TidningsIda

– om böcker och språk

Backman lockar fram starka känslor

Ärligt talat kände jag mig inte speciellt lockad av Fredrik Backmans senaste när folk började prata om att den handlade om ishockey och vad kärleken till ett lag gör med en ort. Jag är inte alls sportintresserad och blev lite besviken på att boken förmodligen inte skulle vara någonting för mig. Men oj, vad jag är glad att jag läste den ändå. Det här är verkligen bland det bästa jag har läst på länge.

Därför vill jag egentligen inte skriva om hockey när jag ska förklara vad boken handlar om. Visserligen står orten Björnstads hockeylag i centrum för allt som händer. Ett juniorlag som har chans att vinna den stora finalen och lyfta orten till vad den en gång var. Alla som bor i Björnstad har någon relation till sporten och därför blir den oerhört viktig.

Men trots att hockeyn egentligen är det som allt kretsar kring så skriver inte Backman så mycket om själva sporten. Det är inga långa matchreferat som tar kapitel efter kapitel. I stället är fokus på det som händer vid sidan av rinken. Vad spelarnas stjärnstatus får för effekt på folk runtomkring i form av grupptryck, vad det innebär att inte få dela sin kärlek till något (sporten), hur det är att våga släppa taget från något som varit viktigt eller hur det är att försöka vara förälder och bra på sitt jobb samtidigt.

Och självklart händer det någonting, utanför rinken, som påverkar både enskilda personer och orten för alltid. Något som gör riktigt ont i magen på mig när jag läser.

Fredrik Backman själv har sagt att det här är hans allvarligaste bok. Kanske är det inte exakt rätt ord, det har funnits allvarliga undertoner i alla hans tidiga böcker – En man som heter Ove är ju egentligen rätt sorglig. Men Björnstad är betydligt svartare än hans tidigare böcker. Även om jag emellanåt sitter och ler, framför allt åt Backmans underfundiga sätt att formulera sig på, så sitter jag oftast med tårarna antingen på väg att börja rinna eller redan på väg nerför mina kinder. Och jag har ont i magen, blir sådär arg att det värker inombords. Det här är en bok jag vill tvinga alla andra att läsa, jag vill diskutera den, jag vill att den ska lyftas fram som viktig. För den är viktig och den är fruktansvärt bra.

En av Fredrik Backmans styrkor är dessutom att han lyckas formulera saker som egentligen inte går att beskriva i ord. De små sakerna blir stora och fina och tränger verkligen in i den som läser och man måste tänka “Ja, precis så där är det”. Och det är därför det gör så ont när ämnet blir svartare. Han beskriver smärtan och plågan nästan för bra.

Eftersom jag dessutom råkar vara höggravid nu när jag läser den här boken så tar jag till mig av alla fina formuleringar om att vara förälder. Som:

Kärleken en förälder har till ett barn ett barn är besynnerlig. Alla andra människor börjar vi älska, men inte den här. Den här har vi älskat för evigt, älskade innan den ens existerat. Hur mycket man än förbereds så har alla mammor och pappor ett första ögonblick av fullständig chock, när flodvågen av känslor sköljer genom en så att man förlorar fotfästet. Det är obegripligt eftersom det inte finns något att jämföra med. Som att beskriva sand mellan tårna eller snöflingor på tungan för någon som levt hela sitt liv i ett mörkt rum.

Att läsa Björnstad är verkligen att brottas med alla möjliga känslor.

Björnstad
Fredrik Backman
Förlag: Piratförlaget (2016)
Typ och sidor: Inbunden – 470 sidor
Betyg: 5
Recensionsex

“En bok om hockey”

Söndagmorgon. Sambon plockar upp boken jag lagt ifrån mig före frukosten och börjar läsa på baksidan.

“Men, läser du en bok om hockey?! Vad kul!”

Han läser vidare.

“Jaha, det står nåt om ett oförlåtligt brott också. Då så.”

Att slå ifrån sig framgången

Fredrik Backman fick en oerhörd framgång när han gav ut En man som heter Ove, men själv vill han inte fokusera för mycket på framgången. 

– Då skulle jag ju inte kunna skriva mer, som han säger själv. 

Fredrik Belfrage försöker ändå få honom att ta åt sig lite av den – påpekar gång på gång att var tionde svensk (statistiskt) köpt boken. Men nej, Fredrik Backman vill inte. Och det känns väldigt sympatiskt. 

Dessutom är han rolig att lyssna på live och trots att han flera gånger upprepar att nya boken Björnstad är en mer allvarlig bok så får jag känslan av att det finns en hel del humor i den också. 

Tre saker jag inte missar på fredagen

Andra och sista bokmässedagen för i år och jag har ett fullspäckat schema. Tyvärr måste jag nog inse att jag inte kommer att hinna med alla, det tar för lång tid att ta sig från en plats till en annan. Men det finns tre saker jag prioriterar framför de andra:

  • Hur otäckt får det bli? med Kristina Ohlsson. Jag tycker att hon pratade bra om det på Lilla Bokens afton i Kalmar och vill gärna höra mer. 
  • Fredrik Backman, när han berättar om sin nya bok. 
  • Delphine de Vigan och Alex Schulman – seminariet som är dagens allra största måste. Om att använda sig av närstående när man skriver. Tror det blir riktigt bra. 

Åtta böcker att se fram emot i september

September brukar alltid vara en bra bokmånad. Det är ju de facto Bokmånaden med stort B. Den 22 drar Bokmässan i Göteborg i gång och väldigt många förlag och författare ser till att deras böcker finns tillgängliga till just den helgen.

Det här året känns inte som något undantag. Jag är pepp på mina två dagar på mässan (torsdag-fredag) och har gått igenom boksläppen under september i jakt på böcker jag vill läsa. Jag har förmodligen missat en hel del, men jag har hittat åtta stycken som helt klart lockar mig:

Florence Stephens förlorade värld – Lena Ebervall och Per E Samuelsson
Författarparet Ebervall/Samuelsson är alltid bra på att dramatisera historiska händelser, även om de också är väldigt tydliga med att visa vad de tycker om det de skriver (som exempelvis när de visade väldigt tydligt vem de tror är Palmes mördare). Den här gången går de tillbaka i tiden till början av 1900-talet och det småländska Huseby bruk, där Florence, som har en stark kärlek till kungahuset bor. Det kan helt klart bli intressant.

Björnstad – Fredrik Backman
Alla Fredrik Backmans böcker har blivit succéer och nu ger han ut sin fjärde bok lagom till Bokmässan. En bok som han själv beskriver som den mest seriösa han hittills skrivit. Det behöver ju i och för sig inte säga så mycket, men jag har gillat de andra böckerna (mest En man som heter Ove och Britt-Marie var här) och känner på mig att jag kommer att göra det med den här med. Trots att den huvudsakligen ska handla om sport.

Norma – Sofi Oksanen
Egentligen tycker jag inte om övernaturligheter, men jag har en vag känsla av att Sofi Oksanen kommer att göra det bra. Det ska  även vara “ett mörkt familjedrama med magiska undertoner”. Nyfiken blir jag i alla fall.

Flickan och skammen – Katarina Wennstam
Katarina Wennstam är en författare vars böcker jag tänker att jag borde läsa igenom allihop av. Jag har läst typ tre stycken och verkligen tyckt om dem, både hur de är skrivna och ämnena hon väljer. Den här gången är ämnet just hur man sett på kvinnor och deras sexualitet, skrivet i reportageform.

Ekon av längtan – Tamara McKinley
Tamara McKinleys böcker brukar vara lättlästa och kunna sträckläsas. Lite mysiga, men ändå med en allvarlig underton. Tyvärr sätter jag ofta upp hennes böcker på listor över böcker jag vill läsa, men läser dem sällan.

Bara jag vet vem jag är – Sture Bergwall
Det har skrivits många böcker om Thomas Quick/Sture Bergwall. Men nu har han helt själv (?) skrivit sin version av allt som hänt. Något som absolut känns intressant att läsa, och man kan ju hoppas på att han fått bra hjälp att berätta historien.

Toner i natten – Jojo Moyes
Ska man läsa feel good ska man läsa Jojo Moyes. Så är det helt enkelt.

Baserad på en sann historia – Delphine de Vigan
Egentligen har jag ju inte läst någonting av Delphine de Vigan förut, men jag blir ändå nyfiken på den här boken. Hon ska skriva om hur man skriver baserat på sanna historier, och eftersom sanna historier i allmänhet intresserar mig så blir det här lockande.

Fem korta – “lättsammare” läsning

cocktails-for-tre

Titel: Cocktails för tre
Författare: Sophie Kinsella
Förlag och år: Damm förlag (2013)
Typ och sidor: E-bok – 231 sidor
Betyg: T T

Handling: Tre bästa vänner med en tradition av att träffas en gång i månaden på en bar och bara ha trevligt tillsammans. Men så plötsligt möter de en servitris som en av dem känt tidigare livet och hon tränger sig in i vänskapen och ingenting är som förr.
Omdöme: Jag har tidigare tyckt om Sophie Kinsellas sätt att komma med lätt och underhållande läsning. Men jag tycker inte att den här är på samma sätt. Det blir lite segt med vännernas bråk och jag tycker tyvärr inte riktigt om karaktärerna, som känns aningen stereotypa för de olika roller de ska spela.

britt-marie-var-harTitel: Britt-Marie var här
Författare: Fredrik Backman
Förlag och år: Partners in stories (2014)
Typ och sidor: E-bok/ljudbok – 361 sidor
Betyg: T T T

Handling: När Britt-Maries gamla liv plötsligt går i spillror hamnar hon i det lilla samhället Borg. Inte lätt för någon som har levt hela sitt liv genom att följa strikta rutiner, hela dagarna. Men det nya livet visar sig trots allt passa Britt-Marie ganska bra.
Omdöme: Jag älskade En man som heter Ove och det här är nästan samma sak. Britt-Marie är härligt principfast och bestämd, men det är härligt att se henne anpassa sig till sin tillvaro när hon börjar få kärlek från människorna runt omkring sig. Gulligt och hoppfullt är nog de ord jag helst vill beskriva den med.

odesgudinnan-pa-salong-damourTitel: Ödesgudinnan på Salong d’Amour
Författare: Anna Jansson
Förlag och år: Norstedts (2014)
Typ och sidor: E-bok/Ljudbok – 274 sidor
Betyg: T T T

Handling: Angelika är frisör i Visby, men hennes jobb sträcker sig längre än till att fixa kundernas frisyrer. Hon försöker fixa deras liv, deras relationer. Och lyckas i många fall också. Men kan hon lyckas fixa en man till sig själv?
Omdöme: Småroligt och i många fall fyndigt. Som den deckarförfattare hon är kan Anna Jansson dock inte helt hålla sig borta från ett litet mysterium ens när hon skriver feel good och det blir lite krystat. Hade den fått vara renodlat feel good hade jag nog gillat den bättre.

not-that-kind-of-girl-en-ung-kvinna-berattar-vad-hon-lart-av-livetTitel: Not that kind of girl
Författare: Lena Dunham
Förlag och år: Norstedts (2014)
Typ och sidor: Danskt band – 306 sidor
Betyg: T

Handling: Lena Dunham berättar öppet om sitt liv hittills, om vad hon säger är en vanlig ung kvinnas liv och försök att hitta sig själv. Det blir mycket historier om män, om misslyckade sexuella relationer och ännu mer om män.
Omdöme: Jag förstår inte riktigt hypen med den här boken om jag ska vara ärlig. Men så har jag inte heller sett Girls. Jag hade hoppats på igenkänning, men det är skruvat och för mycket för min smak.

how-to-build-a-girlTitel: How to build a girl
Författare: Caitlin Moran
Förlag och år: Random house UK – 2014
Typ och sidor: Häftad – 343 sidor
Betyg: T T T

Handling: Tonåriga Johanna Morrigan har alltid trivts ganska bra med sitt liv i den lite kaosartade familjen. Fram tills nu. Hon inser att livet kan vara något annat och för att komma bort från sin bakgrund uppfinner hon sig en ny identitet – Dolly Wilde – och gör sig en karriär som musikjournalist, utan att egentligen ha någon erfarenhet av musik.
Omdöme: Caitlin Moran är som vanligt fantastisk på formuleringar. Liknelser som man aldrig hade kunnat tänka sig i de sambanden, oväntade kommentarer och roliga tips. Till och från blir det lite mycket tjat om sex, men på det stora hela är det nästan lika bra som tidigare.

Inför Bokmässan: Fredrik Backman

fredrikbackman

Foto: Henric Lindsten

I dag är det 15 dagar kvar tills Bokmässan i Göteborg startar. Därmed är det också dags för min nedräkning som består av ett antal mini-intervjuer med personer som av olika anledningar kommer att befinna sig på mässan.

Först ut är Fredrik Backman, författare till hyllade En man som heter Ove som jag fullkomligt föll pladask för när jag läste den. Nu i höst är han aktuell med boken Britt-Marie var här och kommer därför att vara med på mässan.

1. Vad har du för relation till Bokmässan?
– Jag ska inte ljuga för dig. Den är riktigt bra. Riktigt, riktigt bra, faktiskt. Allt känns så rätt, förstår du hur jag menar? Alltså, jag vill inte gå händelserna i förväg här, men jag funderar på att presentera den för mina föräldrar.

2. På Bokmässan ska du bland annat delta i ett seminarium om att få unga att läsa. Hur viktigt är det och hur tror du att man ska gå till väga för att locka in fler i läsningens värld?

– Jag tycker inte att det är viktigt att läsa för att du är ung, jag tycker att det är viktigt att läsa för att du kommer att sluta vara ung. När man blir äldre blir man cynisk och bitter och dum i huvudet och då börjar man analysera allt man läser och använda sin bokhylla som identitetsmarkör och sådana dumheter. De största läsupplevelserna i livet är de man har innan man blir vuxen. Det vore en fruktansvärd sak att låta någon gå miste om.

britt-marie-var-har3. Snart släpps din bok Britt-Marie var här. När jag läser om den får jag känslan av att hon påminner en del om din succékaraktär Ove. Är det så, eller på vilket sätt skiljer de sig åt?
– Britt-Marie är passivt aggressiv, Ove är aktivt aggressiv. Ove är en förarpersonlighet, Britt-Marie är en passagerarpersonlighet.

4. Kommer du att hinna gå runt på mässan själv? Vad ser du i så fall fram emot mest?
– Jag ser fram emot att köpa sjukt mycket böcker och lyssna på när begåvade människor säger smarta saker, som vanligt. Och räkmackorna. Jag ser fram emot räkmackorna en hel del också.

5. Till sist – vem är din favoritförfattare och vilken är din favoritbok?
–Astrid Lindgren. Bröderna Lejonhjärta.

HÄR kan du bland annat hitta Fredrik Backman under mässdagarna.

En fin kärleksförklaring till det annorlunda

mormorhalsarMin mormor hälsar och säger förlåt – Fredrik Backman.
När En man som heter Ove hyllades både här och där tänkte jag att det inte var någonting för mig. Men efter ett tips tog jag mig till slut an den – och blev förälskad. Därför såg jag fram emot Fredrik Backmans nya den här hösten; Min mormor hälsar och säger förlåt. Och på ett sätt levde den upp till den tidigare, på ett sätt inte.

Elsa och mormor är bästa vänner, för ingen av dem är som någon annan. Annorlunda på ett bra sätt, helt enkelt. Mormor är en sådan mormor som kastar saker på poliser och skrämmer slag på grannarna. Och hon är Elsas enda vän, för i skolan jagar de henne och tycker att hon är konstig. Men Elsa vet ju att det inte är fel på henne, det är de andra som inte förstår. Och att hon förstår det är till mångt och mycket mormors förtjänst.

Tillsammans ger de sig på kvällarna i väg till kungariket Miamas och de har ett hemligt språk. De är inte överens om allt, men det är bara bra att ha någon att kunna tjafsa med. Men så plötsligt blir Elsa ensam när mormor dör. Och hon får en skattjakt av mormor, det är en massa brev som ska lämnas. Brev där mormor ber olika människor om ursäkt.

Mormor och Elsas relation är fin och skriven på ett underbart sätt. Medan Ove i den tidigare boken var en sådär vanlig, konstig människa så är mormor verkligen en udda, konstig människa. Men allt hon gör för Elsa är så fint att det riktigt griper tag i hjärtat. Och det är det jag verkligen gillar med boken, för i det kan jag känna igen mig. Även om min mormor är fullständigt normal och inte får för sig att göra massa olagliga saker för att lätta upp tillvaron så har hon alltid funnits där för mig och var tidigt en av mina bästa vänner.

Men – och här kommer det stora men:et. Det är lite för mycket tjat om Miamas och det övernaturliga för min del. Jag förstår att det är för att Elsa verkligen känner sig trygg där och att det är viktigt för de båda. Men det blir lite rörigt och intimt, jag hänger inte riktigt med och känner mig utanför. Jag hade velat ha mer av mormor och Elsa i vardagen, och mindre av mormor och Elsa i Miamas.

Kanske blir jag också lite besviken för att jag blev så totalt överraskad när det gällde Ove, vilket leder till höga förväntningar på nästa bok. Men jag är ändå inte så besviken som jag hade kunnat bli. Även om det är mycket som är olika så känner man igen sig. Det finns visserligen ingen jobbig katt men det finns en halvjobbig wors (nej, det är inte en hund, utan en wors från Miamas). Och i stället för Ove så finns ju en överdriven mormor och en granne som påminner en hel del om Ove. Och en massa andra annorlunda karaktärer.

Det är det som är det fina budskapet med den här boken. Det finns många som är annorlunda – och det är helt okej att vara det.

T T T T
Titel: 
Min mormor hälsar och säger förlåt
Författare: Fredrik Backman
Förlag och år: Forum 2013
Typ och sidor: Inbunden – 448 sidor
Recensionsexemplar

Humoristiskt och sorgligt

imageEn man som heter Ove – Fredrik Backman.
Ända sedan den kom och alla började hylla den var jag tveksam till att läsa historien om Ove. Jag fick helt enkelt lite Hundraåringen-vibbar av alla hyllningar och recensioner – och den var ju verkligen inte min bästa läsupplevelse. Men tack vare en kollega, vars tips tidigare har fallit väl ut, fick jag till slut för mig att ge mig in i Oves värld. Och det är jag glad att jag gjorde.

För jag tycker så mycket om den stackars, ensamme mannen med det enormt stora kontrollbehovet. Mannen som varje morgon går runt bostadsrättsområdet för att se att allt är som det ska. Mannen som inte vill ha temperaturen för högt uppdragen för att inte göra av med energi i onödan. Mannen som just nu inte vill något hellre än att ta sitt liv.

Men just den biten är inte så lätt som man man tro. Ove tvingas hela tiden ändra sina planer eftersom antingen en katt eller de nya grannarna avbryter honom i proceduren. Och samtidigt växer en helt annan sida av Ove fram, en sida som man hade kunnat hoppas fanns där, men som man inte varit säker på faktiskt fanns där.

Det är en omväxlande humoristisk, sorglig och tänkvärd historia. För vi känner alla en Ove, eller någon som har vissa av Oves typiska drag. Kanske känner man till och med igen sig själv i honom. Han är mänsklig, vilket är så oerhört skönt och trevligt. Även om han är konstig (ibland i alla fall) så är han en av oss.

Jag är så glad att jag gav mig in i Oves värld. Att jag fick skratta, gråta och oroas med honom. Har du inte gjort det än, så tycker jag absolut att du också ska göra det i sommar.

Betyg: TTTT
Titel: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum 2012
Typ och sidor: E-bok/263 sidor

Just nu

image

I detta nu sitter jag och väntat på att bli friserad och vad passar väl bättre än att läsa lite under tiden. Efter en del funderande föll valet på En man som heter Ove. Så nu hoppas jag att den är så bra som en kollega sa att den skulle vara.