Plats 1

Niceville – Kathryn Stockett

Det fanns flera kandidater till årets bästa bok men efter noga övervägande kan jag konstatera att det är Niceville av Kathryn Stockett som förtjänar den platsen. Enorma förväntningar som uppfylldes, och lite till, kan man helt klart sammanfatta den boken med. Det var så mycket känslor inblandade, som verkligen tog sig ända in i mig och som fortfarande finns kvar där. Jag tycker så mycket om Skeeter, men jag älskar Aibileen och hur hon framställs. Att en bok med ett så tydligt budskap kan bli så bra är helt fantastiskt. Så ett projekt för 2012 blir helt klart att se filmen och hoppas på att den är ens i närheten av boken. För då kan det bli en av de bästa filmupplevelserna dessutom.

Alldeles, alldeles… underbart

Niceville – Kathryn StockettNiceville
Kathryn Stockett (2009)
Inbunden – 471 sidor

Det finns så mycket med den här boken som jag tycker om att jag inte vet var jag ska börja. Inte alls faktiskt. Hur beskriver man en bok som får en att känna i stort sett alla känslor som går att känna? Det finns så otroligt mycket hopp, sorg, rädsla, hat, glädje, tro, vänskap och kärlek i den här boken att jag nästan bubblar över inombords efter att ha läst den. Jag blir glad av Skeeter, Aibileen och de andra hembiträdena och de fruktansvärda hemmafruarna gör mig galen. Inställningen gör mig rasande. Och just därför skildrar den här boken problematiken med de svarta hembiträdena på ett så bra sätt.

Skeeter får idén att hon vill skriva en bok om hur det är att vara svart hembiträde i en vit familj. Men hur ska hon få hembiträdena att våga ställa upp? Speciellt i en stad som Jackson, där rasismen är totalt utbredd. Tillsammans med sin bästa väns hembiträde Aibileen smyger hon och försöker hitta möjliga intervjuobjekt. Men det går sådär…

Framför allt gillar jag styckena som är “skrivna” av Aibileen. Jag kommer så otroligt nära henne och hon verkar vara en så stark karaktär som innerst inne skulle vilja göra uppror mot allt och alla, men situationen inte tillåter att få ta den plats hon vill. De stycken som är ur Skeeters och ett annat hembiträde, Minnys, perspektiv är också bra, men Aibileen är ändå min favorit. Och att boken är skriven på just det sättet; att alla tres liv skildras ur deras egna perspektiv. Det tycker jag väldigt mycket om.

Jag förundras över hur otroligt korkade människor kunde vara som höll så hårt på raslagarna och verkligen trodde på dem, och jag blir glad över att någon som Skeeter vågar ta tag i problemet. Visst, det är en skönlitterär historia, men så mycket känns så sant att det lika väl skulle kunna vara en biografi. Och på ett sätt önskar jag att det var.

Risken med en hypad bok är alltid att man blir besviken. Men inte med Niceville. Den är precis lika bra som sitt rykte och mycket mer därtill. Nu gäller bara att se om filmen lever upp till boken.

Två underbara dagar

Niceville – Kathryn StockettJag har varit ledig i två dagar och haft det underbart mysigt. Framför allt med sällskapet. Jag och Niceville har legat under min mysiga filt i soffan större delen av tiden. Och jag kan bara säga att jag blev förälskad redan i måndags kväll. Jag förstår hypen (till skillnad från med flera andra böcker). Jag älskar Skeeter och Aibileen och jag har varit med dem. Rent fysiskt har jag legat i min soffa, men i tankarna har jag varit i Jackson, Mississippi.

Det var längesedan en bok framkallade sådan stark läslust och så starka känslor hos mig. De nästan femhundra sidorna bara flög fram, samtidigt som jag önskade att den inte skulle ta slut.

Nu ska jag bara hämta mig och få ner mina känslor i en recension någon dag också. Tills dess nöjer jag mig med att säga: Läs den om du inte redan gjort det!