Små stora saker av Jodi Picoult

Barnmorskan Ruth älskar sitt jobb. I drygt 20 år har hon hjälpt nyblivna föräldrar och deras barn, utan att något har hänt. Men plötsligt ställs allt på ända. Och allt på grund av att hon är afroamerikan.

En dag går hon in till en familj som nyss fått barn. Hon gör allt precis som hon brukar, men pappan ber henne att lämna rummet. Det visar sig att Turk och Kennedy tillhör vit makt-rörelsen och absolut inte kan tänka sig att låta en svart kvinna röra vid deras barn. De får sin vilja igenom och Ruth förbjuds att vara ensam med barnet. Men när den lille pojken plötsligt får akut andnöd är Ruth på grund av personalbrist den enda på plats. Hur ska hon göra? Hon gör vad hon kan, men barnet klarar sig inte.

Föräldrarna bestämmer sig för att dra fallet till rättegång – och skyller allt på Ruth. Och där börjar mardrömmen på riktigt för Ruth.

Flera gånger under läsningen kommer jag på mig själv med att vilja bläddra tillbaka och se vilket år det här egentligen handlar om. För det kan inte vara nu, väl? Och varje gång tvingas jag inse att jo, det är en berättelse från dagens USA. När jag dessutom kommer till författarens efterord får jag veta att allting bygger på en verklig händelse för ett par år sedan som hon sedan har spunnit vidare på.

Men det är också bra för att den innehåller så mycket mer än just den här berättelsen. Jodi Picoult skriver själv hur svårt det egentligen är för henne som vit kvinna att skildra vardagsrasismen, och för mig som vit kvinna är det väl lika svårt att se om hon lyckas. Men från mitt perspektiv gör hon det, hon öppnar mina ögon och får mig att tänka.

Det är dock inte bara Ruths historia som hon berättar på ett fantastiskt bra sätt. Även pappan – Turk – får stort utrymme och hon lyckas riktigt bra med att ge en förklaring till varför han blivit som han är. Hans fru får inte alls samma utrymme utan förblir mest en bigestalt. Men det gör ingenting, det hade blivit för mycket med en person till som

Det är en berättelse som verkligen berör från början tilll slut. På ett sätt är det oerhört tung och svår läsning, men samtidigt är det lätt och omöjligt att sluta. Man vill att alla andra också ska läsa den. Om inte annat så för att man ska ha någon att prata om den med. Jag är så glad att det var sommarläsningen i min bokcirkel så att jag snart får diskutera den med andra.

Stora små saker
Jodi Picoult

Louise Bäckelin förlag (2018)
Betyg: 5

Recensionen publicerades först i Barometern-OT och på barometern.se

Slarvighetens dag

Temadagstipset

Vad är det här? Det finns många temadagar i vår kalender och nu förtjänar de att firas på ett litterärt sätt. Därför ska vi tillsammans hjälpas åt med att varje temadag tipsa om en bok som på något sätt anknyter till dagens tema.

Hur: Du får vara precis hur logisk eller långsökt du vill, bara du förklarar varför just den bok du tipsar om passar ihop med den här dagen. Svara antingen i kommentarsfältet eller i din egen blogg, men väljer du det sistnämnda vill jag att du länkar till din blogg så jag kan hitta dit. Du behöver självklart inte vara med på varenda temadag, hoppa med när du känner för det och har ett bra tips.

Dagens teman: Slarvighetens dag och Världsdagen för social rättvisa

Ja, slarvighetens dag passar kanske ganska bra eftersom jag varit slarvig och missat två temadagar den här veckan. I lördags var det nämligen geléhallonens dag och Internationella barncancerdagen. Där hade ju egentligen Allt för min syster av Jodi Picoult passat perfekt som tips, men den har jag ju redan tipsat om. Man kan också tänka som så att godis som godis och välja att tipsa om Marshmallows till frukost av Dorothy Koomson när man ändå pratar om geléhallon. Eller? En bra bok är det i alla fall.

Och så var det ju fotens dag i tisdags. Men fötter i böcker, finns det några sådana?

Sjukdomsteman

Temadagstipset

Vad är det här? Det finns många temadagar i vår kalender och nu förtjänar de att firas på ett litterärt sätt. Därför ska vi tillsammans hjälpas åt med att varje temadag tipsa om en bok som på något sätt anknyter till dagens tema.

Hur: Du får vara precis hur logisk eller långsökt du vill, bara du förklarar varför just den bok du tipsar om passar ihop med den här dagen. Svara antingen i kommentarsfältet eller i din egen blogg, men väljer du det sistnämnda vill jag att du länkar till din blogg så jag kan hitta dit. Du behöver självklart inte vara med på varenda temadag, hoppa med när du känner för det och har ett bra tips.

Dagens teman: Internationella 112-dagen, Safer Internet Day och Världsdagen för de sjuka.

Allt för min syster av Jodi Picoult handlar om systrarna Anna och Kate som har en lite speciell relation. Anna kom nämligen till världen för att bli en perfekt genetisk matchning för Kate, som har leukemi. Anna ska hela tiden kunna förse Kates kropp med det som behövs för att hålla henne frisk. Men en dag får hon nog och bestämmer sig för att stämma sina föräldrar för rätten till sin egen kropp. Samtidigt blir dock Kate sämre och sämre…

I helt fel ordning

Allt för min syster – Jodi PicoultAllt för min syster
Jodi Picoult (2005)
Inbunden – 375 sidor

Jag började i helt fel ordning med den här historien, i alla fall mot vad jag brukar göra. Jag började med filmen. Medan jag väntade på att det skulle bli min tur på biblioteket visades filmen på tv, så jag tänkte “Varför inte?”, såg filmen och blev otroligt starkt berörd. Så mycket känslor och så mycket sorg, men även glädje.

Två dagar senare fick jag meddelande om att boken nu var min. Så jag hämtade den, började läsa – och förvånades över hur otroligt lik filmen den var. Vilket, om man läser boken först, ju brukar vara någonting eftersträvansvärt. Men när jag så nyligen hade sett filmen blev det bara konstigt. Jag kände till och med igen direkta citat från filmen. Det kändes helt enkelt lite kämpigt att läsa vidare när allt var exakt likadant.

Det konstiga är att jag förmodligen inte alls hade känt så om jag läst och sett filmen “i rätt ordning”. Då hade allt det här bara blivit positivt och jag hade hurrat över hur fantastiskt det är att en bok kan få behålla sina egenskaper när den blir film. Och det gör jag fortfarande, men jag blev lite omtumlad. Så ofta är det inte så exakt.

TILLS – jag kom till slutet. (Se det här som en spoilervarning) Slutet i filmen var så… vackert och fint, på något sätt. Och den plötsliga, otroliga händelsen i boken får mig att totalt tappa fattningen. Hur kan en film som följer boken till punkt och pricka i nästan allting annat (det finns självklart händelser i boken som inte är med i filmen trots allt) ändra slutet så enormt? Jag tappade hakan och var tvungen att hämta andan och alla möjliga andra klyschiga saker. Jag blev otroligt förvånad över hur boken slutade. Och på sätt och vis var det kanske bra – för det gav min läsupplevelse helt andra proportioner än vad jag från början trott.

Jag fick ut någonting utav det, trots att jag hade sett filmen först.