Det perfekta ljudbokspysslet

måla+läsa

Jag har, som bekant, svårt för ljudböcker i andra sammanhang än bilkörning. Jag blir liksom rastlös av att bara lyssna. Men kanske har jag nu hittat en perfekt sak att pyssla med samtidigt som jag lyssnar. Någonting som inte kräver uppmärksamhet, men som ändå får kroppen och hjärnan att känna sig sysselsatta.

Nämligen den där målarboken för vuxna som jag fick i julklapp av pappa. Att sitta och färglägga små fjärilar medan jag lyssnar till slutet av Christoffer Carlssons Mästare, väktare, lögnare, vän funkade helt enkelt riktigt bra. Jag fokuserar på handlingen, och jag får pyssla med någonting samtidigt.

Och jag känner mig väldigt lugn av det. Helt perfekt.

En läsig helg (och kanske lite skryt)

Det har varit bra för min läsning att vara sjuk. Jag har liksom fastnat i böckerna utan att egentligen ha något annat att göra. Så här mycket var nog faktiskt rätt länge sen jag läste.

I torsdags läste jag ut Skynda att älska av Alex Schulman. Och i fredags slukade jag de sista dikterna i Evolutionen och jag kommer inte överens av Fredrik Lindström.

Därpå påbörjade jag Skumtimmen av Johan Theorin och fastnade så totalt att jag låg och läste hela förmiddagen i dag, tills även den var slut.

Och efter att ha gnällt lite på ljudböcker i går så hittade jag en perfekt sysselsättning när man lyssnar på ljudböcker – virka! Så då tog även Filosofiska söndagsklubben slut.

Oj, oj, oj. Vart ska det här ta vägen?

(Ja, jag är lite stolt. Men framför allt glad för att jag kom in i ett sådant flow.)

Att lyssna eller läsa, det är frågan…

Vad gör man när en envis förkylning bestämmer sig för att sätta sig i huvudet samma dag som man planerat att åka på en av sina bästa vänner? Jo, svär lite, bäddar ner sig och sover. Tills man inte orkar sova längre, då underhåller man sig med That 70s show, och Skumtimmen.

Jag försökte mig även på att halvslumra till Filosofiska söndagsklubben, som jag har påbörjat i ljudboksform för ett par veckor sen. Men den stöter på flera problem.

  1. Jag har svårt att hitta bra tillfällen att lyssna
  2. Jag har svårt att bara lyssna
  3. Det händer inte jättemycket, vilket gör att jag tappar koncentrationen ganska fort
  4. Jag är nog ingen ljudboksmänniska

Jag orkade en liten stund, innan jag bestämde mig för att ta tag i Skumtimmen i stället. Ljudbok är nog inte riktigt min grej, om det inte är så att jag måste åka långt utan möjlighet till någon annan sysselsättning. Och jag tror nog att det är deckare och spänningsromaner som gör sig bäst i ljudboksformat för min del. Så kanske ska jag se om jag kan hitta Filosofiska söndagsklubben i bokform i stället. För jag måste ju komma till slutet.

Lyssna eller läsa

Ljudböcker är för mig ett relativt nytt fenomen. I mina tankar har alltid det ultimata varit att läsa själv – hur kan man låta någon annan formulera orden? Låta någon annan ge liv åt personerna, ge dem andra uttryck än vad min hjärna skulle ha gjort och lägga betoningen på andra saker. Nej, det ville jag klara mig utan.

Trots de här tankarna vet jag att jag lyssnade lite när jag var yngre. Minns att Jorden runt på 80 dagar satt i min kassettbandspelare ett tag. Men det gick över.

Tills den här sommaren.

Jag trodde att två timmars bilåkande per dag skulle leda till mycket bra musiklyssnande, och lite sång bakom ratten. Men efter ett par dagar var jag så trött på att höra Keep on walking, som verkade vara den låt som alltid spelades när jag startade motorn klockan två.

Så då blev det Roseanna. Och jag överraskade mig själv genom att gilla att lyssna på den. Det var… nästan som att läsa själv. Fast ändå inte. Men jag ändrade i alla fall åsikt totalt.

Sen Smuts. Som jag blev lite besviken på (mer om detta i ett eget inlägg, tror jag). Och i går tog jag mig till biblioteket igen, för att hitta någonting. Tanken var en deckare, men hade inte lust med 19 CD Jan Guillou, så i stället blev det Filosofiska Söndagsklubben och Djävulen bär Prada.

Jag ville lyssna på den förstnämnda först. Men det visade sig att min CD-spelare inte läste mp3-skivor. Så det fick bli den andra. Men oj, vad svårt jag har för hon som läser den. Hon läser verkligen. Tyvärr. Inte alls så lätt och otvunget som de jag tidigare lyssnat på. Frågan är om jag kan komma över det, och koncentrera mig på innehållet. Eller om jag helt enkelt borde ge upp och formulera mina egna ord i stället…