han reser runt i Universum för att skriva till den nya upplagan av “Liftarens Guide Till Galaxen” och råkade bli kvar på Jorden lite för länge.

Tillsammans möter de alltså jordens undergång och blir utkastade i Universum. Men tack vare Fords liftarkunskaper och den lilla mystiska boken lyckas de bli upplockade av ett rymdskepp. Men självklart är inte problemen slut riktigt där…

Den här boken sägs väl vara något av en klassiker. Men trots det har jag svårt att tycka om den. Jag har innan hört att den ska vara så fantastisk och så vidare. Men jag tycker faktiskt inte det.

Jag gillar inte stavningarna (se tidigare inlägg), jag har svårt att gilla den underfundiga, brittiska tonen som ska finnas där (men som jag kanske inte riktigt ser, jag tycker inte om all fakta även om det visserligen är fabricerad fakta och krävs för att man överhuvudtaget ska kunna hänga med och jag gillar inte riktigt själva handlingen. Jag skulle nog kalla den för lite science fiction/fantasy och ingen av de kategorierna är riktigt min smak. Så tyvärr.

Dessutom är jag ju egentligen inte klar bara för att jag läst ut den boken. I själva verket finns det fyra delar till. Men jag tror jag lämnar dem åt sitt öde. Det var ingenting för mig.

Dock finns en fras som jag tycker är riktigt rolig:

– Men hur kom du hit då?
– Det var ingen konst. Jag liftade med en snyltlök.

(Originalet publicerades 16 januari 2010 på Booklovin’)