Lite för mycket av det kärleksfulla och söta

Read More

Jag tror faktiskt aldrig att jag har läst någonting av Marian Keyes förut, men den här fick mig lite lockad tack vare den allvarliga delen som skulle finnas i den. Och den delen gillar jag, men resten… nja.

Stella Sweeney drabbas av en ovanlig neurologisk sjukdom (Guillain-Barrés syndrom) som gör att hon blir förlamad i hela kroppen, helt plötsligt. Det enda hon kan göra är att blinka. Och det gör hon tillsammans med sin (självklart fantastiske och sexige) neurolog. När han masserar hennes fötter förstår hon på en gång att det är något speciellt med honom.

Ja, därav det kärleksfulla och söta som blir för mycket. Sjukdomen är intressant, jag har aldrig hört talas om sjukdomen och de bitarna blir därför intressanta att läsa. Men sedan blir det så mycket annat. Stella blir frisk, flyttar hem och känner helt plötsligt för att skilja sig. Och självklart vill neurologen ha henne. Samtidigt som det visar sig att han gjort en bok av hennes små blinkningar som genast blir en lyckad bok och Stella kan kalla sig författare.

Visst, hon har problem också. Med skilsmässa, med sina barn, med vikten, med framtiden, med svartsjuka. Men det hjälper liksom inte. Det mesta är alldeles för bra för att vara sant, samtidigt som det är rörigt och alldeles för mycket. Hälften hade kunnat skalas bort och det hade ändå varit nog.

Kvinnan som stal mitt liv
Marian Keyes
Förlag: Norstedts (2015)
Betyg: 2

Den bästa sortens feel good

Read More

Polly och Chris tvingas sätta sitt företag i konkurs och inser samtidigt att de nog ska göra samma sak med sitt förhållande. Eftersom de knappt har några pengar att leva på bestämmer sig Polly för att leta efter det billigast tänkbara boendet – vilket visar sig vara en fallfärdig lägenhet ovanpå ett gammalt bageri, på en ö. Trots hennes bästa väns himlande ögon flyttar hon dit och börjar leta efter orken att ta tag i sitt liv. För att lugna sig ägnar hon sig åt sin favoritsyssla bakning, någonting som snart gör att hon kommer i konflikt med ägaren till den lilla öns bageri. Inte lätt.

Det bästa med den här boken är humorn som träffar rätt nästan hela tiden – och alla underbara beskrivningar av brödbakningen. Jag får nästan svårt att fortsätta läsa för att jag så gärna vill gå och baka bröd i stället. Eller möjligtvis äta det, det hade också funkat.

Plus att jag, precis som Polly, vill ha en liten lunnefågel att ta hand om. Neil, som hon döper honom till, känns så underbart söt. Och visst, det kanske är en detalj som egentligen känns lite överdriven men ibland behöver man små söta lunnefåglar som återvänder för att de älskar en.

Kärlekshistorierna hade jag dock klarat mig utan. Polly lyckas både bli förtjust i en fiskare och en biodlare, och jag antar att tanken är att jag ska börja fundera på vem av dem hon ska välja och hur det ska gå. Men ärligt talat skiter jag fullständigt i det, jag är mer intressant av brödbakningen och Pollys sätt att varva ner.

Får jag också flytta till en liten ö och bara baka bröd?

T T T
Det lilla bageriet på strandpromenaden
Jenny Colgan
Förlag: Massoli förlag (2015)