Ibland går det helt enkelt sämre på läsfronten

Jag är just nu inne i en period när jag inte känner för att läsa speciellt mycket. Det funkar på helgerna, när jag har massa tid, men på vardagskvällarna går det helt enkelt inte. Tankarna snurrar i väg på massa annat, eller så kommer jag på andra saker jag hellre vill göra. Eller måste. Och sedan är jag trött och vill sova och så blev ingenting läst den kvällen heller.

Som tur är har jag lärt mig att de perioderna finns och att de försvinner så småningom. I vanliga fall brukar jag tänka att jag ska välja antingen en tunn bok eller en feel good, bara sätta mig med den och helt enkelt låta den ta mig tillbaka in i läsflytet.

Den här gången är jag inte säker på att jag ens ska göra det. För om två veckor är det dags för semester. Och då borde det mesta lösa sig av sig själv. Så jag är inte det minsta bekymrad den här gången, faktiskt. Snart kommer läslusten tillbaka. Förhoppningsvis med råge.

Räddaren i nöden? Javisst!

DSC_1193På Bokmässan gick jag med i Bonniers bokklubb, enbart för att man då fick två gratisböcker på stående fot. Ja, lite fånigt. Sedan dess har jag varje månad försökt komma ihåg att avbeställa månadens bok och tidigare misslyckats en gång. Nu hände det dock igen. Av en total slump trillade plötsligt Helen Fieldings nya bok om Bridget Jones (Mad about the boy) ner i min brevlåda förra veckan.

Jag har egentligen varken sett eller läst om Bridget Jones, men när jag nu ändå råkat köpa en bok tyckte jag att jag kunde ge den en chans. Och jag blev, delvis till min stora förvåning, förälskad vid första ögonkastet. Den var helt fantastiskt rolig, fyndig och hade en hög igenkänningsfaktor. Det faktum att det dessutom är lättläst gjorde tillsammans med de andra sakerna att den känns lite som min räddare i lässvackan. Helt plötsligt känns läsningen riktigt rolig igen. Och jag känner att jag vill läsa (eller se) allt tidigare om och med den underbara Bridget Jones. Samtidigt som jag såklart sörjer att den här nu är slut.

Med hopp om bättring

Det har gått lite trögt med läsningen den här månaden och nu börjar det bli dags att göra någonting åt det. Och vad passar då bättre än att få i gång läslusten igen med en enkel, lättläst och smårolig chick-lit av Sophie Kinsella?

Med hjälp av Karriär och köksbesvär hoppas jag att läslusten raskt infinner sig och sedan tar mig vidare till alla de andra böckerna jag vill läsa just nu.

Att ta sig ur en svacka

Read More

Fredag igen och därmed dags för Annikas bokbloggsjerka. Denna vecka lyder frågan som följer:

Brukar du drabbas av lässvackor ibland och hur gör du i så fall för att ta dig ur dem?

Självklart gör jag det, de brukar dyka upp med jämna mellanrum och gärna så här i de tråkiga februari-mars-månaderna. Och visst är det riktigt segt när det händer, för på något konstigt sätt brukar jag samtidigt vara sugen på att läsa men inte riktigt kunna ta tag i det vilket gör att jag inte kommer någonstans alls. Jag måste pröva olika böcker i tanken och se vad som känns rätt. För det tror jag är lösningen – att hitta en bok som passar med den dåvarande sinnesstämningen, som inte är för lång och som inte är för svår. Några 500-sidesböcker tar mig inte ur lässvackan, det är en sak som är säker. I stället brukar jag då försöka hitta någon chicklit, någon lättläst deckare eller någon tunn bok som går snabbt.

För så fort man är i gång är det lättare att sätta full fart igen.

Lässvackefara?

Hm. Två böcker lästa i april (så långt) är inte ett speciellt bra för att vara jag. Kanske är jag på väg in i en lässvacka? Kanske befinner jag mig i en? Hu, nej. Så kan det inte (får det inte) vara! Jag har nog helt enkelt bara stannat i ett “mellan två böcker”-stadium lite för länge. Det låter bättre.

Hur som haver måste detta självklart åtgärdas snarast. Frågan är med vad. Nästa Jo Nesbø? Christoffer Carlsson? Kanske ska jag till och med våga mig på min första John Ajvide Lindqvist? Frågan är som sagt vilken som bäst får mig att börja sluka igen. Tål att tänkas på… (Men inte för länge)

När gott om tid inte är tillräckligt

Fem lediga dagar och jag hade tänkt att läsa, läsa och läsa lite till. Näst sista veckan av läsmaratonet innebar att jag var tvungen att ge mig själv en bra grund att stå på inför sista veckan. Åtminstone två böcker borde jag väl kunna hinna med, var tanken. Och några recensioner (jag ligger långt efter nu). Men blev det som jag hade planerat? Nej, inte direkt.

Klippning, slingning, fika, shopping, födelsedagsfirande, lördagsmys och liknande saker kom i vägen. Tiden sprang helt enkelt i väg och det fanns så mycket saker att göra som jag inte hade väntat. Så två planerade böcker blev en halv. Bättre än ingenting, men det gör att målet med läsmaratonet inte ser ut att lyckas.

Men, en ledighet kan vara mycket trevlig även om läsningen hamnar i skymundan. Och precis det är vad de här fem dagarna i familjens sällskap blev. Mycket trevlig.