TidningsIda

– om böcker och språk

Julen hade jag klarat mig utan

Jag har gillat de tidigare böckerna om Polly och det lilla bageriet på strandpromenaden, men den här hade jag nog kunnat vara utan. Okej, den är rätt mysig just för att man har läst de tidigare, men sättet Jenny Colgan tar historien vidare på är inte helt fantastisk.

Polly och Huckle är förlovade, lever i fyren och har det ganska bra. Huckle vill gifta sig och skaffa barn, men Polly vill inte skynda på något och tycker att de har det ganska bra som de har det. Hon trivs med sitt jobb på bageriet och deras kravlösa tillvaro tillsammans.

När Pollys bästa vän Kerensa blir med barn uppstår dock en del problem. Kerensas man Reuben (Huckles bästa vän) är överlycklig, men det är inte Kerensa. Anledningen till det anförtror hon Polly och det gör inte varken deras relation eller Pollys relation till Huckle speciellt enkel. Hon kan inte berätta vad som är fel med Kerensa för Huckle, och det gör henne ont att ha hemligheter för sin sambo.

Jag tänker inte avslöja problemen, även om man kanske kan gissa dem även utan att ha läst boken. Men jag tycker inte riktigt om vad de gör med karaktärerna, det känns som att de förändras väldigt mycket från de tidigare böckerna. Och som att det är en ganska krystad historia, som Jenny Colgan har hittat på bara för att kunna skriva en bok till. Visst, det finns fortfarande en del mysiga passager men den är långt ifrån samma härliga historia som de tidigare böckerna om Polly.

Och det tolkar jag som att det räcker nu. Hoppas inte det kommer fler böcker om Polly (för då kanske jag trots allt får svårt att låta bli att läsa dem och därigenom bli ännu mer besviken).

Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden
Jenny Colgan
Massolit förlag (2016)
Betyg: 2

Lockande läsning

  
Man får väl säga att författaren har lyckats när jag både blir sugen på att baka och på att äta bröd av att läsa den här boken, eller hur? 

Småmysigt och lättläst

toscanaSara Raphael har precis skilt sig från sin man och måste motvilligt börja skapa sig ett annat liv. Men först tänker hon ge sig ut på ett nytt äventyr, en motorcykelresa till Toscana (men sin ex-mans motorcykel som hon egentligen skulle sälja…) för en träff med “likasinnade”, det vill säga motorcykelåkare. Med på resan försöker hon få med sig sin bästa vän, författaren Jessica Romin. Som egentligen trivs allra bäst i högklackat hemma på Stockholms gator. Och egentligen ska på en författarträff i Malmö. Men Sara ska nog lyckas övertala henne på något sätt.

Toscana betyder mer än bara semester för Sara. Hon vill också nysta i sin familjs förflutna, hennes farfar jobbade en gång på slottet hon nu ska besöka. Kanske kan hon få veta mer om allt det jobbiga som hände när han tvingades sluta där.

Jag har tidigare läst En liten värld av Åsa Hellberg och gillade det där lite småputtriga, mysiga – och som ändå inte är helt frid och fröjd. Den helt rätta sortens feel good-läsning med andra ord. Jag gillar också att huvudpersonerna inte är 20 utan snarare lite drygt 50 och att de är kvinnor som skulle kunna klara sig själva (även om lite kärlek såklart är trevligt).

Visst, mystiken med Saras familj och slottet är lite löst sammanknuten och jag köper inte alla samband helt, men det gör egentligen inte så mycket. För det är trevligt att läsa och jag gillar Sara och framför allt Jessica. Och vändningarna som Jessicas liv visar sig innehålla.

Perfekt läsning för en mysig dag i soffan.

T T T
Titel:
 Toscana tur och retur
Författare: Åsa Hellberg
Förlag och år: Forum (2015)
Typ och sidor: Inbunden – 309 sidor
Recensionsex

När slumpen visar vägen

en-liten-varld70-åriga Elsa bestämmer sig för att följa efter en slumpmässigt utvald person på Arlanda Express en dag. Valet faller på Isabella, en vacker men ensam kvinna som inte riktigt vet vad hon ska göra med sitt liv. Men Isabella är inte den enda person som Elsa stöter på i sitt infall att följa efter okända personer.

Slumpen för sedan samman ett flertal av de här personerna och de kan sedan hjälpa varandra att hitta rätt i livet. Det är inte speciellt trovärdigt, vilket jag egentligen brukar gilla, men det är riktigt feelgood-läsning med lagom skruvade händelser som sedan blir alldeles för skruvade när Elsas vän plötsligt kidnappas. Men till största delen är det en riktigt trevlig bok som lockar fram många leenden och skratt. Och personerna är långt ifrån svartvita utan känns i stället riktigt äkta.

Kanske skulle man någon dag försöka följa efter en helt slumpmässigt utvald person och se vad som händer?

T T T
Titel: En liten värld
Författare: Åsa Hellberg
Förlag och år: Forum (2014)
Typ och sidor: Inbunden – 306 sidor