Svenskt Nobelpris

Där ser man. Det blev alltså Tomas Tranströmer efter alla dessa gissningar. Kul med en svensk pristagare och kul med någon som ändå är populär. Jag har inte läst och hört mer än några enstaka dikter (poesi är inte riktigt min kopp te), men det jag har läst och hört gillar jag. Men det kanske är dags för mer nu?

Själv satt jag framför teven med datorn i högsta hugg, beredd att försöka förstå mig på namnet Peter Englund skulle säga och sedan googla för att få reda på vem det är. Men nu slapp jag göra det.

Det var också häftigt att höra jublet i rummet efter att Peter Englund hade avslöjat beskedet. Lite annorlunda från förra året, eller?

Och riktigt häftigt att Akademien vågade ge priset till en svensk. Stor eloge för det.

Spänningen

Om sisådär tretton timmar är det då dags. Då vet vi vem som får Nobelpriset i litteratur och hela bokbloggsvärlden kommer förmodligen att humma eller hurra. Antingen vet vi vem det är eller inte.

Jag, jag låter bli att gissa. För jag vet ju att jag inte har en chans att gissa rätt. I stället vill jag sitta bänkad, känna spänningen och sedan eventuellt googla för att förstå vem det är som har fått priset.

Det är väl också helt okej, eller?