Fem korta: Romaner

senor-peregrinoSenor Peregrino
Cecilia Samartin
Förlag: Bazar (2010)
Typ och sidor: Pocket – 379 sidor
Betyg: T T T

Jamilet är en vacker ung kvinna, men ingen vill ha med henne att göra på grund av det stora födelsemärke som täcker hennes rygg. För att bli befriad från märket tar hon sig till USA och börjar arbeta på en psykiatrisk klinik för att samla ihop pengar till den svåra operationen. Där träffar hon den mystiske senor Peregrino, som börjar berätta sitt livs historia. En annorlunda historia, som definitivt fastnar i minnet. Vad är fantasi och vad är verklighet?

och-bergen-svaradeOch bergen svarade
Khaled Hosseini
Förlag: Wahlström & Widstrand (2013)
Typ och sidor: Inbunden – 361 sidor
Betyg: T T T T

Jag, och många andra, hade oerhört höga förväntningar på den här boken. Och det fina är att den helt klart lever upp till dem.  Det är sorgligt att läsa om hur den lilla flickan Pari, som kommer från en fattig afghansk familj, säljs till en betydligt mer välbärgad familj när pappan inte längre kan försörja de barn han har. Att se hur Paris bror alltid kommer att tvingas sakna henne är hemskt.

guldGuld
Chris Cleave
Förlag: Brombergs (2013)
Typ och sidor: Inbunden – 382 sidor
Betyg: T T T T

Jag blev förälskad i Little Bee och kunde inte bärga mig tills nästa roman skulle komma. Guld är visserligen en helt annorlunda bok, men det som var det bästa i Little Bee – människorna – finns med även här. Två bästa vänner tampas om den enda platsen som tävlande för England i cykeltävlingarna i London-OS. Samtidigt har de fler privata problem, som man aldrig hade kunnat gissa. Fantastiskt bra, även om det blir lite mycket cykling emellanåt.

hundar-hus-och-hjartats-langtanHundar, hus och hjärtats längtan
Lucy Dillon
Förlag: Bonnier pocket (2012)
Typ och sidor: Pocket – 428 sidor
Betyg: T T

Jag tror att jag har läst en bok för mycket av Lucy Dillon. Det är exakt samma koncept som i Ensamma hjärtan och hemlösa hundar och jag hade velat ha något lite annorlunda. Men det är lättläst och ibland är det precis vad man behöver. Så kanske skulle jag ha läst den vid ett annat tillfälle.

 

egenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlekEgenmäktigt förfarande
Lena Andersson
Förlag: Natur och kultur (2013)
Typ och sidor: E-bok – 123 sidor
Betyg: T T

2013 års Augustpristagare blev årets sista läsning för min del, och tyvärr inget positivt för mig. Jag förstår mig inte riktigt på den. Trots att den är så kort känns den utdragen och seg. Jag är helt klart besviken. Men kanske var julhelgen inte rätt läsperiod för historien om den starka kärleken Ester känner till den kände konstnären Hugo Rask, helt enkelt.

22 december: Lättläst och julmysigt

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon som håller sig på precis rätt sida om gränsen för att bli sötsliskigt. I stället blir det perfekt slöläsning i mellandagarna när hjärnan inte riktigt orkar hänga med efter all julmat. Rachel har precis förlorat allting som betytt någonting i hennes liv, men i stället ärvt en hundgård. Hon är fast besluten att sälja gården, men åker i alla fall dit för att ta reda på vad det är och om det finns några gömda skatter i mosterns hus. Men, som man kan gissa, allt blir inte riktigt som hon hade tänkt sig.

Det är som sagt lagom mysigt och lagom långt. Även för den som i vanliga fall inte läser så mycket chicklit, som jag, så blir det här en lagom dos som går lätt att sluka.

Se hela adventskalendern här, nu närmar vi oss lucka 24 med överraskningen i…

På rätt sida gränsen av för gulligt

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar – Lucy DillonEnsamma hjärtan och hemlösa hundar
Lucy Dillon (2009)
Inbunden – 454 sidor

Det här hade lätt kunnat bli för mycket. För puttinuttigt och för klyschigt. Rachel har precis “lyckats” bli av med jobb, lägenhet och pojkvän när hon får veta att hon ärver sin mosters gård och hundstall. Med bävan inser hon att hon måste ta sig dit för att i alla fall gå igenom mosterns alla saker och reda upp vad hon ska göra med allting. Det gamla livet finns dock hela tiden kvar i bakhuvudet och redan från det att hon sätter foten på gården är det tydligt att hon inte hör hemma där. Veterinären George är snabb att håna henne för hennes fina stadskläder som inte kommer att klara en sekund bland alla hundhår. Kanske är det lite av vad som får Rachel att bestämma sig för att faktiskt göra sitt bästa för hundarna – eller också inser hon helt enkelt att hon tycker om dem. För snart är hon mitt uppe i det vardagliga livet i hundstallet, med promenader, städning och försök att adoptera bort stackars hemlösa hundar till familjer som kan ta bättre hand om dem. Och mitt i allt detta dyker självklart kärleken upp också.

Det balanserar hela tiden på gränsen. Men när det tippar över så tippar det oftast över till rätt sida. Där det som hade kunnat vara för mysigt och kärleksfullt i stället blir alldeles lagom och går att ta till sig. Jag hade klarat mig utan Rachels speciella tidigare förhållande (en gift man) och att hans fru söker upp henne, utan att vara bitter. Jag hade klarat mig utan ett besked längre in i boken som förändrar Rachels inställning till mycket (vill inte spoila). Det är sådana saker som nästan tippar över åt fel håll. Men hundarna är mysiga och jag tycker om Rachel. Jag hade velat se henne gå tillbaka ännu mer i moster Dots historia för att få veta mer om henne, men antar att det hade blivit en helt annan historia. Men jag hade velat veta hur storstadskvinnan blev en ensam kvinna på ett hundstall. indirekt är säkert tanken att det ska berättas genom Rachels sätt att hamna på gården och bli kvar. Men jag hade velat ha det i fokus.

Som mysig avslappningsläsning är det dock relativt perfekt. Och som tur är finns det en hel del problem som inte löser sig allt för lätt. Lite tankekraft kräver den ändå, men allra trevligast är att det är läsning som bara flyter på.

Lätt behöver inte betyda oviktigt

Ibland försöker jag låta lite finare än vad jag är. Jag hävdar bestämt att jag aldrig läser chicklit och att jag absolut inte tycker om det. Jag kan tänka mig att se det på film – men läsa, nej där går gränsen. Det här kärleksfyllda och problemtyngda livet som helt plötsligt slutar i att allt är så bra som det bara kan bli är alltid så förutsägbart och hur kul kan det egentligen vara?

Hur kul som helst börjar jag inse. Jag har fortfarande svårt att erkänna det, men jag måste nog börja antyda att jag har börjat vidga mina vyer. För kärlek, vänner och problem av alla dess slag berör, trots att man vet hur det hela ska sluta. Det går inte att komma ifrån. Jag börjar inse det. Allt man läser behöver inte vara så himla fantastiskt, det kan vara lättläst och enkelt att ta till sig utan att för den skull behöva klassificeras som det bästa man någonsin satt tänderna i.

För ibland behöver man någonting som går lätt att komma igenom och som man känner igen sig i. I alla fall jag. Och just därför har jag precis sträckläst slutet av Ensamma hjärtan och hemlösa hundar. På samma sätt som hundarna får Rachel att inse hur livet kan vara annorlunda får boken mig att inse att det inte är något fel på känslosamma feelgood-böcker.

Nu ska jag bara komma ihåg det inför framtiden och sluta vara så stroppig när det gäller sådana böcker.