TidningsIda

– om böcker och språk

Första dagens bokskörd

Planen var att bara köpa en bok första dagen, men så blev det ju inte, som ni kan se. Den boken var Tatiana de Rosnays Ryskt bläck och den fick följa med mig hem – signerad. Men som vanligt när man går förbi fantastiska Sekwas monter så går det inte att gå därifrån med bara en bok. Jag valde en till ny bok, från deras systerförlag Etta, en pocket och fick två andra böcker på köpet.

Innan jag kom till Sekwa råkade jag dock tajma att lyssna på Kristina Ohlsson hos Piratförlaget. Hon är min svenska deckarfavorit, så självklart kunde jag inte gå därifrån tomhänt. Jag visste att hon släppt en debattbok och att hon skulle släppa första delen av en ny deckarserie i höst, men trodde inte att den hade kommit än. Men det hade den, så det blev två böcker.

Spännande, hemskt och alldeles fantastiskt

Davidsstjärnor – Kristina Ohlsson.
En förskollärare på Salomonskolan i den judiska församlingen i Stockholm skjuts ihjäl mitt på dagen utanför skolan. Nästan samtidigt försvinner två pojkar, från samma församling. Har de med varandra att göra?

Fredrika Bergman är tillbaka hos polisen igen och jobbar återigen med Alex Recht som chef. Först det ena, och sedan även det andra, fallet hamnar på deras bord och mycket snart dyker en gammal israelisk legend upp i utredningen. Historien om Papperspojken som rövar bort barn verkar på något sätt höra nära samman med pojkarnas försvinnande. Kanske är det mer än bara en legend.

Kristina Ohlssons femte bok om Fredrika Bergman, Alex Recht och de andra är precis så som de var i början, precis det som fick mig fast i Tusenskönor. Spänningen finns där, men det är så mycket mer. Framför allt personerna, som dessutom har fått mogna ännu mer, tilltalar mig och är det som gör att  jag fastnar på samma sätt som jag gjorde för ett antal år sedan och som är det jag tycker om hos Kristina Ohlsson. Handlingen har ett högt tempo och när man börjar tro att man förstår hur allting hänger samman så tar det hela tiden en ny vändning.

Till en början hade jag lite problem med de korta delar som ger en glimt av vad som kommer att hända i slutet. Mest för att jag tror att de är någonting annat än vad de senare visar sig vara. Och då börjar jag i stället gilla dem, för de har ju lyckats med det som hon förmodligen hade tänkt sig – att förvirra läsaren.

Jag tyckte att Paradisoffer, boken före den här, kändes lite snabbt och ibland slarvigt skriven, trots att jag gillade den. Men nu är hon tillbaka lika starkt som före den och hela Paradisoffer får en annan bild och ett annat sammanhang när man har läst Davidsstjärnor. De hör ihop, bland annat för att vi fick en chans att börja lära känna Eden Lundell, som nu är chef på Säkerhetspolisen, innan hon blev viktig på riktigt – för det är hon i den här boken.

Jag hoppas verkligen inte att det dröjer allt för länge innan nästa bok av Kristina Ohlsson kommer.


Titel:
Davidsstjärnor
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag och år: Piratförlaget 2013
Typ och sidor: Inbunden – 491 sidor
Recensionsex

Trevligt paket lagom till påsk

Kristina Ohlsson – Davidsstjärnor

Kristina Ohlsson – DavidsstjärnorNär jag kom hem från jobbat i går var postfacket fullt – det låg ett paket däri! Och paketet innehöll inte vad som helst, utan ett recensionsex från Piratförlaget av Kristina Ohlssons nya bok Davidsstjärnor. Nu vet jag verkligen vad jag gör i påskhelgen…

Skönheten i det enhetliga

Jag upptäckte Kristina Ohlsson när hennes andra bok Tusenskönor föll på min lott att recensera. Och jag föll pladask direkt. Jag skaffade mig hennes första bok – i pocket – och sedan har jag fortsatt att läsa hennes böcker. När jag sedan fick en magisk bokhylla i julklapp 2011 kändes det självklart att just hennes böcker skulle få ta plats på den. Men det fanns ett litet problem. Jag hade ju alla utom en i inbundet, den första i pocket. Och när Paradisoffer kom blev det ännu tydligare.

Så sedan dess har jag varit på jakt efter Askungar som inbunden, utan att hitta någonting. Men för ett par veckor sedan snubblade jag över en annons på Tradera och lyckades vinna auktionen. Så härom dagen hittade den hem till mig och min hylla. Nu njuter jag av hur enhetligt och vackert det ser ut. Och ännu bättre kommer det att bli i april när nästa kommer. Eller hur?

Upptäckten som gjorde min dag

Kristina Ohlsson – DavidsstjärnorEfter ett besök på Piratförlagets hemsida blev jag riktigt glad. Kristina Ohlsson kommer med en ny bok i april – Davidsstjärnor. Hur hade jag kunnat missa det? Alex Recht och Fredrika Bergman är tillbaka och nu är det återigen en mördare som är i farten.

Åh, det här längtar jag verkligen efter just nu.

15 december: Lucköppning med en efterlysning

Bakom lucka 15 döljer sig debuten av en av mina favoritförfattare – nämligen Kristina Ohlssons Askungar. En liten flicka försvinner på ett X 2000-tåg på väg mot Stockholm samtidigt som vi får en annan historia om en kvinna som gömmer sig, rädd för att bli hittad av den man hon trodde var hennes livs kärlek. Fredrika Bergman är i den här boken anställd som civil utredare och har svårt att få de andra inom polisen att tro att hon kan tillföra någonting. Men det kan hon självklart och jakten på flickans kidnappare blir snabbt till någonting större än bara en enda försvunnen flicka.

Till den här luckan har jag dock även en efterlysning. Jag har alla Kristina Ohlssons böcker i en egen bokhylla här hemma, men en sak retar mig. Tre av dem är inbundna, men just Askungar är i pocket. Jag har letat med ljus och lykta efter ett inbundet exemplar, men utan att finna någonting. Så nu vänder jag mig till er. Är det någon som har ett inbundet exemplar av boken och skulle kunna tänka sig att byta/ge bort/sälja? Hör av dig till mig här, eller på min mejl info(at)tidningsida.se. Det skulle vara en fin julklapp att få mitt “problem” löst!

Se övriga luckor i adventskalendern här.

Två titlar på T

Ja, den här lilla utmaningen har dragit ut längre på tiden än vad jag hade tänkt mig. Men förhoppningsvis ska jag hinna klart innan året är slut och därför tänkte jag nu ta mig an två titlar som börjar på T ur min bokhylla.

Där hittade jag The Beatles (eller Then there was music som själva serien tydligen heter, båda börjar ju hur som på T) som är en mer bildbetonad faktabok om Beatles från start till slut. Jag kan inte påstå att jag faktiskt har läst igenom hela, men jag har bläddrat ett par gånger. Är man Beatlestok så är man.

Tusenskönor är Kristina Ohlssons andra bok, men den första jag läste av henne. Av en slump, eftersom jag fick i uppdrag att recensera den för Motala tidning. Och sedan var jag fast, letade snabbt upp hennes första bok och nu är hon en av mina absoluta favoritförfattare. Det är spännande och bra, och kanske är just Tusenskönor en av de bästa.

Lockande titlar

Efter att ha gjort några veckors uppehåll tänkte jag i dag åter svara på frågan i bokbloggsjerkan. Den här helgen undrar Annika:

Nämn en titel som du ”går igång på,” på ett antingen positivt eller negativt sätt.

Det är helt klart något väldigt speciellt med Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. Så fin, men ändå sorglig på något sätt och det ligger så mycket sanning redan i titeln. Och nästan ännu mer i originaltiteln – Ensemble, c’est tout. Åh *suckar en behaglig, längtansfull suck*. Nu blev jag ju nästan sugen på att läsa om den igen…

Men sen tycker jag också väldigt mycket om Kristina Ohlssons korta titlar. Askungar, Änglavakter, Paradisoffer, Tusenskönor… De säger inte så mycket om innehåller men är ändå fina i sig själva. De blir spännande och det går att fundera så mycket på vad orden egentligen betyder.

På väg genom bokhyllan igen

Det var ganska länge sedan jag gick igenom senaste bokstaven i serien “I min bokhylla”. Därför tänkte jag att det var dags att återuppta denna småroliga serie och fortsatte att gå igenom min hylla. Nu är det dags för P och på den bokstaven hittade jag två lästa böcker som faktiskt båda gjorde mig lite besvikna.

Processen av Franz Kafka tycker jag har ett underbart omslag i den här nyutgåvan av Bonniers klassiker (och dessutom är ryggen vackert röd). Innehållet däremot var inte riktigt som jag hade tänkt mig, utan tungt och svårtolkat. Jag läste den nog dessutom vid fel tillfälle och hade lite svårt att ta till mig den. Kanske får den en andra chans, men det får i så fall dröja några år.

Jag fullkomligt älskar Kristina Ohlssons böcker, men den senaste, Paradisoffer, var tyvärr inte riktigt som de andra. Spännande, jovisst, men terrorhotet uppe i luften blir inte riktigt samma sak som brotten nere på jorden när Fredrika jobbade tillsammans med polisen. Men att det är bra är det som sagt ingen tvekan om, bara att det inte riktigt var vad jag hade väntat mig. Men förhoppningsvis blir nästa bok ännu bättre igen.

Hopplöshet högt upp

Paradisoffer – Kristina OhlssonParadisoffer
Kristina Ohlsson (Piratförlaget 2012)
Inbunden – 403 sidor
(dock stark trea)

Från det att jag 2010 fick Tusenskönor i min hand har jag varit fast. Kristina Ohlsson lindade mig runt sitt lillfinger och fick mig att hela tiden gapa efter mer. Då hade jag tur – den första boken Askungar hade redan kommit ut och var bara att hugga tag i. Sedan dess har jag tvingats vänta och längta på uppföljarna, först Änglavakter och nu slutligen Paradisoffer.

Några år har gått och Fredrika Bremer är numera både tvåbarnsmamma och gift med sin äldre älskare Spencer. Livet hos polisen har hon lämnat bakom sig, i stället är det numera hos justitiedepartementet hon arbetar. Alex Rechts polisteam finns inte längre och Peder Rydh är ute ur historien efter vad som hände i den tidigare boken. Ingenting är alltså vad det en gång var, vilket delvis känns skönt men delvis också lite sorgligt.

När en mystisk person bombhotar fyra skilda platser i Stockholm inför en debatt om invandring korsas Fredrikas och Alex vägar igen. Men ännu tydligare blir samarbetet dagen därpå när ett plan på väg från Arlanda till New York bombhotas. Terroristernas krav är två; släpp Zakaria Khalifi som ska utvisas från Sverige och lägg ner det amerikanska fängelset Tennyson Cottage i Afghanistan. Annars sprängs de 400 passagerarna i luften. Men hur hänger de båda kraven ihop? Alex Recht blir ansvarig hos polisen och får samarbeta nära med Säpos Eden Lundell – en helt underbar karaktär. Hon är en stark kvinna som inte låter sig hunsas med, men som man samtidigt får veta är ganska bräcklig. Mänsklig, helt enkelt. Även Fredrika hamnar nära de två då hon får i uppdrag att rapportera vad som händer till sitt departement. Men tiden är knapp, innan bränslet tar slut ska kraven ha tillmötesgåtts. Och det förstår ju vem som helst att de inte kommer att göra…

Paradisoffer är så annorlunda mot de tidigare böckerna att jag först blir besviken. Inledningen präglas av så mycket fakta att jag tröttnar lite, men som tur är tar det sig senare. Historien blir dock aldrig riktigt densamma när Fredrika inte längre jobbar för polisen och jag kan sakna den vanliga deckarspänningen. Men Kristina Ohlsson lyckas verkligen bygga upp en stark känsla av hopplöshet; hur räddar man ett plan som befinner sig mitt ute i ingenstans högt upp i luften? Resonerar USA rätt när de ställer 400 liv mot tusentals? Och det går nästan inte att undgå att bli lite, lite flygrädd. Hjälplösheten hos besättningen är otäck och gör det hela otroligt verkligt.

Kristina Ohlsson skriver själv i efterordet att hon ville göra någonting annat den här gången och det har hon verkligen gjort. Hon har delvis lyckats, för jag läser vidare utan att kunna sluta, men delvis också misslyckats. Den här boken känns inte riktigt lika välskriven som de tidigare och jag tycker inte om hur hon väljer att avsluta allting – det blir för snabbt. Men är det någonting hon kan så är det att skapa trovärdiga, verkliga karaktärer. Jag hoppas verkligen att hon väljer att låta Eden Lundell vara med mer i framtiden. För att det blir fler böcker bara räknar jag med. Och jag tänker börja längta redan nu.