Skrämmande hög igenkänningsfaktor

När börjar det riktiga livet – Fredrik lindströmNär börjar det riktiga livet?
Fredrik Lindström (Bonniers 2011)
E-bok

Fredrik Lindström är en man jag tycker om och jag gärna tittar på. Det jag tidigare har läst av honom har dock inte imponerat något vidare på mig. Men någon gång ska det väl bli ändring på det. När börjar det riktiga livet? är 14 korta, rappa noveller om vanliga svenskars vanliga liv och vanliga problem. Och Lindström lyckas verkligen med att skildra dem. Paret som jagar den perfekta tavlan till sitt hem eftersom det säger så mycket om dem, mannen och kvinnan som har ett helt kök fullt av dyra, fina köksprylar men inte använder en enda av dem någonsin (som mannen säger; om jag börjar med en så blir ju de andra avundsjuka och därför blir alla stående), mannen som köper båt för att få ligga mer, den mänskliga rättigheten att få vara lycklig och många fler.

Självklart är allt en smula överdrivet för att bli tydligare, men det är ändå skrämmande hög igenkänningsfaktor på det mesta. I nästan varje novell går att se de här tankarna eller laterna hos sig själv eller någon i sin närhet. Och det är just därför det blir så bra. Lindström har lyckats fånga den moderna människans absurda problem på ett klockrent sätt, men med relativt enkla medel.

Kärlek, livet och konstiga dikter


Evolutionen och jag kommer inte överensEvolutionen och jag kommer inte överens
Fredrik Lindström
Atlantis (2010)

Barnets fodrade overall
i bävernylon
– alldeles för stor ena året
och redan
för trång
nästa säsong.

När den var perfekt
var vi någon annanstans,
mitt inne
i djupaste sommaren,
gick inte att nå.

Det fulländade livet
angår egentligen
inte oss,
men dess omloppsbana
är så retfullt synlig
ifrån jorden.

Dikten Här och nu visar rätt mycket av det som boken faktiskt är. En samling dikter – bekännelser väljer Fredrik Lindström själv att kalla dem för – som på något sätt handlar om livet, evolutionen eller människan. Korta eller långa, djupa eller ytliga. Vissa är bra, men de allra flesta har jag lite svårt att ta till mig. Jag läser om, försöker hitta en rytm.

Det tycker jag även syns i dikten här ovanför. Han delar upp dem, styckar dem bara där han tycker det ser bra ut. Det blir lite rörigt i mitt huvud, och ibland får jag svårt att följa med i vart han egentligen vill att jag ska ta vägen någonstans. Jag fastnar i formen, vilket aldrig är bra.

Jag tror att många av de här dikterna skulle vinna på att bli upplästa av Fredrik Lindström själv. På bokmässan, där jag lyssnade på honom i Språktidningens monter, läste han en av dem och det var en helt annan upplevelse. Så kanske borde han läsa in dem och ge ut dem som ljudbok i stället?

En läsig helg (och kanske lite skryt)

Det har varit bra för min läsning att vara sjuk. Jag har liksom fastnat i böckerna utan att egentligen ha något annat att göra. Så här mycket var nog faktiskt rätt länge sen jag läste.

I torsdags läste jag ut Skynda att älska av Alex Schulman. Och i fredags slukade jag de sista dikterna i Evolutionen och jag kommer inte överens av Fredrik Lindström.

Därpå påbörjade jag Skumtimmen av Johan Theorin och fastnade så totalt att jag låg och läste hela förmiddagen i dag, tills även den var slut.

Och efter att ha gnällt lite på ljudböcker i går så hittade jag en perfekt sysselsättning när man lyssnar på ljudböcker – virka! Så då tog även Filosofiska söndagsklubben slut.

Oj, oj, oj. Vart ska det här ta vägen?

(Ja, jag är lite stolt. Men framför allt glad för att jag kom in i ett sådant flow.)