Packning pågår

Read More

Första semesterdagen är här! Regnet öser ner utanför fönstret och själv håller jag på att packa för att åka till min hemstad Motala och cykla Tjejvättern i helgen. Förutom cykelkläder för alla väder måste ju dock självklart en del böcker med i väskan. Fyra fysiska har valts ut, och så har jag självklart förberett själva bilturen genom att fixa två ljudböcker också. Vilken av dem det sedan blir får vi se, men det lutar åt Fartblinda av Carolina Neurath.

Nu hoppas jag på mycket lästid under de kommande fem veckornas semester!

Jag tror att jag har en ny favoritförfattare

Älskad, saknad – Joyce Carol OatesÄlskad, saknad
Joyce Carol Oates
Bonniers förlag 2006
Pocket – 431 sidor

Jag har länge velat läsa någonting av Joyce Carol Oates, men av någon anledning har det inte blivit av förut. Jag trodde att det skulle vara bra läsning, men kanske något tung och svårläst. Och kanske var det det som avskräckte mig, tills två av hennes böcker plötsligt stod i bokhyllan och väntade på mig.

Jag hade verkligen fel, är det enda jag kan säga. Det var verkligen inte svårläst, snarare tvärtom. En liten bit in i boken får jag en stark känsla av att det här är helt rätt, det här är någonting som jag verkligen tycker om. Jag får Anna Gavalda-vibbar, och hon är ju som bekant en av mina absoluta favoriter. Och nu verkar det som att jag har hittat en till.

Älskad, saknad handlar om 31-åriga Nikki Eaton som precis som varje år besöker sin mamma för en mors dag-lunch. Hon vet att det kommer att bli jobbigt och vara en konstig blandning människor där, men det är ändå tradition. Och så blir det. Precis när hon ska åka därifrån börjar hon smågräla med mamman och bestämmer sig för att inte höra av sig på ett par dagar. Men när några dagar gått ringer Nikkis syster och undrar om Nikki hört något av mamman. Det har hon ju inte, så hon åker dit för att ringa på. Huset är tomt och katten verkar orolig och rädd. Till slut hittar Nikki sin mamma ute i garaget, brutalt mördad av en rånare.

Med ens förändras hela Nikkis tillvaro och det är egentligen det som boken handlar om. Hur Nikki bit för bit får reda på ytterligare en liten hemlighet om sin mors liv när hon ska reda ut sorger och efterlämnade saker. Samtidigt ser hon själv hur lik hon är sin mamma och hur hon allt mer nästan blir henne. Sorgen beskrivs på ett varmt sätt och det händer egentligen inte så mycket efter att mamman har mördats. I stället är det Nikkis inre förvandling som är i fokus och som är det intressanta. Precis som i de Anna Gavalda-böcker jag tycker så mycket om så händer det så mycket, samtidigt som det inte händer någonting alls. Ibland blir det dock lite segt, vilket är det som drar ner betyget.

Som tur är finns nu två till böcker av Joyce Carol Oates som väntar på mig i bokhyllan; en egen och en lånad från biblioteket. Så nu ska jag allt ta reda på om hon är en ny favoritförfattare.

Just nu…

Joyce Carol Oates – Älskad, saknadEfter (alldeles för) lång tid har jag till slut tagit mig an min första bok av Joyce Carol Oates. Det blev Älskad, saknad och jag är helt stum. Varför hade ingen berättat för mig att det är så här fantastiskt? Jag längtar efter att läsa vidare och nu när jag har knappt halva boken kvar tyckte jag att det kunde vara läge att sammanfatta min läsning hittills av denna underbara bok. Jag gör det med en liten enkät som jag har hittat någonstans och inte har en aning om var den kommer från.

Hur många kapitel har du läst i boken?
Lite oklart, men jag ska precis börja på tredje delen i alla fall.

Vad var de första två meningarna i boken?
Den 9 maj, 2004. En av de där avvaktande vårdagarna: solig, men ändå inte särskilt varm.

Vad var det sista du läste i boken?
VARFÖR? VARFÖR? VARFÖR? VARFÖR? (och så vidare)

Hur tycker du boken verkar?
Mysig, känslosam och helt annorlunda mot vad jag hade förväntat mig. Underbart språk.

Vilken händelse är din favorit hittills?
När grannen till Nikkis mamma försöker förklara att hon känner sig skyldig till att Nikkis mamma blev rånad och brutalt mördad och Nikki försöker förstå vad det är grannen säger, utan att börja gråta själv.