Att jag varken gillade Martina Haags Fånge i hundpalatset eller Candace Bushnells Sex and the city har jag skyllt på det faktum att det är kåseri/krönikesamlingar. Därför har jag kommit fram till att det kanske inte är min kopp te.
Men skam den som ger sig. Någon gång ska väl även jag gilla en sådan samling. Så utan några som helst förutfattade meningar ger jag mig härmed på Liza Marklunds Nya röster sjunger samma sånger.
Snälla Liza, ändra min uppfattning…