TidningsIda

– om böcker och språk

Åtta böcker att se fram emot i september

September brukar alltid vara en bra bokmånad. Det är ju de facto Bokmånaden med stort B. Den 22 drar Bokmässan i Göteborg i gång och väldigt många förlag och författare ser till att deras böcker finns tillgängliga till just den helgen.

Det här året känns inte som något undantag. Jag är pepp på mina två dagar på mässan (torsdag-fredag) och har gått igenom boksläppen under september i jakt på böcker jag vill läsa. Jag har förmodligen missat en hel del, men jag har hittat åtta stycken som helt klart lockar mig:

Florence Stephens förlorade värld – Lena Ebervall och Per E Samuelsson
Författarparet Ebervall/Samuelsson är alltid bra på att dramatisera historiska händelser, även om de också är väldigt tydliga med att visa vad de tycker om det de skriver (som exempelvis när de visade väldigt tydligt vem de tror är Palmes mördare). Den här gången går de tillbaka i tiden till början av 1900-talet och det småländska Huseby bruk, där Florence, som har en stark kärlek till kungahuset bor. Det kan helt klart bli intressant.

Björnstad – Fredrik Backman
Alla Fredrik Backmans böcker har blivit succéer och nu ger han ut sin fjärde bok lagom till Bokmässan. En bok som han själv beskriver som den mest seriösa han hittills skrivit. Det behöver ju i och för sig inte säga så mycket, men jag har gillat de andra böckerna (mest En man som heter Ove och Britt-Marie var här) och känner på mig att jag kommer att göra det med den här med. Trots att den huvudsakligen ska handla om sport.

Norma – Sofi Oksanen
Egentligen tycker jag inte om övernaturligheter, men jag har en vag känsla av att Sofi Oksanen kommer att göra det bra. Det ska  även vara “ett mörkt familjedrama med magiska undertoner”. Nyfiken blir jag i alla fall.

Flickan och skammen – Katarina Wennstam
Katarina Wennstam är en författare vars böcker jag tänker att jag borde läsa igenom allihop av. Jag har läst typ tre stycken och verkligen tyckt om dem, både hur de är skrivna och ämnena hon väljer. Den här gången är ämnet just hur man sett på kvinnor och deras sexualitet, skrivet i reportageform.

Ekon av längtan – Tamara McKinley
Tamara McKinleys böcker brukar vara lättlästa och kunna sträckläsas. Lite mysiga, men ändå med en allvarlig underton. Tyvärr sätter jag ofta upp hennes böcker på listor över böcker jag vill läsa, men läser dem sällan.

Bara jag vet vem jag är – Sture Bergwall
Det har skrivits många böcker om Thomas Quick/Sture Bergwall. Men nu har han helt själv (?) skrivit sin version av allt som hänt. Något som absolut känns intressant att läsa, och man kan ju hoppas på att han fått bra hjälp att berätta historien.

Toner i natten – Jojo Moyes
Ska man läsa feel good ska man läsa Jojo Moyes. Så är det helt enkelt.

Baserad på en sann historia – Delphine de Vigan
Egentligen har jag ju inte läst någonting av Delphine de Vigan förut, men jag blir ändå nyfiken på den här boken. Hon ska skriva om hur man skriver baserat på sanna historier, och eftersom sanna historier i allmänhet intresserar mig så blir det här lockande.

8 kvinnliga författarfavoriter den 8 mars

kvinnor

Jag har rätt många kvinnliga favritförfattare, inser jag när jag går igenom min bokhylla. Och vad passar då bättre än att välja ut åtta av dem till internationella kvinnodagen?

Jojo Moyes: Mästaren på feelgood i mina ögon. Det är historier som får en att må bra, men som ändå inte bara är fluff. Både Livet efter dig och hennes andra – speciellt de med historiska inslag – har helt andra kvaliteter också.

Anna Gavalda: Fransyskan som varit en favorit ända sedan en kompis tipsade mig om Tillsammans är man mindre ensam. Jag gillar att det egentligen inte händer så mycket, utåt sett, i hennes böcker. I stället är det de små grejerna som får karaktärerna att växa.

J K Rowling: Trots att det var längesedan jag läste böckerna om Harry Potter går det inte att komma ifrån vad hon gjorde med mig genom dem. Jag är henne evigt tacksam för att hon skapade Hermione, den tuffa plugghästen som sådana som jag fick möjlighet att få en stark förebild i.

Belinda Bauer: Egentligen skulle det vara Mörk jord som står där, men den äger jag tyvärr inte. I stället får Skuggsida representera en deckarförfattare som är som bäst när hon skriver ur barnens perspektiv.

Kristina Ohlsson: Den här listan har med tre deckarförfattare, men det här är nog den absoluta favoriten. Jag fastnade i första boken jag läste och sedan dess har jag plöjt allt hon skrivit, oavsett om det är deckare eller skräck eller debattböcker. Hon är brapå att berätta, helt enkelt.

Liza Marklund: Den tredje deckarförfattaren. Jag vet inte riktigt vad det är jag gillar med henne egentligen, men även här har jag varit henne trogen sedan den första boken jag för många år sedan fick låna av min moster. Förmodligen fascinerades jag av Annika Bengtzon bland annat för att jag ville bli journalist. Och så blev det ju, även om det inte var på samma sätt som Bengtzon.

Tatiana de Rosnay: Franskt igen, och även här en författare som är oerhört duktig på att skildra relationer och tankar. Det visade sig dessutom på Bokmässan 2014 att hon var fantastiskt trevlig och rolig, och det är ju alltid ett plus.

Caitlin Moran: Innan Bokmässan 2013 hade jag knappt en aning om vem hon var, men tack vare bokbloggskollegor som var helt galans inför hennes seminarium föll jag också pladask. Och hennes Konsten att vara kvinna är kanske dessutom den bok som passar allra bäst att lyfta fram i dag. Det är roligt, tänkvärt och sant om hur det är att klara sig som kvinna i männens värld. Läs den.

Ibland tajmar man…

  
Jag började visserligen med Arvet efter dig för ett bra tag sen men annat har kommit emellan och nu läser jag den mer på riktigt. 

Vilket visade sig vara vältajmat, för tydligen läste jag Livet efter dig samma dag för exakt två år sedan. Trevligt sammanträffande. 

1. Det här läser jag just nu

  
På väg till jobbet tog Den fallande detektiven slut. Så nu kastar jag mig över nästa (så mycket kastande det nu blir när man bara kan lyssna en kvart i taget i bilen). Blir spännande att se, hittills har Christoffer Carlsson blivit lite bättre för varje bok jag läst. 

Sedan har jag ju en vanlig bok jag läser hemma i soffan också:

  

Efterlängtad läsning

FullSizeRender 2

Jag är så oerhört nyfiken på hur Jojo Moyes följer upp sin tänkvärda Livet efter dig. Och nu tänker jag ta reda på det.

Parallelläsningens månad

bockerjuni

Jag läser sällan mer än en bok i taget. Men juni har varit en månad med mycket resande och då anpassar jag min läsning efter var jag befinner mig.

Därför har jag just nu, vilket är högst ovanligt, hela tre böcker i gång. Jag läser Det opålitliga hjärtat av Morgan Larsson som fysisk, inbunden bok, Etthundra mil av Jojo Moyes som e-bok på paddan och slutligen Stenhjärtat av Katarina Wennstam som ljudbok på mobilen – framför allt i bilen.

Och det funkar faktiskt riktigt bra. Kanske kommer jag bättre överens med parallelläsning än jag trott.

Nu är bara frågan vilken av dem jag ska läsa ut först…

Jojo Moyes-semester

 
Första delen av sommarens semester är inledd och därmed även sommarläsningen. Och tydligen blir det en Jojo Moyes-semester (i alla fall än så länge). I midsommarhelgen har jag ägnat mig åt Sista brevet från din älskade och nu kastar jag mig över Etthundra mil

En bra början på semestern va?

(Och ja, jag tänker göra ett nytt försök att hitta tillbaka hit till bloggen igen) 

Bokutmaning mars – 2: Måste läsa i mars

IMG_2849Så därför börjar jag helt enkelt exakt nu!

 

Annorlunda och svårt att bestämma vad jag tycker

livet-efter-digNär Lou förlorar jobbet på det kafé hon jobbat länge på och trivs på, finns det inte mycket val. Hon måste hitta ett jobb för att kunna hjälpa sina föräldrar med ekonomin, helst ett välbetalt jobb. När hon får tips om att söka jobb som sällskapsdam åt den unge, totalförlamade Will Traynor är det just därför hon går dit – för att tjäna pengar. Han är sur, grinig och otrevlig, – inte alls en person som Lou vill tillbringa hela sina dagar med. Hon får till slut veta att han dessutom har bestämt sig för att han inte orkar leva så här längre. Han vill att allt ska ta slut.

Det blir Lous uppgift att försöka få honom att ändra sig. Sakta men säkert förändras han och hon får se en annan sida av honom. Ja, det låter klyschigt och som vilken kärlekshistoria som helst. Men det är mycket mer komplicerat än så och det är självklart det som är en av de bra sakerna med den här boken. Man pendlar mellan att tro att allt ska sluta lyckligt och att tro att det faktiskt kommer att sluta i sorg. Men man vet aldrig, inte förrän man kommer dit. (Och nej, det är ingen spoiler för båda alternativen är lika troliga genom hela boken.)

Det jag har problem med är att framför allt Will känns så oerhört overklig. Ena sekunden är han på ett sätt, för att i nästa vara helt annorlunda. Det är liksom för mycket svängningar. Jag förstår att det är för att han inte mår speciellt bra, men jag har ändå svårt att ta till mig det. Ibland blir det liksom som en dålig romantisk komedi där paret ena sekunden älskar varandra för att nästa gå åt helt olika håll. Tyvärr, för den här historien hade kunnat vara större än så.

Men det som stannar kvar mest i mig är ändå det svåra ämne den tar upp – har en människa rätt att bestämma sig för att hen inte vill leva längre?

T T T
Titel: Livet efter dig
Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz publishing (2013)
Typ och sidor: Pocket – 398 sidor