Jojo Moyes: En andra chans

Efter att ha läst andra boken om Louisa Clark var jag egentligen inte särskilt sugen på den tredje. Men jag är glad att nyfikenheten på hur allt skulle sluta tog överhanden.

Har du inte läst Livet efter dig, eller uppföljaren Arvet efter dig, bör du sluta läsa det här tipset direkt. Det går inte att inte avslöja det som hänt tidigare. Där­emot borde du genast läsa Livet efter dig – men den recensionen får du läsa på tidningsida.se istället.

Så, tillbaka till En andra chans, den tredje boken i serien om Louisa Clark. Det har gått ett par år ­sedan hennes älskade Will ­Traynor dog och Louisa bröt ihop fullständigt. Hon är nykär i ambulanssjukvårdaren Sam, som hon träffade i förra boken, men är trots det fast ­besluten att lyssna till Wills uppmaning om att se nya saker och våga mer. Därför har hon tackat ja till ett jobb som assistent till den rika hemmafrun Agnes i New York, och lämnar England.

Samtidigt som hon trivs superbra i New York och trivs på sitt jobb – trots sin arbetsgivares lynniga humör och hur hon behandlas av de andra rika kvinnorna – så inser hon snabbt att det är ganska svårt att kombinera sådana här äventyr med ett helt nytt förhållande. Sam och hon blir irriterade på varandra, småsaker blir stora och när man lever i helt olika tidszoner är det sällan rätt att höras för att reda ut problemen. Saker och ting blir inte heller lättare när hon på en välgörenhetsbal träffar Josh, som utseendemässigt råkar vara en kopia av Will Traynor.

De båda tidigare böckerna har handlat väldigt mycket om just Will, och Louisa har i princip bara agerat och funnits utifrån honom. I En andra chans får Louisa en chans att blomma ut och bli den hon egentligen är, visserligen med Wills röst i bakhuvudet men ändå med lite distans till honom. Det blir många roliga små felsteg och incidenter, men hon löser dem alltid.

En av Jojo Moyes styrkor är att hon skapar intressanta och trovärdiga karaktärer och Louisa är en helt ­underbar person. Även Agnes är en intressant kvinna.

Den allvarliga undertonen i Livet efter dig är långt borta, istället är det mer klassisk feel good. Arvet efter dig kändes som en tvångsmässig uppföljning för att hålla liv i en succé, men så är inte alls fallet här. Istället är En andra chans en mysig feelgood-roman som ger ­Louisa revansch och får hela serien att avslutas på ett riktigt bra sätt.

En andra chans
Jojo Moyes
Förlag:
Printz publishing (2018)
Betyg: 4

Mycket att se fram emot i mars

Februari var en lite tråkig boksläppsmånad, vilket kanske kan tänkas ha med bokrean att göra. Mars ser betydligt bättre ut och jag har en lista på inte mindre än åtta böcker som jag ser fram emot:

Liane Moriarty: En annan Alice
I princip allt jag läst av Liane Moriarty har varit fantastiskt. Och är det inte fantastiskt så är det åtminstone bra. Den här boken handlar om Alice, som vaknar upp efter en hård smäll mot huvudet och tvingas inse att den har fått henne att glömma tio år av sitt liv.

Jojo Moyes: En andra chans
Tredje boken om Louisa Clarke och den andra efter Livet efter dig. Jag tyckte i och för sig att Arvet efter dig var en ganska onödig uppföljning, men kan nog ändå inte låta bli att hålla mig ifrån den här.

Lisa Jewell: Och sen var hon borta
När det gäller Lisa Jewell är det lite som med Liane Moriarty; i princip allting är bra. Den här gången ska det vara lite mer av en thriller, enligt beskrivningarna och det låter ju spännande.

Carolina Setterwall: Låt oss hoppas på det bästa
En bok jag läste om och blev intresserad av. En morgon vaknar Carolina upp och hittar sin man död. Efter det blir hon ensam med sin son och försöker hitta rutinerna i det nya liv som kommit.

Lorraine Fouchet: Mellan himmel och Lou
Ett tag läste jag nästan allting som gavs ut på Sekwa förlag, men den senaste tiden har jag kommit av mig.  Men den här historien – om pensionerade Jo som blir ensam efter att hans älskade Lou dött – verkar hjärtlig och varm.

Emma Knyckare: Hit med flaskan: Handbok för panikslagna föräldrar
Det finns hur mycket böcker om graviditeter och barn som helst, men de flesta är antingen fåniga eller bara fullproppade med fakta. Det behövs en rolig, men ändå seriös berättelse som man kan känna igen sig i – och förhoppnignsvis är det här en sådan.

Frida Skybäck: Bokhandeln på Riverside drive
Böcker om böcker är ofta mysiga. Här handlar det om Charlotte, som ärver ett hus i London, där det även inryms en bokhandel. Inga höga förhoppningar egentligen, men kanske en mysig stund någon gång när man behöver det.

Linwood Barclay: Sveket
Första delen i en serie om den lilla orten Promise Falls där någon, enligt informationen, bestämt sig för att alla ska få sona för tidigare brott. Jag har dålig koll på Linwood Barclay sedan tidigare, men det låter ändå lovande.

Åtta böcker att se fram emot i september

Read More

September brukar alltid vara en bra bokmånad. Det är ju de facto Bokmånaden med stort B. Den 22 drar Bokmässan i Göteborg i gång och väldigt många förlag och författare ser till att deras böcker finns tillgängliga till just den helgen.

Det här året känns inte som något undantag. Jag är pepp på mina två dagar på mässan (torsdag-fredag) och har gått igenom boksläppen under september i jakt på böcker jag vill läsa. Jag har förmodligen missat en hel del, men jag har hittat åtta stycken som helt klart lockar mig:

Florence Stephens förlorade värld – Lena Ebervall och Per E Samuelsson
Författarparet Ebervall/Samuelsson är alltid bra på att dramatisera historiska händelser, även om de också är väldigt tydliga med att visa vad de tycker om det de skriver (som exempelvis när de visade väldigt tydligt vem de tror är Palmes mördare). Den här gången går de tillbaka i tiden till början av 1900-talet och det småländska Huseby bruk, där Florence, som har en stark kärlek till kungahuset bor. Det kan helt klart bli intressant.

Björnstad – Fredrik Backman
Alla Fredrik Backmans böcker har blivit succéer och nu ger han ut sin fjärde bok lagom till Bokmässan. En bok som han själv beskriver som den mest seriösa han hittills skrivit. Det behöver ju i och för sig inte säga så mycket, men jag har gillat de andra böckerna (mest En man som heter Ove och Britt-Marie var här) och känner på mig att jag kommer att göra det med den här med. Trots att den huvudsakligen ska handla om sport.

Norma – Sofi Oksanen
Egentligen tycker jag inte om övernaturligheter, men jag har en vag känsla av att Sofi Oksanen kommer att göra det bra. Det ska  även vara “ett mörkt familjedrama med magiska undertoner”. Nyfiken blir jag i alla fall.

Flickan och skammen – Katarina Wennstam
Katarina Wennstam är en författare vars böcker jag tänker att jag borde läsa igenom allihop av. Jag har läst typ tre stycken och verkligen tyckt om dem, både hur de är skrivna och ämnena hon väljer. Den här gången är ämnet just hur man sett på kvinnor och deras sexualitet, skrivet i reportageform.

Ekon av längtan – Tamara McKinley
Tamara McKinleys böcker brukar vara lättlästa och kunna sträckläsas. Lite mysiga, men ändå med en allvarlig underton. Tyvärr sätter jag ofta upp hennes böcker på listor över böcker jag vill läsa, men läser dem sällan.

Bara jag vet vem jag är – Sture Bergwall
Det har skrivits många böcker om Thomas Quick/Sture Bergwall. Men nu har han helt själv (?) skrivit sin version av allt som hänt. Något som absolut känns intressant att läsa, och man kan ju hoppas på att han fått bra hjälp att berätta historien.

Toner i natten – Jojo Moyes
Ska man läsa feel good ska man läsa Jojo Moyes. Så är det helt enkelt.

Baserad på en sann historia – Delphine de Vigan
Egentligen har jag ju inte läst någonting av Delphine de Vigan förut, men jag blir ändå nyfiken på den här boken. Hon ska skriva om hur man skriver baserat på sanna historier, och eftersom sanna historier i allmänhet intresserar mig så blir det här lockande.

8 kvinnliga författarfavoriter den 8 mars

Read More

kvinnor

Jag har rätt många kvinnliga favritförfattare, inser jag när jag går igenom min bokhylla. Och vad passar då bättre än att välja ut åtta av dem till internationella kvinnodagen?

Jojo Moyes: Mästaren på feelgood i mina ögon. Det är historier som får en att må bra, men som ändå inte bara är fluff. Både Livet efter dig och hennes andra – speciellt de med historiska inslag – har helt andra kvaliteter också.

Anna Gavalda: Fransyskan som varit en favorit ända sedan en kompis tipsade mig om Tillsammans är man mindre ensam. Jag gillar att det egentligen inte händer så mycket, utåt sett, i hennes böcker. I stället är det de små grejerna som får karaktärerna att växa.

J K Rowling: Trots att det var längesedan jag läste böckerna om Harry Potter går det inte att komma ifrån vad hon gjorde med mig genom dem. Jag är henne evigt tacksam för att hon skapade Hermione, den tuffa plugghästen som sådana som jag fick möjlighet att få en stark förebild i.

Belinda Bauer: Egentligen skulle det vara Mörk jord som står där, men den äger jag tyvärr inte. I stället får Skuggsida representera en deckarförfattare som är som bäst när hon skriver ur barnens perspektiv.

Kristina Ohlsson: Den här listan har med tre deckarförfattare, men det här är nog den absoluta favoriten. Jag fastnade i första boken jag läste och sedan dess har jag plöjt allt hon skrivit, oavsett om det är deckare eller skräck eller debattböcker. Hon är brapå att berätta, helt enkelt.

Liza Marklund: Den tredje deckarförfattaren. Jag vet inte riktigt vad det är jag gillar med henne egentligen, men även här har jag varit henne trogen sedan den första boken jag för många år sedan fick låna av min moster. Förmodligen fascinerades jag av Annika Bengtzon bland annat för att jag ville bli journalist. Och så blev det ju, även om det inte var på samma sätt som Bengtzon.

Tatiana de Rosnay: Franskt igen, och även här en författare som är oerhört duktig på att skildra relationer och tankar. Det visade sig dessutom på Bokmässan 2014 att hon var fantastiskt trevlig och rolig, och det är ju alltid ett plus.

Caitlin Moran: Innan Bokmässan 2013 hade jag knappt en aning om vem hon var, men tack vare bokbloggskollegor som var helt galans inför hennes seminarium föll jag också pladask. Och hennes Konsten att vara kvinna är kanske dessutom den bok som passar allra bäst att lyfta fram i dag. Det är roligt, tänkvärt och sant om hur det är att klara sig som kvinna i männens värld. Läs den.

1. Det här läser jag just nu

  
På väg till jobbet tog Den fallande detektiven slut. Så nu kastar jag mig över nästa (så mycket kastande det nu blir när man bara kan lyssna en kvart i taget i bilen). Blir spännande att se, hittills har Christoffer Carlsson blivit lite bättre för varje bok jag läst. 

Sedan har jag ju en vanlig bok jag läser hemma i soffan också:

  

Parallelläsningens månad

bockerjuni

Jag läser sällan mer än en bok i taget. Men juni har varit en månad med mycket resande och då anpassar jag min läsning efter var jag befinner mig.

Därför har jag just nu, vilket är högst ovanligt, hela tre böcker i gång. Jag läser Det opålitliga hjärtat av Morgan Larsson som fysisk, inbunden bok, Etthundra mil av Jojo Moyes som e-bok på paddan och slutligen Stenhjärtat av Katarina Wennstam som ljudbok på mobilen – framför allt i bilen.

Och det funkar faktiskt riktigt bra. Kanske kommer jag bättre överens med parallelläsning än jag trott.

Nu är bara frågan vilken av dem jag ska läsa ut först…

Jojo Moyes-semester

 
Första delen av sommarens semester är inledd och därmed även sommarläsningen. Och tydligen blir det en Jojo Moyes-semester (i alla fall än så länge). I midsommarhelgen har jag ägnat mig åt Sista brevet från din älskade och nu kastar jag mig över Etthundra mil

En bra början på semestern va?

(Och ja, jag tänker göra ett nytt försök att hitta tillbaka hit till bloggen igen)