Om det hade varit lite annorlunda

När turen kom till bokstaven O lyckades jag bara hitta en enda bok i min bokhylla och det blev Om det så skulle kosta mig livet av Margaretha Sturesson. En bok som blev min som present men som dröjde ganska länge innan jag läste. Och när jag väl gjorde det blev jag inte jätteövertygad, även om jag tycker att det är lite sorgligt. En sann historia som tar sin början i en destruktiv sekt och slutar med att hon blir inlagd för sina psykiska problem. Det jag saknar är mer om sekten och lite mindre från sjukhuset.

Hemskt, men lite långtråkigt

Om det så skulle kosta mig livet – Margaretha SturessonOm det så skulle kosta mig livet
Margaretha Sturesson (2009)
278 sidor

Sanna historier är något som jag verkligen gillar. Eller BOATS, som man kanske ska kalla dem för att visa att man är haj på bokbloggarspråket. Och visst är Margaretha Sturessons historia sann. Väldigt sann. Hon berättar om hur hon hamnade i en sekt där hon blev nedtryckt till att tro att hon var besatt av demoner och borde hålla sig undan de andra i byn. Hur hennes psyke blev allt mer instabilt och hennes redan svaga kropp allt svagare av alla sparkar och slag som skulle driva ut demonerna.

Det är hemskt hur människor kan bete sig så. Och kanske framför allt hur människor som bygger allt på en tro, en tro på en allsmäktig Gud, som väl ska vara kärleken själv? Det övergår mitt förstånd. Och det berör verkligen. Därför får jag nästan dåligt samvete när jag tycker att boken saknar en massa saker. Eller, att den bara nuddar vid ytan på de verkligt intressanta sakerna och går på djupet i det som blir lite långtråkigt.

Jag hade velat läsa mer om hur det var i sekten, men boken fokuserar på hennes kamp att ta sig ur den. Ibland är det lite svårt att hänga med, just för att man saknar det där djupgående om hur livet var när hon fortfarande var där. Hur tänkte hon då? Lite finns där, men en allt för stor del (tycker jag) handlar om sjukhusvistelsen där hon ska bli fri från sina psykiska problem. Och framför allt är det alldeles för många journalanteckningar för att språket ska bli flytande och läsningen glida fram.