by Välj en karaktär från en bok som du nyligen har läst och berätta lite om honom/henne.
Ja, det är uppmaningen från Annika i den här veckans bokbloggsjerka. Och ganska enkelt blir det då att välja psykologen Sebastian Bergman från den senaste boken jag läste, Det fördolda av Michael Hjort och Hans Rosenfeldt.
Varför? Jo, för att han minst sagt är en person som engagerar. Lite sluskig och helt odräglig till sättet, men en fantastiskt duktig tänkare. Precis så som många huvudpersoner i kriminalromaner brukar vara. Sebastian Bergman har tidigare jobbat nära med polisen, till exempel med gärningsmannaprofiler, men sedan han förlorade sin fru och sin dotter i tsunamikatastrofen har han slutat (eller var det kanske tidigare?). Sexmissbrukare var han redan innan han träffade sin fru, men det “gick över” när han insåg att livet (och kärleken) är så mycket mer. Sedan deras död har han dock blivit värre och det är också en ganska motbjudande sida hos psykologen. Han ser en prestige i att lyckas få alla sorters kvinnor att vilja gå i säng med honom och jag som läsare blir hyfsat irriterad på att han alltid lyckas. Kan de inte se att han bara utnyttjar dem?
I Det fördolda ger han sig återigen in i en mordutredning och där kommer hans odrägliga sidor fram. Han kan inte låta bli att håna de andra poliserna, driva med dem, vara allmänt sexistisk och ligga med vittnen i utredningen. Alla de andra irriterar sig på honom, somliga mer än andra och det gör jag också. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att det är synd om honom, han drömmer mardrömmar om tsunamin och förmodligen är han så hård och elak för att dölja att han mår dåligt inombords.
Och det går heller inte att förbise det faktum att han är väldigt duktig på det han gör. Utan honom skulle inte utredningen gå åt det håll den gör och förmodligen skulle lösningen inte ens bli i närheten av sanningen. Det berömmet är han väl värd, trots att han till och från är ganska avskyvärd som människa.
