TidningsIda

– om böcker och språk

Alldeles för segt för min smak

Jag kände mig skeptisk redan när bokcirkeln valde ut De oroliga av Ingmar Bergmans dotter Linn Ullmann. Jag är helt enkelt inte speciellt intresserad av Ingmar Bergman och därmed inte heller av vad hans dotter har att säga om deras relation. Men jag bestämde mig för att lägga mina förutfattade meningar åt sidan och ge det en chans.

Kanske gjorde jag ett stort misstag genom att bestämma mig för att läsa den som ljudbok under mina barnvagnspromenader. Kanske hade allting gått mycket bättre om jag helt enkelt läst den som vanlig, inbunden bok hemma i soffan. Jag vet inte. Det enda jag vet är att mina förutfattade meningar blev verklighet. Jag tyckte helt enkelt att det var ganska ointressant och segt.

Linn Ullmann berättar om somrarna med pappan på Fårö, om vardagen med modern i Norge och om hur hon och pappan på äldre dagar bestämmer sig för att skriva en bok att bli gammal. En bok som aldrig hinner bli verklighet. Och även om känslorna finns där i det hon berättar så berör det mig inte riktigt. Utom några av passagerna om mamman. Som den om hur den lilla flickan står vid telefonen hemma i Norge, med mormor vid sidan, och väntar på att den resande mamman ska ringa, hon har ju faktiskt lovat att hon ska ringa vid en speciell tid. Men hon gör inte det och dottern blir hysterisk. Har mamman lämnat henne?

Men delarna om Bergman? Nej, jag är ärligt talat inte speciellt intresserad och då blir det inte bra heller. När jag googlar ser jag att alla (?) hyllar den här boken, men jag kan helt enkelt inte falla in i den kören. För det här var inte en bok för mig.

De oroliga
Linn Ullmann
Albert Bonniers förlag (2016)
Ljudbok
Betyg: 2
Bokcirkelbok

Det perfekta ljudbokspysslet

måla+läsa

Jag har, som bekant, svårt för ljudböcker i andra sammanhang än bilkörning. Jag blir liksom rastlös av att bara lyssna. Men kanske har jag nu hittat en perfekt sak att pyssla med samtidigt som jag lyssnar. Någonting som inte kräver uppmärksamhet, men som ändå får kroppen och hjärnan att känna sig sysselsatta.

Nämligen den där målarboken för vuxna som jag fick i julklapp av pappa. Att sitta och färglägga små fjärilar medan jag lyssnar till slutet av Christoffer Carlssons Mästare, väktare, lögnare, vän funkade helt enkelt riktigt bra. Jag fokuserar på handlingen, och jag får pyssla med någonting samtidigt.

Och jag känner mig väldigt lugn av det. Helt perfekt.

14. Julklappstips 3

Jag lyssnar sällan på ljudböcker, men i och med att jag nu har börjat åka bil till jobbet (om än bara en kvart i taget) så har jag också försökt att lyssna på böcker samtidigt. Det har dock visat sig vara en svår konst att hitta något som fungerar. Dels måste jag tycka att den funkar som ljudbok, och dels måste det funka att bryta efter en så kort stund som en kvart. Samtidigt som man ändå måste längta tills man får sätta sig i bilen och lyssna vidare igen.

Hittills är det egentligen bara en bok som har nått upp till kraven. Och det är Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. Riktigt spännande, men också berättad på ett sätt som gjorde att det funkade att ta den i etapper.

Men hade jag läst den som vanlig bok hade jag förmodligen sträckläst den. Så den är helt enkelt läsvärd på alla sätt.

kvinnan påtåget

Nya vanor

  
Flytten till hus på Öland innebär även att jag nu åker bil till jobbet varje dag. Och eftersom bilen är det enda ställe där jag faktiskt kommer överens med ljudböcker har jag börjat den nya vanan att lyssna på bok när jag kör till och från jobbet. 

Jag hinner visserligen bara en kvart i taget (utom idag när jag sitter fast i kö) men det känns ändå som en fin vana. 

Och med en så bra bok som Kvinnan på tåget önskar jag nästan att jag hade lite längre väg till jobbet. 

  

Vill du ha en gratis ljudbok?

E2GO är en ny digital bokhandel som har både e-böcker, ljudböcker och magasin. Just nu finns det en chans att upptäcka dem genom att testa en gratis ljudbok. Allt du behöver göra för att kunna ladda ner den är att klicka på bilden och sedan dela tipset på Facebook eller Twitter (genom den sida du kommer till).

e2g0(klicka på bilden för att komma till sidan där du kan dela)

Bra, men i fel format

Filosofiska söndagsklubben – Alexander McCall SmithFilosofiska söndagsklubben
Alexander McCall Smith
Damm förlag (2004)
Ljudbok

Isabel Dalhousie råkar efter en kväll på teatern se en man falla ner från översta balkongen i salongen. Han faller förbi henne och hon ser hans ansikte på väg ner mot marken. Den unge mannen överlever inte, och Isabel kan inte låta bli att fundera på hur han föll; snubblade han, eller blev han knuffad?

Isabel Dalhousie bor i Edinburgh och är redaktör för tidskriften Praktiskt tillämpad etik, vilket gör att hon ofta drar paralleller till det som händer runtomkring henne, på ett filosofiskt plan. Även den unge mannens död påverkar henne starkt och hon börjar nysta i vad det kan bero på. Hon blir lite av en privatspanare, vilket även får konsekvenser för henne själv.

Samtidigt som hon funderar på mannens död händer dock mycket annat. Mycket handlar om hennes brorsdotter Kate, som har en pojkvän som Isabel inte är speciellt förtjust i. Hon tycker i stället att Kate borde ta tillbaka sin gamle pojkvän Jamie. Så mycket handlar också om det, och hur Isabel skulle vilja bli av med Toby, som pojkvännen heter.

Jag tror tyvärr inte att jag fick en rättvis bild av den här boken genom att lyssna på den. Det tog lång tid innan jag som ovan ljudbokslyssnare kom in i historien, och det är lite för mycket sidohistorier för att jag riktigt ska fastna. Men jag misstänker starkt att jag hade fått en helt annan uppfattning av boken om jag i stället läst den.

För jag är intresserad av deckare, och av filosofi, så jag tror att det här hade varit en bra blandning. Jag har tidigare läst den första boken om Damernas Detektivbyrå och den gillade jag. Filosofiska söndagsklubben är i ungefär samma stil, vilket även innebär att den har många sidospår (som sagt). Något som jag tror kan vara både positivt och negativt, och i det här fallet blev mer negativt.

Men Isabel har ändå fångat mitt intresse. Mot slutet började jag fastna och jag vill veta mer om henne. Så det finns en stor chans att jag ger mig på nästa bok också, fast i klassiskt blädderformat då.

En läsig helg (och kanske lite skryt)

Det har varit bra för min läsning att vara sjuk. Jag har liksom fastnat i böckerna utan att egentligen ha något annat att göra. Så här mycket var nog faktiskt rätt länge sen jag läste.

I torsdags läste jag ut Skynda att älska av Alex Schulman. Och i fredags slukade jag de sista dikterna i Evolutionen och jag kommer inte överens av Fredrik Lindström.

Därpå påbörjade jag Skumtimmen av Johan Theorin och fastnade så totalt att jag låg och läste hela förmiddagen i dag, tills även den var slut.

Och efter att ha gnällt lite på ljudböcker i går så hittade jag en perfekt sysselsättning när man lyssnar på ljudböcker – virka! Så då tog även Filosofiska söndagsklubben slut.

Oj, oj, oj. Vart ska det här ta vägen?

(Ja, jag är lite stolt. Men framför allt glad för att jag kom in i ett sådant flow.)

Att lyssna eller läsa, det är frågan…

Vad gör man när en envis förkylning bestämmer sig för att sätta sig i huvudet samma dag som man planerat att åka på en av sina bästa vänner? Jo, svär lite, bäddar ner sig och sover. Tills man inte orkar sova längre, då underhåller man sig med That 70s show, och Skumtimmen.

Jag försökte mig även på att halvslumra till Filosofiska söndagsklubben, som jag har påbörjat i ljudboksform för ett par veckor sen. Men den stöter på flera problem.

  1. Jag har svårt att hitta bra tillfällen att lyssna
  2. Jag har svårt att bara lyssna
  3. Det händer inte jättemycket, vilket gör att jag tappar koncentrationen ganska fort
  4. Jag är nog ingen ljudboksmänniska

Jag orkade en liten stund, innan jag bestämde mig för att ta tag i Skumtimmen i stället. Ljudbok är nog inte riktigt min grej, om det inte är så att jag måste åka långt utan möjlighet till någon annan sysselsättning. Och jag tror nog att det är deckare och spänningsromaner som gör sig bäst i ljudboksformat för min del. Så kanske ska jag se om jag kan hitta Filosofiska söndagsklubben i bokform i stället. För jag måste ju komma till slutet.

Lyssna eller läsa

Ljudböcker är för mig ett relativt nytt fenomen. I mina tankar har alltid det ultimata varit att läsa själv – hur kan man låta någon annan formulera orden? Låta någon annan ge liv åt personerna, ge dem andra uttryck än vad min hjärna skulle ha gjort och lägga betoningen på andra saker. Nej, det ville jag klara mig utan.

Trots de här tankarna vet jag att jag lyssnade lite när jag var yngre. Minns att Jorden runt på 80 dagar satt i min kassettbandspelare ett tag. Men det gick över.

Tills den här sommaren.

Jag trodde att två timmars bilåkande per dag skulle leda till mycket bra musiklyssnande, och lite sång bakom ratten. Men efter ett par dagar var jag så trött på att höra Keep on walking, som verkade vara den låt som alltid spelades när jag startade motorn klockan två.

Så då blev det Roseanna. Och jag överraskade mig själv genom att gilla att lyssna på den. Det var… nästan som att läsa själv. Fast ändå inte. Men jag ändrade i alla fall åsikt totalt.

Sen Smuts. Som jag blev lite besviken på (mer om detta i ett eget inlägg, tror jag). Och i går tog jag mig till biblioteket igen, för att hitta någonting. Tanken var en deckare, men hade inte lust med 19 CD Jan Guillou, så i stället blev det Filosofiska Söndagsklubben och Djävulen bär Prada.

Jag ville lyssna på den förstnämnda först. Men det visade sig att min CD-spelare inte läste mp3-skivor. Så det fick bli den andra. Men oj, vad svårt jag har för hon som läser den. Hon läser verkligen. Tyvärr. Inte alls så lätt och otvunget som de jag tidigare lyssnat på. Frågan är om jag kan komma över det, och koncentrera mig på innehållet. Eller om jag helt enkelt borde ge upp och formulera mina egna ord i stället…